Moril Dilaz

[Jan Erik Söderman]

Nice. Nu är det ju inte en kopia rakt av men det är i alla fall en vettig inspirationskälla.

[Mikael]

He's back! The man behind the...

Jag är säker på att en del av det här stöter sig med någonting som står i någon tråd. Därför ser jag mig om frågande efter hjälp med årtalen och kommentarer.

Tilllägg till Magilres Tidslinje.
Ca 900 f.o. Efter Arcaballo Sangrezzos kaotiska första erövringståg anländer den Jorpagniske härföraren Drylor Surpetrus som leder en här upp till Magilre där man i en relativt oblodig kampanj driver de primitiva Mirelkerna (numer kallade Dyler efter att de bodde på halvön Drylo döpt efter generalen Drylor som erövrade den) tillbaka in i sina mer mirelska hemländer. Han skapar här en ny provins i imperium Jorpagnum med Maeril (Hamnstad) Drilum (Drylors egendom) som största stad men ej huvudstad. Nybyggare ifrån andra Jorpagniska kärnområden anländer i klasar och odlar upp det vilda landskapet. De som finns kvar av Magialerkulturen använder sina elementarprästers förmågor för att gömma sig för de civiliserade folken och sjunker mer och mer in i skapelsen som naturliga andar än ett folkslag och lämnar sina tjänare Dylerna att klara sig själva. Deras arv lever dock kvar i namnet på området och i språket som talas ända fram till idag.

OK, men bara för att kolla att du är med. Sangrezzo erövrade Magilre (men Klomellien förblev utanför imperiet) och provinsen fanns alltså redan. Drylor kan dock ha behövts några decennier senare för att förstärka makten över området Magilre/Drylo? Eller var Drylor kanske en misslyckad första erövrare som dog på sin post och så fick ge sitt namn åt området?

850 f.o. den Sofiska rörelsen får ett starkt fäste i Magilre då ett flertal av deras lärda överhuvuden lyckas bli förvisade ifrån det centrala Jorpagna och flyttar hit. Soferna lär ut att kunskap och ordet är det enda sanna och att ur det skrivna ordet kan man förnimma skapelsen. En tillräckligt upplyst Sofist kan till och med enligt utsago se skriften i världen runt omkring sig. Med hjälp av Magialer-språket som fortfarande lever kvar försöker man vokalisera dessa skapelsens runor i dess talade form men trotts spektakulära resultat med de sånger man skapar så når man aldrig fullständig förståelse för höga språket. Däremot skapar man en unik tradition av magi genom harmonier som vibrerar genom skapelsen. Rörelsen ses i slutänden allt för världsfrånvänd och börjar dessutom bli alltför mäktig. Den lokale Jorpagniske ståthållaren, inspirerad av demonfursten Sybaricus Macru som är avundsjuk på de fagra och potenta sångerna, låter således 812 f.o. döda alla dess ledare och bränna upp mycket av deras texter även om många räddas undan till Aidne och Trakorien-områdena. Även i Magilre lever deras arv kvar i tron på den Sofiska sanningen och ordets makt.

Generellt bra.
Känner mig dock kluven avs ordet sofisk/sofer. Det har en bra klang men låter lite väl vetenskapligt/Tellus. Finns något alternativ?
Att soferna (eller åtminstone deras texter) skulle fly till de okända öarna Trakorien flera hundra år innan imperiet ens funderar på en invasion känns fel…å andra sidan vad fanns på Trakorien innan 3Konfluxen?

640 f.o. Sammandrabbningar med barbarer ifrån de Trakoriska öarna runt Moril Dilaz drivs tillbaka med hjälp av ett helt folkslag av Narguriska barbarer som är på vandring. De har en gång i tiden varit legosoldater i Jorpagnas tjänst men har nu ledda av de tre Milluriorna Ilmangus, Kallingus och Urtalus bestämt till att åka hem till Aesirs heliga länder för att sprida det rena blodets kraft. De skänks som tack skepp av ståthållaren av Maeril Drilum och seglar norrut för att några årtionden senare slutligen finna ett hem på den lilla ön Ranz. Denna händelse glöms snart bort av jorerna i Magilre men är nedtecknad i en passage i det mycket långa Ransardiska eposet Jorparim som behandlar deras legendhistoriska ursprung. Det utgör en del av anledningen till att Ranerna faktiskt då och då kan tänka sig tala med magiller som bara smått lägre stående varelser än idag.

