Zorakin

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarvisningsbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1403
Blev medlem: 2007-07-20 14:40
Ort: Colorado Springs, CO

Inlägg av anders » 2007-08-02 14:48

Fraxinus skrev:Fastlandskyrkan misstänker/vet att dalkerna bedriver omfattande missionsarbete och stödde därför helhjärtat anfallet mot Fristaden som man såg som de dalkiska missionärernas inkörsport till Zorakin.
Finns det t.o.m. inom den zorakiska kyrkan vissa sympatier mot caddism - nedtonat naturligtvis? Finns det vissa bontisâler som i diskussioner med caddiska munkar kommit att förstå dalkernas resonemang? Detta skulle kunna leda till mycket intressanta kyrkliga intriger och äventyr!

Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo » 2007-08-02 14:59

Fraxinus skrev:Sedan håller jag inte med dig att feodala samhällen saknar administration.
Det beror nog på att jag formulerade mig klantigt. Jag menade, som Peter påpekar, att det inte finns någon central administration som formulerar förläningars storlek.

Dessutom verkar du har stenkoll på området så jag tänker inte tjata mer. :)

En parantes bara, genom att luckra upp på den förmodade arvsfeodalismen (klassisk fantasifeodalsim, vet ej om det är din tanke) och låta ett område tillhöra ett ämbete så kan man ha ganska coola intriger. Ex. den franska kronprinsen som alltid förlänades området Dauphiné och kallades således le Dauphin. Sådant kan vara coolt att föra in i mindre skala med. Om riksmästaren alltid får ett fränt område vill alla vara riksmästare och då får vi konflikter! :)

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-08-02 15:05

Olika sätt i olika länder!

I England är de så kallade grevskapen synonymt med gamla administrativa fögderier. Man slog delvis i hop titeln Count med de gamla administrativa områdena som tidigare låg under en earl vilket var en kunglig hövitsman över ett län.

I Sverige beslutades det helt sonika i Alsnö stadgar att de som kunde hålla sig med väpnad ryttare var adel. För att göra adelskapet finare infördes under årens lopp grevetitlar och friherretitlar. Sverige har förövrigt en (1) släkt som titulerar sig baron. I övrigt gäller grevetitlar (krönt med två hjälmar) och friherretitlar (krönt med en hjälm). I SVerige är det en titel. Och en grevetitel räknades som finare än friherretitel. Punkt slut. Sedan kunde greven vara fattig som en kyrkråtta och friherren rik som ett troll.

Frågan om vad som är högadel och vad som är lågadel kom upp tidigare. Därför detta försök att klassificera hög- och lågadel. Dessa begrepp är finns. Ursprunget till överhuset och underhuset i den Engelska parlamentet står att finna i högadeln och lågadel/prästerskapet.

Sedan håller jag med om (här var jag kanske oklar) att adelns marktillgångar oftast inte avspeglar sig om man är greve och friherre.

I Zorakin är dock hertigtiteln ett faktum. Zorakin är fördelat på hertigdömen styrda av hertigar. Hertigarna med medföljande svans av grevar och baroner är i luven på varandra. Konflikten går i en nord-sydlig gradient.

Ursprungligen verkar titlar inte ha varit ärftliga. Men detta förändrades med tiden
100 (e.O.)
• Zorakin. Zorakins förläningar börjar bli alltmer ärftliga.
Senast redigerad av 1 Fraxinus, redigerad totalt 2007 gånger.

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-08-02 15:13

Psipo skrev:
Fraxinus skrev:Sedan håller jag inte med dig att feodala samhällen saknar administration.
Det beror nog på att jag formulerade mig klantigt. Jag menade, som Peter påpekar, att det inte finns någon central administration som formulerar förläningars storlek.

Dessutom verkar du har stenkoll på området så jag tänker inte tjata mer. :)

En parantes bara, genom att luckra upp på den förmodade arvsfeodalismen (klassisk fantasifeodalsim, vet ej om det är din tanke) och låta ett område tillhöra ett ämbete så kan man ha ganska coola intriger. Ex. den franska kronprinsen som alltid förlänades området Dauphiné och kallades således le Dauphin. Sådant kan vara coolt att föra in i mindre skala med. Om riksmästaren alltid får ett fränt område vill alla vara riksmästare och då får vi konflikter! :)
Jag vill inte ha någon statisk arvsfeudalism. Det finns inget typiskt feodalt system. De flesta länder har olika system (om man nu kan se något system överhuvudtaget). Däremot verkar det som man har försökt bygga upp det så i Zorakins fall. Men jag skulle helst se att det suddats ut med tiden och att de adliga bygger upp sina landområden med hjälp av giftermål, krig, allianser eller till och med genom att köpa sig en titel.

