Postat: 2012-09-26 16:13
Arbetsutkast nr2.
Geografi
Då Erebos består av tre större öar och ett flertal mindre öar har sjöfart och fiske alltid varit en viktig och naturlig del av det Erebosiska folket(?).
Beyural
Av Erebos tre öar är Beyural den sydvästligaste och också den bördigaste av de tre. Vilket gör den till den ö där en majoritet av landets befolkning är bosatt på.
Beybergen löper i nord-sydlig riktning och delar därmed ön i två distikt olika delar. Den östliga delen som står för mer än hälften av rikets jordbruksproduktion är rikligt bevattnat av allt rengvatten som kommer i större mängder då regnmolnen som kommer söder- och österifrån inte orkar att ta sig över bergen. Ett flertal strida och klippiga älvar rinner från bergen ned till havet med rikliga mängder [Erebosisk lax] som leker i dessa älvar. På de bördiga fälten på södra Beyrual odlas det rikligt med hersch (vete), vindruvor samt lullad (oliver) och föds upp den erebosiska enhornade kon, entorningen av Beyruals befolkning, mestadels bestående av lönearbetare som på låga ackordlöner arbetar och producerar ett massivt överskott. Allt detta sker under överseende av de lokala patronerna (stormännen) som från sina pampiga latifundier säljer det rikliga överskottet till handelsmän i Gringul, öns med råge största stad.
Norra och västra delarna av Beyrual, som inte är lika bördiga och får heller inte lika rikligt med regnvatten, norra Beyrual täcks av kvarlämnor av den skog av trill och järnbok som en gång täckte hela ön, men som av generationer av skeppsbyggare avverkats för att skapa och upprätthålla den Erebosiska fartygen/flottan/handelsflottan. Numera består dessa skogar mest av spridda dungar, och förbud har införts mot avverkning, med bötesstraff. Om tillstånd ges måste för avverkning måste dubbelt så många träd planteras som avverkas. Västra delarna av ön utgörs av klippiga kullar som mest är hem åt getter långulliga får och deras herdar är den klart mest sparsammt befolkade delen av ön.
Av det långulliga fårets ull får man fram ett tjockt och varmt ylletyg som främst exporteras till områden med betydligt kallare klimat, men på senare år har detta tyg börjat att inhandlas av adelsmän i Kardien och Felicen som en statussymbol på grund av dess höga pris.
Bergen saknar nästan helt mineraltillgångar, med ett viktigt undantag; solstenar. Det är denna ädelsten som utgjorde grunden till att Erebos steg fram som en handelsnation på 400-talet e.O.
Förrutom Gringul finns det ett antal mindre städer: Jachindo, Behrill, Josch och Yrrtik är alla rätt små till storleken och är främst stora fiskehamnar, även om ett viss mängd med handel förekommer.
Dakkilo
Den minsta av de tre öarna som utgör det egentliga Erebos är Dakkilo. Den enda egentliga staden på ön, vilken även är rikets huvudstad, är Nohstril på öns västkust.
Även Dakkilo är en rätt bergig ö och den östra halvan av ön utgörs av terrasser på vilka man odlar kopiösa mängder med lin, vilket utgör själva ryggraden i den Erebosiska ekonomin då linnet som vävs i mängder med stugor runt om på Dakkilo och säljs till upphandlingsmän från Nohstril inbringar enorma mängder med silver till både enskilda handelshus men även till rikets kassakista. Då det Dakkiliska linnet är en hett eftertraktad vara runt om i Kopparhavet, kanske framförallt på Aidnehalvön och i Berendien.
Den västra delen av ön består till mestadels av klippor som störtar rakt ner i havet, den här delen av ön är med undantag för området kring Nohstril i det närmaste obebott.
Nohstril ligger i en älvdal vid havet och marken är här väldigt bördig till skillnad från resten av västkusten. Här odlas mestadels vete och korn, samt föds upp den erebosiska entorningen till stadens försörjning.