Hela det här stycket ställer jag mig tveksam till. Visserligen är väl det inte omöjligt att det funnits sjöfarande barbarer från Trakorien, men i sådan mängd att de hotade en jorisk stad (kanske en av de största?) känns inte sannolikt. Sedan känns ranernas ankomst märklig men det överlämnar jag åt Fafnir och Birke att kommentera. (ranernas ledare är väl också aesir som jag förstått det varför länderna ännu inte är aesirs heliga.
Jorparim tycker jag var ett bra namn!

599 f.o. Drylohalvön skonas till större delen ifrån köttbitarnas framfart. De flesta tror att detta beror på dess avlägsna geografi men en del av sanningen är också att ett flertal av Magialerfolket offrar sig i en enorm elmentarrit som skapar en magisk barriär igenom vilken de demoniska insekterna inte kan färdas. När denna rit genomförs förlorar Magialerna inte bara sina liv utan det går så illa att till och med deras livsrunor knyts upp och de slutar att existera. Deras fåtaliga kvarvarande släktingar drar sig tillbaka än mer till allt mer avlägsna platser och med undantag om enskilda legender om mäktiga magiker som vandrar i landet eller den mytomspunne Rhys så siktas de aldrig igen.

Spännande.

595 f.o. Det kontinentaljoriska riket innefattar vid denna period inte ännu större delen av Magilre.

Vad menar du? Magilre var del av imperiet och Klomellien hade bitvis börjat erövras. 595 finns i princip inte imperiet längre.

575 f.o. Flyende ifrån det kollapsade Imperium Jorpagnum vandrar in i Magilre. De skapar stora problem i sin desperation och många av dem deporteras vidare till de oländiga öarna norrut.
Många stannar dock kvar under styre av den mäktiga prästinnan Lindoh som dyrkar gudinnan Lluphnia. Dessa hjälper till att förvandla Magilre ifrån den oländiga terräng den var till ett av de mest bördiga rikena i Ereb. Då Magialernas makt är naturen inte länge besjälad på samma sätt som förut och är således inkapabel att göra motstånd mot den civiliseringsprocess som äger rum.

Deporteras (”jagas iväg” låter bättre då deportation låter så organiserat) flyktingarna till Trakorien eller vilka öar avses?
Oländig terräng? Platt som en pannkaka med undantag för lite kullar i öster och ett stort träsk? Man hade redan under Imperiet en storskalig produktion av spannmål som exporterades till övriga delar av imperiet. Vad var det som var oländigt?

450 f.o. Magilre består av ett lapptäcke av olika småstater. De domineras dock av Maerillerna i norr och den Mazungiska (tidigare Amazunga senare Munzga) armen i söder. I ett för tiden mycket otypiskt sjöslag försöker de Mazungiska herrarna inta staden Maeril Diliz. De slås dock tillbaka av Maerilliernas överlägsna flotta och för första och hittills enda gången under Magilres historia domineras det inte bara ekonomiskt utan även politiskt av dess norra landsända under några århundraden.

300 f.o. Den ökände ”mördaren får Barabea”, även känd som Almzu Kelring, lyckas totalt dominera det stora rådslaget som hålls mellan ett flertal av Magilres herrar genom att helt enkelt på ett ytterst våldsamt maner döda dem. Han utropar sig själv till härskare över det enade Magilre men hans styre varar bara i 3 år innan arga adelsmän ifrån hela riket dödar honom mitt under en stor fest till hans ära för att fira hans gudomlighet.

Detta är jorduakaerlarnas storehetstid då de även erövrade och ”koloniserade” Magilre. Detta kan iofs ha skett efter sjöslaget år 450, men någon särskilt stor flotta tycker jag inte magillerna skall ha haft tillgång till. Jag skall ta tid snart att skriva om Jorduashurs storhetstid (sist lyckades jag radera allt jag hade skrivit så jag har inte fått upp lusten igen ännu).

