Samkarna

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Samkarna

Inlägg av Spelknepe »

Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

förslag finnes

Inlägg av Mikael »

Samkarna har kallats den våta kontinenten av erebs antika historiker (i kontrast till Soluna - den torra kontinenten). Detta är naturligtvis en sanning med viss modifikation. Det stämmer att kontinenten domineras av fuktiga djungler, stora floder, det enorma Juronaträsket och sjörikena kring Krystalerna. Längst i söder övergår dock kontinenten i en enorm lerslätt som blir allt torrare ju närmare Magmaoceanerna man kommer. På dessa torra slätter härskar ett högtstående ödlefolk som tjänar Salamandrarna och eldens herrar i kampen mot nordens Isherrar och frostjättar. Även piratlandet längs kontinentens nordkust är i stor utsträckning en torr ofruktbar öken. Här i Morelvidyn dominerar krigarfolk och pirater vilka lever enligt den starkes rätt. I nordväst möter vi istället Melukha och det forna Sivoa, fredliga samhällen som dyrkar konsten och naturen. I väster kryllar en arkipelag av öar av insektoidriket där demonguden Tupagon dyrkas i dimhöljda tempel.

Morëlvidyn (Morelvidün/Morelvidÿn)
Samkarnas norra kust mot Kopparhavet kallas Morëlvidyn, och består av ett antal småriken och piratstäder, vars gränser och styre ständigt skiftar. Förutom människor finns här Erebs största klaner av ankor. Sjöröveri är huvudsysslan oberoende av ras. Förutom sjöröveri livnär de sig på att sälja slavar fångade i Morginnerskogens utkanter.

Sanritra
Sanritra är en mytisk ö med lång historia. Det förekommer att kartritare placerar Sanritra i nordöstra Samkarna, men det är okunnigt och beror på att få ereber besöker ön. På ön finns också ovanligt många minotaurer, varav många ägnar sig åt sjöröveri.

Morginnerskogen är en gigantisk regnskog/djungel befolkad av spridda djungelfolk. I dess inre kan man finna utspridda rester av en uråldrig högkultur. Lianöverväxta trappstegspyramider hemsökta av Onaquis och omkullfallna sönderbrutna jättestatyer vittnar likt förstenade titaner om något annat än de primitiva folk som nu finns i skogen.

Sivoa
Sivoa ädelskogar i Morginnerskogens västra ände gränsar mot Morëlvidyns sydvästra gräns och var en gång ett mäktigt alvrike som utgjorde hela nordvästra Samkarna. Riket har tappat i styrka, men befolkas ännu av skogsalver i de ädelträskogar som utgör Sivoas hjärta. Morelverna hyser sedan flera hundra år en vidskeplig fruktan för Sivoa, och låter alverna vara ifred. Från skogarna går en svårfunnen led ner till havet och den gömda gråalvshamnen Amon Taris. Sivoas djungler befolkas inte bara av älvfolk utan också av en ursprungsbefolkning som är släkt med både alver och människor kallade Sivoer. Sivoerna lever av jakt och viss handel i ädelträvaror med morelvidynerna. Men alverna döljer något...

Krystalerna
Krystalerna kallas de sjöar som bildas längs Drakryggens västsluttning. Deras namn kommer sig av att deras vatten är så klart att man kan se bottnen lika tydligt som en flygande drake ser dalgången under sig. Både ovan och under jord strömmar regnvattnet i stora floder till sjöarna och vidare in på kontinenten. Krystalia kallas också det mycket löst sammanhängande sjöriket med båtfolket Krystiller som befolkar området. Detta är troligtvis också ankornas urhem.

Melukha och Bactulge
Paradisön väster om Sivoa som av många lärda anses vara alvernas och mänsklighetens vagga. En rik och fredlig kultur som lärt sig leva i harmoni, förädla de sköna konsterna och njuta av livets goda. Bactulge följer Melukhas styre, men har visst självstyre då de i vissa punkter skiljer sig från moderön.

Juronaträsken
Oländig träskmark full av giftiga kryp och insekter. Hettan är ohygglig och i träskets djup döljs jätteödlor, insektoidstammar och jättelika köttätande växter.

Maminira Me Delema (Maminiva me Delema)
I vatten sällan seglade på, ett örike dominerad av miljarder intelligenta insektoider. Detta sägs vara demonfursten Tupagons dimhöljda rike, de rasslande rasernas domäner. Söder om pringuabukten och arkipelagen breder det dimhöljda Blindhavet ut sig, som sägs inte ha passerats på 2000 år.

Mosgilak
Mytomspunnet land som styrs av civiliserade högintelligenta reptilmän som höjer sig högt över sina primitiva släktingar i Ereb. Deras kultur är på äldre än människornas och de är dyrkare av sydpolens salamandrar. Deras kunskap om konfluxerna är större än några annans på västra halvklotet.