Det enda som jag i så fall skulle kunna tänka mig vara statiskt (i viss mån) är Hertigtiteln. Ungefär som ditt exempel med titeln Dauphin.

Hela diskussionen startade för att jag försökte förklara vad som är hög- och lågadel i Zorakin. Men som vanligt när jag försöker förklara så förvirrar jag in mig i smådetaljer med referenser hit och dit så att allt blir tillkrånglat. :roll:

Och jag borde ha förstått vad du menade med att det feodala samhället saknar administration. :)

Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo » 2007-08-02 15:54

Fraxinus skrev: Jag vill inte ha någon statisk arvsfeudalism. Det finns inget typiskt feodalt system.
Jag vill bara poängtera att jag pratar om feodalism i fantasytolkning. Eon, DoD m.fl gör det ofta enkelt för sig och skalar bort alla konflikter till förmån för fin hierarkipyramid och rutnätskartor. Du verkar som sagt ha bättre koll på allt detta än vad jag har. Jag är bara intresserad av konflikter. Och det verkar jag ju få. (konflikter i in-gamezorakin alltså, inte med dig som författare :) )

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-08-02 17:16

Jag tror att du missförstår mig. Jag håller med dig att de har förenklat feodalismen i DoD. I synnerhet tycker jag att det är särskilt tydligt i Zorakin. Men det är inte så jag ser på Zorakin. Det politiska och feodala landskapet i Zorakin är oerhört komplext och "rörligt".

Allt verkar vara stiljte i Zorakin...men under ytan pyr ett flertal stubiner!!!
Den maktbalans som tidigare funnits mellan olika grupper börjar nu att rubbas.

Så du kan räkna med konflikter om jag får vara med och bestämma. Religösa motsättningar typ Hugenotter-Katoliker i Frankrike.

Risk för hertigkonflikter efter anfallet mot Fristaden med Caddo stödjande ena sidan och Kardien stödjande andra sidan och borgarna stödjande...vem vet (som hundraårskriget).

Adliga i allians kors och tvärs genom äktenskap, avtal och ed.

Och ingen vet vad Kungen planerar eller vilken sida han står på. Bara att han verkar lägga mycket resurser på att rusta upp flottan och infanteriet med de gamla kejserliga legionerna som förebild.

Och apropå klantigt så blev min framställning av grevar och friherrar och deras storlek på gods efter rang felaktig. Jag försökte visa hur adeln är rangordnad i Erebaltor och Zorakin men jag framställde det som om det var allmängiltigt.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6830
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-08-02 20:08

Har läst genom vad du skrivit om Zorakin, Fraxinus, och jag tycker det verkar mycket bra! :)

Att framhäva hertigarna som viktiga for hela landets utveckling känns helt rätt, de är rimligtvis mycket mäktiga män (och kvinnor?). Nord-syd konflikten, Fristaden och dalkiska influenser... Trevligt!

Sen när det gäller funderingarna på om vissa bontisâler innom Lysande Vägens fastlandsgren börjar närma sig den dalkiska så bådar ju detta for mycket lovande konflikter!

Kanske kan det bli ett slut på den stora schismen?

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-08-03 09:11

Peter skrev:För att undvika Vasturas, Gothemburg, Malmau och Obsala tycker jag vi sätter p. för svenska stadsnamn.
DD:s cymbalhumor får stå tillbaks än en gång. :wink:

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Fantasifeodalism

Inlägg av Regil » 2007-08-03 12:12

Så har debatten om feodalism blossat upp igen. Jag gillar den, men inser att vad gäller historiska kunskaper så har jag inget att komma med.

En liten undran över Psipos syn på feodalism har jag dock (den är säkert mer "korrekt" än min, men ändå):

Om ingen administrerar systemet, vem administrerar det då? Vem avgör vem som får kalla sig för greve? Får Jeppes Jeppeson kalla sig för greve över sin egen gård (det får han ju såklart inte, men varför?)

