Erebos

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 18:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon »

Arbetsutkast nr2.

Geografi
Då Erebos består av tre större öar och ett flertal mindre öar har sjöfart och fiske alltid varit en viktig och naturlig del av det Erebosiska folket(?).

Beyural
Av Erebos tre öar är Beyural den sydvästligaste och också den bördigaste av de tre. Vilket gör den till den ö där en majoritet av landets befolkning är bosatt på.

Beybergen löper i nord-sydlig riktning och delar därmed ön i två distikt olika delar. Den östliga delen som står för mer än hälften av rikets jordbruksproduktion är rikligt bevattnat av allt rengvatten som kommer i större mängder då regnmolnen som kommer söder- och österifrån inte orkar att ta sig över bergen. Ett flertal strida och klippiga älvar rinner från bergen ned till havet med rikliga mängder [Erebosisk lax] som leker i dessa älvar. På de bördiga fälten på södra Beyrual odlas det rikligt med hersch (vete), vindruvor samt lullad (oliver) och föds upp den erebosiska enhornade kon, entorningen av Beyruals befolkning, mestadels bestående av lönearbetare som på låga ackordlöner arbetar och producerar ett massivt överskott. Allt detta sker under överseende av de lokala patronerna (stormännen) som från sina pampiga latifundier säljer det rikliga överskottet till handelsmän i Gringul, öns med råge största stad.

Norra och västra delarna av Beyrual, som inte är lika bördiga och får heller inte lika rikligt med regnvatten, norra Beyrual täcks av kvarlämnor av den skog av trill och järnbok som en gång täckte hela ön, men som av generationer av skeppsbyggare avverkats för att skapa och upprätthålla den Erebosiska fartygen/flottan/handelsflottan. Numera består dessa skogar mest av spridda dungar, och förbud har införts mot avverkning, med bötesstraff. Om tillstånd ges måste för avverkning måste dubbelt så många träd planteras som avverkas. Västra delarna av ön utgörs av klippiga kullar som mest är hem åt getter långulliga får och deras herdar är den klart mest sparsammt befolkade delen av ön.

Av det långulliga fårets ull får man fram ett tjockt och varmt ylletyg som främst exporteras till områden med betydligt kallare klimat, men på senare år har detta tyg börjat att inhandlas av adelsmän i Kardien och Felicen som en statussymbol på grund av dess höga pris.

Bergen saknar nästan helt mineraltillgångar, med ett viktigt undantag; solstenar. Det är denna ädelsten som utgjorde grunden till att Erebos steg fram som en handelsnation på 400-talet e.O.

Förrutom Gringul finns det ett antal mindre städer: Jachindo, Behrill, Josch och Yrrtik är alla rätt små till storleken och är främst stora fiskehamnar, även om ett viss mängd med handel förekommer.

Dakkilo
Den minsta av de tre öarna som utgör det egentliga Erebos är Dakkilo. Den enda egentliga staden på ön, vilken även är rikets huvudstad, är Nohstril på öns västkust.

Även Dakkilo är en rätt bergig ö och den östra halvan av ön utgörs av terrasser på vilka man odlar kopiösa mängder med lin, vilket utgör själva ryggraden i den Erebosiska ekonomin då linnet som vävs i mängder med stugor runt om på Dakkilo och säljs till upphandlingsmän från Nohstril inbringar enorma mängder med silver till både enskilda handelshus men även till rikets kassakista. Då det Dakkiliska linnet är en hett eftertraktad vara runt om i Kopparhavet, kanske framförallt på Aidnehalvön och i Berendien.

Den västra delen av ön består till mestadels av klippor som störtar rakt ner i havet, den här delen av ön är med undantag för området kring Nohstril i det närmaste obebott.

Nohstril ligger i en älvdal vid havet och marken är här väldigt bördig till skillnad från resten av västkusten. Här odlas mestadels vete och korn, samt föds upp den erebosiska entorningen till stadens försörjning.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Tittade på det här med livegenskapen igår och med tanke på hur man medvetet slarvat med "adel" för vad som också kallas stormän och stamhövding så tycker jag din tweek på livegenskap till löneslav lät bra. Förövrigt gillar jag titeln Fiskebaron för de erebosiska stormännen.

