Moril Dilaz

[Jan Erik Söderman]

Ok nu har jag lite mera grejer att lägga till om Moril Dilaz. Jag har mest spelat och låtit idéerna ligga och gro lite i mitt bakhuvud under de senaste dagarna. Här kommer i alla fall första delen av åtminstone två i kapitlet Spelledarens Hemligheter till min Moril Dilaz miljö som jag som bekant bygger på. Ska snart gå in och ändra lite i de gamla texterna också och lägga upp allting tillsammans igen så att man kan se vad det har blivit av det. Fortfarande i pipelinen är texten om Morilliskt mode, lite tankar om matkultur och handel, viktiga byggnader till staden (Väntar fortfarande på en närmare beskrivning av Kollegiet), magiker och deras plats i det morilliska samhället och eventuellt något om fäktskolor, vampyrer, Neumoril (Morillisk liten koloni i vit fläck Drylo), dylernas koppling till de mirelisk/dryliska folkslagen och lite annat smått och gott. Men nu till Dvärgar i underjorden, Sofiska Sekter och andra dumheter.

SPELLEDARENS HEMLIGHETER
Kaosbröderna
Kaosbrödernas innersta kärna består av demonologer ifrån Staden O som av ett flertal anledningar har tagit sig till Moril Dilaz för att skapa oreda. För det första så anser de att deras egen hemstad hämmas av Moril Dilaz allt mer dominanta ställning utmed västerhavet. Moril Dilaz är förvisso fortfarande underlägsen ett flertal av Trakoriens städer i handelsflotta och dominans men är helt enkelt lättare att verka i på grund av det utbredda missnöje som återfinns här med stadens nuvarande styre. För det andra så dyrkar de Khergol och är således skapligt ondsinta typer som tycker om att sprida Kaos omkring sig. Detta tillsammans med att de har fått för sig att den undervattenskrater som ligger utanför staden skulle kunna göras om till en Demonologisk nod om den bara fick ett utbrott och dödade alla i hela staden. Som tur är så är större delen av stadens Kaoskultister helt enkelt inte intresserade av att dö och hamna i någon av källardimensionerna någon gång snart utan håller istället på att försöka öka på den politiska oordningen med långsiktigt mål att få hela staden att kollapsa i käbbel. Den nya Hertiginnan verkar dock vara en växande problem då hon helt enkelt är alldeles för kompetent och måste bort.
Kultisternas vanliga modus operandi för att skapa oordning är att helt enkelt binda en destruktiv demon i någon slags behållare som lätt krossas till exempel en glaskula eller flaska och sedan kasta in denna i en folkmassa så att demonen slipper ut och förhoppningsvis mördar allting omkring sig innan den slits tillbaka till demonplanen den kom ifrån.
Deras vanliga rekryter känner inte till så mycket om detta men de är ändå fanatiskt troende på grunddekretet att genom kaos föds styrka. Denna tro gör att även de unga nerknarkade lärjungarna ofta begår diverse småattentat. Detta är något som den inre kärnan av demonologer officiellt uppskattar men egentligen ogillar då det drar till dem uppmärksamhet i onödan och inte åstadkommer någonting långsiktigt. Det finns dock en ny gruppering inom Kaosbröderna som har börjat studera demonologi utan att för den skull känna till den gamla kärnans aktiviteter. Resultatet kan bli att det kommer att delas upp i två olika kulter inom en avlägsen framtid när de två kulterna upptäcker varandra. Den nya grenen verkar ty sig till en något förvirrad dyrkan av Hemaquiel som inte har någonting att göra med den Svarta Rosens Brödraskap utan snarare är någon slags rebellisk nonsens.

