Postat: 2009-07-30 04:02
Efter ett litet avbrott på grund av brist på inspiration och påbörjande av andra kampanjer har skrivandet kommit igång igen. Detta är del 1 av, om jag säger hur många så kommer det ändå alltid sluta med en till del, som handlar om Morillisk kultur och vanor. Detta är det tredje sista kapitlet jag kan komma på just nu och kommer att följas av ett kapitel om specifika hus och institutioner samt ett mer ingående kapitel om kyrkan i Moril Dilaz och hur man ser på religion här.
MODE
Det morilliska modet är förmodligen det mode i världen som ändrar sig fortast. Det finns några regler dock som är allmängiltiga. Trotts att man lägger stor tyngdpunkt på att saker ska se dyra ut så föraktar man Paratornierna så pass mycket att man ogärna använder saker som är så opraktiska att de hindrar rörelse. Likväl finns det ett ideal av att försöka hålla sig i gott fysiskt trim. Det finns en tanke om att man en rapp tunga måste backas upp med en rapp klinga ibland. Inom modet är fortfarande adeln dominanten även om man förlorat kontrollen över många andra faktorer i samhället. Föränderligheten i modet gör att det är lätt att avgöra vem som är rik på riktigt och vem som bara har haft lite tur vid något tillfälle. Det är inte alls ovanligt att personer som inte följer det senaste modet blir näst intill mobbade. Vissa individer kan så klart med flit bryta mot det etablerade modet. Dessa kallas allmänt för Modetigrar då de ofta kan använda sin status för att få personer som är mindre populära inom den innersta kretsen att göra nästan vad som helst för att få tillhöra deras sociala grupp. Det absolut viktigaste i det morilliska modet är att synas. Således är det i princip socialt självmord att återfinnas i bruna eller grå kläder. Även svart används mest av kyrkliga, fromma eller fattiga människor. Bländvita kläder anses mycket fina men endast ett ytterst fåtal har råd att hålla sina kläder i denna färg under någon längre tid och det är i så fall vanligt att man färgar om dem i någon annan klar färg.
Huvudbonader
Det är mycket viktigt för en man att bära hatt vid alla officiella tillfällen och de som är riktigt inne kan näst intill aldrig hittas utomhus utan en ny spännande hatt med någon märklig historia bakom dem. Det är egentligen oviktigt om det är en basker, en turban, en bredbrättad hatt eller en hög hatt. Huvudsaken är att den är stor och synlig och säger något om personen som bär den och dennes rikedomar. Kvinnor å andra sidan bär mycket sällan hatt. De bär istället sitt hår uppsatt i olika kreationer som blir mer och mer intrikata och mer och mer juvelbeströdda ju rikare kvinnan i fråga är. Att bära sitt hår uppsatt är normen och att släppa ner sitt ofta mycket långa hår ses som en invit som näst intill kan leda till bråk om det görs i fel sällskap. Om någon huvudbonad skall bäras rör det sig om ett huckle, en huva eller ett diadem. Att som man skänka ett diadem som inte är i ädelmetaller och täckta med de dyraste ädelstenar familjen har råd med ses som en skymf av de flesta kvinnor som har råd att vara nogräknade.
Kragen
Den klassiska enorma runda spetskragen som burits av Magillisk adel i århundraden är fortfarande mycket populär bland Moril Dilaz mer konservativa element men ses på som otroligt omodern av de yngre. Bland de yngre är det istället den höga kragen som gäller. Det finns en liten konflikt mellan om det är den strikta kragen som sitter tight nära halsen som en uniform eller den enorma kragen som höjer sig upp som en halvcirkelformad gloria bakom bärarens huvud som är den mest häftiga sedan lacket. Hur som helst är det viktigt att kragen är styv och sitter ordentligt fast. Det är dessutom inte alls ovanligt för kvinnor som vill bryta mot kyrkans strikta moraliska regler för hur man får klä sig att man kombinerar en fritt sittande hög krage med en stor urringning och bara axlar under detta. Lustigt nog framkallar detta betydligt färre genuina känslor än vad utsläppt hår kan göra men är definitivt ingenting som kan ros iland i vilket sällskap som helst. Män som vill väcka uppmärksamhet kan bära en öppen hög krage med en öppen rock och skjorta som visar mannens oftast hårig bringa. Detta är däremot ett mycket tydligt tecken på manlighet som om man inte är beredd att försvara det med både tunga och klinga kan försätta någon i trubbel.