Niferland/Nivralerna är ett örike i centrala Ormsjön. Niferlänningarna är liksom Poktierna ett sjöfarande folk, vana vid väder och vind samt härdade att motstå en mängd olika prövningar som många andra upplever som extremt påfrestande. Niferlänningarnas galärflotta dominerar militärt Ormsjön, i alla fall dess norra delar. Niferland är de enda som visat något intresse för Samkarnas torra östkust. Det har alltid funnits spänningar med Thelgul, och småkrig har förekommit, men deras ömsesidiga beroende av varandra av ekonomiska skäl har gjort att de inte krigar mer öppet.
Senast redigerad av Mikael den 2009-05-26 17:35, redigerad totalt 6 gång.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Historia

Inlägg av Mikael »

HISTORIA
FORNTIDEN (ca. 10.000 – 4.500 f.O.)
Ett storslaget rike som blomstrat i Samkarnas regnskogar krossas i den första konfluxen. Det var ett mörkhyat och högrest folk, vars lämningar idag består i ruiner av stora städer, trappstegspyramider och rester av jättelika statyer. Deras ättlingar är förkrympta och primitiva varelser som befolkar Morginnerdjungelns östra utlöper.
Ur Juronaträskets södra utmarker reser sig en högt stående ras ödlemän som vandrar söderut på den heta lerslätten. Dessa intelligenta varelser uppmärksammas av sydpolens Salamandrar och skänker dem stort kunnande. Salamandrarna tillbeds som gudar.
Enligt legenden är Melukha födelseplats för både skogsalver och människor, från vilka båda folken senare spred sig. Sanningen finns dold bland Gudarnas gåtor.
Primitiva jätteödlor överlevde första konfluxen och förökar sig långsamt i vissa delar av Juronaträsket. Bland dessa framträder efter några tusen år en intelligent art, s.k. dinosauroider. Dessa lever vidare lika isolerade och få som deras släktingar jätteödlorna.

Ca 6000 f.O. finner en ung man vid namn Ganzlin Kotopek i en grotta på Sanritra ett gammalt magiskt laboratorium från innan Gudarnas Vrede. Med brinnande intresse försöker han sätta sig in i de magiska texterna. För att finna kunskap måste han ge sig ut på en lång resa till tidens visa varelser och kulturer.
Människor och ankor börjar befolka Krystalerna. I flera tusen år dominerar ankorna med sin naturliga fallenhet för vatten. Människorna förökar sig dock snabbare och tillslut uppstår en slags balans. Respekt råder mellan de olika raserna och deras vitt skilda kulturer. Endast de svarta ankorna ställer till med tidens tidigaste krig och skärmytslingar.

Kopparhavets mäktigaste magiker Ganzlin residerar på Sanritra där han forskar i livets hemligheter. I ett försök att skapa en bättre varelse än älvfolken skapar han ca 4500 f.O. Minotaurerna. Befolkningen betraktade honom som Guds son vilket steg honom åt huvudet och innebar hans död. Somliga säger att minotaurerna mördade sin skapare och rymde. Minotaurerna spred sig åtminstone över Altor. En kärngrupp lever dock kvar på Sanritra till dags datum.

Melukha fick sitt namn som betyder ”den blomstrande lustgården” på melukhiska, ett språk nära besläktat med satenu. I flera tusen år har människor och alver levt tillsammans på ön i fredlig samexistens. Ön har ett överflöd som räcker till alla, och öborna har endast sporadisk kontakt med andra kulturer via expeditioner för kunskap. På religiös basis utvecklas en sammanhållen nation av melukher och alver. Man dyrkar ”Gudinnan” (Moder Jord inlånad från alverna), och en panteon av mindre gudar och andar. Nationen styrs av ett matriarkat med traditionella ”kvinnliga” ideal. Musik och arkitektur utvecklas under denna tidsålder, liksom Animismens magiskola. Gruvdrift var dock okänt, så metallanvändning dyker upp sent, som import från Morelvidyn.

En strålande högkultur blomstrar på den snustorra lerslätten i yttersta södern. Ödlefolket behärskar komplicerad teknologi och religionen tar sig avancerade uttryck. Ett kastväsende organiserar samhället, som kring 1500 f.O. har skapat slitningar i landet mellan olika grupper.

LÄRANDETS ÅLDER (ca. 4500-1500 f.O.)
Resterna av det gamla härskarfolket och deras tjänarfolk i djungeln har beblandats med de nyskapade människorna. Ett myller av små djungelstammar, ibland inte större än 20-30 individer, börjar sprida sig i djungeln. Mindre människostammar befolkar landet kring sjöarna Krystalerna. De har lärt sig göra vassbåtar och kan utbyta handel med hela sjösystemet. Deras språk assimileras med varandra och snart växer en löst sammansatt kultur fram. Ankorna utgör nu en minoritetskultur vars landområden minskar samtidigt som deras antal fortfarande ökar. Samkarnas nordkust befolkas sporadiskt av djungelfolk och fiskare. Den kunskap man får, kommer med alver från Melukha. Från djungelns skogsalver kom efterhand kunskap om naturen och läkekonst. Från Efaro kommer ca 1500 f.O. sjöfarare med navigationskonsten och bruket av brons och koppar. Tillslut kom även smideskonsten från Efaro, och därmed tar krigarklassen över styret bland nordkustens infödingar.
Tupagon tas som gud i de växande insektoidrikena på den östra ”arkipelagens” södra öar. Insektoidrikena utvecklas till avancerade högkulturer.
Flera olika ödlefolk kommer ur träsket och särskilt starka blir reptilmännen, och i viss mån serpenterna. Periodvis når deras små kulturer högkultur nivå, men invaderande insektoider river alltid ner vad som byggts upp. Modiga reptilmän och serpenter lämnar träsket och sprider sig norrut, för att efter tusentals år även nå Ereb.
Viss gruvdrift påbörjas längs Drakryggens västra sluttningar.

