Ransard

[Fafnir]

Ett första utkast på passage om raners mentalitetet och personlighet:

En ransk man har stöpts i krigets form. Hans ändamål är kriget och en krigares dös på slagfältet är hans mål. Detta färgar naturligtvis hans personlighet. All tid som förflyter utan skarp strid nyttjas för att till det yttersta finjustera och putsa på den perfektion en ran strävar efter. Ranen sover gärna på marken för att förbereda sig på fältliv. Han äter sparsamt för att förbereda sig på soldatens umbäranden. Periodvis kan han svälta sig och neka sömn helt för att lära sig hur hans kropp fungerar under extrem påfrestning. Han testar alltid sina gränser och utmanar sin förmåga.
När en ran anländer till en ny plats, väger och mäter han mentalt varje yta, höjd och trästam. Var skulle en här uthärda en härsmakt bäst? Vilken punkt är den strategiskt mest lämpade för bågskyttar? Hur stor är sannolikheten för regn till natten, och hur skulle det påverka underlaget vid strid? Denna typ av tankelkar är vanliga bland soldaterna. Man målar upp scenarion med olika trupptyper och strategier och testar dem mot varandra i teoretiska slag.
Det krigiska sinnet märks också vid tal. Raner upplevs som tystlåtna och korta. Man lägger föga vikt vid mycket orerande. Ett befäl för kortfattat fram sina order och vid behov replikerar soldaten lika kort. Långa haranger bäddar bara för feltolkningar och är svårt att lägga på minnet. Detta har ranerna gjort till en konstform. Man talar inte i onödan, inte gärna först och det man har att framföra skall framföras kort, kärnfullt och spetsfundigt.

Edit: Rödmarkerat

[birkebeineren]

Skulle det kunna vara en ide att knyta dessa övningar och tankeprocesser som den ranske krigaren utsätter sig för till olika lägre aesirgudar, Thôrms söner/hird/tjänare eller liknande?
De går till så som du beskriver ovanför men vi ger dem namn efter olika aesir och det kanske kan uttrycks av ranerna själva som att man "talar" med respektive aesir när de utförs.

"Vebring klev upp på trästammen och såg tyst ner i dalen, ögonen var allt som rörde sig, han Talade med Almhirg"

Ser inte före mig några typiskt religösa krigare, och absolut inga fanatiker, men mer att en lågmäld och grundsäker visshet kommer till synes om att gudarna står ranerna i ryggen och dessa "tal" är ett sätt som det syns. Tänker det som en möjlighet att få fram Aesirtron i Ransard.

[Jan Erik Söderman]

Cool

[gtjorgo]

Har ranska eller belgothiska kvinnor rätt att försvara sin gård då maken/fadern är annorstädes?

[Mikael]

Kvinnan ser snarare ut som en pamper ifrån Zorakin tycker jag

[Fraxinus]

Jo det finns viss likhet med en Pamper.

Pampernas favoritvapen är dock spjut som både används som lans och att kasta med samt smalbladiga, långskaftade stridsyxor. Och deras sköldar är ovala eller rektangulära med avrundade hörn och tillverkade av härdat läder.

Hon saknar dessutom tatueringar. Fast de kanske finns under rustningen?

[Fafnir]

Skulle det kunna vara en ide att knyta dessa övningar och tankeprocesser som den ranske krigaren utsätter sig för till olika lägre aesirgudar, Thôrms söner/hird/tjänare eller liknande?
De går till så som du beskriver ovanför men vi ger dem namn efter olika aesir och det kanske kan uttrycks av ranerna själva som att man "talar" med respektive aesir när de utförs.

"Vebring klev upp på trästammen och såg tyst ner i dalen, ögonen var allt som rörde sig, han Talade med Almhirg"

Ser inte före mig några typiskt religösa krigare, och absolut inga fanatiker, men mer att en lågmäld och grundsäker visshet kommer till synes om att gudarna står ranerna i ryggen och dessa "tal" är ett sätt som det syns. Tänker det som en möjlighet att få fram Aesirtron i Ransard.

