Som Fraxinus är inne på så har saker från Äventyrspels ursprungliga källor ofta vidareutvecklats här på forumet men i någon slags form finns i princip alla med. Lite av grejen, allt skall flätas in på ett snyggt sätt. Nu är det ju så att mycket av detta inte är helt enkelt att hitta för den nyanlände men för att hålla sig uppdaterat är trådtitlar och wikiartiklar bra att kolla genom ...eller fråga i lämplig tråd om du tänkt skriva något radikalt( ). Dessutom brukar folk ganska snällt göra sig hörda om något är krockar med skrivet material.
Angående Lysande Vägen i Magilre finns några detaljer skrivna:
Nu jobbar jag ju iogs mest på Moril Dilaz då jag kommer att göra en stadskampanj. Resten av landet kan gärna någon annan ta hand om. Fast jag gissar att med tiden kanske jag kommer att göra mer källmaterial till även resten av Magilre. Särskilt om ingen annan gör det.
Va roligt Moril Dilaz börjar bli! Som en förgård till Staden O känns det som, men där giftiga tungor ersatt giftiga sablar.
Minns dock att magillerna enligt källorna aldrig (iaf extremt sällan) tar till öppet våld inbördes (men i löndom?); att de inte är religiösa av sig (av historiska skäl håller man distansen till religioner); kabrinzi sekten har fortfarande dåligt rykte och är däför hemlig; tror på landets enighet och viss lojalitet mot kungaätten (men varför inte under Moril Dilaz ledarskap?)...så har jag uppfattat källorna iaf.
Frågor: Vad gör dvärgarna i en egen stad i en sjunkande stad...omringade av vatten...utan riktiga källare...som sjunker? Hur många är de?
Moril Dilaz beskrivs på flera ställen som en av Erebs största städer. Den hade i de gamla källorna 48.000 invånare att jämnföra med Tricilves 15.000 om jag inte minns fel. Alltså är det en jättestad tydligen. Jag är dock väldigt skeptisk till att sätta innevånarantalet till över 100.000 då jag har för mig att det var ungefär så stora de absolut största medeltida städerna i europa var (Konstantinopel undantaget).
Jo öppet våld på någon större nivå än dueller är nog väldigt ovanligt. Man kan tänka sig att man kväser mindre upplopp och sådant då och då men annars är det mesta våldet av den dålda mer lönnmordsliknande naturen. (Rollpersonernas handlingar inte inräknade så klart då dessa kan tänkas dräpa demoner på stortorget eller vad än de nu vill göra)
Vad gäller religiositeten så är den mycket riktigt ganska låg. Man bör här inte missta öppet fjäskande, politiska ränker och materialistisk konstbejakande för spirituell upplysning. Det rör sig här snarare om cyniskt manipulerande ifrån alla sidor (inte minst kyrkan) än någon slags faktisk tro.
Landets enighet beskrivs som aningen knakande redan i boken om Magilre. Det finns ett missnöje bland adeln i söder med Moril Dilaz växande makt och särställning även om ingen av sidorna verkar vara beredda att ta till vapen för att ändra på någonting än.
Jag hade tänkt mig att de skulle vara mellan ett och några tusen. DVS en minoritet som fortfarande är synbar. Jag tänker mig också att de förmodligen bor på ytan men att de med hjälp av pumpar håller sina heligaste underjordiska tempel under mark torra. Antingen det eller så bor det i en tidigare inte beskriven del av staden som ligger på själva fastlandet. Förmodligen centrerad omkring rälsen. Det kanske faktiskt verkar änmer troligt att det där finns en till del av staden eftersom utrymmet ute på öarna verkar begränsat.