Dvurernas Hemliga Järnväg och Stad
Dvurerna har mycket riktigt byggt väldigt stora bosättningar under staden. Det bor nästan 2.500 dvärgar under jord och deras bärande av masker är just både av rituell innebörd men även för att hindra att det upptäcks hur många de är av de människor som bor uppe på ytan. De håller på att gräva sig igenom stora delar av grunden i sökande efter någonting som den lokala bergsanden har talat om för dem plågar den. Endast genom vilseledande vibrationer i världens väv har de under så lång tid misslyckats med att finna den. Det finns också märkliga subkulturer inom den vanligtvis väldigt homogena dvärgkulturen som talar om de Röda Tornens gud och som har börjat sjunga gutturala surrande läten under sina gudstjänster som alltmer går ut på studier av världens mysterier och allt mindre på dyrkan av den mäktiga Terra.
Vare sig de vill de eller inte har det förekommit mer än en gång sedan dvurerna flyttade hit att andra har använt gångarna för att gömma sig eller smuggla saker. De som gömmer sig brukar oftast lämnas ifred då dvärgarna inte ser någon anledning att hjälpa de mänskliga myndigheterna att jaga sina egna. De kan till och med ibland tänkas hjälpa de som verkar ha blivit orättfärdigt dömda med att lämna staden via deras hemliga räls, som här är byggd av järn. De som hjälps fly på detta sätt får i princip alltid en ögonbindel och lämnas i slutänden så långt ifrån tunnlarna som löper mellan bergen och Moril Dilaz som möjligt. Den stora mängden livegna bönder som fortfarande är bundna till sina gårdar på landsbygden i sydligare län av Magilre kan också få hjälp att fly via den Underjordiska Järnvägen. Detta är inte bara namnet på det transportmedel som man använder utan också den lilla rörelsen av dvärgar som hjälper folk till ett bättre liv som grovarbetare i Moril Dilaz skabbigare kvarter eller ibland till och med som fastkedjade arbetare i de underjordiska manufakturerna. Profit är trotts allt dvärgarna i stadens största motivation och den som inte kan betala innan den kommer hit kan få göra det efteråt istället. Med tiden får dock de allra flesta som överlever ett bättre liv och efter bara någon generation eller två är de i princip helt integrerade i den Morilliska underklassen.

Svarta Bokens Brödraskap
Detta brödraskap är det som förut var Kabrinziordens riddare. De består av en stor samling politiska och spirituella ledare som officiellt alla är mycket trogna den Lysande Vägen men som inofficiellt planerar dess fall i först Morillien och på längre sikt i hela Magilre. De tror på att denna värld bara är en simpel avbild av en högre idévärld och att endast genom att kasta av sig de materiella oken kan man skåda in i den sanna världen och ta del av Essentisofia genom trans. Denna trans uppnås vanligtvis genom en religiöst hummande sång, skådande av hypnotiska symboler och olika självspäkande meditationsövningar där det köttsliga jaget förnekas och barriärerna bryts.
Sällskapet har i hemlighet dominerat Staden och regionen i många århundraden men endast på senare åren har man så till fullo lyckats infiltrerar även kyrkan på ett sätt som nu har gjort det möjligt att slutföra planen på att störta denna institution. Man hoppas på att skapa en så stor misstro och till och med hat mot Lysande Vägen att denna görs omöjlig i staden. Genom att helt enkelt låta kyrkan förkroppsliga alla de element som Kabrinzi hatar in absurdum så undergräver man hela dess väsen. För att öka förtrycket och således chansen till uppror så låter man adeln stödja detta allt mer förtryckande samhälle till fullo.
Kultens mest insatta medlemmar är alltså fullständigt villiga att ge upp sina egna liv och alla sina rikedomar för att uppnå sina långsiktiga mål eftersom de är övertygade om att de kommer att hjälpa hela världen att nå Sofisk Upplysning. Större delen av kulten tror dock att man mest kämpar för Morilliens självständighet och störtandet av Lysande vägen och är i princip helt omedvetna om att de i slutändan är tänkta att ge upp sina maktpositioner i det nya samhället. Den yttersta kretsen tror till och med på fullaste allvar att Kabrinzi är någon slags sekt inom Lysande Vägen som aktivt jobbar för ett mer moraliskt samhälle och försöker stävja onaturliga fysiska lustar till förmån för det andliga.
Sammanlagt har nog svarta boken ett flertal hundra medlemmar inom det absoluta toppskiktet inom samhället. Dessa kan av den uppmärksamme kännas igen av att de bär en ring med en uppslagen svart bok med gyllene kanter avbildad på. De tror att detta står för den helt och hållet påhittade grundaren av sällskapets lilla svarta bok som skall vara en avhandling om moraliskt leverne som bröderna officiellt använder sig av. De insatta förstår ju dock att det egentligen rör sig om den svarta bok i vilken de första inom Kabrinzisekten tecknade ner alla de sofiska hemligheterna.