152 e.o Under uppresningarna av Kabrinziordens toppskikt lyckas den mycket mäktige demoniske magikern och självutnämnde sofiske filosofen Alkeric fly ifrån utfrågningsprocessen ledd av den fruktade Caddiske riarken Hilk Halro som med metoder som skulle fått Exarken att rysa spred tron till nya hedniska områden. Alkeric befriar staden Moril Dilaz och han och hans lärjungar sprider med extremt blodtörstiga, enligt somliga demoniskt inspirerade, metoder skräck i inte bara resten av Magilre utan även sin egen befolkning. I ett stort hjältedåd lyckas Capaz Ry’carils son Prins Ilper Ry’caril dräpa den numer demoniske Alkeric med hjälp av Etins kraft och den lysande vägens prästerskap.

492 e.o En kvinnlig riark som accepterats av den lokala kyrkan i Morillien utses till bonitsal av Morillien av Kerigassen av Munzga, som även han är Morilier. Bunzresh som hon heter upptäcks dock när Exarken av Ekeborg sänder ett sändebud för att lyckönska henne som bonitsal över hela Etindomens största stad*. Kerigassen får en reprimand och instrueras att ersätta Bunzresh med någon mer lämplig kandidat.

543 e.o. I protest mot den senaste Bonitsalens totala inkompetens väljer Magillerna sin egen kvinliga bonitsal vid namn Illrima ifrån de allt mer populära soldöttrarnas kätterska led. Endast genom god diplomati av den dåvarande Kerigassen av Munzga, som även han kom ifrån Moril Dilaz, lyckas man undvika att hela staden blir bannlyst av en mycket förgrymmad Exark. Dock görs detta med löftet om att en ny bonitsal skall utses istället för Illrima. Processen tar dock längre tid än vanligt då Illrima är mycket populär för sin visdom och sin skönhet. Hon är således bonitsal av Moril Dilaz i nära tre år innan en ersättare hittas. Hon står fortfarande att finna som staty på ett flertal torg över hela staden.

546 e.o. Trotts att den alldeles nyvalda bonitsalen Kilvin är en man visar han sig ändå vara sympatisör med soldöttrarna och han hamnar under en ämbetsresa i Ekeborg i bråk med ett flertal mäktiga ämbetsmän däribland Exarken själv. Kilvin dör enligt officiella kanaler av en hjärtattack mitt under sin lystring men rykten hävdar att han torterades ihjäl efter att han ska ha hävdat att rika pösmunkar inte hade mer kontakt med det gudomliga än någon annan.

Bra Hertig Söderman! Där fick du ihop bra formuleringar och förklaringar, tjusigt!

Jag antar att Moril Dilaz kan ses som den största staden där LV helt dominerar ja. Detta gör den dock väsentligt intressantare för kyrkan än jag tidigare har insett. Har vi inte alla hittills behandlat Magilre lite som en avlägsen del av LV som får sköta sig själv? (Magillern är visserligen inte speciellt religiös av sig.) Är det troligt om de är rik och så väldigt välbefolkat? Hur förhöll sig Påven och Kyrkan till Brugge och Ghent under deras storhetstid på 12-1300-t? Alla tycks ju haft intresse av dessa städer på den tiden och de var bland de 5 största norr om alperna (ca 60.000 inv tror jag)! Idéer och tankar? Anders?

605 e.o En konspiration involverandes Dyler, Munzgiska handelsmän, Raugoner och diverse andra ondsinta fraktioner avslöjas när den detta år försöker orsaka Moril Dilaz undergång. Hertigen utnämner de hjältar som stoppade konspirationen till riddare av Morillien men såsom äventyrare ofta gör väljer de helt sonika att resa vidare på ytterligare äventyr.

Nej detta händer tidigast år 610. Vi skall inte lägga in äventyr på specifika datum i onödan.

