Spelis uppmaning om att lämna Cereval till framtida skapare får nu snart två år senare böja sig för jag behöver Cereval NU. Vår tidigare ansvarige Andy har också avsagt sig sitt ansvar till andra att plocka upp. Det har jag ingen intention till men jag tänker börja reda i röran.
Det finns mycket att diskutera i Cereval men efter att ha tänkt en tid på det hela så kan jag inte komma ifrån att
Drakherrarna bör lösas först. De införde Månlagen och tvingar in skatt genom Måntingen osv. (Jag har beaktat vad som skrivits tidigare i tråden.)
Vilka är de? Jag ser tre teorier för SL (RP hör endast legenden ur EAK).
1. Legenden om det fallna folket som gjorde bort sig och sedan fick i uppdrag att skydda den fallna stjärnan, samla in dess delar. De lever för evigt från en annan värld och kommer inte ge sig förrän allt månsilver är insamlat.
2. Legenden är sann, men de ursprungliga Drakherrarna är utdöda och idag är det istället en grupp magiker som utnyttjar legenden i sina egna syften att bemästra drakmagin med god hjälp av månsilvret.
3. Legenden är lögn påhittad av samma sällskap trollkarlar vilket förklara hur sent drakherrarna dyker upp i historien.
Teori 1 är den som folket i Cereval tror på och RP får höra. Teori 2+3 är vad vissa lärda män i Cereval och Ereb anser. SL väljer själv sanningen.
På detta följer sedan deras utseende. EAK:s utseende är väl löjlig så…
1. För de som aldrig träffat eller sett en drakherre har de päls, gripsvans, ödleögon, horn, simhud, flera armar osv…EAKs beskrivning plus.
Andra sanningar…
2. Ovan angivna rykten utnyttjas av de falska drakherrarna (magikerna) som klär ut sig (någon illusion?) kanske med undantag för svansen.
3. De äkta legendariska Drakerrarna har päls (men ingen märklig höftpäls, vilket ingen borde kunnat observerat då de bär kläder (kåpor?)) och svans (deras kan dock inte gripa något). Kan de vara vinglösa karkioner?
Återigen kan SL få välja vilken sanningen är, beroende vilken teori som är sann i steg ett. Ingen vet sanningen, få och skiftande ögonvittnesskildringar, Drakonias bibliotek, folk på landsbygden/i staden, slutligen nomaderna och trollen som alla tycks veta bäst.
En Sanning vill jag dock förespråka och det är
Månsilvret. Det är en ”magisk” metall, ev från en fallen stjärna vars hjärta ligger begravd under Cereval och till vars närhet metallens överlevnad är beroende. Metallen laddas av månen, gör saker lättare, skarpare och allmänt bättre, men kan ju bara brukas i Cereval. Drakherrarna samlar in månsilver i skatt och böter. Oavsett om de är legendariska urvarelser eller trollkarlar så vill de ha så mkt månsilver man kan finna. Såhär efter hundratals år är all lättillgängligt månsilver brutet och insamlat. Men beskattningen fortsätter, så nya fynd som den i Tarassusklyftan är väsentliga, liksom ryktet om månsilver i Trollfjärden och legenderna om Månalvernas städer.
Sådan lyx som en gång för länge sedan var vanligt, med plogar, skäror, sågar och saxar av månsilver är förbi då man tvingats betala dessa i skatt/böter. Endast unika fall av dessa bruksföremål finns kvar. De föremål som finns är dock vapen och vissa konstföremål. Drakherrarnas skattetryck är nära en kritisk punkt när människorna inte längre kan betala skatten eller bötern. Se här finns flera nya och gamla konflikter.
Det var Drakherrar och Månsilver.
Månting och Månlag. Det är Drakherrarnas påfund för att samla in silvret och ha stabilitet i landet. Man sätter drakeld bakom sina ord och försvarar landet mot inkräktare utifrån (Krun/Jorpagna, Hynsolge, Barbia, Kalmurri och senare Nidland borde ha varit sugna på Månsilvret om så endast för användning på plats.). Månlagen reglerar viss etik samt hur och hur mycket skatt som skall betalas. Månting hålls för ett antal regioner eller stammar och samlar in månsilver och slavar/offer (finns flera teorier om vad som händer med de dömda).
Fick jag ihop det? Just de ja,
Drakarna också? Cerevals drakar kan delas upp i vilda och tama. De tama är uppvuxna hos drakherrarna, eller en mindre grupp äldre kuvade drakar. Endast Drakherrarna vet hur. De vilda drakarna är ligister som drar runt i Cereval innan de jagas iväg till andra länder och berg. Ryktet om de många drakarna beror på drakherrarnas utflykter på drakryggen (redan fler än en drake samtidigt är många drakar, så fyra cirklande drakar över en stad växer gärna till tjugo stycken), men kan naturligtvis ev bero på att Cerbergen har många av de traditionella drakbona vilka honorna är präglade att återfinna för sina ägg? Därför börjar unga drakar sin karriär i Cerbergen inna de blir så stora att de jagas bort eller kan försvara sin skattgrotta.
Väderförhållandena uppe i Cerbergen är inte av de varmaste och för att handskas med golvdraget i de urgamla klosterbyggnaderna är pälsar från silkeslaman inhandlade i Krun (i största hemlighet) det ända rätta. 
