Akrogal
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
viewtopic.php?p=20861#20861
Eledainkulten har sin tid på 400 och 300 talen fO. Så lite samtida med Månkejsarinnan.
750 fO? Nu sägs väl att Sathmog var starkast i österlandet...vilket alltså inte skulle vara Kalmurri, men kan man tänka sig att Sathmog var nomadernas väckelse som senare kom att överleva i öster medan i väster han ersattes med Mångudinnan och Eledain?
Eledainkulten har sin tid på 400 och 300 talen fO. Så lite samtida med Månkejsarinnan.
750 fO? Nu sägs väl att Sathmog var starkast i österlandet...vilket alltså inte skulle vara Kalmurri, men kan man tänka sig att Sathmog var nomadernas väckelse som senare kom att överleva i öster medan i väster han ersattes med Mångudinnan och Eledain?
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Kruns religion måste också kopplas in i det här, dvs den krunska religionen som främst de krunier som är av akrogalisk nomadursprung tillhör.
Ashîna eller Ashînas lära som åtminstone arbetsnamnet lyder. En slags dualistisk religion där gudarna Mulekh och Sakhmug står mot varandra. Tankar fanns om att Mulekh skulle vara en vidareutveckling av Eledain och att Sakhmug var synonum är Sathmog.
viewtopic.php?p=15856#15856
Ashîna eller Ashînas lära som åtminstone arbetsnamnet lyder. En slags dualistisk religion där gudarna Mulekh och Sakhmug står mot varandra. Tankar fanns om att Mulekh skulle vara en vidareutveckling av Eledain och att Sakhmug var synonum är Sathmog.
viewtopic.php?p=15856#15856
Jag är inte helt säker på årtalen men det låter bra.Mikael skrev:viewtopic.php?p=20861#20861
Eledainkulten har sin tid på 400 och 300 talen fO. Så lite samtida med Månkejsarinnan.
750 fO? Nu sägs väl att Sathmog var starkast i österlandet...vilket alltså inte skulle vara Kalmurri, men kan man tänka sig att Sathmog var nomadernas väckelse som senare kom att överleva i öster medan i väster han ersattes med Mångudinnan och Eledain?
Som i Kalmurri tråden.
viewtopic.php?p=36496#36496
Tidigt, mycket tidigt anlände ett antal alver som flytt från Cer-bergens högkultur till Kalmurri's kust och gjorde inga uppenbara avtryck i historien före modern Kalmurrisk tidsålder.
Min tanke var att skogslevande alver bodde där redan. Alverna från Cer kulturen kom dit och byggde en hamn och en stad. Blandades med skogslevande alver. Kontakt fortsatte med havslevande alver i och med hamnen. Området passade perfekt för Cer-alverna eftersom det påminde dem om deras hemma miljö.
De alver jag tänkte interagerade med nomadstammarna är alltså skogs/stäpp levande alver. Inte de alver som seglat över havet.
.
viewtopic.php?p=36496#36496
Tidigt, mycket tidigt anlände ett antal alver som flytt från Cer-bergens högkultur till Kalmurri's kust och gjorde inga uppenbara avtryck i historien före modern Kalmurrisk tidsålder.
Min tanke var att skogslevande alver bodde där redan. Alverna från Cer kulturen kom dit och byggde en hamn och en stad. Blandades med skogslevande alver. Kontakt fortsatte med havslevande alver i och med hamnen. Området passade perfekt för Cer-alverna eftersom det påminde dem om deras hemma miljö.
De alver jag tänkte interagerade med nomadstammarna är alltså skogs/stäpp levande alver. Inte de alver som seglat över havet.
Obs, nämnt även i Wikin är att Kalmurri inte har en flotta före tiden runt 300 eOdo vilket visar på att det inte fanns något intresse. Man kan anta att fiskebåtar och enstaka handelsfartyg följde kusten söderut och norrut?Ca 5000 f.O. Alverna har ett välutvecklat samhälle i bl.a. i Cer-bergen och den del av Silverbladsskogen de kallar Månskensskogen i Barbia. Ca 4500 f.O.
1070-1040 fO så undslapp de sista alverna från förintelsen av den alviska Högkulturen i Cerbergen i ett ensligt skepp styrt av sina havslevande kusiner mot öster över Masevabukten. De slog sig ner bland alver som redan bodde där, men gjorde platsen till en stad och en hamn där vänskap och kunskapsutbyte mellan olika alvkulturer fortsatte långt in i modern tid.