KONFRONTATIONERNAS ÅLDER (ca. 1500-900 f.O.)
De olika insektoidrikena börjar söka kolonier runt Blindhavet och Pringuabukten. Raugonerna är de som färdas längst och börjar anpassa sig till ett liv till havs. Det är också under denna tid som intelligenta insektoider börjar dyka upp så långt norrut som Melukha.
Melukhas minoritetsbefolkning av alver börjar emigrera till ädelskogarna i Sivoa. Sivoa växer snabbt till alvernas främsta rike, som i fredlig existens med Melukha skördar stora framgångar i konst och kunskap.
Längs Samkarnas nordkust har pirateri blivit en dominerande sysselsättning.

1500-1400 f.O. Mosgiliak. Ett fruktansvärt inbördeskrig härjar ökenödlornas högkultur efter att de inre slitningarna delat Mosgilak i två läger, främst skilda åt i vad som bör göras åt den annalkande konfluxen. Efter att nästan en tredjedel av befolkningen dött i striderna, väljer förlorarna att lämna Mosgilak och stiger ner i Maar Lacra för att färdas österut till Salamandra. Kvar som segrare stod Mosgilakernas överstepräst, ”Eldens Herre”.
1450-1360 f.O. Den 2a Konfluxen. Efter sin pilgrimsfärd till Salamandra lovas pilgrimerna nytt land österut av sina gudar, och stiger därför åter ner i havet. Den ö man steg upp på vid den andra konfluxen var det fredliga Berolernas land. Ödlemännen och dess fjälliga jättebestar utplånade berolerna och deras kunnande. Ön och folket är sedan dess känt som Drakonia och drakoniterna. Trots detta var andra konfluxen ett bakslag för sydpolen, och Juronaträsket började göra Mosgilaks lerslätt sumpig.

1499-1100 f.O. Morelvernas ankomst. Från djunglerna i söder kommer ett härdat folk vandrande och koloniserar den glest befolkade nordkusten. Folket har fördrivits från Ormsjöns stränder av efarer och andra soluner, och har vandrat över Drakryggen, genom Krystalerna och träsken för att slutligen efter 70 år nå Samkarnas nordkust. Det är dessa Morelver som ger landet Morelvidyn dess namn.

1200-600 f.O. Krystilliska kulturen når sin höjdpunkt. Riket är väl sammansvetsat och man handlar med djungelfolken, alverna och morelverna i norr. Vackra städer helt i trä växer upp runt sjöarna.

1100-900 f.O. Krig och inbördeskrig utbryter mellan insektoidkulturerna, tills ett rike står segrande. Efter att insektoiderna enats, anfaller de de sista ödledominerade öarna i norra delarna av arkipelagen. Arkipelagens öar är nu helt i händerna på insektoider av olika raser, och de tolererar inga andra. Det är nu arkipelagen får sitt namn, Maminira Me Delema, melukhiska för ”de rasslande rasernas arkipelag”.

1080-950 f.O. Härarnas tid. Piratklanerna i Morëlvidyn hade 1045 f.O. enats under piratkungen Haieg-hamu, och anföll 1038 f.O. med flotta och armé alvernas rike i Sivoa, skövlade och drog vidare mot Melukha. De fredliga och dåligt förberedda rikena intogs utan större strider. Nederlaget och den påföljande skövlingen omsjungs ännu i sorgsna sånger bland alver och melukher. Med största sannolikhet hade ett nytt mäktigt rike uppstått efter detta, om det inte varit för att den morelviska kungen ramlat i havet under ett rus och dött. Därmed lämnades riket till hans 216 söner att slåss om och stycka upp. Morelvidynerna lastade sina skepp fulla med rikedomar och sköna alster, innan de for hem igen för att ägna sig åt tronstriden ”den stora nudelhärvan”, som varade till 997 f.O. Nudelhärvan slutade i en slags remi, där ett tjugotal starka söner och sonsöner etablerar sina egna piratriken längs landets långa kust. Än idag dyker det upp morelver som hävdar sin rätt att styra piratriken genom släktskap till Haieg-hamu. Efter Morelvernas anfall insåg de fredliga rikena på Melukha och Sivoa krigskonstens nödvändighet.

971-907 f.O. Ankkrigen. Efter den Stora Oförrätten 973 f.O. utvandrade majoriteten av de svarta ankorna från Krystalerna. Först som nyfikna skräniga upptäcktsresande, men då de genast blev illa omtyckta och blev illa behandlade, övergick deras utvandring snart till erövring. Orädda svarta ankor bara hälften så stora som morelvidynerna tog kustområdena med storm, och under de följande 70 åren gav de tillbaka mycket lite av vad de lyckades erövra. Tillslut slöts fred och ankorna tog upp lokalbefolkningens vana med sjöröveri. Mindre krig och stridigheter har fortsatt ända fram till idag, men de svarta ankorna hade kommit för att stanna.

KEJSARTIDEN (ca. 900-600 f.O.)
Imperium Jorpagnum visar mycket jumt intresse för Samkarna, och endast ett fåtal expeditioner och piratkrossarflottor besökte någonsin området.