Svarta Portens Brödraskap
Sanningen om den Svarta Bokens brödraskap är dock än mer ondsint än något så enkelt som uppror, oordning och religiös fanatism. I bakgrunden döljer sig en domedagskult vars slutgiltiga mål är att genom de sofiska sångerna rämna hela Altor och släppa alla dess invånare lös i det astrala planet. De vill åstadkomma detta för att återfå sina egna själar som de har tappat i processen som gjorde dem till odödliga vampyriska kreatur. Om de inte kan orsaka domedagen så kan de nöja sig med att bara bada hela Magilre i ett hav av blod. Den mäktigaste av dem blev inlåst för många århundraden sedan och de har sedan dess konspirerat för att befria honom från detta elementarfängelse som förkroppsligar ordning där de hämtar sin kraft ur kaos.
Dessa vampyrer har under vissa perioder varit de enda som mindes Kabrinz Sofiska hemligheter och det var de som en gång i tiden skrev ner den svarta boken och skapade brödraskapet tillägnat den. Under vissa perioder har de varit utdrivna ur staden av andra vampyriska släkten men mästarens röst har nu blivit så stark att han kan kalla på sin avkomma ifrån inuti sitt fängelse. Hans barn är nu snart alla samlade återigen och de ämnar utrota alla som står ivägen för deras mästares frihet. I och med att han nu kan tala med dem har de också växt i styrka så att de kan ta sig an andra tidigare mäktigare odöda och genom hans visdom har de lärt sig att kontrollera människor med blotta rösten på ett sätt som för alla utom de mäktigaste var omöjligt förut. Således blir deras grepp om stadens nätter och framför allt fastlandets underjord allt starkare.
Den svarta bokens symbol står alltså egentligen för en svart port som är dörren in till fängelset i vilket mästaren Alkeric är inlåst. Detta kan endast öppnas om tillräckligt mycket blod spills i staden och hela dess system sätts i gungning. Således hoppas man kunna spä på våldet och dödandet så mycket som möjligt när upploppen kommer i hopp om att skapa nog med resonans för att de svarta portarna skall rämna.

[Mikael]

Dvurernas Hemliga Järnväg och Stad

Måste återigen påpeka att staden sjunker och att jag har svårt att se väldigt stora bosättningar under staden. Och en underjordisk järnväg hela vägen till bergen från dessa undervattenskamrar? Känns sådär. Och hur kommer andra än dvärgarna ner i gångarna om de är hemliga och det är dessutom OK med dvärgarna? En underjordisk järnväg lär inte passera omärkt om smugglare och flyktingar får dra runt därnere, lite för häftigt.

Svarta Bokens Brödraskap

Mycket i det här förslaget stämmer inte med Kabrinzi enligt källorna. Måste det vara kopplat till Kabrinzi? Tycker brödraskapet (liksom kabrinzi) är intressant nog för sig själva. Speciellt om man lägger en grund med magilliska vampyrer utan koppling till kabrinzi i botten dvs

Svarta Portens Brödraskap

[Jan Erik Söderman]

Dvurernas boningar ligger alltså i Grunden som är en klippa på fastlandet på andra sidan bukten. Det är alltså en annan mindre stad som man håller på att bygga ihop med det vanliga Moril Dilaz.

Jag inser att jag skrivit om de lokala Kabrinzi en aning. Dessa har ju då påverkats en hel del av Alkeric och hans kunskaper om sången går ju klart utöver det vanliga och är inte det som bara står i deras heliga skrift. Men jag vill verkligen inte ändra på vampyrernas ursprung i Kabrinzis krig mot Lysande vägen. Jag tycker verkligen att det passar väldigt bra in. Jag ska läsa texten om Kabrinzi i källmaterialet igen och återkomma med lite mer tankar.

[Jan Erik Söderman]

SPELLEDARENS HEMLIGHETER Del 2 av flera.

Leumans Kannibalism
Släkten Leuman anklagas för ganska många oegentligheter däribland kannibalism. Det visar sig att till skillnad mot många av de andra ryktena i staden så finns det grund för detta. Leumans har inte ens någon religiös eller ideologisk anledning till det de gör. De bara förtär intelligenta levande varelser för att de är privilegierade och kan komma undan med det. Dessutom anser de att denna gemensamma mörka hemlighet stärker lojaliteten inom gruppen. Det är vanligtvis så att man bjuder in någon intet ont anande oskyldig typ som inte kommer att saknas för mycket till en middag och sedan ägnar större delen av middagen till att droga denna personen för att sedan förtära honom eller henne medan han fortfarande lever. Det finns ingen som verkligen tror på ryktena om denna kannibalism utan det är mera av ett skämt apropå att Leumans är så stora att de antas äta vad som helst. Om sanningen kom fram skulle hela huset gå under och hela staden skulle skakas av en rättfärdig vrede. Det faktum att Leumans ibland bara för att skoja till det lite blandar små delar av sina offer i sina olika matprodukter gör inte saken mer acceptabel. Dessa ovanligt ondsinta individer gör allt detta på helt eget bevåg och representerar det absolut sämsta med den mänskliga rasen.