En religiös väckelse ca 750 fO får nomadfolken ute på Akrogals slätter att röra på sig och bl.a. attackera Kejsardömet Jorpagnas östra provinser på Krunska halvön. Några av dessa nomader ger upphov till dagens befolkning i Nidland.
Religionens makt att inspirera och påverka mänskliga riken både skrämmer och förundrar de alver som bor i området, de sluter tidigt avtal med nomadfolken och delar med sig av sina kunskaper rörande bl.a. skeppsbyggande och trähantverk. De första alviska Hippogriff ryttarna i Akrogal nämns vid denna tid i sägner och legender, något som de lärde sig av Nomaderna.
En senare invandring av nomader ca 400 fO kommer att bilda grunden för den akrogaliska befolkningen i dagens Krun.
.
Senast redigerad av Gabriel den 2013-05-07 17:58, redigerad totalt 4 gång.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Jag har några ideer angående alverna i Barbia och för att passa in dessa med månalverna och de akrogaliska alverna tänkte jag föreslå något ungefär så här:
Ca 4000 fO korsar en större grupp alver Demontungan från Ereb. Detta är före Bronsets ålder och utvandrarnas kultur ligger mycket nära det ur-alviska. Väl i Akrogal sprider sig alverna och går olika öden till mötes (många hamnar slutligen på margylernas offerbord men det är en annan historia). En av dessa alvgrupper bosätter sig i skogarna kring Mekaumbergen på Akrogals södra västkust i vad som senare kommer att bli Kalmurri.
ca 2500 fO dyker havsfarande alver från Västerhavet upp i Masevabukten. Dessa etablerar enkla kontakter sjövägen mellan Barbias alver, Månalverna i Cereval och alverna i västra Akrogal. Månalverna är de kulturellt mest framstående.
ca 1600 fO drar månalverna sig bort från kusten och kontakten med de övriga alverna blir mycket begränsad (månalverna får vid den här tiden problem med plundrande drakar).
ca 1200 fO lämnar alverna Barbia och tappar kontakten med de övriga alvkulturerna.
1068 fO kommer ett ensligt skepp seglande från Cereval med en grupp flyende månalver. De bosätter sig bland alverna i Akrogal och grundar staden Ariatenu.
Funkar detta?
Ca 4000 fO korsar en större grupp alver Demontungan från Ereb. Detta är före Bronsets ålder och utvandrarnas kultur ligger mycket nära det ur-alviska. Väl i Akrogal sprider sig alverna och går olika öden till mötes (många hamnar slutligen på margylernas offerbord men det är en annan historia). En av dessa alvgrupper bosätter sig i skogarna kring Mekaumbergen på Akrogals södra västkust i vad som senare kommer att bli Kalmurri.
ca 2500 fO dyker havsfarande alver från Västerhavet upp i Masevabukten. Dessa etablerar enkla kontakter sjövägen mellan Barbias alver, Månalverna i Cereval och alverna i västra Akrogal. Månalverna är de kulturellt mest framstående.
ca 1600 fO drar månalverna sig bort från kusten och kontakten med de övriga alverna blir mycket begränsad (månalverna får vid den här tiden problem med plundrande drakar).
ca 1200 fO lämnar alverna Barbia och tappar kontakten med de övriga alvkulturerna.
1068 fO kommer ett ensligt skepp seglande från Cereval med en grupp flyende månalver. De bosätter sig bland alverna i Akrogal och grundar staden Ariatenu.
Funkar detta?
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Detta årtal passar med vad som står om Cereval i EA att ca 300 eO börjar de cerevalliska stadsstaterna handla med varandra och Akrogal sjövägen.Gabriel skrev:Obs, nämnt även i Wikin är att Kalmurri inte har en flotta före tiden runt 300 eOdo vilket visar på att det inte fanns något intresse. Man kan anta att fiskebåtar och enstaka handelsfartyg följde kusten söderut och norrut?
Viss sjöfart med mindre skepp och båtar förekom troligen även innan 300 eO men i liten skala. Kanske var jorerättlingarna i Dharbia de med mest båtvana? Skepp från Lasutyp (Nidland) som kontrollerades av Hynsolge sedan 138 eO kan också ha besökt Kalkmurris kuster innan 300 eO.