Om personen är det enda som räknas i det feodala systemet, vad är då skillnaden mellan ett feodalt rike och en sönderfallande stat (säg somalia) där klanledare och krigsherrar härjar fritt? Jag tycker att det känns som att ett feodalt rike ligger någonstans emellan en sönderfallande stat och en modern, suverän stat.

Vilken betydelse har lagar?

Sitter kungen bara och tittar på då adeln bygger maktbaser? (jämför frankrike där kungen krigade mot delar av högadeln).

Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Re: Fantasifeodalism

Inlägg av Psipo » 2007-08-03 13:25

Regil skrev:Så har debatten om feodalism blossat upp igen. Jag gillar den, men inser att vad gäller historiska kunskaper så har jag inget att komma med.

En liten undran över Psipos syn på feodalism har jag dock (den är säkert mer "korrekt" än min, men ändå):

Om ingen administrerar systemet, vem administrerar det då? Vem avgör vem som får kalla sig för greve? Får Jeppes Jeppeson kalla sig för greve över sin egen gård (det får han ju såklart inte, men varför?)

Om personen är det enda som räknas i det feodala systemet, vad är då skillnaden mellan ett feodalt rike och en sönderfallande stat (säg somalia) där klanledare och krigsherrar härjar fritt? Jag tycker att det känns som att ett feodalt rike ligger någonstans emellan en sönderfallande stat och en modern, suverän stat.

Vilken betydelse har lagar?

Sitter kungen bara och tittar på då adeln bygger maktbaser? (jämför frankrike där kungen krigade mot delar av högadeln).
Jag är inte alls någon sxpert på området. Det enda jag inte gillar är statiska rollspelsvärldar. Men för att svara på dina frågor (med viss risk för att göra bort mig):
Om ingen administrerar systemet, vem administrerar det då? Vem avgör vem som får kalla sig för greve? Får Jeppes Jeppeson kalla sig för greve över sin egen gård (det får han ju såklart inte, men varför?)
Kungen är ytterst ansvarig men ibland skänker han bort mark och ibland så förlänas marken. Kontrakten kan se helt olika ut. Ibland är det under bestämd tid, ibland är det arvsrätt och ibland om läntagaren kan betala hyra, och säkert ännu fler alternativ. Jeppe Jeppesom kan nog se till att han blir greve genom att vara tillräckligt infytelserik. Den där uppfattningen om för fina adelsmän som inte vill beblanda sig med pöbeln är nog en efterkonstruktion som stammar från 1700-tal eller liknande. Men jag är osäker. Kungen kan ju adla vem han vill och även andra adelsmän kan adla folk. Dubba till riddare är det tydligaste exemplet men en intressant grej är ju att även oauktoriserade adlingar kan bli gällande över tid. Vem bryr sig om ifall farfar inte var adel?
Vilken betydelse har lagar?
Länsherren stiftar lagar i sitt län, och tar ut tull och skatt och bestämmer allt. Det kan nog finnas kungliga lagar och kanske kungliga rättstjänstemän som reser runt och kollar så att de efterföljs men i stort går det bra att göra som man vill i sitt län.
Sitter kungen bara och tittar på då adeln bygger maktbaser?
Bara om han är faltrakier. :) Annars ser till han till att försöka splittra maktgrupperna genom att tillsätta egna länsherrar som tar över län i områden där falangen är stark för att luckra upp maktbasen. Och även ge falangmedlemmar län i andra områden så att de inte längre kan ha kontakr. Eller så är han/hon mer handgriplig och anfaller, arresterar, förbannar, fördriver de som strävar efter makt.

Det viktigaste inom feodalismen är hur långt de som ingår i systemet är beredda att gå för att få mer makt. Det är ett spel. Den mest hänsynslösa vinner. Det finns inte något som enar adelsmän mer än strävan efter mer makt. Visst kan man slänga in lite "goda" baroner här och var men ett system som bygger på att du kan göra vad du vill föder snarare metoder på hur du gör det på bästa sätt. Att Machievelli skrev Fursten var inte slump, om man säger så. :)

Men, som mer initierade säkert märker, så är jag inte jätteinsatt. Ffa vill jag skapa rollspelsvärldar som känns dynamiska och levande, och då brukar klara system leda till motsatsen.

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-08-03 17:28

Psipo beskriver hur det huvudsakligen fungerade i Europa under medeltiden.

