Jan Erik Söderman skrev:Men, men. Åter till Snoarskogen. I denna planerar jag att basera saker på gamla gudar, skogsandar, kelter, pikter och indianer. Den är också så galet stor att om det fanns en stad med 100.000 invånare i ena änden skulle det inte ens behöva påverka de som bodde i andra änden av det. Nu hade jag mest tänkt mig att lägga in några små sagobaserade ställen som bygger på vildmark, isolerade enklaver och en hel del mytologiska platser. Sitter för tillfället och funderar på en bro under vilken trollen Baorgh och Elger bor, en källa vid vilken Najaden Salthaelin för evigt gråter över sina systrars död och hennes dotter som är hälften människa och som leder en barbarstam av rödhåriga krigare som kämpar för att hålla skogen fri från svartfolk och odöda i den gamla guden Lyongs namn.
Ok. Hittade på en ande och hans lilla saga. Hoppas att den uppskattas. Om inte minda andra gudar, som omnämns i sagan, faller folk i smaken så kan dessa lätt ignoreras och ses som lokala fenomen. De är i korthet himmlens 3 gudar. Hekat= Månens Gudinna, skönheten, kärleken och konstens gudinna Margoin= Stjärnornas Urväsen, mörkret, galenskapen och kaos härskarinna, ursprunget och Iufs moder. Iuf= Solens Gud, de andra gudarnas fader, dagens och gryningens härskare. Tupparnas herre.
Dessa ser jag som en del av en större panteon. Iuf kan lätt göras till en av fler gamla gudar och enbart till fader av himlen och eventuellt broder med (Dagda) och andra gamla andar. Vore kul om andra ville fylla i saker och ting. Men nu till det jag faktiskt planerade att presentera. En gynnare vid namn Kajite.
Kajite
Kajite talar: ”Låt mig berätta om när jag rövade bort månen. Hon var den vackraste kvinna jag någonsin sett med ett ansikte som silver och en ombytlig natur. Alla de andra andarna ville ha henne och till och med stjärnorna som var hennes fiender prisade hennes skönhet. Men jag är inte den visaste och försiktigaste av andar. Jag såg och åtrådde henne som jag aldrig åtrått något förut. Så kom det sig att jag började min kamp för att vinna hennes hjärta. Jag sjöng med mina bröder, de andra vargarna, i hennes sken strålade vi oss och sjöng en serenad. Trotts min vackra klara sång satt hon kvar på sitt himlavalv orörlig och blickade rofyllt ner på oss. Jag skänkte henne gåvor, offrade till hennes ära alla de många byten som jag lade ner, men ändock bara log hon och i sin tysthet gäckade hon mig.
Mitt tålamod har dock alltid varit mindre än min list och makt. Således byggde jag mig en säck av silverlindens tårar och dammet ifrån nymfens andedräkt och många andra möjliga och omöjliga ting vars hemligheter bara jag känner. Jag smög mig en natt upp på himlavalvet. När jag iakttog världen under mig så log jag och tänkte att allting såg mycket litet och obetydligt här uppifrån och att det inte var undra på att hon aldrig ens märkt mitt idoga uppvaktande. Hon blev dock snart detta varse då jag smög mig på henne och nedlade det mest värdefulla byte jag någonsin tagit. Jag höll henne instängd i min säck tills vi nådde mitt hem i den djupaste varglyan och där lät jag henne komma ut och överöste henne med mitt smicker och mina gåvor. Hon föll för mig såsom alla gör förr eller senare, ty ingen kan motstå min väldiga charm, och gick med på att bli min fru och att sova i min säng.
Jag levde i lycka men utanför blev världen en mörk och otäck plats. Skeppen som seglade på havet tappade bort sig när inte längre min älskade lyste upp himlen, stjärnorna och natthimlens gudinna, Margoin den tusenögda, spindlarnas och urtidens härskarinna växte sig starkare utan Iufs mäktigaste dotter att stå emot hennes eviga mörker. Om detta visste vi dock ingenting jag och min älskade, fast hon kanske visste men påverkad av min charm och makt ville hon inget säga. Med tiden kom dock Aldui månalvernas* härskare med bud ifrån Iuf själv. Solguden önskade tala med mig i dagens ljus då hans makt var som starkast. Ingen är dock starkare än Kajite och hans magi så jag tog med mig min starkaste spegel och sprang ut för att möta honom, övertygad om att han kommit för att slåss.