Ser helst att detta sker ännu tidigare.birkebeineren skrev:Jag har några ideer angående alverna i Barbia och för att passa in dessa med månalverna och de akrogaliska alverna tänkte jag föreslå något ungefär så här:
ca 1600 fO drar månalverna sig bort från kusten och kontakten med de övriga alverna blir mycket begränsad (månalverna får vid den här tiden problem med plundrande drakar).
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Månalvernas problem med drakar ca 1600 fO är från EA så därför valde jag det årtalet. Hur tidigt vill du ha det och varför?Mikael skrev:Ser helst att detta sker ännu tidigare.birkebeineren skrev:Jag har några ideer angående alverna i Barbia och för att passa in dessa med månalverna och de akrogaliska alverna tänkte jag föreslå något ungefär så här:
ca 1600 fO drar månalverna sig bort från kusten och kontakten med de övriga alverna blir mycket begränsad (månalverna får vid den här tiden problem med plundrande drakar).
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Det går plötsligt lite snabbt ja...Mikael skrev:Jag ser att jag får arbeta in Sathmog och Eledain lite mer i Akrogals historia så de nu inte försvinner i ert höga tempo (vilket bara är kul)
Hur den svarta månen Shakhora har påverkat gudavärlden i Akrogal och på Yndar måste också flätas in, eller åtminstone tas hänsyn till. Den begravda guden Hertach på Yndar också och Hertz från Eledains historia. Även hur det ligger till med Ashînas lära och hur den uppstod och utvecklades.
Behövs lite diskussion innan vi spikar något...
Några stolpar:
"Relationen" till Ereb
750-600 fO
Lasutyp. Med nyvunnet kunnande, och bättre organisation tack vare en religiös omvändelse, så lät östakrogaliska nomader under denna period sin ilska spilla ut över de två imperierna. Framförallt Yndar drabbades, då de hade en mycket längre gräns mot nomaderna. I Jorpagna drabbade räderna främst Krun, Hynsolge och södra Tolan. Attackerna var ofta bevingade, ridande på Hippogriffer, eftersom ”Demontungan” var hårt befäst av Jorerna. Akrogalernas bevingade attacker tog sig ända till Hynsolge och drev bort jorerna från strategiskt viktiga platser. En allians med ett älviskt örnfolk hjälpte jorerna att under perioder driva tillbaks plundrarna. Akrogalernas terror fortgick till och från fram till Imperiets fall, och fortsatte även därefter.
Ca 599-400 fO
Krun. I och med att kejsardömet Jorpagna föll samman till följd av den tredje konfluxen, avbefolkades de försvarsanläggningar som byggts för att skydda mot akrogals nomader. Dessa såg då sin chans att plundra det sargade Krun på dess stora rikedomar. Nomaderna kunde nu också ta sig över Demontungan vilket gjorde att en mer massiv invasion kunde genomföras. Från att först bara ha ägnat sig åt plundring kom nomaderna senare att slå sig ner på slätterna i det vidsträckta och för tillfället glesbefolkade landet mellan 500-400 fO. Det krunska samhällets sammanbrott och etableringen av olika akrogaliska nomadstammar i landet kom att ledat till år av stridigheter mellan nomadstammar, mellan nomaderna och krunier och mellan krunska krigsherrar om det sargade landets kvarvarande resurser. Under dessa mörka år kom många av de krunska kulturskatterna att gå förlorade i de oräkneliga skärmytslingar som utkämpades om makten i området.
400 fO
Lasutyp. I dagens Nidland utbryter ett krig mellan sex stammar (sexstammarskriget). Kriget slutar med att provinsen fullständigt faller samman, resultatet blir anarki och barbari.
127 eO
Hynsolge/Lasutyp. Provinsen Lasutyp som varit självstyrande sedan Jorpagnas fall (egentligen har det inte funnits något styre alls.), införlivas på egen begäran med Hynsolge. Provinsen behåller dock självstyre i stor utsträckning.
139
Hynsolge/Lasutyp. Lasutyp ansluter sig till Hynsolge i enlighet med ett beslut tidigare fattat av Lasutyps råd. Man behåller dock självstyret i stor utsträckning. De klassystem som senare kommer att råda i Nidland grundläggs vid den här tiden. Vid Golwyndas sötvattenshav byggs staden Besphoro upp och blir regionens huvudstad.
ca 300
Cereval börjar likna ett enat land.
400-t
Inbördeskrig i Cereval och i Lasutyp anländer Vikotnik.
Relationen till östra Akrogal
750-600 fO
Med nyvunnet kunnande, och bättre organisation tack vare en religiös omvändelse, så lät Kamsuns nomader under denna period sin ilska spilla ut över de två imperierna...