3e KONFLUXEN och TUPAGONS ÅLDER (ca. 700-400 f.O.)
Tupagon har en stark kult bland Samkarnas insektoider, och dessa har utvidgat sitt rike från Glashavet in i Juronaträsket. Här förbereds en framtida invasion och erövring av Altor med odlingar av s.k. Köttbitare. Under hundra år växer Köttbitarnas antal till miljardtals i träsket och öarnas larvkammare.
År 599 f.O. inträffar den 3e Konfluxen med sitt centrum i havet mellan arkipelagen och Juronaträskets kust. Tupagon sätter sin plan i verket och utlyser 200 år av plåga. Samkarna drabbas hårt av Köttbitare och nästan 50% av befolkningen dör. Arméer av Insektoider kryllar ut över kontinenten Samkarnas yta från Juronaträsket. Få kunde stå emot Tupagons härar, men efter två hundra år av massakrer, insektsinvasioner och plundring återvänder insektoiderna frivilligt till träsket och lämnar Samkarna förött att börja på ny kula.

ÅTERUPPBYGGANDETS ÅLDER (ca. 400 f.O. – nu)
Tupagons insektoidriken tycks övergå i en introvert kultur och inga expeditioner eller erövringståg företas. Vilka hemligheter som göms av insektoiderna är okänt då inte ens gråalverna tillåts levande lämna arkipelagen. Endast raugonerna fortsätter Tupagons mission över Altors hav.
Ödlefolket Mosgilakerna fortsätter föra salamandrarnas och eldherrarnas kamp mot isens inflytande från norr. Hettans inflytandet ökar och lerslätterna söder om träsken torkar upp allt mer.
Krystalernas område återhämtar sig långsamt efter insektfolkens plundringar. Människor och ankor samarbetar för att försvara sig mot vildsinta djungelfolk och en fruktad återkomst av Tupagons härar. Man handlar längs sjösystemet, med djungelfolken och norröver med Morelver och Ereber. Två större städer byggs, Lin-Pin-Fria (befäst stad mot Juronaträsket) och ankstaden Ankh-Castellum (befäst handelsstad byggd och styrd av vita ankor där Krystalerna möter Kopparhavets sydligaste vatten).
Morelvidyn dras ytterligare in i den Erebiska intressesfären då man är utsatt för slavjakt och själva ökar sitt sjöröveri längs Kopparhavets nordostkust. Den nya religionen Lysande Vägen skickar soltåg till Morelvidyn vilket ytterligare påskyndar fortifieringen av kustens många piratstäder. Området blir känt som ett enda stor piratnäste, vilket naturligtvis är en överdrift.
I väster på de fridsamma öarna Melukha och Bactulge fortsätter man sin inåtvända meditativa hyllning av naturen och har ytterst liten kontakt med omvärlden. Man får under århundradena dock en speciell relation till det fjärran Trakorien.
Senast redigerad av Mikael den 2009-05-25 23:17, redigerad totalt 2 gång.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Kronologi

Inlägg av Mikael »

Samkarnas Kronologiska Historia:

Understruket är officiellt.