Ska kontrollera källorna i helgen och se på dina övriga "ändringar". Keep up the good work! 8)
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Inspiration kan kanske hittas här:
Erebosiska kalendern

Festdagar
Erebosierna gillar att minnas sin historia genom att dedikera festdagar till viktiga händelser. Ofta artar de sig på sätt som har foga att göra med faktiska skeenden men gärna med desto "festligare" aktiviteter. De tre öarna i det erebosiska riket har alla sina egna händelser, eller dagar, de firar.

Dakkilitiska

"Blånäsa" 2 Girsag (trettonde före mellan Girsag)
Denna dag gäller det att på något vis färga någon annans näsa blå. Om man lyckas med denna bedrift måste den blånäste underkasta sig alla de önskemål och uppgifter som förövraren befaler under resten av dagen. Sen går man på blånäsekalas där alla färgar sina näsor blå och kommer med alsken obskyra önskemål och uppmaningar gentemot övriga blånästa. Detta är årets bästa dag enligt Erebos mäktigaste man Serafim Festglade.

"Sagrins erövring" 25 Melendo (nioende efter mellan Melendo)
En tävling där det gäller att först ta sig upp i statyn av Sagrin Erövraren som står ute i Nohstrils hamnbassäng. Varje deltagare måste simma ut till statyn och sedan utan hjälpmedel ta sig upp i fyrfatet som Sagrin lyfter over 30 meter upp. Möllan, Tullhuset eller nedanfor S:t Tyrestemplet är de vanligaste startplatserna. Hela stadens befolkning och även många dakiliter utommurs från samlar sig i hamnen för att bivåna "Erövringen". Efter simmningen tar klättringen vid, och utmaningen är nu inte bara den lulladoljeinkletade statyn utan även att undgå övriga deltagare och deras fula trix. Vänstra höften är en mycket svår forcering, likaså den beryktade "Underarmen". I vecken som bildas av halsduken den forne solfararen bär (vilket den modemedvetne kan känna igen som en efarisk shebschal) är det populart att lägga sig bakhåll, och många är de som gjort ofrivilliga stup härifrån. Få vågar göra det såkallade "öronskuttet", men flera sekunder kan vinnas för den djärve och höstar alltid stora aplåder hos publiken oavsett utgång. På kvällen festas det längs bryggorna och i Femhusrådets residens hölls en stor bankett till vinnarens ära.

Beyuranska

"Flest broar" 16 Girsag (mellan Girsag)
I Beyurals största stad Gringul är broarna otaliga och här har en festdag uppkommit där det gäller att korsa så många av dessa som möjligt (rekorden är 237, satt av en ovanligt snabb pärlbrämstickargesäll 574 eO). Tävlingar arangeras, både ordentliga kapplöpningar för snabba springare och mera fridsamma lämpade för romantiska par.
Bakgrunden till denna tradition går tillbaka till 420-talet eO då hela Gringul var inblandat i ett regelrätt inbördeskrig mellan lönnmordarna i Svarta Handen och ett jorpagnisk tjuvgille som etablerat sig i staden. Hur tvisten uppstod är okänt men eftervart var det en maktkamp om vem som kontrollerade flest broar, vilket indirekt ger kontrollen over Gringuls olika stadsdelar. En grupp äventyrare inhyrda av handelshuset Ermini lyckades till sist ta livet av båda grupperingarna ledare och ett nytt styre kunde återinföras i staden.

"Cyklopslakten" 15-17 Minde (första före till första efter mellan Minde)
Även detta en tävling som hålls i Gringul. Tolv inhyrda legosoldater sätts att vakta ett "Fäste" i form av en byggnad, ett skepp eller en plats där en "skatt" (stor summa pengar) placerats. Sen får vem som helst försöka erövra skatten, i praktiken endast möjligt genom att döda "cykloperna". Fästet finns alltid där publik kan samlas för att bivåna spektaklen och rundt omkring i en rejäl folkfest förekommer allt i från vadslagningar till försaljning av grillade skaldjur. Om ingen lyckas inta fästet på tre dygn får väktarna skatten själva. Ofta utbryter stridigheter mellan olika grupperingar av krigare som försöker ta sig in och det har flera gånger händt att "cykloperna" håller stånd tills inga flera "slaktare" finns. Cyklopslakten har också fått oväntade utgångar, exempelvis 606 eO då två krigare den tredje dagen tog sig i det bevakade hamnmagasin som var "Fäste", förbi alla nedkämpade cykloper och 23 döda slaktare, och hittade en tom skattkista. Det visade sig att en berendisk fasadklätrerska redan under första natten hade tagit sig in och försvunnit med hela skatten - och det utan att spilla en enda droppe blod!