Men i DD och andra fantasyvärldar och även i skolböcker har man gjort feudalismen mer strukturerad, pyramidal och statisk för det är lättare att beskriva i bokform och mer "lättförstålig" (men inte helt med verkligheten överensstämmande).

I Zorakin är de mäktiga hertigarna en (till synes ) statisk makt brevid kungen. Men i de flesta länder har hertigar oftast varit nära släkt med kungen och hans familj även om undantag förekommit. I Sverige har endast en icke kunglig adelsman varit utnämnts till hertig, nämligen en Bengt Algotsson.

Adelskapet i Sverige tillkom formellt under Magnus Ladulås regeringstid i det så kallade Alsnö stadgar.

Genom Alsnö stadga 1279 bestämde Magnus Ladulås att var och en som gjorde vapentjänst "till örs" (med häst) skulle åtnjuta frälse, d. v. s. skattefrihet och på 1300-talet förordnades att varje bonde som ville tjäna till häst kunde bli frälseman. Därmed lagfästes den svenska adeln som en krigisk tjänstemannaklass med skattefrihet i lön för sin tjänst och fritt tillträde mot villkor av sådan tjänst. Dess medlemmar kallades därför frälsemän eller friborna frälsemän.

Förläning
En förläning är ett feodalt län, ett område, eller en intäkt, vars förvaltning länsherren överlåtit till en läntagare. Fyra huvudtyper kan urskiljas:

Län på räkenskap, den vanligaste formen under medeltiden, framför allt för slottslänen.
län på tjänst, vanlig framför allt under 1500- och 1600-talen.
län på avgift
pantlän

Adeln hade ensamrätt till högre ämbeten i statens tjänst och belönades genom skattebefrielser (frälse) och förläningar av gods och gårdar, i stället för att som nutida statstjänstemän erhålla en fastställd lön i pengar.

Ordet län har bibehållits i Sverige och Finland, men utgör numera en modern administativ indelning av riket.

Feodalism

Etymologi
Begreppen "feodal" och "feodalism" har båda rötter i latinisering av termer i germanska språk som syftar på boskap och rikedom. Ett germanskt fehu (jämför tyskans Vieh och svenskans fä, 'boskap', 'kor'), samt det likaså germanska ôd, 'rikedom' (jämför det gamla nordiska begreppet öd), gav tillsammans upphov till medeltidslatinets feodum eller feudum, med vilket man kunde beteckna en jordförläning, alltså ett län (även kallat beneficium).


Försök att tillämpa begreppet på historiska västeuropeiska samhällen
Länsväsendet i Europa har rötter i tidig medeltid. Enligt ett synsätt var det Karl den store som insåg att statsmakten inte hade tillräckliga resurser för att skydda landet och därför bestämde sig för att dela upp landet i län, länen i gods, godsen i gårdar och gårdarna till torp. I länen fanns det vasaller som skyddade sitt län med hästar och soldater. Som belöning fick soldaterna och hästarna mat av godsägarna. Godsägarna fick sin mat från gårdarna som fick av torparna alltså deras arbetskraft. Denna samhällstyp betecknas ibland feodalsamhälle, men utgör enligt den historiska materialismen grunden för ett särskilt produktionssätt, feodalismen.

Feodalism brukar associeras med livegenskap, men det är ingen nödvändig del av feodalismen.

Försök att tillämpa begreppet på historiska nordiska samhällen
I nordisk historia har man ibland sett det på Magnus Ladulås tid inrättade frälset som en motsvarighet till kontinentens feodalväsende och som grunden för ett feodalt produktionssätt. Kungamakten knöt med frälset till sig lokala jordägare som även kom att ingå i riksråd och dylikt, varvid de också fick ta del av den administrativa makten och styrelsen av riket. En centralmakt byggdes successivt upp, i viss konkurrens med regionala och lokala maktcentra som Nordens tingsplatser med rötter i vikingatidens samhälle, även om dessa förblev betydelsefulla medeltiden ut. Mellan kungamakten och stormännen, adeln, fanns ett ömsesidigt beroendeförhållande och en sorts maktdelning. Aristokratin kan ses som ett administrativt mellanled mellan folk och kung.

Borgar och gods hamnar i storgods som styrs centralt från ett slott, och när så allt fler adelsmän flyttar till Stockholm för att politiskt förstärka och försvara sin makt kan man tala om Sverige som en centraliserad furstestat. Den historiska materialismen betraktar vanligen furstestaten som en ny variant av feodalismen.