Han vädjade dock till min sans och talade om allt det som hänt sedan hans dotter Hekat hade lämnat sin vakt. Han visade på hur obalansen i världen hade förvridit allting runt omkring oss. Sans har jag inte mycket av ty jag är en ombytlig och nyckfull sort, men hans ärbarhet rörde mig och jag insåg att han liksom många andra mäktiga män var i behov av någon som narras med honom och spelar honom spratt. Således kom det sig att jag gick med på att släppa hans dotter och låta henne återigen vandra över himlen i sin eviga kamp mot stjärnornas ondska och deras röda moder. Hon älskar dock mig över allt annat således ser man ofta bara små delar av hennes vackra ända eftersom resten av henne vilar i min säng med mig. När hon är som mest borta och syns som bäst på himlen kan man höra mig och mina bröder sjunga i sorg.
Som en del av överenskommelsen har jag givits de hemliga lösenorden till alla portar så att jag må komma och gå som jag själv önskar hos den store Iuf och hans allvarliga vapenbröder. Närhelst skogen brinner kan ni lita på att det är den store Iuf som återigen försöker straffa mig och mina bröder för att vi drivit med honom eller någon av de andra storandarna. I vissa länder kallar han sig för andra namn såsom Etin eller Shamash men jag känner honom vid hans sanna skepnad och namn, ty jag ruvar på alla hemligheter och inför mig är alla lika. Jag är långt för listig och mäktig för att någon skall kunna lura mig eller ta mig fatt. Jag är Kajite, mäktigast i världen.”
KAJITE
Portarnas och hemligheternas väktare, listen och magins gud, månens älskare, gudarnas gissel, vargarnas ande Beskrivning: Kajite är den mest respektlösa av alla gudarna. Han avbildas oftast som en leende man eller en mäktig varg eller vargmanskrigare. Han råder över snoarskogens många andar som den mäktigaste av dem. Så mäktig är han att till och med himlens gudar behandlar honom med respekt även om de inte får någon respekt tillbaka. Kajite har inga officiella allianser med någon annan gud men hans enorma kärlek till Hekat, mångudinnan, gör att han ofta i olika legender kämpar emot Margoin och dennas kungsharpyor* med sin list som största vapen. Han dyker ofta upp i andra mindre sagor runt omkring i Aidne, framför allt då i den ganska buskisliknande teatern som spelas på torg i städer inför den vanliga ofrälse befolkningen. Här antar han rollen som en otäck men listig skurk som ibland motarbetar och ibland hjälper hjälten i dramat, men som i princip aldrig figurerar som huvudantagonisten. Symbol: Oftast en enkel vargtand på en läderrem. Ibland en vargpäls som bärs av speciellt utvalda krigare och shamaner. Ytterst sällan en runrad som står för vargen och dennes magiska funktioner. Vanligtvis bär dock dyrkare av den gamla religionen bara den vanliga symbolen för denna. Dyrkan: Av förklarlig anledning är dyrkan av Kajite som störst bland de många vargmännen som bor i Snoarskogens östliga delar men har är också mycket populär bland skojare, jägare och besvärjare. Han sägs ha ett mycket stort tempel någonstans i en djup lya i östra delarna av skogen, men denna verkar hart när omöjlig att finna ens för hans troende och anses således vara mer legend än verklighet såsom mycket vad det gäller Kajite. Han har en del präster men dessa verkar inte kunna komma överens om mycket då de ofta ser sig själva som alfahannar/honor precis som deras gud. Endast ytterst sällan träffas de för att rådslå, ofta om hur de skall kunna driva med någon mäktig man som förtjänar att falla ifrån sina höga hästar. I allmänhet är dock inte Kajite lika populär som andra gudar när man tillägnar offer till de olika andarna men legenderna om honom är ofta roande och berättas därför gärna ofta vilket gör att många håller honom lite extra kär innerst inne. Högtider: Varje nymåne hålls speciella böner till Kajite att han skall visa folket nåd och låta den vackra Hekat återigen vandra över himlavalvet så att de kan se i mörkret. I övrigt är Kajite mycket förtjust i smicker men inte särskilt intresserad av fasta strukturer. Således har han inga andra dagar som är associerade med honom.
*Alver bosatta i snoarskogen, ofta rödhåriga och besläktade med ”det vackra folket” inom kasenustammarna. Det vakra folket är halvalver som kommer till när månalverna, som är ganska ombytliga och oempatiska av sig, rövar bort unga vackra kasenu och tar dem som sina älskare i några år. Ofta återvänder dessa älskare med ett barn i sina armar många år senare utan att ha åldrats en dag. Eller så säger i alla fall legenderna. Hur som helst finns det så många av det vackra folket att de mer eller mindre är en egen grupp i samhället.