"Krabbätardagen" 8 Byrdo (sjatte före mellan Byrdo)
En fullmånenatt hösten 268 eO invaderades Beyurals västkust av otaliga raugoner. Tusentals beyuraner åts upp eller fördes ut till insektoidernas kolonier (där de gick ännu hemskare öden till mötes). För att minnas denna tragiska händelse, och för att "ta igen", hålls det denna tid på året stora fester där det frotsas i fiskade havskrabbor och alla äter tills de stupar. Ett vanligt straff for småbrottslingar är att tvingas städa upp efter dessa kalas.

Targerotiska

"Gåta" 30 Fateska (fjortonde efter mellan Fateska)
Denna dag ställer alla varandra gåtor. Det är också vanligt att Stormannahusen utlyser ett pris till den ogifta flicka som först svarar rätt på en gåta som i gryningen läses upp av husets skald. Under dagen roar även alla andra sig med alla klura ut svaret, och på kvällen är det fest i rundhuset. Traditionen är inspirerad av den gåta Sphinxen i Din Medich engång ställde till "fiskerskans dotter" när hon frågade om sin framtid. Ingen minns längre gåtan men alla vet att lösningen var "förtiotvå" (vilket över hela Erebos har blivit det gängsa svaret på dumma frågor). Fiskerskans dotter blev senare targeroternas mytomspunna drottning.

"Olog Mashnik" 1- 4 Tannan (månedag till tolfte före mellan Tannan)
Targero är den enda av de erebosiska öarna där det finns svartfolk, djupt nere i vulkangrottorna vartifrån de alltid har varit ett hot. Under Mörkertiden växte deras stammar i styrka och utan kejserliga joriska legionärer till försvar led folket svårt. Så en dag erbjöd en hövding av massiverna, urbefolkningen, de joriska småbyarna en allians. De två folken skulle gå samman, organisera sina krigare, och driva tillbaka svartfolken när de kom upp ur sina hålor. Detta var framgångsrikt och i flera slag kom jorer och massiver att kämpa sida vid sida i vad som kallades "Olog Mashnik" på massispråket. Ett arv från dessa allianser är den festdag med samma navn som över hela Targero hålls mot årets slut och där det tavlas i krigskonster; kortsvärd, slungkastning och sköldbatalj, samt i långhopp och i grottlöp. Massiverna brukar delta i dessa tävlingar, ett av få tilfällen de två folken umgås varandra i dagens Erebos. Numera tar Femhusrådets legosoldater sig av svartfolken men fortfarande föjs ibland Olog Mashnik av mindre räder mot svartfolken.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Erebos Amiral heter: Raggaldo (EAÄ s 28 )

En av öns mest berömda krigare: Nithard Silverskiöld, son till den mäktigaste mannen i Erebos och stor människovän. (EAÄ s 23). Här avses den militärt mäktigaste mannen, den mäktigaste kondottiären Rollhand Silverskiöld, en arvslös adelsman från Zorakin som skapat sig en förmögenhet och ansenlig legotrupp i Jorpagna. Nu i Femhusrådets tjänst. Rollhands fru är dotter till huset Festglade
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Borgen Jahellises på Targero. (EAS 10)
"de bortglömda gudarnas lund" Dakkilo. (s 10)
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Rubicon skrev:Arbetsutkast nr2.

Dakkilo
Den minsta av de tre öarna som utgör det egentliga Erebos är Dakkilo. Den enda egentliga staden på ön, vilken även är rikets huvudstad, är Nohstril på öns västkust.