Synen på kyrkans roll
Under medeltiden åtnjöt den från Rom och påven styrda kyrkan genom det andliga frälset en betydande självständighet gentemot världsliga myndigheter. Den historiematerialistiska teorin ser emellertid kyrkan snarast som en ideologisk del av samma "feodala statsapparat", med funktionen att kontrollera folket, som försökte slita ihop till att betala all den skatt (näspenning) som de andra inte gjorde.


Källor Wikipedia

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Re: Fantasifeodalism

Inlägg av Regil » 2007-08-03 19:07

Psipo skrev: Det viktigaste inom feodalismen är hur långt de som ingår i systemet är beredda att gå för att få mer makt. Det är ett spel. Den mest hänsynslösa vinner. Det finns inte något som enar adelsmän mer än strävan efter mer makt. Visst kan man slänga in lite "goda" baroner här och var men ett system som bygger på att du kan göra vad du vill föder snarare metoder på hur du gör det på bästa sätt. Att Machievelli skrev Fursten var inte slump, om man säger så. :)

Men, som mer initierade säkert märker, så är jag inte jätteinsatt. Ffa vill jag skapa rollspelsvärldar som känns dynamiska och levande, och då brukar klara system leda till motsatsen.
Machiavelli kan inte vara enda inspirationen.

Feodalismen är också ett system för ömsesidighet och förtroende. Även adelsmän åberopar morailska argument (även om de kanske beter sig som svin samtidigt).

Att bara se feodalism som en grogrund för konflikter där alla försöker dominera spelplanen a la diplomacy tycker jag inte räcker. (Säger inte att du gör det). Det är bara i spel som alla människor strävar efter att vinna, i verkligheten är folk betydligt mer komplexa.

Sedan, om jag vänder till "mitt" Kardien, så kommer det nog att innehålla en delvis idylliserad bild av ett feodalt system. Men, jag kommer att bygga in tydligare konflikter och en större dynamik vad gäller län.

För övrigt så levde Machiavelli väl inte i ett feodalt system...? :)

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-08-04 22:07

Feodalismen som system har sin grund främst i form av förvaltning av landområden och under historiens gång har feodalismen och adelsskapet förändrats. Exempelvis rörde det sig i inledningen om förvaltning och skydd av "län" där kungamakten/staten inte klarar av att förvalta/skydda hela landet. Detta fördelas därför ut till olika hövitsmän. I vissa fall är det ett ämbete som inte nödvändigtvis behöver gå i arv. I andra fall så delades marken ut till länsinnehavarna att föras vidare som arv. Så småningom blev i de flesta länder delar av landinnehavet ärftligt. Familjernas fick arvsrätt på sin förläning/förläningar och därmed så kunde man både behålla sin egendom...eller förlora den.

Man kunde förlora den genom strider med andra adelsmän. Det var inte helt ovanligt under medeltiden. I synnerhet inte om resten av landet var i krig. Man kunde spela bort den. Man kunde också vinna mer mark genom goda giftemål och allianser och som sagt genom krig.

Familjen Habsburgs väg till att bli kungar över en stor del av europa och sydamerika gick huvudsakligen genom giftermål (och därmed allianser). Habsburgarna började som Storhertigar av Österrike för att sedan bli kungar över Österrike, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Spanien, delar av Tyskland, Rumänien och Italien samt större delen av Sydamerika och Centralamerika samt rejäla bitar av Nordamerika.

Maximilian I, tysk-romersk kejsare, född 22 mars 1459, död 12 januari 1519, ärkehertig av Österrike, tysk-romersk kejsare från 1486; son till Fredrik III, tysk-romersk kejsare och Eleonora av Portugal.

Genom sin framsynta dynastipolitik (Andra må föra krig, du lyckliga Habsburg - gift dig!) skapade han förutsättningar för Habsburgs framtida maktställning i Europa. 1477 gifte han sig med Maria av Burgund och kom på så sätt i besittning av Nederländerna och sonen Filips äktenskap med Johanna den vansinniga ledde till habsburgsk tronföljd i det spanska världsväldet.



Angående Machiavelli

Niccolò Machiavelli, född 3 maj 1469 i Florens, Italien, död 22 juni 1527 i Florens, florentinsk författare, statsvetare, filosof, historiker och politiker.