**En sorts bevingad kvinnlig demon som likt valkyrior dyker upp när någon har dött för att ta denna till dödsriket. Födda ur stjärnhimlens mörker och genuint ondsinta tjänare till den tusenögda urgudinnan.
Skulle vi kunna koppla (möjligens så du redan tänkt) denna existens, och även de tre andra guddomligheterna, till de mystiska Snoarbarbarerna som alltså inte är narguriska kaser? Tron kan självklart ha spridit sig bland kaserna och även till angränsande folk i övriga Aidne och Klomellien (land känd för sin mångenhet gudar och trosföreställningar) men har alltså sitt ursprung i Snoarskogarna?
Vore det även en ide att inte låta vargmännen dyrka denna Kajite utan det är snoarbarbarena som gör kopplingen och därav ser djurfolket som heliga? Skulle kunna ge interessanta möjligheter.
Sen har kanske Margoin ett otal avkom i Snoarskogarna i form av spindelinsektoider (jättespindlar)?
Men kan inte alverna bara få vara alver? Den forne mäster Psipo verkade för att detta folk inte har ett otal varianter och vi enades dengång om att det var en bra lösning.
Håller dock med Birke att det inte är kasernas panteon. Kaserna är västnargurer som har aesirtron, men liksom jordernas, ranernas, hamurernas och sydorghinska tjugernas aesirtro skiljer sig något åt finns det plats för Kajite ändå...kanske ses han som en vaenir?
Mikael skrev:Kaserna är västnargurer som har aesirtron, men liksom jordernas, ranernas, hamurernas och sydorghinska tjugernas aesirtro skiljer sig något åt finns det plats för Kajite ändå...kanske ses han som en vaenir?
Precis, och som nargurulog tycker jag att gärna några kaseni kan ha anammat denna Kajite i sin förövrigt rätt blandade skara vaenirgudar där alltfrån irrbloss och pysslingar till eldelementärer och hjortgudar ingår. När sydnargurierna vandrade in i Snoarskogarna ca 1050 fO hittade de först vad som kom att bli vaenirgudar och sen när jorderna gjorde sina strandhugg längs Gryppas vik några hundraår senare blandade sig även vad som kom att bli aesirgudar in ...eller ungefär något sånt kan jag tänka mig?
Tänkte mig mycket riktigt att Kajite är en snoarande som härstammar ifrån dessa primitiva barbarers tro. Tror nog att det kanske är så att Kajite i den form vargmännen dyrkar honom är lite mer av en Jakt och Krigsgud medan snoar och andra dyrkare ser honom främst som magin och lurendrejarnas gud. Hurvida det verkligen rör sig om samma entitet är nog något som på vissa ställen omtvistas och på andra ställen ses som självklart.
Vad gäller månalverna så hade jag inte tänkt mig att dessa skulle ha några speciella krafter eller förmågor. De är bara en annan kultur av alver än de som lever i Goianaskogen som inte har riktigt samma sedvänjor som sina mer klassiska skogsalvskusiner och är mer inspirerade av Druah Sidhe.
Vad gäller de andra gudarna tänkte jag nog att de skulle vara just lokala Narguriska gudomer. Eftersom jag tänkte mig Kasenerna som inspirerade av kelter så lät jag deras gudar vara inspirerade av dessas gudar också. Som sagt är Ereb mycket stort och det kan utan problem finnas olika subkulturer inom samma folkslag, särskilt när detta folkslag bor ifrån Barbia till Snoar. Som jag tänkte mig så är Iuf deras egen skyddsgud. Han står för eld och solen. Det är hans koppling till elden som har givit dem deras ofta distinkt röda hår.
Eventuellt är dessa tre himmelsgudar ifrån början alviska ifrån Månalverna som anammats av en del kasener som då har skuffat undan sina egna himmelsgudar men i övrigt behållit den Vaenirska panteonen.
Jan Erik Söderman skrev:Tänkte mig mycket riktigt att Kajite är en snoarande som härstammar ifrån dessa primitiva barbarers tro. Tror nog att det kanske är så att Kajite i den form vargmännen dyrkar honom är lite mer av en Jakt och Krigsgud medan snoar och andra dyrkare ser honom främst som magin och lurendrejarnas gud. Hurvida det verkligen rör sig om samma entitet är nog något som på vissa ställen omtvistas och på andra ställen ses som självklart.