10 000 f.O. Ett storslaget rike krossas i första konfluxen. Det var ett mörkhyat och högrest folk, vars lämningar idag består i ruiner av stora städer och rester av jättelika statyer. Deras ättlingar är förkrympta och primitiva humanoider som befolkar Morginnerdjungelns östra utlöper.
9000-4500 f.O. En högrest ras ödlemän reser sig ur Juronaträskets södra utmarker och vandrar söderut på den heta lerslätten. Dessa intelligenta varelser uppmärksammas av sydpolens Salamandrar som skänker dem stort kunnande, och salamandrarna tillbeds sedan dess som gudar av ödlemännen.
Enligt legenden är Melukha födelseplats för både skogsalver och människor, från vilka båda senare spred sig. Sanningen finns dold bland Gudars gåtor. (Inser att detta inte passar med Alver.)
9000-3000 f.O. Några primitiva jätteödlor överlevde den första konfluxen och förökade sig långsamt i vissa delar av träsket. Ur dessa uppstår efter några tusen år en intelligent art, s.k. dinosauroider. Dessa lever vidare lika isolerade och fåtaliga som deras släktingar jätteödlorna.
Ca 6000 f.O. En ung man vid namn Ganzlin Kotopek hittar i en grotta på Sanritra ett gammalt magiskt laboratorium från innan Gudarnas Vrede. Med brinnande intresse försöker han sätta sig in i de magiska texterna. För att finna kunskap måste han ge sig ut på en lång resa till samtidens visa varelser och kulturer.
6000-3500 f.O. Människor och ankor börjar befolka Krystalerna. I flera tusen år dominerar ankorna med sin naturliga fallenhet för vatten. Människorna förökar sig dock snabbare och tillslut uppstår en slags balans. Respekt råder mellan de olika raserna och deras vitt skilda kulturer. Endast de svarta ankorna ställer till med tidens tidigaste krig och skärmytslingar.
Ca 4500 f.O. Kopparhavets mäktigaste magiker, Ganzlin residerar på Sanritra där han forskar i livets hemligheter. I ett försök att skapa en bättre varelse än älvfolken skapar han Minotaurerna. Befolkningen betraktade honom som Guds son vilket steg honom åt huvudet. Somliga säger att minotaurerna mördade sin skapare och rymde. Minotaurerna spred sig över Altor. En kärngrupp lever dock kvar på Sanritra till dags datum.
4500-1500 f.O. En strålande högkultur blomstrar på den snustorra lerslätten i yttersta södern. Ödlefolket behärskar komplicerad teknologi och religionen tar sig avancerade uttryck. Ett kastväsende organiserar samhället, som kring 1500 f.O. har skapat slitningar i landet mellan olika grupper.
4500-1500 f.O. Melukha har fått sitt namn som betyder ”den blomstrande lustgården” på melukhiska, ett språk nära besläktat med satenu. I flera tusen år har människor och alver levt tillsammans på ön i fredlig samexistens. Ön har ett överflöd som räcker till alla, och öborna har endast sporadisk kontakt med andra kulturer, expeditioner för kunskap. På religiös basis utvecklas en samanhållen nation av melukher och alver. Man dyrkar ”Gudinnan” (Moder Jord inlånad från alverna), och en panteon av mindre gudar och andar. Nationen styrs av ett matriarkat med traditionella ”kvinnliga” ideal. Musik och arkitektur utvecklas under denna tidsålder, liksom Animismens magiskola. Gruvdrift var dock okänt, så metallanvändning dyker upp sent, som import från Morelvidyn.
3500-1500 f.O. Resterna av det gamla härskarfolket och deras tjänarfolk i djungeln har beblandats med de nyskapade människorna. Ett myller av små djungelstammar, ibland inte större än 20-30 individer, börjar befolka djungeln. Mindre människostammar befolkar landet kring sjöarna Krystalerna. De lär sig snart göra vassbåtar och kan utbyta handel med hela sjösystemet. Deras språk assimileras med varandra och snart växer en löst sammansatt kultur upp. Ankorna utgör nu en minoritetskultur vars landområden minskar samtidigt som deras antal fortfarande ökar. Morëlvidyn befolkas sporadiskt av djungelfolk och fiskare. Den kunskap man får, kommer från gråalver från Melukha. Från djungelns skogsalver kom efterhand kunskap om naturen och läkekonst.
Tupagon antas som gud i de växande insektoidrikena på ”arkipelagens” södra öar. Insektoidrikena utvecklas till avancerade högkulturer.
3500-1000 f.O. Flera ödlefolk utvecklas i träsket och särskilt starka blir reptilmännen, och viss mån serpenterna. Periodvis når deras små kulturer högkulturens nivå, men invaderande insektoider river alltid ner vad som byggts upp.
1500 f.O. Från Efaro kom sjöfarare med navigationskonsten, men också gruvdrift. Tillslut kom även smideskonsten från Efaro, och därmed tar krigarklassen över styret bland Morëlvidyns infödingar.
1500-1450 f.O. Ett fruktansvärt inbördeskrig härjar de södra ökenödlornas högkultur efter att de inre slitningarna delat Mosgilak i två läger, främst skilda åt i vad som bör göras åt den annalkande konfluxen. Efter att nästan en tredjedel av befolkningen dött i striderna, väljer förlorarna att lämna Mosgilak och stiger ner i Maar Lacra för att färdas österut till Salamandra. Kvar som segrare stod Mosgilakernas överstepräst, ”Eldens Herre”.
1500-1000 f.O. Melukhas minoritetsbefolkning av alver börjar emigrera till ädelskogarna i Sivoa. Sivoa växer snabbt till alvernas skönaste rike, som i fredlig existens med Melukha skördar stora framgångar i konst och kunskap.
De olika insektoidrikena börjar söka kolonier runt Blindhavet och Pringuabukten. Raugonerna är de som färdas längst och börjar anpassa sig till ett liv till havs. Det är också under denna tid som intelligenta insektoider börjar dyka upp så långt norrut som Melukha.
1499-1100 f.O. Morelvernas ankomst. Från djunglerna i söder kommer ett härdat folk vandrande och koloniserar det glest befolkade Morëlvidyn. Folket har fördrivits från Ormsjöns stränder av efarer och andra soluner, och har vandrat över Drakryggen, genom Krystalerna och träsken för att slutligen efter 70 år nå Samkarnas nordkust. Det är dessa Morelver som ger landet dess namn.
1200-600 f.O. Krystilliska kulturens höjdpunkt. Riket är väl sammansvetsat och man handlar med djungelfolken, alverna och morelvidynerna i norr. Vackra städer helt i trä växer upp runt sjöarna.
1000-talet f.O. Tebuku grundas på Sanritra av Morelvidynska pirater som förlist innanför Söderöarna.
1100-900 f.O. Krig och inbördeskrig utbryter mellan insektoidkulturerna, tills ett rike står segrande. Efter att insektoiderna enats, anfaller de de sista ödledominerade öarna i norra delarna av arkipelagen. Arkipelagens öar är nu helt i händerna på insektoider av olika raser, och de tolererar inga andra. Det är nu arkipelagen får sitt namn, Maminira Me Delema, melukhiska för ”de rasslande rasernas arkipelag”.