Som synes föddes han och växte upp i Italien i slutet av det vi i dag kallar Medeltiden och fick uppleva inleddningen av det vi kallar Renässancen. Någon större skillnad för Machiavelli var det nog inte. Hans politiska värld var dock än mer komplicerad än den feodalism som fanns under den äldre medeltiden.

Hans tid var sannerligen feodal men samtidigt började nationalstaterna se dagens ljus i form av många små furstendömen som allihop försökte utöka sin makt på bekostnad av det andra furstendömet eller stadsstaten. Interna strider inom kyrkan tornade dessutom upp sig som mörka moln på himlen.

Machiavellis bok Fursten lär ut hur de mäktiga självregerande adelsmännen, furstarna, ska bygga upp sina länder och tillgångar och skapa stater.

Machiavellis idealfurste i boken är hänsynslöst maktfullkomlig monark, men måste vinna folkets gillande, på grund av att en härskare inte kan regera om han saknar stöd. Furstens främsta dygd består i att han är flexibel, också i moralfrågor. Det är således fritt fram med konspiration, svek och grymhet så länge det inte upptäcks.

Jämfört med den äldre medeltiden fanns ett visst riddarideal baserat på gudstro som upprätthöll en kod hur en ridderlig person skulle uppträde. Höviskhet, beskydda de svaga och fattiga, en patriark som beskyddade sina bönder mot allt ont. Och givetvis beskyddade damer av nobel börd. Detta var dock något som sades snarare än gjordes.

Det förhindrade inte att de adliga sökte allianser för att skaffa sig ännu större egendomar. Rikedom mättes i jordegendom. Det hindrade dem inte från att beskatta sina bönder eller avkräva dem på dagsverke på godset. Det hindrade dem inte från att röva "ädla damer" för att tvinga damens familj att gifta ihop dem med varandra. Det förhindrade inte de adliga från att överfalla varandra i bakhåll för att tvinga den kidnappade att överlåta sitt gods i utbyte mot sin frihet.

Så det feodala samhället var både en värld bestående av en "pyramidial" samhällsstege (grovt förenklat) och en värld full med allianser, intriger och konspirationer som skapade en komplicerad, förvirrad och farlig politisk situation.

Så! Det var förhoppningsvis det sista jag skriver om feodalism på länge.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2007-08-04 22:32

Nejdå! Du orkar med ett par mastodontinlägg till :D

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2007-08-06 09:47

anders skrev:
Fraxinus skrev:Fastlandskyrkan misstänker/vet att dalkerna bedriver omfattande missionsarbete och stödde därför helhjärtat anfallet mot Fristaden som man såg som de dalkiska missionärernas inkörsport till Zorakin.
Finns det t.o.m. inom den zorakiska kyrkan vissa sympatier mot caddism - nedtonat naturligtvis? Finns det vissa bontisâler som i diskussioner med caddiska munkar kommit att förstå dalkernas resonemang? Detta skulle kunna leda till mycket intressanta kyrkliga intriger och äventyr!

Vad gäller religon och religonskonflikter så har jag tänkt mig som så att det i Zorakin finns grupperingar som följer den dalkiska kyrkan. Särskilt vanlig kan det vara inom borgarkretsar där handelsmän och hantverkare har förhållandevis täta kontakter med Caddo och dalkiska köpmän.

Det finns redan en hel del dalker som emigrerat till Zorakin, bland annat i samband med Kardiens anfall på Caddo. Huvudsakligen var sannolikt dessa dalker borgare och handelsmän. Dessa kan ha bidragit till att influera de Zorakiska borgerliga i de städer där dalkerna slagit sig ner.

Tidigare i historien har dessutom dalkerna varit med och grundat flera städer i Zorakin. Bland annat Indarsol och Luksilo på den östra halvön Indra. Det kan tänkas att det finns kvar dalkisk befolkning eller Zorakier med dalkiskt släktskap i dessa städer. Följdaktligen kan de flesta dalker som flydde Kardierna ha tagit sin tillflykt hit. Till råga på allt har dalkerna under sen tid varit med och byggt upp Fristaden, också den i den östra delen av Zorakin. Därför torde de dalkiska influenserna och sympatierna till den dalkiska kyrkan bland Zorakierna vara starkast i den östra rikshalvan. Handeln i den östra rikshalva är kanske mer inriktad mot Caddo medan den västra riktar sig mer mot Kardien (grovt generaliserat). Det kan skapa konflikter mellan östra och västra Zorakin.