Även Dakkilo är en rätt bergig ö och den östra halvan av ön utgörs av terrasser på vilka man odlar kopiösa mängder med lin, vilket utgör själva ryggraden i den Erebosiska ekonomin då linnet som vävs i mängder med stugor runt om på Dakkilo och säljs till upphandlingsmän från Nohstril inbringar enorma mängder med silver till både enskilda handelshus men även till rikets kassakista. Då det Dakkiliska linnet är en hett eftertraktad vara runt om i Kopparhavet, kanske framförallt på Aidnehalvön och i Berendien.

Den västra delen av ön består till mestadels av klippor som störtar rakt ner i havet, den här delen av ön är med undantag för området kring Nohstril i det närmaste obebott.

Nohstril ligger i en älvdal vid havet och marken är här väldigt bördig till skillnad från resten av västkusten. Här odlas mestadels vete och korn, samt föds upp den erebosiska entorningen till stadens försörjning.
Tyvärr måste jag stoppa dig där. Källorna (EASL) är klara på att det bara runt Nohstril finns odlingsbar mark. Och inte är det lin utan tyger av långulliga fårets ull som är den framgångsrika exportvaran.

Jag är nyfiken på varför Nohstril blev administrativ huvudstad? Störst rikedom tycks ju ha funnits på Beyural och Gringul har förblivit största staden och likvärdigt viktigaste hamnen som Nohstril? Så varför? Var det bara så att Nohstril var köpmännens bas under inbördeskriget? Beyural verkar vara den viktigaste hamnen, eller åtminstone likvärdig, så de största handelshusen har med all säkerhet sin huvudsakliga verksamhet där, så varför har man inte flyttat till Gringul eller administrativt flyttat handeln till Nohstril under de 100 år som passerat? Har jag missförstått källorna kanske?
Användarens profilbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 18:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon »

Mikael skrev: Tyvärr måste jag stoppa dig där. Källorna (EASL) är klara på att det bara runt Nohstril finns odlingsbar mark. Och inte är det lin utan tyger av långulliga fårets ull som är den framgångsrika exportvaran.
Det är en tweak, det står att saltet i luften(wtf?!) samt mineralerna i marken (eh?) förhindrar odling. Tweaka det till att förhindra odling av livsmedel istället. För som det är nu finns det väldigt få anledningar till att skicka rollpersoner utanför Nohstril. Det finns inget att göra annat än att räkna får där, vilket låter som en ....kul rollspelssession...

Beskrivningen av Dakkilo och förklaingen som ges till varför det inte finns någon odling är helt ologisk och är inte egentligen någon förklaring. Om de hade försökt förklara det med att ön är bergig och olämplig för jordbruk hade varit en helt annan sak, men även på så pass bergiga öar som Korsika och Sardininen finns det rätt goda möjligheter till jordbruk. Så för att ta till anglosaxiska "It makes no sense!"

Den modifierade beskrivningen är mer logisk, inbjuder till större möjlighter (i mina ögon) till rollspel och ger en bättre förklaring till Erebos rikedom.

Om vi vill motivera det in-game kan det vara så att geografen som beskriv Dakkilo var en fyllbult som inte kunde särskilja var han befann sig och tog fel på Dakkilo och västra Beyrual (dit jag flyttade de långulliga fåren).
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Dakkilo som tygmecka mittemot Zorakin passar utmärkt. Enda problemt för Erebosernas tyghandel är Luksilos ytterst välgjorda mantlar. I övrigt är Zorakiskt tyg mestadels inget att hurra för.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Hänger inte riktigt med i ditt resonemang varför massiv linodling inbjuder till mer äventyr än massiv fåruppfödning, men låt gå. Låt det stanna vid lin och andra spånadsväxter och gräs som visat sig vara det ända som trivs med de märkliga mineralerna i öns jord och de konstanta salta vindar som blåser in från öster. Jag vet :roll:

Varför vill du konkurrera ut ullen med lin?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Fraxinus skrev:Dakkilo som tygmecka mittemot Zorakin passar utmärkt. Enda problemt för Erebosernas tyghandel är Luksilos ytterst välgjorda mantlar. I övrigt är Zorakiskt tyg mestadels inget att hurra för.
Jo Zorakin bör vara Erebos främsta handelspartner avs export/import-utbyte, men öarna lever ju mycket på att vara handelscentrum för varor från hela Ereb, dvs in och ut utan avsättning på hemmaplan.
Användarens profilbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 18:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon »

Mikael skrev:Hänger inte riktigt med i ditt resonemang varför massiv linodling inbjuder till mer äventyr än massiv fåruppfödning, men låt gå. Låt det stanna vid lin och andra spånadsväxter och gräs som visat sig vara det ända som trivs med de märkliga mineralerna i öns jord och de konstanta salta vindar som blåser in från öster. Jag vet :roll:

Varför vill du konkurrera ut ullen med lin?
Jag märker att du inte är övertygad om mina argument och endast låter mig hållas :wink: Jag ska försöka förklara min tankekedja lite bättre och nogrannare.

Som Dakkilo är beskriven i EASLB är ön väldigt karg, i det närmaste en vildmark endast bebodd av herdar, deras får & getter samt den stora staden Nohstril (men Nohstril berör jag inte mer här).
Vildmark är okej att rollspela i om den innehåller ruiner, grottor, svartfolk eller märkliga magiska platser. Ja eller i alla fall intressanta platser. Det gör inte Dakkilo, allt sådant finns på Targero.
Kombinerat med en i princip komplett avsaknad av infrastruktur på ön i form av vägar, byar, broar och ja NPC's i allmänhet (förrutom ovan nämda herdar) medför att väldigt få rollpersoner vill sätta sin fot på ön utanför Nohstril.

Varför skulle detta förändras om det fanns linodling på ön?
Ja till att börja med skulle infrastrukturen förändras, små hamnar som skeppar lin till Nohstril för vidare bearbetning, vägar skulle behövas, små byar där arbetarna kan bo för att sköta om linodlingarna m.m. dvs resten av ön får ett liv. Redan där finns större möjligheter till rollspel, sen om som Fraxinius skrev att det uppstår en konkurrans med hantverkarna och köpmännen från Kra, så har du där väldans många fler uppslag för rollspel i form av exempelvis sabotage eller rena utpressningar och misshandel av uppköpningsmän av linet.

Om det skulle kännas bätte kan jag enkelt göra om rokaden med Beyruals västkust, så att de långulliga fåren kommer tillbaka till Dakkilo, och sen skriva en in-game förklaring där resebeskrivningen av Dakkilo från 589 e.O av Anderios Dundher är en klart missvisande text då mäster Dundher efter två timmars vandring i sydlig rikting från Nohstril räknat hävde ur sig att inte hade någon som helst lust att göra en vandring genom sådant tråkigt och eländigt landskap, vände på klacken och spenderade sedan två veckor på en taverna i Nohstril pimplandes vin och att skildringen av Dakkilo blev därefter.
(Nu tror jag inte att det var Anders Blixt som skrev om Erebos utan Henrik Strandberg, men herr Blixts namn är enklare att förvränga och han skrev artikeln om Nohstril i Sunkadus nr 25)

Varför jag vill ersätta ylle med linne? Nja ersätta är nog fel ord, komplementera är nog en bättre beskrivning.

1) Linne är ett mer praktiskt tyg för varmare klimat som kopparhavsklimatet är på grund av att det är ett betydligt svalare tyg. Vilket ökar efterfrågan dramatiskt då inte bara fisförnäma adelsmän åtrår tyget utan även gemene man efterfrågar tyget.

2) Erebos behöver en rejäl grund att förklara dess styrka inom handel, att endast köpa en vara i ett land och sälja den i ett annat land öppnar Erebos för handelsbojkotter eller ökade tullar utan att de egentligen skulle kunna göra något emot detta. Har de en egen eftersökt export blir detta mycket svårare att genomföra.
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Varför inte både långullfår och linodling på Dakkilo? Genom att kombinera fibrerna får du ett lättare men även bekvämare tyg. Du får således tillverkning av flera tyger. Kan man tänka sig att tyghandlarna på Dakkilo norpat med sig ett antal mullbärsträd och sidenmaskar under en av sina handelsfärder til Furgia? På så sätt får vi in sammet också vilket innebär hårdvaluta. Dock inte nödvändigt bara en tanke för att soinna vidare på exempelvis italiensk och fransk sammettillverkning. Man odlar lin och mullbärsbuskar i terraserade branter och dalgångar. Vinodling för hushållsbehov förekommer också. I övrigt lever man på fiske, get- och fårost samt importerad spannmål.