607 e.o. Den fortfarande barnlöse Hertigen av Moril Dilaz gifter om sig och avlar en son med sin betydligt yngre andra fru Arpeta Klerust-Marcaril. Han är dock inte alls intresserad av henne och flyttar strax därefter ut till Macrilburk (Marcarils borg) och lämnar sin fru kvar i staden.

Varför inte. Han behåller dock borgmästartiteln enligt källorna.

[Jan Erik Söderman]

1.Sangrezzo var före Drylor. Sangrezzo erövrade Dylerna. Drylor drev bort dom då de hade en tendens att göra uppror hela tiden. Typ.

2. Sofer är ju så klart taget ifrån det grekiska ordet för "lärdom" eller "visdom". Inspirationskällan är här gnostiker som tog sitt namn ifrån gnosis vilket betyder typ "insikt" om jag inte minns fel. Jag tror att vi kan leva med att använda detta ord då en hel del andra ord är ganska tagna de också. Intressant är också att sufismen som i princip är den muslimska motsvarigheten till gnosticism fortfarande finns kvar i olika former världen över. Hur som helst är detta inspirationen och jag ville ha ett namn som anspelade på men inte rakt av var en stöld av grundiden.

Jag tror att det fanns sporadiska kontakter även på denna tid. De folkslag som fanns där då är dock sedan länge irrelevanta då de ersatts av Klavyker och andra folkslag. Ville väl mest att det skulle finnas en liten koppling mellan gammal sofism och illusismen.

3. Det fanns förmodligen mindre folkvandringsangrepp på Imperium Jorpagnum under olika perioder av dess historia precis som att det kom ner stora stammar på flera hundra tusen många gånger under Roms historia. Jag tror dessutom inte att Maeril var så förbaskat stort som det senare blivit på den tid det här utspelar sig.

De tre generalerna är ledare till protoranerna. De behöver inte ens vara verkliga. De är mest en del av Jorparim som är en gammal text som är en av flera källor i vilken folkvandringen beskrivs. Jag är också nöjd med namnet Jorparim för övrigt och skev några strofer om vad som hände med generalerna när de kom fram. Hur som helst var de inte grundarna av landet ransard utan levde innan landet grundades. De lyckades i princip utplåna varandra i en fejd efter att de väl kommit fram enligt sagan.

4. Japp

5. Det kontinentaljoriska imperiet nämns på Wiki om Magilre (skriven av någon annan) redan nu då det uppenbarligen är någon slags senare försök att hålla kvar vid imperiet. Inte min idé jag bara spann vidare på den.

6. Jo. Det kan hända att jagas iväg fungerar bättre men jag inbillar mig ändå att man faktiskt skeppade över dem i båt. Till just Saphyna och de andra traktoriska öarna. Eventuellt tog man till och med betalt för att göra det. Magillerna har alltid varit förtjusta i att tjäna en hacka på andras nöd.

Med oländig menar jag att stora delar av landet fram till detta har varit någon slags urskog som verkar ha varit immun mot svedjebruk då Magialernas magi skyddat den. Nu kan man odla upp annat än bara delar av landet. Spannmål kan mycket väl ha exporterats ifrån de delar man kunnat odla upp redan innan men först efter denna tidpunkt kunde man odla upp nästan hela landet.

7. Jäklar. Glömde bort Jordukaerlarna. Men visst de kan ju för allt i välrden ha slagits tillsammans med Maerillerna eventuellt i utbyte mot ett flertal landområden i Magilre? Magillerna är ganska bra på att snacka, så om man bortser ifrån att vissa av dem under en period var jävligt stora och blonda helt plötsligt borde assimilieringen gått ganska smärtfritt. DVS Jorduasherna blev ganska fort en del av den magilliska kulturen och politiken. Så pass mycket att en del av dem kanske tom fortfarande var stormän vid "Det stora rådslaget"

8. Tror som sagt att man mycket ogärna förlorar dem men att man också ogärna ger sig in i magillisk politik mer än nödvändigt då det har en tendens att bli extremt komplicerat och luddigt väldigt fort och nästan alltid slutar med att man kommer hem till Ekeborg med en massa avtal om storslagna religiösa yttringar och en vag känsla av att ha blivit lurad.