En eller två entiteter känns som fullt troligt. Men vem är det som tvistar? Vilka lärde har djupare kunskap om lokala gudsföreställningar i djupet av Snoarskogarna och försöker analysera dessa? Fullt möjligt att någon enstaka förskare valt att snöa in på detta ämne men att det skulle vara en vida spritt tvistefråga låter kanske inte så troligt. De troende själva, både vargmän och människor, lär ju veta med trons säkerhet hur det ligger till. Ingen kritik utan försöker utveckla och nyansera.
Jan Erik Söderman skrev:Vad gäller månalverna så hade jag inte tänkt mig att dessa skulle ha några speciella krafter eller förmågor. De är bara en annan kultur av alver än de som lever i Goianaskogen som inte har riktigt samma sedvänjor som sina mer klassiska skogsalvskusiner och är mer inspirerade av Druah Sidhe..
Då är de alltså bara alver och kallas bara alver och sen kan en närmare beskrivning av alverna i Snoarskogarna utanför Goiana någonstans redogöras för med eventuella säregenheter för forumet att ta ställning till för att inte behöva ändra på vad vi redan avklarat angående alverna utan goda skäl.
Det där lät lite krasst men undantagen har en tendens att i din penna bli lite väl många.
Jan Erik Söderman skrev:Vad gäller de andra gudarna tänkte jag nog att de skulle vara just lokala Narguriska gudomer. Eftersom jag tänkte mig Kasenerna som inspirerade av kelter så lät jag deras gudar vara inspirerade av dessas gudar också. Som sagt är Ereb mycket stort och det kan utan problem finnas olika subkulturer inom samma folkslag, särskilt när detta folkslag bor ifrån Barbia till Snoar. Som jag tänkte mig så är Iuf deras egen skyddsgud. Han står för eld och solen. Det är hans koppling till elden som har givit dem deras ofta distinkt röda hår.
Lås inte en hel kulturs trossystem med en enda mening eller två utan gör det mera oklart och tolkningsbart. Om du ser före dig kaserna som kelter så föreslå det och utgå inte från att de skall vara så endast för att du tänkt det. Kolla också (hitta själv eller fråga) vad som redan sagt och eventuellt spikats. Din tolkning känns som helt ok men låt oss andra också vara med och tycka.
Nargurerna är förövrigt inte ett folkslag utan har utvecklats till många olika med endast ett dimmigt ursprung gemensamt.
Jan Erik Söderman skrev:Eventuellt är dessa tre himmelsgudar ifrån början alviska ifrån Månalverna som anammats av en del kasener som då har skuffat undan sina egna himmelsgudar men i övrigt behållit den Vaenirska panteonen.
Vilka alviska gudar? Alverna tillber Tevatenu - Moder Jord. Skriv det då heller som kanske "...en teori som framlagts av den lärde Soderakman är att kaserna har anammat alviskt tankegods när de började dyrka dessa tre himmelsgudar men detta avfärdas i de flesta kunskapskretsar då alla vet att alverna endast vördar sin enda Tevatenu..."
Undrar lite hur mycket du tycker om mig och Mikael men vi försöker faktisk bara få ihop lapptäcket EA på ett bra sätt!
1. Jag menade att på olika platser i snoarskogen finns det olika uppfattningar. På vissa ställen där vargmän och människor lever tillsammans är man övertygad om att Kajite och vargmännens gud är densamma. På andra ställen är båda sidor säkra på att det inte är så och på vissa ställen hävdar ena sidan att det är så och andra inte. Utanför snoarskogen tror jag inte det finns så många lärde som bryr sig om Kajite på ett beläst sätt även om han säkert står i Kompendium Divinika i stora biblioteket.
2. Alverna har väl också stammar och skillnader eller? Om jag använde bara människor för att beskriva människorna oavsett var de bor så skulle det bli ganska konstigt tycker jag.
3. Jag utgick ifrån att du skulle ha en åsikt eftersom du är ansvarig för nargurerna. Jag har absolut inget emot att diskutera saken. Men jag lägger hellre fram någonting som en färdig tanke.
4. Finns det inga undantag till detta? Dessutom är väl Moder Jord inte den enda anden utan bara den som gav dem liv ifrån början. De borde väl vara kapabla att komma på andra filosofier och idéer precis som andra raser eller? Men jo jag gillar din formulering mer än min.