Frihetsriddarna
Frihetsriddarna är liksom patrikalrådet delar av den svarta bokens planer för Moril Dilaz. Dessa riddare är dock inte alls så korrupta som man kan tro och en stor del av dem skulle kunna tänkas bli genuint upprörda om det uppdagades att de blivit duperade. Det finns dock de som givetvis är mycket insatta som till exempel den nuvarande borgmästaren. Riddarna har dock en annan hemlighet. Deras förakt mot den nuvarande hertigen och hans ätt har lett dem till att söka efter alternativ. De har bland annat kontakt med dyliska hövdingar och har på allvar funderat över möjligheten att ta in en av dessa som en galjonsfigur för ett fritt Morillien. De funderar också över någon slags rådsstyre eller republik men den övervägande adliga medlemsbasen har lite svårt med att visualisera hur de skulle kunna vinna på ett sådant styrelseskick. De har en växande krigskassa och planerar dessutom ytterligare erövringar på Drylo utan både Hertigen och Kungens order på detta. De använder även Neumoril som bas för en del av de soldater som de tränar inför en eventuell framtida inbördes konflikt i landet Magilre. Alla dessa handlingar är givetvis högförräderi och därför är riddarna mer än lovligt paranoida och har låtit mörda ett flertal misstänkta spioner till och med inom de egna leden bara för att vara säkra på att hemligheten hålls.

[Jan Erik Söderman]

SPELLEDARENS HEMLIGHETER del 3 och näst sista (tror jag)
Eftersom Mikael har tjatat om hur det finns massa sjunkande tunnlar och hur olämpligt det är med dvärgiska bosättningar där (Nu bor de ju dock i förstaden på fastlandet så det ska nog vara lugnt) så fick jag en idé om hur jag kunde använda detta tema tillsammans med referenser till den ganska coola beskrivningen av Pataxa ifrån en av Vit Fläck Drylotrådarna och span vidare på det med serpenter och tidigare omnämnda vulkaner i närheten av staden.

De sjunkande tunnlarna
I fattigkvarteren som sakta håller på att sjunka finns det gott om tunnlar som är halvt under vatten. I dessa bor förutom en och annan desperat luffare även en mindre stam av serpenter. Dessa är hitflyttade ifrån regnskogarna omkring värmenoden Usthar på Drylo i närheten av Pataxa. De har funnits här under en mycket lång tid och livnär sig mestadels på att jaga råttor och de märkliga halvdemoniska fiskarna som finns här nere. De stannar på platsen för att de känner sig dragna till vulkanen i närheten. De inser att denna har potentialen att utvecklas till en demonologisk nod med en knuff i fel riktning och är således mycket aggressivt inställda mot alla former av mixtrande med den. De har en långvarig överenskommelse med de mithrilsmältande alkemisterna ifrån Mithelbolaget men kan i övrigt tänkas simma ut och anfalla båtar som stannar i området alltför länge. De ligor som håller till i området känner till ormfolket och matar dem ibland med de lik som de oavbrutet producerar och behöver bli av med. Det irriterar dock ledarna för ett flertal av gängen att de inte har tillgång till dessa gångar i den utsträckning som de kunde ha eftersom de fjälliga bor där. Därför har man nu börjat fundera på att sätta ut en stående belöning till de som kan göra sig av med ”ohyran” som betalas ut per serpenttand. Resten av stadens befolkning är i princip helt omedveten om ormmännens existens och skulle bli både chockade och livrädda om de fick höra talas om dessa mycket främmande kreatur.

[Jan Erik Söderman]

Satt och läste på lite mer om min huvudsakliga inspirationskälla. Jag hittade också några ganska spektakulära bilder. Tänkte att jag lika gärna kunde länka dem.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... Bruges.jpg

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... Brugge.jpg

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... lgium..jpg

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... Brugge.jpg

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... edkaai.JPG

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/e ... Bruges.jpg

[Jan Erik Söderman]

Hittade Rhys, som jag hade förträngt, i källorna. Tolkade honom någotsånär fritt och gav väl inga djupare insikter i vem han är utan skrev mest hur han kan tänkas påverka saker. Detta är den sista delen av Spelledarens hemligheter. Jag kan tänkas komma på mer saker. I så fall kommer jag att lägga till dem då.