Geografi
Då Erebos består av tre större öar och ett flertal mindre öar har sjöfart och fiske alltid varit en viktig och naturlig del av det Erebosiska folket(?).
Beyural
Av Erebos tre öar är Beyural den sydvästligaste och också den bördigaste av de tre. Vilket gör den till den ö där en majoritet av landets befolkning är bosatt på.
Beybergen löper i nord-sydlig riktning och delar därmed ön i två distikt olika delar. Den östliga delen som står för mer än hälften av rikets jordbruksproduktion är rikligt bevattnat av allt rengvatten som kommer i större mängder då regnmolnen som kommer söder- och österifrån inte orkar att ta sig över bergen. Ett flertal strida och klippiga älvar rinner från bergen ned till havet med rikliga mängder [Erebosisk lax] som leker i dessa älvar. På de bördiga fälten på södra Beyrual odlas det rikligt med hersch (vete), vindruvor samt lullad (oliver) och föds upp den erebosiska enhornade kon, entorningen av Beyruals befolkning, mestadels bestående av lönearbetare som på låga ackordlöner arbetar och producerar ett massivt överskott. Allt detta sker under överseende av de lokala patronerna (stormännen) som från sina pampiga latifundier säljer det rikliga överskottet till handelsmän i Gringul, öns med råge största stad.
Norra och västra delarna av Beyrual, som inte är lika bördiga och får heller inte lika rikligt med regnvatten, norra Beyrual täcks av kvarlämnor av den skog av trill och järnbok som en gång täckte hela ön, men som av generationer av skeppsbyggare avverkats för att skapa och upprätthålla den Erebosiska fartygen/flottan/handelsflottan. Numera består dessa skogar mest av spridda dungar, och förbud har införts mot avverkning, med bötesstraff. Om tillstånd ges måste för avverkning måste dubbelt så många träd planteras som avverkas. Västra delarna av ön utgörs av klippiga kullar som mest är hem åt getter långulliga får och deras herdar är den klart mest sparsammt befolkade delen av ön.
Av det långulliga fårets ull får man fram ett tjockt och varmt ylletyg som främst exporteras till områden med betydligt kallare klimat, men på senare år har detta tyg börjat att inhandlas av adelsmän i Kardien och Felicen som en statussymbol på grund av dess höga pris.
Bergen saknar nästan helt mineraltillgångar, med ett viktigt undantag; solstenar. Det är denna ädelsten som utgjorde grunden till att Erebos steg fram som en handelsnation på 400-talet e.O.
Förrutom Gringul finns det ett antal mindre städer: Jachindo, Behrill, Josch och Yrrtik är alla rätt små till storleken och är främst stora fiskehamnar, även om ett viss mängd med handel förekommer.
Dakkilo
Den minsta av de tre öarna som utgör det egentliga Erebos är Dakkilo. Den enda egentliga staden på ön, vilken även är rikets huvudstad, är Nohstril på öns västkust.
Även Dakkilo är en rätt bergig ö och den östra halvan av ön utgörs av terrasser på vilka man odlar kopiösa mängder med lin, vilket utgör själva ryggraden i den Erebosiska ekonomin då linnet som vävs i mängder med stugor runt om på Dakkilo och säljs till upphandlingsmän från Nohstril inbringar enorma mängder med silver till både enskilda handelshus men även till rikets kassakista. Då det Dakkiliska linnet är en hett eftertraktad vara runt om i Kopparhavet, kanske framförallt på Aidnehalvön och i Berendien.
Den västra delen av ön består till mestadels av klippor som störtar rakt ner i havet, den här delen av ön är med undantag för området kring Nohstril i det närmaste obebott.
Nohstril ligger i en älvdal vid havet och marken är här väldigt bördig till skillnad från resten av västkusten. Här odlas mestadels vete och korn, samt föds upp den erebosiska entorningen till stadens försörjning.