9. Ok kan ta bort det ur den officiella tidslinjen men det kommer att vara utgångspunkten för Morillisk intrig antar jag.

10. Jag har ju skrivit om Moril Dilaz så att borgmästartiteln numer innehas av en ofrälse. Hertigen är dock fortfarande härskare över staden och har rätt att avsätta/avrätta borgmästaren närhelst han har lust. Hans repressentant i staden är ju dock vanligtvis hertiginnan Arpeta Klerust-Marcaril.

Välkommen tillbaka föresten. Det är dubbelt så kul att skriva när man får kommentarer och frågor.

[Fraxinus]

1.Sangrezzo var före Drylor. Sangrezzo erövrade Dylerna. Drylor drev bort dom då de hade en tendens att göra uppror hela tiden. Typ.

2. Sofer är ju så klart taget ifrån det grekiska ordet för "lärdom" eller "visdom". Inspirationskällan är här gnostiker som tog sitt namn ifrån gnosis vilket betyder typ "insikt" om jag inte minns fel. Jag tror att vi kan leva med att använda detta ord då en hel del andra ord är ganska tagna de också. Intressant är också att sufismen som i princip är den muslimska motsvarigheten till gnosticism fortfarande finns kvar i olika former världen över. Hur som helst är detta inspirationen och jag ville ha ett namn som anspelade på men inte rakt av var en stöld av grundiden.

Jag tror att det fanns sporadiska kontakter även på denna tid. De folkslag som fanns där då är dock sedan länge irrelevanta då de ersatts av Klavyker och andra folkslag. Ville väl mest att det skulle finnas en liten koppling mellan gammal sofism och illusismen.

3. Det fanns förmodligen mindre folkvandringsangrepp på Imperium Jorpagnum under olika perioder av dess historia precis som att det kom ner stora stammar på flera hundra tusen många gånger under Roms historia. Jag tror dessutom inte att Maeril var så förbaskat stort som det senare blivit på den tid det här utspelar sig.

De tre generalerna är ledare till protoranerna. De behöver inte ens vara verkliga. De är mest en del av Jorparim som är en gammal text som är en av flera källor i vilken folkvandringen beskrivs. Jag är också nöjd med namnet Jorparim för övrigt och skev några strofer om vad som hände med generalerna när de kom fram. Hur som helst var de inte grundarna av landet ransard utan levde innan landet grundades. De lyckades i princip utplåna varandra i en fejd efter att de väl kommit fram enligt sagan.

4. Japp

5. Det kontinentaljoriska imperiet nämns på Wiki om Magilre (skriven av någon annan) redan nu då det uppenbarligen är någon slags senare försök att hålla kvar vid imperiet. Inte min idé jag bara spann vidare på den.

6. Jo. Det kan hända att jagas iväg fungerar bättre men jag inbillar mig ändå att man faktiskt skeppade över dem i båt. Till just Saphyna och de andra traktoriska öarna. Eventuellt tog man till och med betalt för att göra det. Magillerna har alltid varit förtjusta i att tjäna en hacka på andras nöd.

Med oländig menar jag att stora delar av landet fram till detta har varit någon slags urskog som verkar ha varit immun mot svedjebruk då Magialernas magi skyddat den. Nu kan man odla upp annat än bara delar av landet. Spannmål kan mycket väl ha exporterats ifrån de delar man kunnat odla upp redan innan men först efter denna tidpunkt kunde man odla upp nästan hela landet.

7. Jäklar. Glömde bort Jordukaerlarna. Men visst de kan ju för allt i välrden ha slagits tillsammans med Maerillerna eventuellt i utbyte mot ett flertal landområden i Magilre? Magillerna är ganska bra på att snacka, så om man bortser ifrån att vissa av dem under en period var jävligt stora och blonda helt plötsligt borde assimilieringen gått ganska smärtfritt. DVS Jorduasherna blev ganska fort en del av den magilliska kulturen och politiken. Så pass mycket att en del av dem kanske tom fortfarande var stormän vid "Det stora rådslaget"

8. Tror som sagt att man mycket ogärna förlorar dem men att man också ogärna ger sig in i magillisk politik mer än nödvändigt då det har en tendens att bli extremt komplicerat och luddigt väldigt fort och nästan alltid slutar med att man kommer hem till Ekeborg med en massa avtal om storslagna religiösa yttringar och en vag känsla av att ha blivit lurad.