STYRE
Ur texten ”Om Moril Dilaz Vanstyre” av Kaosbroder Morgal van Lurz
Hertigen
Som bekant styr hertig Marcaril över staden med en lite slapphänt men ändock bepansrad näve. Moril Dilaz har alltid varit juvelen i hans hertigkrona men också det som gör den så tung att han får huvudvärk. Ätten har således sedan länge fokuserat på de omkringliggande länderna och lämnat det faktiska styret till andra lite mer politiskt begåvade riddarätter samt Borgmästaren. Den nuvarande hertigen har en stor kärlek falkar, hästar, hundar och andra ridderliga djur och befinner sig således sällan i staden. Detta har inneburit att hans fru Arpeta Klerust-Marcaril blir de facto härskarinna över länet större delen av tiden. Hon har till skillnad från sin make förstånd nog att övervaka handel, politik och överskottshantering inom staden. Tyvärr motarbetas hon av kyrkan som tycker att hon som kvinna inte skall ha någon egentlig makt och av riddarrådet som domineras av den minst sagt maktlystne Korci Aboal Argyss som ogärna ser att hennes kompetens gör att relationerna mellan adeln och stadshuset förbättras. Borgmästaren
Att välja borgmästare är minst sagt krångligt i denna stad. Till en början möts Gillesrådet och grälar i veckor och åter veckor om vem som är mest lämpad. Man tillämpar olika sorters röstsystem för att eliminera olika kandidater och i vilken ordning man röstar är mycket avgörande. Följaktligen är också röstordningen föremål för debatt varenda eviga gång. När man sedan utsett en lämplig kandidat så skall denna godkännas av Hertigen. Detta sker i princip alltid eftersom hertigsläkten har väldigt lite intresse av att beblanda sig med de ofrälse tillräckligt mycket för att skaffa sig en uppfattning om kandidaten på riktigt. Efter detta så skall kyrkan godkänna Borgmästaren. Det är i detta läge mycket lämpligt med en stor ”officiell” muta, kallad kyrkogeld av de som vill vara fromma, ifrån den blivande borgmästaren och hans allierade till bonitsalen och hans närmaste män, samt en dold muta av borgmästarens politiska motståndare för att försöka få bonitsalen att förkasta kandidaten. Det är inte alls ovanligt att bonitsalen har diverse personliga anledningar eller att han helt enkelt gillade den dolda mutan mer. I händelse av att detta händer så börjar man om hela processen återigen med ett stort ytterligare slöseri av resurser och tid. När väl borgmästaren faktiskt har blivit vald så är det upp till honom att sköta stadshusets finanser, att sätta skattesatser, tullar och straffavgifter. Han är enväldig i sina beslut men han är givetvis väldigt förtjust i mutor för att återfå en del av den förmögenhet han gjorde av med för att bli borgmästare. Det är inte helt ovanligt att fiender till borgmästaren får det mycket svårt och knapert under hans period på toppen. Det är dock så att man oftast väljer gamla gubbar som antingen dör naturligt eller onaturligt inte allt för långt efter att de tillträtt. Annars sitter borgmästaren tills han dör eller tills hertigen förklarar honom inkompetent. Till sin hjälp har borgmästaren en mindre arme med gillesnotarier, skattmasar, tulltjänstemän, stadsvaktskonstaplar etc. Byråkratin brukar växa allteftersom borgmästaren blir mer varm i kläderna för att återigen minskas av nytillträdda borgmästare. Den nuvarande borgmästaren har hittills visat sig vara en märklig sort. Han har hittills förespråkat i princip fri handel. Något som har fått diverse smugglare att gnissla tänder. Han har inte heller ökat tullarna på sina gamla rivalers handelsvaror eller satt straffavgifter på dem. Detta är en del av förklaringen till att Moril Dilaz rikedom och makt växer relativt ohämmat för tillfället och genom sin kompetens har Ido Merguille förmodligen dömt sig själv till döden då det finns allt för många som vill ha bort honom. Han är dock ganska ung för att vara borgmästare och en gammal stridspitt själv så det är inte helt trivialt att ta honom av daga. Gillesrådet