1080-950 f.O. Härarnas tid. Piratklanerna i Morëlvidyn hade 1045 f.O. enats under piratkungen Haieg-hamu, och anföll 1038 f.O. med flotta och armé alvernas rike i Sivoa, skövlade och drog vidare mot Melukha. De fredliga och dåligt förberedda rikena intogs utan större strider. Nederlaget och den påföljande skövlingen omsjungs ännu i sorgsna sånger bland alver och melukher. Med största sannolikhet hade ett nytt mäktigt rike uppstått efter detta, om det inte varit för att den morelvidynska kungen ramlat i havet under ett rus och dött. Därmed lämnades riket till hans 216 söner att slåss om och stycka upp. Morelvidynerna lastade sina skepp fulla med rikedomar och sköna alster, innan de for hem igen för att ägna sig åt tronstriden ”den stora nudelhärvan”, som varade till 997 f.O. Nudelhärvan slutade i en slags remi, där ett tjugotal starka söner och sonsöner etablerar sina egna piratriken längs landets långa kust. Än idag dyker det upp morelver som hävdar sin rätt att styra piratriken med släktskap till Haieg-hamu. Efter Morelvidynernas anfall insåg de fredliga rikena på Melukha och Sivoa krigskonstens nödvändighet.
971-907 Ankkrigen. Efter den Stora Oförrätten 973, utvandrade majoriteten av de svarta ankorna från Krystalerna. Först som nyfikna skräniga upptäcktsresande, men då de genast blev illa omtyckta och blev behandlade illa, övergick deras utvandring snart till erövring. Orädda svarta ankor bara hälften så stora som morelvidynerna tog kustområdena med storm, och under de följande 70 åren gav de tillbaka mycket lite av vad de lyckades erövra. Tillslut slöts fred och ankorna tog upp lokalbefolkningens vana i sjöröveri. Mindre krig och stridigheter har fortsatt ända fram till idag, men de svarta ankorna hade kommit för att stanna.
950-600 f.O. Kejsartiden. Imperium Jorpagnum visade jumt intresse för Samkarna, och endast ett fåtal expeditioner och piratkrossarflottor besökte någonsin området.
699-600 f.O. Tupagon har en stark kult bland Samkarnas insektoider, och dessa har utvidgat sitt rike från Glashavet in i Juronaträsket. Tupagon förbereder en framtida invasion och erövring av Altor med odlingar av s.k. Köttbitare. Under hundra år växer Köttbitarnas antal till miljardtals i träsket och öarnas larvkammare.
599 f.O. 3e Konfluxen. Samkarna drabbas hårt av Köttbitare. Nästan 50% av befolkningen dör.
598-400 f.O. Arméer av Insektoider kryllar ut över Samkarnas yta från Juronaträsket. Få kunde stå emot Tupagons härar, men efter två hundra år av massakrer, insektsinvasioner och plundring återvänder insektoiderna frivilligt till träsket och lämnar Samkarna förött att börja på ny kula.
400-100 f.O. Krystillernas samhälle är i spillror, och återhämtar sig aldrig ordentligt. Olika stammar behärskar olika sjöar och flodsystem och samarbetar löst med andra. Fokus läggs på gott försvar mot Juronaträskets hemskheter, och frihet stammar emellan. Fasta boplatser blir ovanliga, och husbåtar börjar dominera. Ankorna bildar mindre stamsamhällen parallellt.
312 f.O. Lin-Pin-Fria byggs som ett mäktigt fort för skydd mot insektoider och ödlemän från Samkarnas inre. Det är byggt där Krystalerna möter Juronaträsket, och byggdes i gemensam ansträngning av både krystiller och ankor.
55 f.O. Klaner av svarta ankor allierar sig med Caddo och anfaller det unga kungariket Zorakin. De besegras men först lyckas de plundra och bränna bland annat Pendon.
ÅR 0
34 e.O. Lysande Vägen förbjuder all slavhandel, och Morëlvidyn förlorar sin bästa marknad.
Sanritraner och morelvidyner etablerar Sanritra som ett piratfäste. En viss Haieg-namu utnämner sig som rättmätig arvtagare till hela Morelvidynska riket. Han blir den förste att använda minotaurerna till sjöss. Han är dock en medelmåtta till pirathövding och stupar vid första erövringståget österut. Minotaurerna har dock fått smak för sjöröveri och accepteras som pirater i Tebuku.
Ca 60-130 e.O. Svarta ankor från Morëlvidyn härjar upprepat Zorakin och Caddos kuster.
98 e.O. På en plats vid Krystalernas norra gräns där området möter havet, sedan många hundra år en ankdominerad handelsplats, byggs stenfortet Ankh-Castellum av en stor klan vita ankor. Staden får kraftigt försvar mot Morelvidynska pirater, djungelfolk och minnet av insektoiderna från söder.
130 e.O. Piraterna från Morëlvidyn anfaller återigen Pendon, men med list denna gång. 300 pirater lyckas ta sig in i staden, plundrar och festar sedan i tre dagar. De blir så druckna att Pendons befolkning kan kasta ut dem ur staden.
Ca 150 e.O. Kardien och Zorakin sänder expeditioner till Morëlvidyn för att se om landet lämpar sig för kolonisering. Man finner ett glest befolkat och föga bördigt landskap och grundar endast mindre hamnar som snart förfaller.
204 e.O. En malström uppstår mellan Samkarna och Soluna och stänger Vägen bort. En felicisk flotta fastnar i Ormsjön och grundar Krilloan.
217 e.O. De kvarlevande alverna i Sivoa drabbas av häxornas förbannelse. Osämja uppstår mellan den släkt väktarna tillhör, och de inte riktigt så ”blåblodiga” alverna. Det hela leder till splittring, där hälften av Sivoas alver utvandrar.
250-295 e.O. Kiorsham och Djungelvägen till Krilloan anläggs.
285 e.O. Caddo anfaller Morëlvidyn under soltågsfanor. Borgen Osahiln blir deras bas och brohuvud in i landet.
287 e.O. Kardien inleder ett soltåg mot Piraterna och hedningarna i Morëlvidyn. Soltåget misslyckas redan efter ett par månader, och Kardiens kung Brand Solfararen stupar när han och hans trupper försvarar en karavan av sårade som anfölls av 300 morelver.
353 e.O. Zorakin sänder ett soltåg mot Morëlvidyn som blir ett klart fiasko pga. dålig organisation och inre konflikter.
466-67 e.O. Efter upprepade plundringståg förklarar Zorakin Morëlvidyn krig och lyckas landsätta en stor här understödd av 35 tunga krigsfartyg. Under den morelvidynska pirathövdingen och magikern Lodekhiz’ befäl slås dock zorakerna tillbaka, och flera av deras stora skepp förgörs av enorma eldklot och brinnande hagelstormar.
498 e.O. Morelvidynska pirater anfaller Kardien och tar sig ända fram till Arntuna, ivrigt brännande och plundrande.
500-talet Det politiska läget i Kopparhavet skärps då Felicien delar ut kaparbrev till flera pirater i Morëlvidyn.
576 e.O. Montagor förklarar sig självständigt, och allierar sig med piraten Dorovich Rauto.
585- Flera av Morginnerskogens stammar förenar sig och blir farliga för Krystillerna. Ett oavbrutet ”krig” utbryter där Krystillerna och Drakryggens djungelstammar utsätts för plundring och deras folk tas som slavar. Krystillerna lyckas försvara sig hyfsat, men slavhandeln med dess folk utgör en orsak till konflikt mellan dem och ankorna som ibland står som köpare. De flesta slavarna förs dock på djungelstigar till Morelvidyns pirathamnar.
610 e.O. Kung Kuthegil Halvskägg av Felicien skriver ut ett ökat antal nya kaparbrev. Berendien och Erebos som drabbas värst diskuterar en allians och lyckas även få med Caddo. Alliansen är dock svag och har flera inre spänningar.