Den religiösa omvändelsen var egentligen inte endast en utan flera, men den dominerande var framväxten av eldguden Sathmog. Eld, den starkes rätt, hänsynslöshet och ta vad man vill ha är trosstäven för Sathmog varför han av offren naturligtvis ansetts ond. Sathmog blev den mäktigaste religionen i östra Akrogal och hans präster fanns nära den världsliga makten även där Sathmogs prästerskap själva inte styrde. Men även flera andra religiösa rörelser hänför nomaderna och driver dem över slätterna och bidrar till att antikens stora imperier går under.
ca 400-150 fO
Akrogals folk som lidit under århundraden av hänsynslösa gudar och dess beväpnade troende behövde befriare att tro på. Tron på den ljusa guden Eledain bredde snabbt ut sig i Akrogal under 400- och 300-talen f.O. och bortom dess kuste. Mycket är okänt om var och till vem Eledain först uppenbarade sig. Det är dock troligt att det var en grupp österländska ädlingar och krigare som först hängav sig till Eledain. Eledaintrons centrum och möjlig plats för uppenbarelsen ska ha varit deras örike även kallat Stjärnön. Var dessa öar låg är osäkert, men möjligen bland öarna i det jättelika innanhavet Aqsuili-Kartal eller utanför kusten någonstans mellan Kamsun och Slimpaku.
Eledains brödraskap hade både munkar och heliga riddare ("Eledains brödraskap") och deras härar befriade många folk från Sathmogs och andra mörka makters grepp. Men efter återkommande krig tycks brödraskapet och med dem tron ha dött ut runt år 150 f.O. Helgedomar kan fortfarande hittas i Akrogals länder, och även på några få platser i östra Ereb. Den Evige Stjärnans Brödraskap lever dock främst vidare i Akrogals legender.
I Kalmurri
Även ända till västra Akrogal/Kalmurri spred sig de olika lärorna. Sathmog som var del av den religiösa omvändelsen på 700-t fO hade viss makt även i Kalmurri och skickade plundrande nomadklaner ända in i östra Ereb.
Efter 400-t fO besegrade Måndyrkans kejsare med tiden de Sathmogdyrkarna som fanns i området och hade stäppnomader mellan sig och de områden i öster där hotet från Eledains och Sathmogs arméer fanns innan de gjorde slut på varandra och sig själva. Under 300-t fO hade dock Eledains arméer sådan framgång att Kejsaren kände sig hotad, men brödraskapet tog aldrig sin kamp till måndyrkarna av Kalmurri. Eledains inflytande i området tycks det ha varit begränsat till missionärer, präster och några få troende klaner. I de östligaste delarna av det som idag omfattas av Kalmurriska kejsardömet finns ännu fickor av dessa antika religioner kvar bland nomaderna, bland alla andra gudar.
"Relationen" till Ereb
750-600 fO
Lasutyp. Med nyvunnet kunnande, och bättre organisation tack vare en religiös omvändelse, så lät östakrogaliska nomader under denna period sin ilska spilla ut över de två imperierna. Framförallt Yndar drabbades, då de hade en mycket längre gräns mot nomaderna. I Jorpagna drabbade räderna främst Krun, Hynsolge och södra Tolan. Attackerna var ofta bevingade, ridande på Hippogriffer, eftersom ”Demontungan” var hårt befäst av Jorerna. Akrogalernas bevingade attacker tog sig ända till Hynsolge och drev bort jorerna från strategiskt viktiga platser. En allians med ett älviskt örnfolk hjälpte jorerna att under perioder driva tillbaks plundrarna. Akrogalernas terror fortgick till och från fram till Imperiets fall, och fortsatte även därefter.
Ca 599-400 fO
Krun. I och med att kejsardömet Jorpagna föll samman till följd av den tredje konfluxen, avbefolkades de försvarsanläggningar som byggts för att skydda mot akrogals nomader. Dessa såg då sin chans att plundra det sargade Krun på dess stora rikedomar. Nomaderna kunde nu också ta sig över Demontungan vilket gjorde att en mer massiv invasion kunde genomföras. Från att först bara ha ägnat sig åt plundring kom nomaderna senare att slå sig ner på slätterna i det vidsträckta och för tillfället glesbefolkade landet mellan 500-400 fO. Det krunska samhällets sammanbrott och etableringen av olika akrogaliska nomadstammar i landet kom att ledat till år av stridigheter mellan nomadstammar, mellan nomaderna och krunier och mellan krunska krigsherrar om det sargade landets kvarvarande resurser. Under dessa mörka år kom många av de krunska kulturskatterna att gå förlorade i de oräkneliga skärmytslingar som utkämpades om makten i området.