Denna sammanslutning innehåller ledarna för de tretton mäktigaste gillena. Dessa har i händelse av att man inte har lyckats välja en borgmästare i uppdrag att välja en sådan samt att styra fram tills att man har gjort detta. De brukar allmänt inte kunna komma överens om särskilt mycket dock så dessa perioder mellan borgmästare brukar kantas av diverse mer eller mindre godtyckliga beslut samt en stor mängd käbbel i stadens importhamnar som obönhörligen leder till att stadens vanliga befolkning får lida. Dessa giriga isterbukar är dessutom tongivande i stadens sociala och politiska liv och den som vill komma någonstans över huvud taget gör bäst i att bli någon av dems villiga tjänare. När rådet faktiskt lyckas enas om någonting så är detta dock bra mycket mer kraftfullt än att bara borgmästaren har beslutat något eftersom alla rådets medlemmar för en gångs skull drar i samma riktning. Detta har hänt i det förflutna vid några tillfällen då man varit tvungna att hjälpas åt med att försvara staden mot yttre makter i form av kungliga fogdar och folkbokföringar, piratflottor ifrån ransard, jorduashur, morelvidyn, felicien eller någon annan avlägsen kust, inhemska adelsmän som försöker återta kontrollen över staden och ibland den sittande borgmästaren. Förutom att de till synes kontrollerar de största gillena i staden så brukar rådsmedlemmarna även ha sina egna privata förmögenheter och ibland även sina mindre militära styrkor att påverka sina medmänniskor med. Bonitsalen och Kyrkan
Moril Dilaz heligaste person är alltid en man. Han har även alltid varit en man historiskt sett. I alla fall enligt kyrkans nuvarande linje. Det faktum att mandelorden har dokument som omnämner både Krunzia och Megilda som två före detta bonitsaler verkar de bara se som ett försök att smutskasta den heliga kyrkan. Bonitsalens sekulära makt är i teorin mycket begränsad då han endast är samtliga stadens Lysande vägen-kyrkors överföreståndare och de lokala munkarna och riarkernas överhuvud. I praktiken påverkar dock kyrkan och bonitsalen precis allting i staden. Det är väldigt få saker som de inte är medvetna om genom den lokala Lystringen*. Det är bara något fler saker som de inte blandar sig i. Endast de som inte bekänner sig till lysande vägen är fria ifrån kyrkans ok men dessa är istället förföljda i alla ting av rabiata missionärer och patrikaler. Det är dessutom kyrkan som kröner den lokale hertigen. Även om det inte skall betyda något då de knappast har valet att låta bli så innebär detta att det i kröningceremonin finns passager i vilka hertigen svär trohet mot Etin och kyrkan. Då man enligt mandelordens historia en gång i tiden var ett nätverk av helare, ledsagare och vise män är en stor del av kyrkans top i dag magiker och politiker som använder magiska symboler, hot om eviga plågor, löften om himmelska fröjder och sägs det ibland även löften om nunnor och unga uleppers dygd för att betvinga sin egen befolkning och alltid ha ett finger med i det politiska spelet. Den nuvarande Bonitsalen är Efreum II och är en väldigt storväxt karl som har en naturlig tendens att göra de flesta runt omkring honom oroliga att hamna i yflasefug, med sin stirriga blick och sin kallsinniga mörka röst. Han verkar bara bli mer och mer skrämmande ju äldre han blir och hans inflytande har också växt sedan han tillträdde för snart tio år sedan.
*Förkortning av Lysande Vägen-träning. Denna går ut på att den troende erkänner för sin Riark alla de brott han har begått mot de sex buden. Han får sedan en uppgift som är meningen att den skall stärka hans tro. Lokalt används den dock betydligt oftare för att lura folk att göra kyrkans smutsiga byk åt dem eller att helt enkelt bara ta mer av de vilseledda lammens pengar.
Senast redigerad av Jan Erik Söderman den 2009-06-11 10:33, redigerad totalt 2 gång.
Om någon har några roliga idéer om ordnar, sällskap, sammanslutningar, fackföreningar eller annat så tar jag gärna emot idéer. Jag talar om specifika saker här med lite historia och beskrivning och inte bara generella idéer även om givetvis sådana också är välkomna. Jag har en känsla av att många här är mer insatta i Ereb Altor än vad jag är och således förhoppningsvis har idéer om saker som passar in.
Jan Erik Söderman skrev:Moril Dilaz beskrivs på flera ställen som en av Erebs största städer. Den hade i de gamla källorna 48.000 invånare att jämnföra med Tricilves 15.000 om jag inte minns fel. Alltså är det en jättestad tydligen. Jag är dock väldigt skeptisk till att sätta innevånarantalet till över 100.000 då jag har för mig att det var ungefär så stora de absolut största medeltida städerna i europa var (Konstantinopel undantaget).