Ett smakprov. Får omarbeta och sammanfatta tidigare arbete. Duttar ut det allt eftersom arbetet fortskrider...
Användarens profilbild
Alendor
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 840
Blev medlem: 2007-05-25 14:44
Ort: Västerås
Kontakt:

Inlägg av Alendor »

Hitta lite conceptart på deviantart som kanske skulle kunna passa in.

http://www.deviantart.com/deviation/56492665/

Där inne skulle man ju lätt kunna hitta ruinerna av en gammalt storrike, en försvunnen civiliation.
Även något av dom försvunna Storverken kanske? =)
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 384
Blev medlem: 2007-06-13 21:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Inlägg av Sopodlare »

Cool text Mikael, samanhängande och hyfsat logisk, vilket lätt skulle kunna bli ett problem, med tanke på materialet vi ofta jobbar med här :)

En fråga dock; Hur mycket stod egentligen om den 3:e konfluxen, det här med att demonfursten ODLAT upp köttbitare tycker jag fråntar dem lite av deras, ja intelligens. Det är egentligen inget fel, jag har bara svårt att förlika mig med tanken att insektoiderna själva inte valde (påverkade av ödespunkten) att göra detta.
A fat man brings a cushion wherever he goes
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Sopodlare skrev:Cool text Mikael, samanhängande och hyfsat logisk, vilket lätt skulle kunna bli ett problem, med tanke på materialet vi ofta jobbar med här :)

En fråga dock; Hur mycket stod egentligen om den 3:e konfluxen, det här med att demonfursten ODLAT upp köttbitare tycker jag fråntar dem lite av deras, ja intelligens. Det är egentligen inget fel, jag har bara svårt att förlika mig med tanken att insektoiderna själva inte valde (påverkade av ödespunkten) att göra detta.
Tack för responsen, Samkarna är ju lite OT från Ereb, men allt påverkar. Meningen är ju därför att endast ge lite mindre smakprov, saker som spelare kan höra på sina äventyr. Frst skall ju ereb med viktigaste grannarna klaras av.

Din fråga. Jag tror mig ha läst någonstans i Svavelvinter serien (äventyren) att köttbitarna odlades fram för att uppfylla profesian. Nu var det naturligtvis inte Tupagon själv som satt och flyttade äggen från drottning till kokongerna. Hans inflytande och syner fick dock insektoidernas heliga män att odla fram dem. Om det nu inte var Tuagon (kanske endast påhitt från de heliga männen) var de ju ett bra vapen att mjuka upp motståndarna med inför invasionen. Den stora frågan för mig är vilka heliga budord som ligger bakom insektoidernas beslut att efter hundra år dra sig tillbaks? Köttbitarnas egen intelligens ser jag som begränsad, men kanske var de kamikaze/självmordskrigare som genom att äta sig norrut för att slutligen dö när de nådde köldens länder i norr kunna uppnå Tupagons eviga frosserikammare där varje soldat har sin egen drottning att för första gången få kärlek från.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Finns även några Tupagon dyrkare i Krilloans försjunkna stadsdel som odlar köttbitare!
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Uppdatering: http://www.erebaltor.se/kartor/samkarna ... _large.jpg

• Mer detaljerad karta - högre upplösning
• Har gjort några förändringar enligt Mikaels önskemål
• Mindre diverse förändringar

Ska placera ut namn, städer, etc som nästa projekt.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Toppen! Gillar den nya kartstilen även om skogarna såg lummigare ut förut.