Slutligen
Mina förklaringar blir sällan lika beskrivande och genomarbetade som själva texterna. I allmänhet uppskattar jag frågor och motargument särskilt om den som inte uppskattar vad jag skriver kommer med ett eget förslag.
Hmm kanske Margoin, Iuf och Hekat snarare är mycket gamla alver som var anfäder till de halvalver som finns i området. Eventuellt har de sedan länge dött, insomnat eller upphöjts till gudomlighet. Hur som helst spelar det ingen roll för de kasener som bor i området som nuförtiden ser på dem som gudar.
För att återanknyta till kelterna och irlands legendariska ursprung så börjar det väl med fomorians, (I detta fall Snoarbarbarernas folk som eventuellt för med sig den hiskeligt otäcka gudinnan/mångögda urväsendet Margoin samt Kajite och andra andar) dessa besegras om jag inte minns fel av Tuatha de Danan som väl är gudarna i den keltiska mytologin ledda av Llugh (Uttala det ordet på gammelengelska och se vad det blir. Jämför spanskans dubbel-L och de engelska orden tough och rough så får ni se ) I detta fall Hekat och Iuf som leder alverna i deras ankomst till Snoarskogarna, eventuellt ifrån goiana som redan är befolkat av alver sedan tidigare som vandrat upp ifrån Melukha. Slutligen anländer kelterna, (Kasenerna) till området och allierar sig med alverna vars härskare de ser på som gudar eftersom deras makt och ålder är så imponerande. Paralellerna är roliga och dessutom fungerar de bra som en inspirationskälla. Någon annan som har några tankar om detta?
Jag tänkte mig att dina kasener skulle vara snoarbarbarerna eftersom de inte kändes så nära besläktade med de övriga Nargurerna. Det var hursomhelst inspirerade av just indianska källor som Kajite blev till efter att jag läst dina tankar.
Jag kanske har helt fel i detta dock?
Det får väl i ärlighetens namn plats med ganska många folkslag i ett område som är stort som sverige. Historiskt hade vi ju Svear, Götar, Daner, Gotlänningar, Samer och en del andra förmodligen utdöda folkslag häromkring och Sverige är ju väldigt nordligt och förmodligen glesbefolkat även i jämnförelse med den ociviliserade Snoarskogen med betydligt varmare klimat och några gigantiska flodsystem att leva utmed.
Nej du har helt rätt! Det ryms mycket bland de förhållandevis okända snoarbarbarerna vars seder är dåligt om inte obefintligt dokumenterade. Jag gillar!
Kul. Då ska jag bara få in lite mer tankar om Iuf och Hekat som jag mer och mer börjat tänka på som legendariska alviska magiker som antagit en gudomlig betydelse i områdets religion efter deras kamp mot urondskan Margoin. Funderade på att binda Margoin till svartfolk och raukhra men jag är osäker på det senare eftersom det blir att likrikta lite.
Spindelhumanoiderna och jättespindlarna är ascoola och således i alla fall om jag får bestämma spikade. Birke och jag verkar ju fult kapabla att komma fram till coola saker tillsammans när vi lägger manken till.
Edit: Insåg just att i min förra post så skrev jag att jag läst dina tankar. Det var ju en intressant formulering. Menade så klart att jag läst om dina tankar.
Jan Erik Söderman skrev:Kul. Då ska jag bara få in lite mer tankar om Iuf och Hekat som jag mer och mer börjat tänka på som legendariska alviska magiker som antagit en gudomlig betydelse i områdets religion efter deras kamp mot urondskan Margoin. Funderade på att binda Margoin till svartfolk och raukhra men jag är osäker på det senare eftersom det blir att likrikta lite.
Iuf och Hekat som två legendariska alver låter som en bra kompromiss. Låt gärna svartfolken (och Raukhra för den delen) hålla sig utanföe denna konflikt/mytologi. Alverna kan ha utkämpat strider mot spindeln Margoin när de engång under exempelvis Stenarnas Ålder bosatte sig i Snoarskogarna. Detta har sen givit upphov till snoarbarbarernas legender. Detta kan vara så det faktisk gick till men din (och barbarernas) mer poetiska och mytoligiska historier är de som är kända. Sanningen bakom myten alltså.
Jan Erik Söderman skrev:Spindelhumanoiderna och jättespindlarna är ascoola och således i alla fall om jag får bestämma spikade.
Avsåg inga spindelhumanoider utan menade bara de från Monsterboke II beskrivna Jättespindlarna. Tänkte sen att dessa kan tolkas som en slags insektoider likt raugoner och den klassiska "myrinsektoiden".