9. Ok kan ta bort det ur den officiella tidslinjen men det kommer att vara utgångspunkten för Morillisk intrig antar jag.

10. Jag har ju skrivit om Moril Dilaz så att borgmästartiteln numer innehas av en ofrälse. Hertigen är dock fortfarande härskare över staden och har rätt att avsätta/avrätta borgmästaren närhelst han har lust. Hans repressentant i staden är ju dock vanligtvis hertiginnan Arpeta Klerust-Marcaril.

Välkommen tillbaka föresten. Det är dubbelt så kul att skriva när man får kommentarer och frågor.

Angående Soferna (eller rättare sagt Sofisterna) så har de existerat i Grekland, i Athen. Namnet Sofist kan närmast jämföras med vishetslärare. Men deras roll var inte den traditionella läraren som lär ut exempelvis språk, geografi, historia etc. Snarare lärde de ut hur man försvarar sig mot anklagelser.

Alla manliga medborgare, i Athen, som fyllt 20 år hade rösträtt i folkförsamlingen, som hade den lagstiftande makten och närmast kan jämföras med vår riksdag. Alla som deltog i folkförsamlingen kunde också utses till vilket ämbete som helst, men för att undvika korruption lottade man. Domstolar, vars medlemmar också utsågs genom lottning, hade att ta ställning till de anklagelser om maktmissbruk, som ofta restes mot ämbetsmännen från dem som behandlats illa eller bara var avundsjuka.

Den anklagade förde själv sin talan och det var alltså viktigt att han kunde det. Det är här sofisterna kommer in som lärare.

Sofisterna livnärde sig på att lära ut hur den anklagade kunde fria sig inför domstolen genom att bevisa sin oskuld. Att kunna lägga sina ord väl var viktigt i den grekiska demokratiska stadsstaten. Sofisterna är närmast att ses som en sorts tidiga konsultativa retoriker och jurister, med andra ord.

[Fraxinus]

Angående oländig terräng och svedjebrukets omöjlighet pga magi så har jag en mycket mer prosaisk (och sannolik?) förklaring. Magillre är platt och har fortfarande kvar ett stort sumpmarksområde.

Sannolikt var betydligt större områden översvämmat tidigare. Det behövs inte en stor höjning av havsnivå (eller sötvattensnivå) för att översvämma stora delar av Magillre. Det räcker sannolikt att isen på Marjura börjar smälta och återvänder till havet eller att någon flod tar en annan väg eller att glaciärer i närbelägna berg börjar smälta för att landytan åter ska bli sumpmark på många håll i Magillre. Med andra ord, stora delar av Magillre bestod tidigare av blöta och räliga sumpskogar.

Och man behöver inte ha studerat särskilt mycket skogsekologi eller skogshistorik för att inse att vidsträckta områden med blöta sumpskogar är ganska svåra att bedriva svedjebruk i eller överhuvudtaget bruka och bosätta sig i på något sätt. Men när vattnet försvunnet genom exempel landhöjning, havssänkning (exempelvis genom bildandet av isbelagda poler) eller omfattande kanal- och dikningssystem så är dessa forna sjö- och havsbottnar mycket, mycket bördiga jordbruks- och skogsbruksmark.

Om församlingen här i forumet tycker att denna förklaring är alltför prosaisk så kan man ju alltid ha kvar både magi och högre vattenstånd som två omdebatterade teorier.

[Jan Erik Söderman]

Just det. Så var det ja.

Angående din förklaring av varför inte hela var uppodlat så passar detta ganska bra med Magialerna som nog gärna kunde få bo i någon slags nordlig regnskog som eventuellt var en del av samma område som delar av Drylo enligt i alla fall en version av den fortfarande är.

[Fraxinus]

Eller så är magi trots allt inblandad på något sätt.

