Mirel

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

vije skrev:Inser att jag kanske varit otydlig. Min tanke var att det endast skulle finnas björn-hamnskiftare i Mirel. Därav björnkult mm.

Tycker det känns redigare så än en brokig skara fåglar och fän... eller är jag bara tråkig? Eller har jag i min tur missförstått er :D ?
Arktantropi :) Varbjörnskap kan ju också vara smittsamt. Själv vet jag inte varför det alltid skall vara björnar och varjar: vad sägs om får och grisar! Näeh, men åtm, ett större urval av rovdjur/allätare vore intressant: lokatt, järv, vildhund, bergslejon, räv eller vildsvin.
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Jag tycker inte att vi skall ha olika ätter som har olika djur i blodet: det känns för kategoriserat och snuttifierat. Om det däremot är så att olika ätter har olika totem, och ätteöverhuvuderna "lykantropifierar sig" för att upprätthålla bilden av att de är beskyddade av ett visst djur: sådan handgriplig totemdyrkan vore fräckt :)
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Fanns det inte varråttor i någon av monsterböckerna, kanske skulle vara något? :P Eller kanske inte... Jag tror att det kan bli lite för mycket zoo över det hela om det springer omkring en massa olika hamnbytare på slätten, skulle nog helst se att det rör sig om en sort.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Vid närmare eftertanke håller jag med...
Men kanske olika TYPER av björnar då? Brunbörn, Grizzly.. ...isbjörn :D
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Skulle förmågan att "lykantropifiera" sig kunna vara en urgammal mirelisk ritual, endast(?) utförd då nya klanhövdingar skal utses?

Björnar är det vanligaste djuret men även andra djur kan i sällsynta fall förekomma?
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Kanske kunde både lykantropifiering och "vanligt" hamnskifte samexistera.
Allteftersom de stora hamnskiftarna minskar i antal och björnblodet tunnas ut i de mirelliska klanerna tar hövdingar och stormän till extrema årgärder för att fortsätta sina traditioner, och besmittar sig med "den stora Kharken" i mörka och farliga ritualer. Ännu större skäl för de mirelliska mödrarna att amma och uppfostra bra björnungar vars skepnad sönerna senare skall överta.

Ritualerna kan ju ibland gå fruktansvärt fel och i skogarna lufsar en del oltursamma stormän vars djursjäl tagit överhand och kvävt allt mänskligt.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Vije: Bra ideér. Men ibland kan det vara bra att spara saker till äventyrsuppslag. Ifall du sätter en neutral "stämpel" och håller Mirel till en twist; hamnskiftare bland klanhövdingara och kungarna, inget mer, bra så, så har vi redan ett fungerande koncept med en utomordentligt bra twist.

Senare kan man blanda in kampanjer, äventyr med att något håller på att hända, en kung använder en hemsk ritual för att påskynda en process, eller liknande. Då övergör man inte ämnen, och tillfredställer de som redan tycker det är lite twistad, utan lämnar istället en massa val till eventuella äventyr.
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Har grunnat lite mera på Mirel och slänger fram lite texter här för allmän begrundan.


STORMAN TASSELHART DEN GAMLE, TRONHÖVDING AV DORNE KLAN

Inlåst i innerborgen på Dorne Hall sitter Storman Tasselhart den Gamle i sin väldiga cedertron, hålögd och tomt stirrande med dimmig och död blick. Han är tanig och eländig, och skiljer sig knappt från benkotorna som ligger utspridda i tronsalens skumrask. Lite saliv blandar sig med gamla matrester i skägget, men den gamla tronhövdingen rör inte på sig. Han är 128 år gammal, men vägrar dö förrän en värdig arvinge föds till klanen, en med björnblod i ådrorna. I över fyra generationer har han väntat på att nästa hamnskiftare skall födas, och han ämnar lugnt vänta fyra till.

Förr var Dorne Hall det mäktigaste klansätet i hela Mirel, nu springer råttorna ostört över stormannens nakna och smutsiga fötter. Ingen förutom Tasselharts sondöttrar vågar sig in i innerborgen mera, för även om stormannen är en skröplig och lam åldring så är hans björnskepnad fortfarande full av liv, kanske nu mer än någonsin förr, och därtill fullständigt förvildad och rasande över sitt fängslande. Storman Tasselhart är i björnhamn en fruktansvärd bjässe av raggig grå päls och fradgande vansinne, och den förstärkta porten till innerborgen vaktas ständigt av två kraftiga ramkrigare.

Utanför innerborgen pågår livet dock som om innerborget kanppt funnits, den nämns knappt och borgfolket vandrar invant runt den utan att beklaga sig över igenmurade dörrar och barrikerade valvbroar. Dorne Hall och byarna ikring har kraftigt isolerats sedan brontar från Burunloth raserat bron över Vitforsen, och livet i klansätet kan knappt jämföras med hur det var innan Am-Korum föll. Vargflockar gör sina räder ända in på bymarkerna i skydd av dimman, och av de smäckra fågelgazeller som den tredje klanfursten av Dorn lät inplantera från sina långfärder återstår endast några få. Västertornen på borgen har förfallit och är nu hem för tornugglor och svarta vindkråkor och i de övriga tornen och utbyggnaderna har klanhövdingens närmaste ättlingar förskansat sig i ett kyligt ställningskrig av intriger och misstro, med siktet inställt på cedertronen i innerborgen. I desperata försök att avla en hamnskiftarättling har släkten utvecklats i ett synnerligen mångtaligt, utbrett och komplicerat virrvarr av tredjefruar, hemliga älskare och oäkta barn.