Rocken
Detta plagg är centralt i den Morilliska klädkulturen. En lång rock ägs av varje man och de flesta kvinnor i Moril Dilaz. Vanligtvis är det av sådan ypperlig kvalitet att till och med adelsmän ogärna byter ut dem efter olika modenycker. Rocken bärs året runt och det är därför viktigt att den i sig inte är för varm eller kall utan fungerar som ett bra överplagg i alla väder. Normen är att rocken går i mörkare färger än de andra kläder man bär men att bryta mot denna norm är inte alls ovanligt. Som tidigare omnämnts så har rocken mycket ofta en hög stärkt krage. Det har också blivit allt vanligare att man krage, muddar och slag alla är täckta med lackat läder i en mörkare färg än resten av rocken. Knapparna i rocken får inte vara enkla utan måste ha ädelstenar, symboler eller i värsta fall enkla illustrationer på sig. Att använda olika former av emalj på dem är också mycket vanligt. Knapparna på favoritrocken är ofta så pass dyra att det finns hela tjuvligor som hellre stjäl dessa än den penningpung som rocken ofta skyddar från stöld. Det vanligaste materialen är olika former av tyg där de dyraste vävs i det mycket dyra siden som importeras via Trakorien ifrån än mer avlägsna hamnar. Olika former av exotiska pälsverk är också mycket populära. En annan mycket vanlig typ av rock bland de fattigare grupperna i samhället är zipploditskinsrockar som färgas i diverse olika färger för att undvika den naturliga grå färgen.
Skjortan
Manligt mode använder skjortan som en statussymbol. Ju ljusare skjorta man har råd att hålla färgen på desto högre status har man. Vitt, kanariegult, rosa och andra starka klara färger dominerar de rikas val av kläder. Bland de fattigare är det vanligt att man använder sig av mörkare lite mer smutsresistenta färger men man har ändå något av ett slit och slängförhållande till sina skjortor som inte alls hålls som lika kära som rocken gör. Skjortan är oftast mycket tun och bylsig men om man har råd att få en formsydd kan den bli mycket kroppsnära. Detta passar speciellt bra till det allt mer långsmala modet som börjar ersätta de runda formerna som förut var populära.
Klänningen
Klänningar dominerar det kvinliga modet då kjolar är mycket ovanliga bland de Morilliska kvinnorna med undantag för de Dvuriska och Hedemiska minoriterna. Faktum är att det är större chans att man återfinner en kvinna i byxor än i kjol. Den vanligaste formen på klänning är tight upptill och veckad nertill för att precis som allt morilliskt mode både framhäva formerna och vara relativt lätt att röra sig i. Normen är att man har en krage som går upp till hakan på klänningen med det finns alla möjliga varianter som lämnar sidorna, axlarna eller övre brösten bara. Slitsningar förekommer både av praktiska orsaker och i syfte att egga. Till skillnad mot de ofta påfågelslika männen så går kvinnorna ibland i mer nedtonade färger då de vill framstå som seriösa och kunna sköta sina sysslor i sina kläder medan karlarna ofta tar av sig kläder när de jobbar tungt. Den nya moraliska tiden har påverkat klänningsmodet betydligt mindre än man kan tro då det fortfarande är så att de flesta kvinnor är mer konservativa i sitt tankesätt än männen i detta samhälle och således håller kvar vid sina vanor.
MODE
Det morilliska modet är förmodligen det mode i världen som ändrar sig fortast. Det finns några regler dock som är allmängiltiga. Trotts att man lägger stor tyngdpunkt på att saker ska se dyra ut så föraktar man Paratornierna så pass mycket att man ogärna använder saker som är så opraktiska att de hindrar rörelse. Likväl finns det ett ideal av att försöka hålla sig i gott fysiskt trim. Det finns en tanke om att man en rapp tunga måste backas upp med en rapp klinga ibland. Inom modet är fortfarande adeln dominanten även om man förlorat kontrollen över många andra faktorer i samhället. Föränderligheten i modet gör att det är lätt att avgöra vem som är rik på riktigt och vem som bara har haft lite tur vid något tillfälle. Det är inte alls ovanligt att personer som inte följer det senaste modet blir näst intill mobbade. Vissa individer kan så klart med flit bryta mot det etablerade modet. Dessa kallas allmänt för Modetigrar då de ofta kan använda sin status för att få personer som är mindre populära inom den innersta kretsen att göra nästan vad som helst för att få tillhöra deras sociala grupp. Det absolut viktigaste i det morilliska modet är att synas. Således är det i princip socialt självmord att återfinnas i bruna eller grå kläder. Även svart används mest av kyrkliga, fromma eller fattiga människor. Bländvita kläder anses mycket fina men endast ett ytterst fåtal har råd att hålla sina kläder i denna färg under någon längre tid och det är i så fall vanligt att man färgar om dem i någon annan klar färg.
Huvudbonader
Det är mycket viktigt för en man att bära hatt vid alla officiella tillfällen och de som är riktigt inne kan näst intill aldrig hittas utomhus utan en ny spännande hatt med någon märklig historia bakom dem. Det är egentligen oviktigt om det är en basker, en turban, en bredbrättad hatt eller en hög hatt. Huvudsaken är att den är stor och synlig och säger något om personen som bär den och dennes rikedomar. Kvinnor å andra sidan bär mycket sällan hatt. De bär istället sitt hår uppsatt i olika kreationer som blir mer och mer intrikata och mer och mer juvelbeströdda ju rikare kvinnan i fråga är. Att bära sitt hår uppsatt är normen och att släppa ner sitt ofta mycket långa hår ses som en invit som näst intill kan leda till bråk om det görs i fel sällskap. Om någon huvudbonad skall bäras rör det sig om ett huckle, en huva eller ett diadem. Att som man skänka ett diadem som inte är i ädelmetaller och täckta med de dyraste ädelstenar familjen har råd med ses som en skymf av de flesta kvinnor som har råd att vara nogräknade.