Just denna delen står gudarna utanför. Här ges inget utan allt handlar om att för egen maskin göra sitt yttersta för att så vara värdig gudarna. Men frukta icke- Aesir kommer ha en framträdande roll i Ranernas vardag. Det måste dom ha om dom ska kunna locka med odödlighet
Musiken som taktfast spelas till march och strid exempelvis, är i stort religösa hymner, samtidigt som dom utgör instruktioner. Vissa raner sjunger eller reciterar hymnerna samtidigt som dom strider för att både stå gudarna nära och samtidigt dra nytta ur takten och tempot.

(Worthig läto sitt spjut(höger fot framåt)av nordisk ask vuren(stöt framåthöger)ge raners röst sång(spjut tillbaka,höj sköld)av kraftfull arm buren(låg stöt framåt)...

Att möta imaginära armeér är ett av få nöjen som ranerna unnar sig. Istället för att kasta tärningar eller spela kort spelar man upp strategiska låtsas slag och försöker utmanövrera sina kamrater på ett strategiskt teoretiskt slagfält. "Matcherna" är utspelas i normal samtalston utan yviga gester, men ofta med flera kamrater som publik som nickar gillande till särskilt påhittiga manövrar.

-Du har 20 man vid dungen därborta. Från Höger kommer 10 ryttare, välrustade. från vänter 30 jordukaelar. Inhyrda som legoknektar. Mediumrustade. Hur blir utgången?
-Leder jag?
-Ja.
-Vart på himlen står solen och hur ler hon?
-Det är midtid och vädret som idag.
-Jag flyttar oss till träden där(pekar). Svårare ridteräng och fotfolken får solen i ansiktet... Gerik skickar måttskott under förflyttningen. Sen bildar vi svinborstformering för att möta ryttarna och är beredda på att byta till "Wothars Vilja" om tillfälle ges.
-Utgång?
-Fienden nedgjorda. Sju dricker med Aesir.
-Sju? Jag hade klarat mig med fem...
-Hur?
...

[Sopodlare]

De här tankespelen gillar jag skarpt!

Framförallt lågmäldheten.

Dricker raner lika mycket som ryktet säger?

[Fafnir]

gtjorgo: Jupps. En ransk kvinna förväntas försvara sin gård med vapen i hand om männen är annorstädes. De är inte i närheten av lika vältränade som männen, men viss vapenträning ingår i uppfostran. Just bland ranska kvinnor är riktig härdräkt dock sällsynt, då de inte förväntas deltaga i reguljära strider.

Jag har rödmarkerat de två tidigare inläggen. Funderar på att i ngn form inympa inlägget om ranernas tankestrider som nog förtydligar en del.

Sopodlare: Nej...och ja. Nästa inlägg kanske förtydligar

[Fafnir]

Döden är ständigt närvarande i det karga Ransard. Bland de raner som överlevt den hårda träningen kommer den ofta st med svärd eller spjut. Efter slag och skärsmytslingar försöker man i möjligaste mån hemföra sina stupade kamraters kroppar. Sköldbädd är ett begrepp för döden som åsyftar hur ranernas sköld nyttjas till att frakta hem kroppen och sedan som bädd under cermonin. Oftast bränns kroppen, för att inte vaeniren Ghærîl skall lura krigaren på sin väg till Æsgar, och binda honom till sig som skraeting.
Likbålen placeras nära varandra i de fall det rör sig om flera hädangågna. Hela klanen försöker att samlas. Den döde placeras liggandes på sin sköld och i full härdräkt i bålets mitt. Det är sed att de som kände honom bäst yttrar några få väl valda ord om hans bedrifter. Kämpens hustru brukar därefter skilja sig från sin döde make är är därefter åter ogift. Slutligen brukar den främste "prästen" läsa ett kväde och antända bålet, varefter man fortsätter till nästa. Varje cermoni är ganska snabbt avklarad.
När alla bål är antända blotas vanligen för att uppmärksamma Æsir de nalkande kämparnas ankomst och för att visa uppskattning för deras mottagande. Därefter dricker man med de döda. Eftersom man vet att de dödas ankomst till Æsgar firas med fest gör man dem sällskap i ereb.
Raner dricker väldigt sällan rusdrycker* då de menar att det försämrar deras skärpa. Ett rosmarinsmjöd bryggs över hela Ransard, men detta dricker ranerna oftast rejät utspett och blaskigt. Likgillena är dock ett stort undantag. Då firar man sina bröders ankomst i Æsgar och närmar sig dem genom inmundigande av rikliga mängder mjöd. Gillet brukar pågå hela natten och ofta i mer än ett dygn. Eller närmare bestämt tills all mjöd är urdrucken. Ovanligt är inte heller att änkan eller änkorna, som nu är åter är ogifta, tar sig en ny man under gillet. Det händer att hon prövar flera innan hon slutgiltigt bestämmer sig för vem som är värdig.