Doren Hall sköts och hålls ihop av slottsfogden Okkaham av Vindvart, en trofast lågättad som jämkar mellan tvistande Dornemän och sköter deras försummelser. Han upprätthåller såväl de vildvuxna tvinapelfälten över Ain-Ezehs vindlande åsryggar, som den stora borren till bergsoljeschaktet uppe på kargtoppen, samt tränandet av klanens ramkrigare och stridsbjörnar. I slottets vindlande björngatt kan man under dimtjocka nätter höra hur björnarna vrålar hest och i ursinne kastar sig mot gallren när klanhövdingen tagit björnhamn och löper amok i innerborgen.
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

MIREL
(Nåtslags sammanfattning av eventuella huvudteman)

Insvept i ständiga bankar av kallvåt dimma ligger mirellernas rike, mellan nordhavets stormar och Mefamirs grumliga abyss. Landet höjer sig i daggfuktiga åsryggar intäckta i mörk mossa och tagelhårt gräs, med karga toppar av vulkanisk svartsten. Det är ett vargarnas och dimbestarnas land, där mänskan får ta vad som blir över, och bita sig fast med yxa och envishet.
Makten i Mirel innehas av klaner med uråldriga anor, resliga ättlingar till de mytiska varbjörnar som slog ner sina bopålar i landet redan under Bronsets Tid. Än i dag finns det hamnskiftare bland klanmännen, stormän, yxkämpar och mystiker som kan inta björnskepnad, men de är få och blir allt färre.
Klanerna bor i runda stenborgar med grästäckta spjuttorn och pålverk av svart ceder. Mindre mäktiga klaner och ätter bor i befästa storgårdar och nedgrävda jordhallar. De livnär sig på vallning av ullkritter och långhåriga myskfår, och ur de vindpinade högåsarna utvinner de ypperlig bergsolja från vilken alkemisterna i Ninshaburs gille framställer en vida åtrådd och fruktad vildeld.
Mirellerna dyrkar sina förfäder och ättemödrar i en uråldrig björnkult. Mödrar tar björnungar som fostersyskon till sina egna barn, och ammar dem tillsammans för styrka och mod åt barnen. Vita björnar offras till klanfädernas ära och väldiga stridsbjörnar tränas till slagfälten för att där slåss sida vid sida med yxkastande ramhirdar och vildsinta eldkastare.
Tidigare styrdes Mirel av en klanutsedd konung med säte i Am-Korum, en stad som numera ligger i ruiner och i händerna på jättar och raggiga bergabestar. I och med Am-Korums fall gick också kungastyret under och klanerna ligger nu i en förödande och invecklad inbördes fejd. Det enda som ännu håller samman klanerna och därmed hela landet är Orakelrådet i Vangvattna Häll, en samling av präster och teosofer från när och fjärran som samlats för att tyda de profetior och visdomstyngda viskningar som de Tre Systrarna frambringar. De Tre Systrarna är fragila och mytiska varelser av okänt ursprung, nedsjunkna i de vita källorna där mirellernas urfäder sägs ha fått välsignelse att bosätta sig i landet. Systrarnas kryptiska viskningar och sianden, och Orakerådets politiskt färgade tolkningar håller nödtorftigt klanerna från att slita varandra i stycken.
Vid Mefamirs utlopp till havet och de algsjuka Karlockerträsken ligger staden Mirhamn, en liten och rörig håla av sjudande nybyggarliv och spirande handel. Staden har efter kungasätets fall blossat upp till rikets centrum, men här håller en ny maktfaktor på att bildas, en som står utanför klanernas direkta kontroll, uppbyggd på guld, lönnmord och kontakter.


Kunde detta ev. vara nåt att bygga vidare på?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

:shock: Oj, vad hander här?

Gillar, vill ha mer! :D
Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl »

Ja, absolut! Låter väldigt spännande och vill precis som birke ha mer...
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Vije: Ansvarsområde Mirel eller? ;)
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Spelknepe skrev:Vije: Ansvarsområde Mirel eller? ;)
Tja, det lutar väl lite åt det hållet verkar det som... :wink:
Jag har dock synnerligen begränsat med tid så det skulle i så fall bli ett mycket makligt tempo (definitivt ingen vargmannafart...)
Jag förbinder mig också rätt ogärna då möjligheterna till slutförande är osäkra, men som preliminär tanke att sikta på, visst... eller nåt :roll:
Har dock en del halvfärdiga vidare Mirel-funderingar i sinnet också, så landet överges nog inte alldeles genast...

(Om man tillåts vara lite hejdlöst svamlig och luddig)
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Vije. Snyggt skrivet, önskar jag kunde väva på det viset! Mer Mirel!
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Vije: Ingren brådska. Jag sätter dig som ansvarig då! :)
Skriv svar