Kragen
Den klassiska enorma runda spetskragen som burits av Magillisk adel i århundraden är fortfarande mycket populär bland Moril Dilaz mer konservativa element men ses på som otroligt omodern av de yngre. Bland de yngre är det istället den höga kragen som gäller. Det finns en liten konflikt mellan om det är den strikta kragen som sitter tight nära halsen som en uniform eller den enorma kragen som höjer sig upp som en halvcirkelformad gloria bakom bärarens huvud som är den mest häftiga sedan lacket. Hur som helst är det viktigt att kragen är styv och sitter ordentligt fast. Det är dessutom inte alls ovanligt för kvinnor som vill bryta mot kyrkans strikta moraliska regler för hur man får klä sig att man kombinerar en fritt sittande hög krage med en stor urringning och bara axlar under detta. Lustigt nog framkallar detta betydligt färre genuina känslor än vad utsläppt hår kan göra men är definitivt ingenting som kan ros iland i vilket sällskap som helst. Män som vill väcka uppmärksamhet kan bära en öppen hög krage med en öppen rock och skjorta som visar mannens oftast hårig bringa. Detta är däremot ett mycket tydligt tecken på manlighet som om man inte är beredd att försvara det med både tunga och klinga kan försätta någon i trubbel.
Rocken
Detta plagg är centralt i den Morilliska klädkulturen. En lång rock ägs av varje man och de flesta kvinnor i Moril Dilaz. Vanligtvis är det av sådan ypperlig kvalitet att till och med adelsmän ogärna byter ut dem efter olika modenycker. Rocken bärs året runt och det är därför viktigt att den i sig inte är för varm eller kall utan fungerar som ett bra överplagg i alla väder. Normen är att rocken går i mörkare färger än de andra kläder man bär men att bryta mot denna norm är inte alls ovanligt. Som tidigare omnämnts så har rocken mycket ofta en hög stärkt krage. Det har också blivit allt vanligare att man krage, muddar och slag alla är täckta med lackat läder i en mörkare färg än resten av rocken. Knapparna i rocken får inte vara enkla utan måste ha ädelstenar, symboler eller i värsta fall enkla illustrationer på sig. Att använda olika former av emalj på dem är också mycket vanligt. Knapparna på favoritrocken är ofta så pass dyra att det finns hela tjuvligor som hellre stjäl dessa än den penningpung som rocken ofta skyddar från stöld. Det vanligaste materialen är olika former av tyg där de dyraste vävs i det mycket dyra siden som importeras via Trakorien ifrån än mer avlägsna hamnar. Olika former av exotiska pälsverk är också mycket populära. En annan mycket vanlig typ av rock bland de fattigare grupperna i samhället är zipploditskinsrockar som färgas i diverse olika färger för att undvika den naturliga grå färgen.
Skjortan
Manligt mode använder skjortan som en statussymbol. Ju ljusare skjorta man har råd att hålla färgen på desto högre status har man. Vitt, kanariegult, rosa och andra starka klara färger dominerar de rikas val av kläder. Bland de fattigare är det vanligt att man använder sig av mörkare lite mer smutsresistenta färger men man har ändå något av ett slit och slängförhållande till sina skjortor som inte alls hålls som lika kära som rocken gör. Skjortan är oftast mycket tun och bylsig men om man har råd att få en formsydd kan den bli mycket kroppsnära. Detta passar speciellt bra till det allt mer långsmala modet som börjar ersätta de runda formerna som förut var populära.
Klänningen
Klänningar dominerar det kvinliga modet då kjolar är mycket ovanliga bland de Morilliska kvinnorna med undantag för de Dvuriska och Hedemiska minoriterna. Faktum är att det är större chans att man återfinner en kvinna i byxor än i kjol. Den vanligaste formen på klänning är tight upptill och veckad nertill för att precis som allt morilliskt mode både framhäva formerna och vara relativt lätt att röra sig i. Normen är att man har en krage som går upp till hakan på klänningen med det finns alla möjliga varianter som lämnar sidorna, axlarna eller övre brösten bara. Slitsningar förekommer både av praktiska orsaker och i syfte att egga. Till skillnad mot de ofta påfågelslika männen så går kvinnorna ibland i mer nedtonade färger då de vill framstå som seriösa och kunna sköta sina sysslor i sina kläder medan karlarna ofta tar av sig kläder när de jobbar tungt. Den nya moraliska tiden har påverkat klänningsmodet betydligt mindre än man kan tro då det fortfarande är så att de flesta kvinnor är mer konservativa i sitt tankesätt än männen i detta samhälle och således håller kvar vid sina vanor.