Kämpar som särskilt har utmärkt sig och bringat stor ära genom sin död kan förunnas en särskild ära. Att istället för bålbränning "ge griparna föda".
Krigaren förs då på sköldbädd till klanens förnämsta Aesirtempel, där hans kropp blotstänkes innan det ges till den svarta tempelgripen att förtäras. Denna särskilda hedersbetygelse garanterar kämpen en särställning som i Æsgar som Worthigs hirdman.

De raner som inte dör i strid bålbrännes också, men endast de närmaste brukar närvara och likgillet uteblir. Endast Æsir kan avgöra om ranen i livet befunnit sig värdig att upptas i deras led.


* "Att dricka som en ran" är ett ordstäv som lite nedlåtande använts om vatten- om mjölkdrinkare. Med åren har det dock feltolkats, då få folk stiftat närmare bekantskap med raner. I dag använder man därför felaktigt ordstävet om folk som kan dricka hiskeliga mängder och ändå hålla sig på benen. Man utgår från att hiskeliga krigare är kunniga och vana mjödhävare.
....

Edit: Inlägg förfärdigat.
PS: Vad kallar vi Æseirs prästerskap?

[leinder]

Underbart. Låter riktigt bra. Gillar delen där hustrun skiljer sig med den fallne krigaren
Har hon samma "status" som en ej tidigare gift kvinna sedan?

[Fafnir]

Leinder: Jupp. Hon är ogift och fri att välja en ny man efter eget huvud och behag. Hon behåller sin ställning inom klanen. Det är vanligt att ranska kvinnor tar sig flera män under sin livstid.

Sopodlare: Nu finns svaret ovan

(Inlägget är således uppdaterat. Tjo)

Och som en bonus bjussar jag på musiken jag lyssnade på när inlägget författades... http://www.youtube.com/watch?v=jYiRYBSt ... re=related

[gtjorgo]

Fafnir

Edit: Inlägg förfärdigat.
PS: Vad kallar vi Æseirs prästerskap?

I Konfluxsviten kallas de "druider" men detta är säkert trakoriens syn på alla kontinentala landkrabbors prästerskap?
Kanske något som anspelar på de fyra elementen inom aesirtron.
Andra förslag:
Rådare, Aesirsprakir (den som talar till aesir), Mässförare, Tolkare av tecknen, Gode, Godesmann, Hiereus (offerpräster), Orakel, HimmelsRöst, Sökare.

Kanske blotare i folkmun?

[Mikael]

Bra grejer Fafnir!

I Jorduashur heter prästerna De rakade. Druid är nog vad man utifrån tycker aesirs präster agerar som. Kanske Ransards aesirpräster kallas Runmästare, runtolk eller något annat med runor att göra?
Aesirkvaeder, aesirstemma, aesirröst... Gudarnas röst, är det för pompöst?

Av qtjorgos förslag gillar jag rådare...eller variant därav...Raather.

[birkebeineren]

Just denna delen står gudarna utanför. Här ges inget utan allt handlar om att för egen maskin göra sitt yttersta för att så vara värdig gudarna. Men frukta icke- Aesir kommer ha en framträdande roll i Ranernas vardag. Det måste dom ha om dom ska kunna locka med odödlighet

Jag fruktar inget nu ...förutom ranerna då möjligtvis. Gillar det nytillkomna!

Som namn på prästerskapet gärna rådare; en råde, flera rådare.

Varianter med run- skulle också funka (står det inte något om aesirpräster och deras speciella runor i EA-Spelarboken under "Vad den ... berättar"?) men det krockar kanske med de runritsare som tjugerna sägs ha som prästerskap?

http://www.erebaltor.se/wiki/Tjuger#Religion