SPELLEDARENS HEMLIGHETER sista delen
Soldöttrarna
Detta fredliga systraskap har existerat i staden sedan Jorernas inflyttning. De är en del av en mycket gammal solkult som under lång tid var i konflikt med den aningen mer aggressiva Luks Wiktorkulten, som enligt somliga var vad Odo hade inspirerats av när han grundade Lysande Vägen. Döttrarna dyrkar Jufnia som står för solen som livgivare, moder och grödornas gudinna. De delar väldigt mycket av Lysande Vägens trosuppfattningar eftersom de vanligtvis är uppväxta i samhällen där detta är den dominanta religionen. De skiljer sig dock på ett flertal principer. De anser till att börja med att Kyrkan inte är en stat i sig utan att denna skall stå under den världsliga makten. De ser också kvinnan som jämställd med mannen och anser således att ärftligheten skall gå på båda könen och att kvinnor i allmänhet skall ha rätt att besluta vad de själva gör med sina liv. Eftersom stora delar av prästerskapet är kvinnor tycker de också att alla kyrkliga positioner skall vara tillgängliga för kvinnor. De anser också att sexualitet inte är något som angår andra och att äktenskap inte är livsviktigt för att ha umgänge samt att det är upp till var och en hur denna vill klä sig. De anser dock att personer som faktiskt får barn har ett ansvar inför detta och bör gifta sig. Det finns även en tro på att det ibland sänds ut heliga barn av Jufnia som skapas genom jungfrufödsel. Dessa kallas för oskyldiga och anses vara inkarnerade solandar.
Dessa åsikter är inte direkt de mest kontroversiella kanske men de är tillräckligt annorlunda för att soldöttrarna vid flera tillfällen under tiden efter spridningen av Lysande Vägen har varit tvungna att gå under jord i olika delar av Ereb. I Morillien har döttrarna vid tillfälle varit så framgångsrika att de lokala Bonitsalerna har varit kvinnor. Detta har dock obönhörligen lett till nya dekret ifrån Ekeborg via Munzga som återinfört patriarkatet.
Under de senaste årens allt mer förtryckande regim inom den Morilliska kyrkan och adeln har soldöttrarna delvis varit tvungna att gå under jord återigen men de har även växt explosionsartat i antalet sympatisörer och denna gång är det möjligt att de ifall de ges en chans kommer att helt ta över det religiösa livet i Moril Dilaz. De har också vänner på höga positioner då det som ryktas om hertiginnan verkligen stämmer. Hon är nära allierad med dem men kan givetvis inte öppet visa sina sympatier. Det finns dock inte några direkta skellett i garderoben att tala om för denna fredliga tro, även om den givetvis i händelse av att den skulle bli dominant i området skulle dras med samma problem som andra religioner gör, i form av korruption, maktmissbruk och fanatism, så har den än så länge sluppit sådana excesser.

Rhys
Det finns legender som talar om en trollkarl som svurit att skydda Moril Dilaz sedan strax efter Jorerna anlände hit. Vad som är den faktiska sanningen är dock att Rhys faktiskt existerar. Han bor på botten av viken. Han föredrar att inte synas till utan agerar oftast genom ombud när han känner att det är nödvändigt att ingripa. Hans huvudsakliga mål är som det sagts att fortsätta skydda staden ifrån stora hot. Han är dock helt oförmögen att förstå det politiska spelet och har således inte ingripit för att hindra någon av de allt mer aggressiva undertonerna i samhället. Han har snarare blivit en aning bitter över hela situationen och börjat tvivla en aning på om ifall Morillerna verkligen förtjänar att bli räddade. Särskilt när det oftast rör sig om konflikter inbördes. Han kan dock tänkas agera som en dold mentor till en grupp av individer som har rykte om sig att skydda staden. Även då är det otroligt att han skulle visa sig för dem utan han skulle snarare ordna olika prövningar för dem med lämpliga belöningar på slutet. Trotts sin extensiva kunskap inom magin så föredrar Rhys att använda den så lite som möjligt då han vet att havsälvorna ogillar sådana tilltag. I det förflutna backade han den blivande konungen i dennes kamp mot Alkeric och var den som gav honom idén om fängelset samt distraherade vampyren länge nog för att denne skulle kunna stängas in. Han har även hindrat dyliska invasionsplaner och raugonska flottor ifrån att någonsin drabba Moril Dilaz bland annat. Han är dock omedveten om att Alkeric som egentligen är ett mäktigare väsen än han i ren kraft, om än inte i kunskap och visdom, återigen är aktiv och eventuellt kan detta bli hans undergång.

[Mikael]

Dessa åsikter är inte direkt de mest kontroversiella kanske men de är tillräckligt annorlunda för att soldöttrarna vid flera tillfällen under tiden efter spridningen av Lysande Vägen har varit tvungna att gå under jord i olika delar av Ereb. I Morillien har döttrarna vid tillfälle varit så framgångsrika att de lokala Bonitsalerna har varit kvinnor. Detta har dock obönhörligen lett till nya dekret ifrån Ekeborg via Munzga som återinfört patriarkatet.

Är det indirekt genom att de som "väljer" bontisal i Moril Dilaz påverkats av systrarnas läror eller är det direkt genom att en syster blivit vald? Hur har egentligen relationen med LV sett ut?