Önskemål för Samkarna:
1. I havet mellan Sanritras nordöstra udde och den stora halvön i nordvästra Morëlvidyn skulle jag vilja se ett myller av mindre öar. Jag föreställer mig en mkt svårnavigerad söderhavsskärgård med korallrev som ett naturligt skydd för Sanritras huvudstad Tebuku.

2. Lin-Pin-Fria bör placeras längre sydväst över, närmare träsket än det placerades på Morëlvidynkartan. Gärna vid början av den flod som leder vsterut genom träskets norra delar.

Snyggt jobbat!
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Uppdatering: http://www.erebaltor.se/kartor/samkarna ... _large.jpg

• Lagt till en himla massa småöar mellan Sanritra och Morelvidyn
• Lagt till städer, namn på städer, floder, områden, land, etc
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Trevlig karta, men var kommer namnen ifrån? I Niferland finns det ju t.ex. ett ställe med "Bältebärarkull" aldrig något jag hört innan och ska jag vara ärlig är väl jag inte så stormförtjust i det precis.

Sen så har ju du glömt den officiella staden Azhulu, 34 dagars seglats från Krilloan, som du ju i Solunatråden skrev att du skulle placera i Samkarna. Vilket borde innebära att den ligger ungefär där staden Lobito ligger nu.

Sen så tycker jag inte det känns som om avståndet mellan Ildar (15 dagars seglats från Krilloan) och Nifaria (18 dagars seglats från Krilloan) verkar riktigt, det lilla avståndet mellan städerna känns inte som att det skulle motsvara 3 dagars seglats.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Bergdahl skrev:Trevlig karta, men var kommer namnen ifrån? I Niferland finns det ju t.ex. ett ställe med "Bältebärarkull" aldrig något jag hört innan och ska jag vara ärlig är väl jag inte så stormförtjust i det precis.

Sen så har ju du glömt den officiella staden Azhulu, 34 dagars seglats från Krilloan, som du ju i Solunatråden skrev att du skulle placera i Samkarna. Vilket borde innebära att den ligger ungefär där staden Lobito ligger nu.

Sen så tycker jag inte det känns som om avståndet mellan Ildar (15 dagars seglats från Krilloan) och Nifaria (18 dagars seglats från Krilloan) verkar riktigt, det lilla avståndet mellan städerna känns inte som att det skulle motsvara 3 dagars seglats.
Namnen kommmer från en gammal karta jag gjorde misstänker jag. :oops:
Förslag:
1. Byt plats på Nifaria och någon annan stad på bättre avstånd, lämpligen Faxe eller Hunt.
2. Staden Lancre skall heta Larce.
3. Bältebärarkull är ett halvlängdssamhäle, därav det käcka namnet.
4. Azhulu passar avståndsmässigt bättre vid utloppet till den flod son startar vid en sjö i Drakbergens fetaste del, i höjd med nuvarande Vestaruia i soluna. Låt Lobito ligga kvar. Däremot borde väl Vestaria ligga söderut i Soluna, vid floden söder om den halvö den nu ligger norr om?
5. Lin-Pin-Fria skulle jag vilja ha 25 mil västerut.

I övrigt mäster Spelknepe så är jag mycket förtjust i Samkarna. Sanritra blir kul såsmåningom! :D
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Såg precis att Azhulu finns placerad på kartan, men då det enligt officiellt material bara finns ociviliserade vildar söder om Drakryggen borde ju det antagligen inte finnas några städer där heller. Samt att det känns som om den ligger väldigt långt söderut med tanke på hur många dagars seglats det är dit. Borde ju vara ungefär dubbla avståndet som mellan Nifaria och Krilloan.
Bältebärarkull är ett halvlängdssamhäle, därav det käcka namnet.
Då jag fått uppfattningen att halvlängdsmän talar samma språk som människorna i dess omgivning kanske de borde ha ett mer niferländskt namn på sin stad? Men jag vet ju att vi inte direkt har samma syn när det gäller namn.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Bergdahl skrev:Såg precis att Azhulu finns placerad på kartan, men då det enligt officiellt material bara finns ociviliserade vildar söder om Drakryggen borde ju det antagligen inte finnas några städer där heller. Samt att det känns som om den ligger väldigt långt söderut med tanke på hur många dagars seglats det är dit. Borde ju vara ungefär dubbla avståndet som mellan Nifaria och Krilloan.
Bältebärarkull är ett halvlängdssamhäle, därav det käcka namnet.
Då jag fått uppfattningen att halvlängdsmän talar samma språk som människorna i dess omgivning kanske de borde ha ett mer niferländskt namn på sin stad? Men jag vet ju att vi inte direkt har samma syn när det gäller namn.
För min del kan alla Nifariska stadsnamn utgå. Har ingen känslomässig koppling till dem och har inga planer på att skriva om öarna. Enda idéerna jag skulle vilja se där är gott om häxor/kloka gummor; vardagsmagi men också en plats för studier för häxorna i Krilloan. Ormsjön bör ha gott om sjöorm.

Azhulus placering har jag redan komenterat. Lobito är ingen stad, utan en utpost med hundratalet invånare. Hit kommer jägare och infödingar för att byta och sälja sin fångster från inlandets sumpighet. I övrigt håller jag med om att Samkarnas västkust skall vara glest bebodd och vara fri från civilisation och kolonier.

Spelknepe, glömde tacka för skärgården! Superbra! :D
En fundering, skiljs inte Krilloan och Kiorsham åt av bergen enl. Krilloanboken?
Skriv svar