[Jan Erik Söderman]

Jo jag tänker mig att det är lite av båda dera. Men att stora delar säkert var uppodlade redan under Jorpagnums tid och således kunde man exportera till resten av imperiet ifrån de områdena.

[Snibben]

Under det Jorpagniska kejsardömet stod arkitekturen på en rätt hög nivå. Man byggde broar, vägar, kanaler, slusstrappor, cisterner och akvedukter som fortfarande till viss del används 610 e.O. Det är kanske därför tänkbart att man var duktig på utdikning. Efter den tredje konfluxen försvann mycket av den kunskap man hade och många av utdikningskanlerna växte igen och delar av de utdikade träsken växte tillbaka.

[Jan Erik Söderman]

Min tanke var väl snarare att Magialerna under tiden de fortfarande existerade i någon form var ett aktivt hinder för den Jorpagniska arkitekturen och att det var först i och med att de dog ut som man på allvar kunde ta sig an avdikning etc.

Dessutom vill jag nog påstå att det finns en del oländig terräng i Magilre. Den norra kusten beskrivs som i princip omöjlig att gå iland på utom vid viken där Moril Dilaz ligger vid i källorna.

[birkebeineren]

595 f.o. Det kontinentaljoriska riket innefattar vid denna period inte ännu större delen av Magilre.

Vad menar du? Magilre var del av imperiet och Klomellien hade bitvis börjat erövras. 595 finns i princip inte imperiet längre.

Det kontinentaljoriska riket är min skapelse från Drylos äldre historia (som kom fram i Klomellien-tråden). Ett ej närmare beskrivet rike som en tid efter Tredje konfluxen existerade i västra Ereb. Tänkt som en förklaring till språket Kontinentaljori från språkkartan i EA-boxen och för att ge lite färg åt Mörkertiden.

[Jan Erik Söderman]

Coolt. Jag är för. Enligt vad jag tänkt mig så var alltså Munzga med men inte Moril Dilaz eller Bzegusta. Passar detta bra?

[Mikael]

1..
3. Det fanns förmodligen mindre folkvandringsangrepp på Imperium Jorpagnum under olika perioder av dess historia precis som att det kom ner stora stammar på flera hundra tusen många gånger under Roms historia. Jag tror dessutom inte att Maeril var så förbaskat stort som det senare blivit på den tid det här utspelar sig.

De tre generalerna är ledare till protoranerna. De behöver inte ens vara verkliga. De är mest en del av Jorparim som är en gammal text som är en av flera källor i vilken folkvandringen beskrivs. Jag är också nöjd med namnet Jorparim för övrigt och skev några strofer om vad som hände med generalerna när de kom fram. Hur som helst var de inte grundarna av landet ransard utan levde innan landet grundades. De lyckades i princip utplåna varandra i en fejd efter att de väl kommit fram enligt sagan.

4. Japp

5. Det kontinentaljoriska imperiet nämns på Wiki om Magilre (skriven av någon annan) redan nu då det uppenbarligen är någon slags senare försök att hålla kvar vid imperiet. Inte min idé jag bara spann vidare på den.

6. Jo. Det kan hända att jagas iväg fungerar bättre men jag inbillar mig ändå att man faktiskt skeppade över dem i båt. Till just Saphyna och de andra traktoriska öarna. Eventuellt tog man till och med betalt för att göra det. Magillerna har alltid varit förtjusta i att tjäna en hacka på andras nöd.

Med oländig menar jag att stora delar av landet fram till detta har varit någon slags urskog som verkar ha varit immun mot svedjebruk då Magialernas magi skyddat den. Nu kan man odla upp annat än bara delar av landet. Spannmål kan mycket väl ha exporterats ifrån de delar man kunnat odla upp redan innan men först efter denna tidpunkt kunde man odla upp nästan hela landet.