[Jan Erik Söderman]

Tänker mig att de officiellt är kättare men att jaga barnmorskor och folk som faktiskt till den allra största delen delar ens tro i ett land som inte ens vanligtvis lägger så mycket vikt på religion är ganska lågt prioriterat.

Och jag tänker mig att det har varit indirekt då eftersom de officiellt är kättare.

[Mikael]

I så fall bör vi fundera på hur det gick till då vanligtvis detta gäller:
Bontisâl
Varje kerisât är i sin tur som regel uppdelat i ett antal bontisât under ledning av en bontisâl. I de flesta länder åtnjuter bontisâlen stort inflytande och respekt från folket, även adeln. Ingen vill komma på kant med kyrkans lokale representant, då detta kan få ödesdigra följder. Det är normalt kerisgassen som tillsätter nya bontisâler, men dessa måste tidigare ha varit antingen riarker eller solmunkar.

Kerisgassen sitter i Munzga så varför valde han vid dessa tillfällen en kvinna och vad fick det för konsekvenser för honom när Ekeborg hörde av sig? Var det länge sedan och hur många kvinnor har det varit?

[Jan Erik Söderman]

Båda gångerna har kerigassen så klart varit morillier som blivit vald av exarken att vara kerigass för hela Magilre och han har väl förmodligen blivit tillsagd att ta tillbaka sin utnämning under hot av bannlysning när det väl har uppdagats att Bunzresh är en kvinna och inte en man. (Vilket kan vara lite krångligt för någon stackars Aidnisk ickemorillier att räkna ut då den lokala namnkulturen skiljer sig markant ifrån jorisk norm)

[Mikael]

ok.

Soldöttrarna har alltså under 450 år varit både förföljda och haft sådant inflytande att kvinnor blivit bontisaler? Vad har möjliggjort detta?

Jag noterar också att dvärgarnas stad ligger på fastlandet så OK om det inte är massa översvämmade tunnlar där, missförstod det du tidigare skrivit.

Dylernas invasion har du inte nämnt i SLs hemligheter. Inte den som är äventyret utan de faktiska planer som dylerna har att återerövra staden.

Och de mäktiga Munzgiska handelsmannaintressena som vill lägga Moril Dilaz i ruin bör nämnas.

Borde inte kungen och kyrkan i Munzga också få ett omnämnande i relation till Moril Dilaz och dess olika grupper?

[Jan Erik Söderman]

För att de stundvis har varit ett mycket populärt kätteri som gemene man inte ens har sett som något av ondo utan bara ett annat sätt att se på saken. Det är mest i Ekeborg som man gör allt för att undvika ideologisk splittring.

Jo det beskrivs i källorna som en kust full av klippor med ett enda naturligt brott i dem där man kan ta sig ner till vattnet. Just där ligger staden Moril Dilaz.

Tänkte nog att dylernas invasionsplaner får lämnas till vem som än tar hand om Magilre eftersom jag mest skriver om hemligheter inom Moril Dilaz och inte externa sådana. Av samma anledning har jag låtit bli att omnämna de i Munzga som vill se Moril Dilaz gå under.

Texten om Lysande Vägen i Moril Dilaz är extremt torftig och kommer förhoppningsvis utökas innan jag är färdig med den. Där kommer det att stå en del om de allt mer spända relationerna mellan kerigassen och bonitsalen. Jag tror att kungen står omnämd några gånger i kapitlet om maktfraktioner i staden. Jag vet inte om jag ska ta mig så mycket mer friheter med honom då jag fortfarande inte har tagit på mig att skriva om hela Magilre. (Även om det känns mer och mer troligt att det händer i någon form)

Jag har tänkt mig att om man nu har spelat det, enligt mig allt annat än fantastiska äventyret, som går ut på dyliska invasioner, raugoner, vulkaner och onda köpmän i Munxga så kan detta antas ha skett innan 610. Jag tror inte jag har något i mina beskrivningar som motsäger det äventyret men jag tänker inte heller lägga särskilt stor tyngdpunkt på det.

Med allt detta sagt så kanske jag ändrar mig om ett tag när jag får någon slags inspiration till att skriva om de onda Munzgiska handelsmännen eller dylerna eller andra tidigare hot. Jag inser att jag inte ens skrivit en kronologi för staden och ni verkar gå igång på sådant så jag antar att jag ska göra mitt bästa för att klämma ur mig det. (Är ju då före detta universitetsstuderande av historia så jag kan väl erkänna mig ganska förtjust i årtal och historiska förlopp jag med)

[Jan Erik Söderman]

Jag är säker på att en del av det här stöter sig med någonting som står i någon tråd. Därför ser jag mig om frågande efter hjälp med årtalen och kommentarer.