Spannmål köps in från Zorakin. Tyger från Berendien och Kardien är värsta konkurrenterna när det kommer till linne- och ylletyger på den Zorakiska marknaden. Även hertigdömet Luksilos tillverkning av mantlar och hosor är en konkurrent men en mindre sådan.


Förutom tyger kan man pressa linfröna till olja vilket säkert har någon form av användningsområde.

En annan känd handelsvara från Erebos är sk Eldstenar vilka ärnågon form av ädelsten.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Rubicon skrev:Kombinerat med en i princip komplett avsaknad av infrastruktur på ön i form av vägar, byar, broar och ja NPC's i allmänhet (förrutom ovan nämda herdar) medför att väldigt få rollpersoner vill sätta sin fot på ön utanför Nohstril...
Så resonemanget är att fåren och getterna vallas in till Nohstril för att klippas och att det därför saknas infrastruktur eller? Men om man har en massa lokala fårfarmare som skördar ullen lokalt så krävs även då infrstruktur i vägar, hamnar osv för att få in ullen till väverierna och Nohstril. Inte i samma omfattning kanske som med linodling, men jag ser scener från Zorba och grekiska övärldens karga öar.

Konkurrensen med Kra finns väl redan. Ylletyget är mjukt, tätt och värmande...och tydligen exklusivt/dyrt. Trots priset måste det vara något speciellt för vi vet att yllet är en av Erebos viktigaste exportvaror framförallt till nordligare trakter, men också att yllet är trendigt i Kardien och Felicien år 610. Jag kan tänka mig att tygets täthet även kan komma till nytta hos Kopparhavets flottor när infettat?

Så ta inte bort något från EASL och personligen tycker jag det räcker att utgå ifrån, men om du vill lägga till lin (och andra spånadväxter) som komplement inte mig emot. Gamla mantrat, ta inte bort men lägg gärna till eller tona ner. Finns plats för båda, men låt ullen få vara kvar som viktig exportvara bredvid linet. (Silke osv som föreslagits tycker jag kan få vara i enbart i sin linda.)

Saknar du spänning så får vi väl hitte på nått. Tex vad är "de bortglömda gudarnas lund" på Dakkilo. (EARP s 10) 8) Under kriget stod säkert flera slag på ön, exempelvis med någon av Tjurhosnättens cykloper. Det finns utrymme att bygga på. Din ingameförklaring finns också plats för om behov finns. :D
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Kul att det händer saker i Erebos. :)

Från soltågshistorien finns följande angående Dakkilo och Erebos historia:
Erebosiern Sagrin Tjurhorn kom at göra sig ett namn i Efaro efter det Fjärde Soltåget och det var med soldater härdade från strider här han etablerade sitt kortvariga Norderebosiska rike 369 e.O. Som kuriosa kan nämnas att på hans staty som restes i Nohstrils hamn efter erövringen av Dakkilo (i en helt annan historia) kan flera typiska klädesdetaljer från Efaro synas.
317-372 eO Sagrin Tjurhorn (erebosier)
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

...fast när jag läser om Nohstril i Sinkadus 25 tror jag att ovanstående måste ändras lite. Tjurhornarna var redan 37 fO de ledande stormännen på Dakkilo och var det även efter Sagrin Erövrarens invasion 369 eO. Sagrin kan fortsätta att vara solfarare men han hette troligen inte Tjurhorn... Om då inte Tjurhornstormännen under en lång tid varit förvista från Dakkilom och gjorde ett mislyckad återerövringsförsök med Sagrin? Tjurhorn hade nämligen sitt ättehus i Gringul 515 eO då deras inhyrda cycloper blev slaktade under mystiska omständigheter (Sinkadus 37 - Skuggor över Nohstril). Måste tänka lite på det här... :wink:
Skriv svar