7. Jäklar. Glömde bort Jordukaerlarna. Men visst de kan ju för allt i välrden ha slagits tillsammans med Maerillerna eventuellt i utbyte mot ett flertal landområden i Magilre? Magillerna är ganska bra på att snacka, så om man bortser ifrån att vissa av dem under en period var jävligt stora och blonda helt plötsligt borde assimilieringen gått ganska smärtfritt. DVS Jorduasherna blev ganska fort en del av den magilliska kulturen och politiken. Så pass mycket att en del av dem kanske tom fortfarande var stormän vid "Det stora rådslaget"

8. Tror som sagt att man mycket ogärna förlorar dem men att man också ogärna ger sig in i magillisk politik mer än nödvändigt då det har en tendens att bli extremt komplicerat och luddigt väldigt fort och nästan alltid slutar med att man kommer hem till Ekeborg med en massa avtal om storslagna religiösa yttringar och en vag känsla av att ha blivit lurad.

9. Ok kan ta bort det ur den officiella tidslinjen men det kommer att vara utgångspunkten för Morillisk intrig antar jag.

10. Jag har ju skrivit om Moril Dilaz så att borgmästartiteln numer innehas av en ofrälse. Hertigen är dock fortfarande härskare över staden och har rätt att avsätta/avrätta borgmästaren närhelst han har lust. Hans repressentant i staden är ju dock vanligtvis hertiginnan Arpeta Klerust-Marcaril.

Välkommen tillbaka föresten. Det är dubbelt så kul att skriva när man får kommentarer och frågor.

Tycker fortfarande att pirater från Trakoriska öarna låter fel, men vi hittar säkert en lösning. Likaså menar jag bara att det har skapats en bakgrund till ransard, raner, sarder aesir i ransard osv på forumet som bör penetreras ordentligt (kanske det du gjort och kan detta bättre än mig) innan något spikas.
OK, hade missat kontinentaljorins uppkomst.
Om kusten i norr är oländig för riktiga hamnar så finns ju andra kuster som alternativ i väster om söder. Oländig kust gör inte heller inlandet oländigt, men visst vissa delar av Magilres inland, spec i öster kanske man aldrig lyckadess dika ut eller svedja till bruks.
Anser hertigen sig kanske vara rättmätig borgmästare? eller kanske är frälseborgmästaren faktisk borgmästare men ännu stäplas hertigens signtur/initialer på officiella dokument och den stämpeln är en av borgmästarens ämbetssymboler? eller? försöker bara få ihop källan med din nya politik.

[Jan Erik Söderman]

Det var väl just det där med att ranerna bosatte sig på ön Ranz efter att ha invandrat västerifrån som jag jammade vidare på. Vidare faststäldes det i Ransardforum att de var före detta Jorpagniska legosoldater ifrån början och att det var så de hade fått sin sköldmur etc. Slutligen så hittade jag bara på de trakoriska piraterna. De kan lika gärna ha varit mirelska eller ifrån staden O eller Belgothiska eller något. Om någon har ett bättre förslag så varsågod.

Men som sagt. Skogen gjorde motstånd mot att bli uppeldad och nerhuggen samt återhämtade sig mirakulöst fort under en lång tid i Magilres historia. Så till den grad att träd växte upp mitt i byar över natten och liknande eftersom de besjälades av Magialernas andliga allierade. På det sättet var terrängen oländig. Vad gäller den klippiga kusten var det väl mest en fotnot om att det finns terräng som inte är helt platt även i magilre.

Hertigen är ju de fakto mästare av den borg som ligger i Moril Dilaz. Hans stämpel används nog mycket riktigt fortfarande på officiella dokument och det är fortfarande hans namn på nya officiella byggnader etc. Men titeln borgmästare som den refereras till av Moril Dilaz invånare tillhör en ofrälse som är vald av rådet. Hertigen har dock rätt att avsätta, avrätta eller deportera borgmästaren och vilken annan person som helst i staden. I teorin DVS. han skulle väl förmodligen utsättas för kravaller om han gjorde allt för godtyckliga saker.

Man kan alltså se borgmästaren som de facto härskare över staden och hertigen som borgmästarens chef på en nationel nivå. Adeln utgör ju fortfarande militären och domarämbeten innehas i princip bara av adelsmän. Jag tycker mest att staden blir intressantare och mer levande om det är ett virrvarr av intressen och allianser snarare än svart på vitt vilka som bestämmer och i vilken hierarki.

[Mikael]

Det här löser sig.