400 fO
Lasutyp. I dagens Nidland utbryter ett krig mellan sex stammar (sexstammarskriget). Kriget slutar med att provinsen fullständigt faller samman, resultatet blir anarki och barbari.
127 eO
Hynsolge/Lasutyp. Provinsen Lasutyp som varit självstyrande sedan Jorpagnas fall (egentligen har det inte funnits något styre alls.), införlivas på egen begäran med Hynsolge. Provinsen behåller dock självstyre i stor utsträckning.
139
Hynsolge/Lasutyp. Lasutyp ansluter sig till Hynsolge i enlighet med ett beslut tidigare fattat av Lasutyps råd. Man behåller dock självstyret i stor utsträckning. De klassystem som senare kommer att råda i Nidland grundläggs vid den här tiden. Vid Golwyndas sötvattenshav byggs staden Besphoro upp och blir regionens huvudstad.
ca 300
Cereval börjar likna ett enat land.
400-t
Inbördeskrig i Cereval och i Lasutyp anländer Vikotnik.
Relationen till östra Akrogal
750-600 fO
Med nyvunnet kunnande, och bättre organisation tack vare en religiös omvändelse, så lät Kamsuns nomader under denna period sin ilska spilla ut över de två imperierna...
Den religiösa omvändelsen var egentligen inte endast en utan flera, men den dominerande var framväxten av eldguden Sathmog. Eld, den starkes rätt, hänsynslöshet och ta vad man vill ha är trosstäven för Sathmog varför han av offren naturligtvis ansetts ond. Sathmog blev den mäktigaste religionen i östra Akrogal och hans präster fanns nära den världsliga makten även där Sathmogs prästerskap själva inte styrde. Men även flera andra religiösa rörelser hänför nomaderna och driver dem över slätterna och bidrar till att antikens stora imperier går under.
ca 400-150 fO
Akrogals folk som lidit under århundraden av hänsynslösa gudar och dess beväpnade troende behövde befriare att tro på. Tron på den ljusa guden Eledain bredde snabbt ut sig i Akrogal under 400- och 300-talen f.O. och bortom dess kuste. Mycket är okänt om var och till vem Eledain först uppenbarade sig. Det är dock troligt att det var en grupp österländska ädlingar och krigare som först hängav sig till Eledain. Eledaintrons centrum och möjlig plats för uppenbarelsen ska ha varit deras örike även kallat Stjärnön. Var dessa öar låg är osäkert, men möjligen bland öarna i det jättelika innanhavet Aqsuili-Kartal eller utanför kusten någonstans mellan Kamsun och Slimpaku.
Eledains brödraskap hade både munkar och heliga riddare ("Eledains brödraskap") och deras härar befriade många folk från Sathmogs och andra mörka makters grepp. Men efter återkommande krig tycks brödraskapet och med dem tron ha dött ut runt år 150 f.O. Helgedomar kan fortfarande hittas i Akrogals länder, och även på några få platser i östra Ereb. Den Evige Stjärnans Brödraskap lever dock främst vidare i Akrogals legender.
I Kalmurri
Även ända till västra Akrogal/Kalmurri spred sig de olika lärorna. Sathmog som var del av den religiösa omvändelsen på 700-t fO hade viss makt även i Kalmurri och skickade plundrande nomadklaner ända in i östra Ereb.
Efter 400-t fO besegrade Måndyrkans kejsare med tiden de Sathmogdyrkarna som fanns i området och hade stäppnomader mellan sig och de områden i öster där hotet från Eledains och Sathmogs arméer fanns innan de gjorde slut på varandra och sig själva. Under 300-t fO hade dock Eledains arméer sådan framgång att Kejsaren kände sig hotad, men brödraskapet tog aldrig sin kamp till måndyrkarna av Kalmurri. Eledains inflytande i området tycks det ha varit begränsat till missionärer, präster och några få troende klaner. I de östligaste delarna av det som idag omfattas av Kalmurriska kejsardömet finns ännu fickor av dessa antika religioner kvar bland nomaderna, bland alla andra gudar.
Senast redigerad av Mikael den 2013-05-09 16:40, redigerad totalt 1 gånger.