Fafnir skrev:birkebeineren skrev:Ser bra ut. Myrorna snyggt ivävd som myt och det i en berättelse om den allt mer intressanta Caorm Alvvän (vi måste klura ut något mera med honnom och alverna). Beskrivningen av läget i de olika lydländerna (eller vad de nu kan tänkas kallas) mycket bra att få med. Ordet "sardskap" var en bra illustration på hur ranerna ser på sarder.
Det här med att ranerna bestämmer att blodet inte får blandas kan kanske få sin direkta förklaring med att regeln/lagen antogs samtidigt som kungariket Ransard utropades år 27 fO?
Blodslagen skrevs om tidigare, dock ej namngiven. Saxat ur historian;
Ca 100-70 f.O.
Sarderna ansätts hårt. Från norr kommer mer välorganiserade angrepp från Jorduashur och från Kardbergen väller horder av skövlande svartfolk i den värsta angreppsvågen på trehundra år. Ranerna korsar terrängen på den sardiska hövdingens order kors och tvärs och slår tillbaka anfallsvåg efter annan. Situationen blir ohållbar. Efter två decennier av strider på flera fronter alltmedans befolkningen utarmas och de uppodlade markerna krymper beslutar Vortiger Rinkhr att drastiska åtgärder måste tas.
Vortigern inför Lex Bellum och tar tillfälligt makten från storhövdingen. Han tvångsförflyttar mängder av folk, låter bränna flera strategiskt viktiga byar för att beröva fienden möjligheter att förskansa sig och proviantera. Ranerna börjar bekämpa sin fiende som att de är i fullskaligt krig istället för att som tidigare, bara försvara sig för slumpmässigt utvalda angrepp. Sakta men säkert vänder ranerna kriget. Såsmåningom har jorderna tappat lusten att försöka införliva landområdet och svartfolken lidit så stora förluster att de måste dra sig tillbaka upp i bergen för att slicka sina sår. I månader pyr begravningsbålen.
Ca 70-50 f.O. Under flera decennier återuppbyggs det som raserats. Marker odlas ånyo. Nya skepp byggs. Byar återuppbyggs. Vortigern behåller makten under återuppbyggandet för att försäkra sig om att folken inte igen skall kunna överaskas av fiender.
Ca 50-30 f.O.
Makten återlämnas till den sardiska storhövdingen. Sardland blomstrar. Ranerna beslutar att de alltmer måste skilja sig från sarderna. En ransk man får inte längre ta en sardisk kvinna eller vice versa. Detta för att hålla blodet rent och kunna särskilja det rena, krigande folket från det vekare, arbetande folket. Man kan nu bara födas in i ranernas led, aldrig väljas eller prövas in.
Ja, Caorm verkar ju vara en intressant personlighet, liksom hans far
Honom ska det nystas mer i liksom i Timora.
Timora invaderas av Ransard under Vortiger Joran Gyllene 540e.O
Varför?
549 e.O Avslutas kriget av en nykrönt Vortiger Nerol Nomrik.
Kan vi alltså anta att Joran stupade i det timorska kriget? (EDIT: Ja, han stupade i ett bakhåll...) Det bör ju isf visa på att Timora hade en härsmakt som i nio år kunde stå emot ranerna och dessutom dräpa en Vortiger?
573 Dör Nerols söner en efter en. Ngn makt var ute efter vortigern? eller var det en samling freakaccidents? Det framgår inte hur de ger tappt, men om det leder till paranoia hos vortigern så tycks det ju inte vara tvekamper och slag utan snarare olyckor (iscensatta?) eller rena lönnmord. Typiska oranska beteende
I den vevan bestämmer sig en av sönerna, nämligen Caorm att lämna landet med en alv. (inte heller särskilt ranska företeelser...)
582 störtas Nerol av klanhövdingar. Kan finnas mängder av orsaker. En uppenbar är väl att en paranoid vortiger inte är lämplig...
Caorm återvänder och återtar makten efter ett kort med blodigt inbördeskrig. Kan det varit klan Amron som lett upproret mot Nerol? Vi kan anta att stödet för klan Omric fanns kvar om än ej för Nerol då inbördeskriget är avklarat på mindre än ett år.
605 Mördas Caorm av sin timoriska älskarinna. Enligt tidigare inlägg funderar jag på om detta var timoras prinsessa, snarare än älskarinna. Trakorien kan ha finger med i spelet... Ja, varför inte? Kan det funnit trakorier i bakgrunden när Caorms bröder drog sina sista andtetag också?
Caorm ska ha studerat andra länders stridskonster. Ngt som tyder på att han inser att det behövs nya kunskaper för att stå emot nya tiders arméer. Således en ganska framsynt inställning. Det naturligt ranska hade varit att sända sardiska kunskapare, då raner sällan agerar i fördoldhet. Men den framsynte Caorm insåg att det behövdes ranska kunskaper för att förstå vad som sågs. Man kan inte skicka en sard att göra en rans arbete. Och samman med en sjöfarande alv, som alltså kan tolka in olika kulturer åt en inte så världsvan ran. Ett logiskt men inte särskilt ranskt beslut. Sannolikt väntade sig inte heller Caorm att bli Vortiger. Det fanns tre äldre bröder som vore mer sannolika val. (Vilket också kan förklara hans ngt surmulna och bittra beteende under barndomen...) Så för ransards bästa offrar han en smula rykte och prestige och ger sig ut. Väl tillbaka ser situationen annorlunda ut. Han samlar sina lojala och hämnas sin far samt tillförskansar sig Vortiger titeln.
Låter som en typisk rollperson eller en hyffsad fantasyfilm
Jag funderar på att kasta in en liten Timorsk resning ca 605 också. Ransard har stor del av sina styrkor i Alerien så missnöjda timorska ädlingar tar tillfället iakt. Caorm försöker stävja det hela genom att ta sig en timorsk prinsessa som gemål, men mördas av henne under bröllopsnatten. Vissa menar att hon var oskyldig, det fanns trakoriska lönnmördare med i spelet, andra att hon var köpt av trakorien och själv utförde nidingsdådet. Argalds vrede vet inga gränser och hela upproret kommer av sig. Ingen vågar resa vapen mot ranerna efter det ärelösa mordet på dess Vortiger, och de förstår väl konsekvensen av vad det skulle leda till. Prinsessan slits i stycken av timorsk pöbel i iver att återställa sin ära och visa sin trohet till ransard, då de räds brutala straff av den hämndlyssna Argald. Argald kanaliserar istället hela sin vrede mot Trakorien och kröns vortiger av ett ovanligt enat ransard. Äntligen har en Vortiger rest sig som tycks kunna häva trakorierna ur havet, hämnas alla oförätter och återbörda Saphyna till det faderland det rättmätligen tillhör!
Blod! Jord! Ära! Bäva farsegels fä ty ranerna drar i strid som en.