Tilllägg till Magilres Tidslinje.
Ca 900 f.o. Efter Arcaballo Sangrezzos kaotiska första erövringståg anländer den Jorpagniske härföraren Drylor Surpetrus som leder en här upp till Magilre där man i en relativt oblodig kampanj driver de primitiva Mirelkerna (numer kallade Dyler efter att de bodde på halvön Drylo döpt efter generalen Drylor som erövrade den) tillbaka in i sina mer mirelska hemländer. Han skapar här en ny provins i imperium Jorpagnum med Maeril (Hamnstad) Drilum (Drylors egendom) som största stad men ej huvudstad. Nybyggare ifrån andra Jorpagniska kärnområden anländer i klasar och odlar upp det vilda landskapet. De som finns kvar av Magialerkulturen använder sina elementarprästers förmågor för att gömma sig för de civiliserade folken och sjunker mer och mer in i skapelsen som naturliga andar än ett folkslag och lämnar sina tjänare Dylerna att klara sig själva. Deras arv lever dock kvar i namnet på området och i språket som talas ända fram till idag.

850 f.o. den Sofiska rörelsen får ett starkt fäste i Magilre då ett flertal av deras lärda överhuvuden lyckas bli förvisade ifrån det centrala Jorpagna och flyttar hit. Soferna lär ut att kunskap och ordet är det enda sanna och att ur det skrivna ordet kan man förnimma skapelsen. En tillräckligt upplyst Sofist kan till och med enligt utsago se skriften i världen runt omkring sig. Med hjälp av Magialer-språket som fortfarande lever kvar försöker man vokalisera dessa skapelsens runor i dess talade form men trotts spektakulära resultat med de sånger man skapar så når man aldrig fullständig förståelse för höga språket. Däremot skapar man en unik tradition av magi genom harmonier som vibrerar genom skapelsen. Rörelsen ses i slutänden allt för världsfrånvänd och börjar dessutom bli alltför mäktig. Den lokale Jorpagniske ståthållaren, inspirerad av demonfursten Sybaricus Macru som är avundsjuk på de fagra och potenta sångerna, låter således 812 f.o. döda alla dess ledare och bränna upp mycket av deras texter även om många räddas undan till Aidne och Trakorien-områdena. Även i Magilre lever deras arv kvar i tron på den Sofiska sanningen och ordets makt.

640 f.o. Sammandrabbningar med barbarer ifrån de Trakoriska öarna runt Moril Dilaz drivs tillbaka med hjälp av ett helt folkslag av Narguriska barbarer som är på vandring. De har en gång i tiden varit legosoldater i Jorpagnas tjänst men har nu ledda av de tre Milluriorna Ilmangus, Kallingus och Urtalus bestämt till att åka hem till Aesirs heliga länder för att sprida det rena blodets kraft. De skänks som tack skepp av ståthållaren av Maeril Drilum och seglar norrut för att några årtionden senare slutligen finna ett hem på den lilla ön Ranz. Denna händelse glöms snart bort av jorerna i Magilre men är nedtecknad i en passage i det mycket långa Ransardiska eposet Jorparim som behandlar deras legendhistoriska ursprung. Det utgör en del av anledningen till att Ranerna faktiskt då och då kan tänka sig tala med magiller som bara smått lägre stående varelser än idag.

599 f.o. Drylohalvön skonas till större delen ifrån köttbitarnas framfart. De flesta tror att detta beror på dess avlägsna geografi men en del av sanningen är också att ett flertal av Magialerfolket offrar sig i en enorm elmentarrit som skapar en magisk barriär igenom vilken de demoniska insekterna inte kan färdas. När denna rit genomförs förlorar Magialerna inte bara sina liv utan det går så illa att till och med deras livsrunor knyts upp och de slutar att existera. Deras fåtaliga kvarvarande släktingar drar sig tillbaka än mer till allt mer avlägsna platser och med undantag om enskilda legender om mäktiga magiker som vandrar i landet eller den mytomspunne Rhys så siktas de aldrig igen.

595 f.o. Det kontinentaljoriska riket innefattar vid denna period inte ännu större delen av Magilre.

575 f.o. Flyende ifrån det kollapsade Imperium Jorpagnum vandrar in i Magilre. De skapar stora problem i sin desperation och många av dem deporteras vidare till de oländiga öarna norrut.
Många stannar dock kvar under styre av den mäktiga prästinnan Lindoh som dyrkar gudinnan Lluphnia. Dessa hjälper till att förvandla Magilre ifrån den oländiga terräng den var till ett av de mest bördiga rikena i Ereb. Då Magialernas makt är naturen inte länge besjälad på samma sätt som förut och är således inkapabel att göra motstånd mot den civiliseringsprocess som äger rum.