Vidare kan det finnas grupper inom den Zorakiska fastlandskyrkan som utvecklat sympatier för den dalkiska grenen. Kanske förespråkar de ett närmande till den dalkiska grenen eller en mellanväg. Med de gör det inte öppet av rädsla för repressalier från den övriga fastlandskyrkan.

Intressant vore det också om dalkiska missionärer smyger runt och försöker förmedla den dalkiska tron till bondebefolkningen och om enstaka högre inflytelserika adelsmän eller kvinnor tagit till sig budskapet och i tysthet verkar för den dalkiska kyrkans sak.

Denna omvändelse kan ha kommit till adeln ifråga genom en avsky mot magiker/magi eller genom en uppskattning av den Caddiska konsten och civilisationen. Uppslagen är många.

Trossamfund i Zorakin trogna den dalkiska grenen av Ljusets väg håller hemliga gudstjänster och hjälper missionärer att få skydd och ta sig vidare.

Fastlandskyrkan har starka misstankar/känner till att denna missionering pågår och följer situationen vaksamt och nervöst. Sannolikt sätter man upp en motmissionering i Zorakin och har egna spioner ute för att kartlägga eventuella dalkisktrogna tillhåll. Någon av de väpnade ordnarna bistår med hjälp när det behövs.


Andra konflikthärdar

Sedan så har vi konflikten mellan nordhertigar och sydhertigar samt den uppkomna situationen med erövringen av Fristaden som genomfördes av delar av de nordliga adelsmännen. En följd av erövringen är att handeln stagnerar. Detta uppskattas säkert inte av köpmännen eller de sydliga hertigarna som också är beroende av handeln med Caddo. De sydliga hertigarna lär bli än mer uppretade på sina nordliga kollegor efter detta. Konflikten mellan nord- och sydadel är gammal och går tillbaka på de nordligas (forna) rikedomar och stora inflytande i politiken och de sydliga misstänksamhet och avundsjuka.

Caddo kan mycket väl bestämmas sig för att något måste göras för Fristaden och för att säkra Caddos handel med Zorakin samt ge de nordliga hertigarna en minnesbeta. Det enklaste är att föra krig via ombud.

Här kan religonskonflikten, handelskonflikten och adliga nord- och sydkonflikter mötas i en explosiv skärningspunkt med flera uppslag för äventyr.

Upptäcker fastlandskyrkan i Zorakin den Caddiska inblandningen kan denna då välja att understödja "sina" Zorakiska hertigar för att stävja Caddiskt inflytande i Zorakin. Möjlig ber man om assistans i form av Kardiska "legoknektar" från Exarken i Ekeborg. Eller varför inte ett heligt krig mot Caddo. Det skulle sannolikt smaka mumma för Kardierna att åter försöka invadera Caddo med tanke på hur mycket Kardiens senaste krig mot Caddo gav i form av krigsskadestånd och konstskatter.

Sedan har vi en kung som (kanske) försöker bygga upp en större militär maktbas. En kunglig bror som vaksamt bevakar sin plats som tronföljare.

Kungen kan tänkas börja med att använda sina nya militära styrkor i ett fälttåg mot svartfolken och Svarta tornet. Dels för att öva sina nya infanteri styrkor och dels för att ena sitt splittrade land mot en yttre fiende.

Om en väpnad konflikt i nordsydlig gradient uppstår med utländsk inblanding kan kungen välja att först hålla sig neutral som han sannlikt brukar göra i adelskonflikter och sedan när de båda sidorna minst anar det låta sin armé slå till samtidigt mot ledarna för båda falangerna och anmoda alla sanna Zorakier att strida med sin kung mot de krafter som hotar störta landet i kaos.

Det har är några exempel på konflikter som jag funderat på.

Sedan kan ju konflikterna vara mer begränsade. Wilfred av Salamora utmanas av en sydlig hertig som har ekonomiskt stöd av Caddo och osedvanligt många Caddiska legoknektar i sitt koppel.

Den dalkiska kyrkan och fastlandskyrkans kunskapare slåss nattetid i Fristaden, Luksilo etc.
Senast redigerad av 2 Fraxinus, redigerad totalt 2007 gång.

Skriv svar