Jo öppet våld på någon större nivå än dueller är nog väldigt ovanligt. Man kan tänka sig att man kväser mindre upplopp och sådant då och då men annars är det mesta våldet av den dålda mer lönnmordsliknande naturen. (Rollpersonernas handlingar inte inräknade så klart då dessa kan tänkas dräpa demoner på stortorget eller vad än de nu vill göra)
Vad gäller religiositeten så är den mycket riktigt ganska låg. Man bör här inte missta öppet fjäskande, politiska ränker och materialistisk konstbejakande för spirituell upplysning. Det rör sig här snarare om cyniskt manipulerande ifrån alla sidor (inte minst kyrkan) än någon slags faktisk tro.
Landets enighet beskrivs som aningen knakande redan i boken om Magilre. Det finns ett missnöje bland adeln i söder med Moril Dilaz växande makt och särställning även om ingen av sidorna verkar vara beredda att ta till vapen för att ändra på någonting än.
Jag hade tänkt mig att de skulle vara mellan ett och några tusen. DVS en minoritet som fortfarande är synbar. Jag tänker mig också att de förmodligen bor på ytan men att de med hjälp av pumpar håller sina heligaste underjordiska tempel under mark torra. Antingen det eller så bor det i en tidigare inte beskriven del av staden som ligger på själva fastlandet. Förmodligen centrerad omkring rälsen. Det kanske faktiskt verkar änmer troligt att det där finns en till del av staden eftersom utrymmet ute på öarna verkar begränsat.
Stadsskick, ordnar och annat på väg.
Det tycker jag låter bra. Jämför storleksrelationen med tex Pendon, multiplicera, jämför sedan med Krilloan och arkhaz som skall vara Erebs största städer, reducera om nödvändigt och jag tror du hamnar under 100.000 men ändå en bamsestad som är mycket tätbefolkad.
Alltså, jag gillar idén med dueller och har inte svårt att se värjeviftande magiller, MEN då är det det där med att man hellre segrar med tungan och att våld är vulgärt. Kanske har man en duell verbalt först med publik/jury/Idolpanel, en "rap-battle", som i vissa fall kan leda till duell med blankt stål (eller kanske exklusiva feliciska armborstpistoler från krilloan...fanns ju en berömd handlare i staden som köper in allt). Eventuellt så är det bland lantadeln och de uppnosiga borgarna, och andra mindre konservativa grupper, som dueller tagit över från rapbattles allt mer?
Jag har inte direkt tänkt att jag ska göra någonting för att ändra bara för att den ska bli större eller mindre. Jag kommer eventuellt att lägga till en stadsdel eller två i sinnom tid antar jag om jag kommer så långt. I så fall blir väl staden större. Annars är jag bekväm med 48.000-100.000. Men jag antar att framåt processens slut så kommer det vara lättare att se hur stort det nu faktiskt blev. Hur som helst är det inte så viktigt så länge det inte känns litet. För övrigt är det lustigt att någon verkar ha sänkt den officiella siffran på huvudstaden Munzgas invånarantal på 36.000 av någon anledning.
I så fall antar jag att inspiration ifrån Cyrano de Bergerac är helt i sin ordning. När någon blir arg på riktigt åker svärden fram. Men att behöva dra blankt är ju att erkänna sig besegrad. Därmed inte sagt att det inte finns tillfällen när man gör det. Jag gissar på att unga adelsmän som blir antastade av ofrälse och inte känner att de har tid att sätta sig i respekt på annat sätt bara visar en del av sin klinga för att få folk att hålla sig undan.
Samtidigt är det också viktigt att dom faktiskt är hetlevrade och stingsliga och kan tänkas ta till våld. Så att det verkligen känns som att dom är belevade, vältaliga och skarpsinta men också tvärotäcka.
Glömde säga att dvärstad på land låter som en bättre lösning (dvärgar kan ju ändå synas i den stora staden). Det finns antagligen en mindre hamn för omlastning mellan små lastekor och till landtransporterna. Här ligger naturligtvis en av de två vackraste stationerna på linjen och därav också den stora närvaron av dvärgar. Den andra stationen ligger längst i öster mot bergen till där en annan koloni dvärgar finns.