450 f.o. Magilre består av ett lapptäcke av olika småstater. De domineras dock av Maerillerna i norr och den Mazungiska (tidigare Amazunga senare Munzga) armen i söder. I ett för tiden mycket otypiskt sjöslag försöker de Mazungiska herrarna inta staden Maeril Diliz. De slås dock tillbaka av Maerilliernas överlägsna flotta och för första och hittills enda gången under Magilres historia domineras det inte bara ekonomiskt utan även politiskt av dess norra landsända under några århundraden.

300 f.o. Den ökände ”mördaren får Barabea”, även känd som Almzu Kelring, lyckas totalt dominera det stora rådslaget som hålls mellan ett flertal av Magilres herrar genom att helt enkelt på ett ytterst våldsamt maner döda dem. Han utropar sig själv till härskare över det enade Magilre men hans styre varar bara i 3 år innan arga adelsmän ifrån hela riket dödar honom mitt under en stor fest till hans ära för att fira hans gudomlighet.

152 e.o Under uppresningarna av Kabrinziordens toppskikt lyckas den mycket mäktige demoniske magikern och självutnämnde sofiske filosofen Alkeric fly ifrån utfrågningsprocessen ledd av den fruktade Caddiske riarken Hilk Halro som med metoder som skulle fått Exarken att rysa spred tron till nya hedniska områden. Alkeric befriar staden Moril Dilaz och han och hans lärjungar sprider med extremt blodtörstiga, enligt somliga demoniskt inspirerade, metoder skräck i inte bara resten av Magilre utan även sin egen befolkning. I ett stort hjältedåd lyckas Capaz Ry’carils son Prins Ilper Ry’caril dräpa den numer demoniske Alkeric med hjälp av Etins kraft och den lysande vägens prästerskap.

492 e.o En kvinnlig riark som accepterats av den lokala kyrkan i Morillien utses till bonitsal av Morillien av Kerigassen av Munzga, som även han är Morilier. Bunzresh som hon heter upptäcks dock när Exarken av Ekeborg sänder ett sändebud för att lyckönska henne som bonitsal över hela Etindomens största stad*. Kerigassen får en reprimand och instrueras att ersätta Bunzresh med någon mer lämplig kandidat.

543 e.o. I protest mot den senaste Bonitsalens totala inkompetens väljer Magillerna sin egen kvinliga bonitsal vid namn Illrima ifrån de allt mer populära soldöttrarnas kätterska led. Endast genom god diplomati av den dåvarande Kerigassen av Munzga, som även han kom ifrån Moril Dilaz, lyckas man undvika att hela staden blir bannlyst av en mycket förgrymmad Exark. Dock görs detta med löftet om att en ny bonitsal skall utses istället för Illrima. Processen tar dock längre tid än vanligt då Illrima är mycket populär för sin visdom och sin skönhet. Hon är således bonitsal av Moril Dilaz i nära tre år innan en ersättare hittas. Hon står fortfarande att finna som staty på ett flertal torg över hela staden.

546 e.o. Trotts att den alldeles nyvalda bonitsalen Kilvin är en man visar han sig ändå vara sympatisör med soldöttrarna och han hamnar under en ämbetsresa i Ekeborg i bråk med ett flertal mäktiga ämbetsmän däribland Exarken själv. Kilvin dör enligt officiella kanaler av en hjärtattack mitt under sin lystring men rykten hävdar att han torterades ihjäl efter att han ska ha hävdat att rika pösmunkar inte hade mer kontakt med det gudomliga än någon annan.

605 e.o En konspiration involverandes Dyler, Munzgiska handelsmän, Raugoner och diverse andra ondsinta fraktioner avslöjas när den detta år försöker orsaka Moril Dilaz undergång. Hertigen utnämner de hjältar som stoppade konspirationen till riddare av Morillien men såsom äventyrare ofta gör väljer de helt sonika att resa vidare på ytterligare äventyr.

607 e.o. Den fortfarande barnlöse Hertigen av Moril Dilaz gifter om sig och avlar en son med sin betydligt yngre andra fru Arpeta Klerust-Marcaril. Han är dock inte alls intresserad av henne och flyttar strax därefter ut till Macrilburk (Marcarils borg) och lämnar sin fru kvar i staden.


*Rätta mig om jag har fel men jag tror att det är så?

[Mikael]

Har nu varit i Brugge och har nu lättare att se ditt Moril Dilaz framför mig Söderman.