Jo. Detta för övrigt helt i strid med det som står i boken om magilre som på sitt sedvanliga torra och tråkiga sätt hävdar att människor är de enda som lever i magilre till skillnad ifrån resten av världen där det är blandat.
Jan Erik Söderman skrev:Jo. Detta för övrigt helt i strid med det som står i boken om magilre som på sitt sedvanliga torra och tråkiga sätt hävdar att människor är de enda som lever i magilre till skillnad ifrån resten av världen där det är blandat.
Löser vi lätt genom att göra dem tillräckligt få. De besitter hemligheterna som får spårvägen att fungera korrekt och har byggt in svårigheter som spårbredd osv som bara de kan lösa. På det viset står de starka trots deras ringa antal...säg max ett hundratal. Bergsstationen kan var vid bergens fot varefter det är vandring upp till gruvkolonin. I hemlighet finns dock en dold port för underjordisk spårväg med än mindre spårbredd. Hemlisar hihi!
Sedan kan ju siffrorna i magilres folkmängd (med 100% människor) bero på att man inte ser dvärgar ankor och dylikt som sina innevånare. Dvärgarna tillhör närmaste dvärgrike enligt magillerna och ankor som bott i landet i flera generationer anses ändock tillhöra den stat deras förfäder anlände ifrån, tex trakorien, Erebos etc. Det finns alltså andra folk men de räknas inte som äkta Magiller.
Fast nu tänker jag ha kvar mina Dvurer i Moril Dilaz också eftersom dom fyller en viktig funktion som minoritet. Stora städer bör ha sådana minoriteter annars känns de inte särskilt realistiska känner jag. Men jo att de inte räknas in i den Magilliska folkbokföringen verkar inte alls helt otroligt. Kungamakten ser dem kanske inte som bofasta. De betalar dock tullar och så i staden eftersom Stadshuset är smarta nog att ta betalt fortfarande.
En hemlig järnväg verkar dock väldigt bra. Framför allt för att det är en hemlighet som dvurerna håller väldigt hårt på fastän det egentligen inte är någonting särskilt sinistert så tror alla i staden att det är för att dom döljer demondyrkan och spädbarnsoffer.
Fast alla Erebs större städer behöver faktiskt INTE ha en minoritetsgrupp av alla slag. Det BEHÖVS inte dvärgar i varje, eller ankor eller hlm. Jag kan tycka det är rätt skönt att det finns städer med endast människor också.
Varför är det inte realistiskt att en stor stad saknar dvärgar? Moril är nu visserligen en jättestad och handels knutpunkt på Västerhavskusten som säkert attraherat de flesta, men dvärgars obehagskänslor för vatten och gungig sjunkande mark är en utmärkt anledning till att de inte finns i Moril.
Den har verkligen inte en minoritetsgrupp av alla slag. Bara dvärgar och hedemi eftersom de är de som fyller en funktion i settingen. De förstnämnda som en rik och mystisk kultur som folk i allmänhet är lite rädda för men som ändå utövar inflytandet på staden. De är dessutom perfekta i att de är i diaspora ifrån grynnerbergen PGA Vikotnik och kompanis framfart. De passar helt enkelt visuellt och stämningsmässigt in. Dom är perfekta i den roll dom fyller på ett helt annat sätt än ett folkslag som har ett eget hemland någon annanstans skulle göra. Det faktum att de har en tendens att bygga små relativt hemlighetsfulla enklaver när dom bosätter sig i en stad fungerar bra. Det faktum att de är en annan ras än människor är dessutom ännu bättre för att det gör att förståelsen för dem är ännu mindre. Om de däremot inte var så många att de märktes skulle inte gemene man ha en anledning att bry sig om dem och förfäras över hur de där "konstiga typerna" lyckats suga ut vanligt folk så till den milda grad att de är så rika som de är nu.
Jag menade att det inte var realistiskt att det inte fanns några större minoriteter, inte specifikt dvärgar. Dessutom kommer de som sagt förmodligen ha sin stadsdel på det närliggande fastlandet. Eventuellt med en pontonbro över. De kan ju i allmänhet ogilla att vara ute på öarna men ändå ta sig dit då och då eftersom de är psykiskt starka och måste.
). Dessutom brukar folk ganska snällt göra sig hörda om något är krockar med skrivet material.
