Mirel
Fornborg menar jag. En enkel stenringmur med lite manbyggnader på insidan. Eketorp på Öland är ett typiskt exempel, även om den har väl medeltida drag (krenelering etc. Mycket av den nuv. rekonstruktionen är baserad på 1200talsversionen av den tidigare fornborgen.)Andreas skrev:Vad är en folkvandringsborg?Peter skrev:Det finns inga riddarborgar, men väl kanske folkvandringsborgar vid vinter/sommarboplatserna?
ett annat exempel på ung. vad jag menar.
Skrev ner lite tankar som jag fick kring Mirel (utan att ha läst hela tråden, vilket jag nu har gjort... 
)
Men alltså lite löst funderande bara. Med tanken att ge landet lite särprägel.
- Dimdränkta högland, karg och daggvåt vildmark, gamla gräsbevuxna ruiner från rundborgar.
- Ogästvänligt, ulvar och jättar regerar över stora områden
- Ett land i förfall, ett fd kungadöme där endast ruiner återstår av den forna huvudstaden. Ett antal klaner av hamnskiftare strider oavbrutet om makten.
- Björnkult. Björnen ett heligt djur. Mödrar ammar björnungar samtidigt som sina söner för styrka och mod. Klanerna håller sig med tränade och vildsint aggressiva stridsbjörnar, och de främsta stormännen kan förvandla sig till väldiga björnar, en förmåga som blir alltmer sällsynt.
- Klanerna är rätt små och få till antalet, men på slagfältet är de fruktansvärda då deras linjer väller fram med blodsgalna eldskrigare, stridsbjörnar och adrenalinstinna yxkastare som i stridens hetta får björnskepnad och i moln av raggig päls, klor och vilt raseri kastar sig över fienden.
- Det enda, förutom vissa fragment från kungatiden, som håller samman klanerna är Orakelrådet, en samling präster organiserade kring de heliga viskerskorna. Viskerskorna är mytiska varelser av okänt ursprung som ligger i halvdvala bland urkällorna i Vangvattna Häll.
- Björnkulten ett slags fädernedyrkan då mirellernas urfäder anses ha varit både björn och mänska i ett. Man dyrkar också eldsgudinnan Inashtar och de heliga benen av jätten Hramdugda som åt upp mirellernas urfader.
- Orakelrådet samlar präster från runtom Ereb, och också Lysande Vägen har fått upp ögonen för de siande viskerskorna.
- Mirellerna är ett herdefolk, vallar ullsvin och oxar, bor i rundborgar omgivna av grästäckta försvarsvallar, utvinner ypperlig bergsolja ur shaktmilor bland de karga åsryggarna, tillverkar en fruktad vildeld och snider utsökta mustaschpinnar.
)Men alltså lite löst funderande bara. Med tanken att ge landet lite särprägel.
- Dimdränkta högland, karg och daggvåt vildmark, gamla gräsbevuxna ruiner från rundborgar.
- Ogästvänligt, ulvar och jättar regerar över stora områden
- Ett land i förfall, ett fd kungadöme där endast ruiner återstår av den forna huvudstaden. Ett antal klaner av hamnskiftare strider oavbrutet om makten.
- Björnkult. Björnen ett heligt djur. Mödrar ammar björnungar samtidigt som sina söner för styrka och mod. Klanerna håller sig med tränade och vildsint aggressiva stridsbjörnar, och de främsta stormännen kan förvandla sig till väldiga björnar, en förmåga som blir alltmer sällsynt.
- Klanerna är rätt små och få till antalet, men på slagfältet är de fruktansvärda då deras linjer väller fram med blodsgalna eldskrigare, stridsbjörnar och adrenalinstinna yxkastare som i stridens hetta får björnskepnad och i moln av raggig päls, klor och vilt raseri kastar sig över fienden.
- Det enda, förutom vissa fragment från kungatiden, som håller samman klanerna är Orakelrådet, en samling präster organiserade kring de heliga viskerskorna. Viskerskorna är mytiska varelser av okänt ursprung som ligger i halvdvala bland urkällorna i Vangvattna Häll.
- Björnkulten ett slags fädernedyrkan då mirellernas urfäder anses ha varit både björn och mänska i ett. Man dyrkar också eldsgudinnan Inashtar och de heliga benen av jätten Hramdugda som åt upp mirellernas urfader.
- Orakelrådet samlar präster från runtom Ereb, och också Lysande Vägen har fått upp ögonen för de siande viskerskorna.
- Mirellerna är ett herdefolk, vallar ullsvin och oxar, bor i rundborgar omgivna av grästäckta försvarsvallar, utvinner ypperlig bergsolja ur shaktmilor bland de karga åsryggarna, tillverkar en fruktad vildeld och snider utsökta mustaschpinnar.
Allt är väldigt bra förutom hamnbytarna-grejjen...
Omskrivet senare: Egentligen är det ganska häftigt med hamnbytare, men jag skulle gärna vilja se dem i mindre skalor än hela klaner och folkslag. Kanske några personer från varje by är hamnbytare, där dessa anses som "champions", de främsta krigarna i varje by.
Kanske är hamnbytarna av den "kungliga" börden i dessa klaner. Vore häftigt med en dotter till klanhövdingen som är svanmö, eller något mer mystiskt.
Det jag efterfrågar är mer mystik, och mindre hamnbytare till antalet.
Ifall detta utvecklas så kommer Mirel vara det första landet jag startar mina rollpersoner i. Älskar dimma, hedar, ulvar, klaner...
Omskrivet senare: Egentligen är det ganska häftigt med hamnbytare, men jag skulle gärna vilja se dem i mindre skalor än hela klaner och folkslag. Kanske några personer från varje by är hamnbytare, där dessa anses som "champions", de främsta krigarna i varje by.
Kanske är hamnbytarna av den "kungliga" börden i dessa klaner. Vore häftigt med en dotter till klanhövdingen som är svanmö, eller något mer mystiskt.
Det jag efterfrågar är mer mystik, och mindre hamnbytare till antalet.
Ifall detta utvecklas så kommer Mirel vara det första landet jag startar mina rollpersoner i. Älskar dimma, hedar, ulvar, klaner...
Ganska precis så hade jag tänkt mig det. Mirellerna har avlägsna anfäder och forna kungaätter av mäktiga hamnskiftare, men i dagens läge är det just typ endast klanens storman, någon fruktad kämpe eller en bister överstepräst som besitter förmågan. Om man kan inta björnskepnad är man antagligen av kungligt blod.Spelknepe skrev:Allt är väldigt bra förutom hamnbytarna-grejjen...
Omskrivet senare: Egentligen är det ganska häftigt med hamnbytare, men jag skulle gärna vilja se dem i mindre skalor än hela klaner och folkslag. Kanske några personer från varje by är hamnbytare, där dessa anses som "champions", de främsta krigarna i varje by.
Sen tänkte jag mig att det också kunde finnas personer som utan att kunna påverka det, tex i stridens hetta, i masshysteri med blodsmak i munnen och med stridsbjörnarnas adrenalinvrål rungande i öronen, plötsligt får björnskepnad och slåss med djuriskt ursinne. Alltså folk som inte är hamnskiftare. Dethär kan ju också vara mera hörsägen och endast inträffa ytterst sällan, i riktigt stora fältslag osv.
Klanerna med kungligt blod och enstaka hamnskiftare kunde kanske fungera som de svenska folkungaättarna och ha haft stor inverkan på landets styre, kungar, tronföljare osv.
Kanske de håller till på höglandet mellan Mefamir och havet, medan eventuella småstäder/storbyar och skeppshamnar vid vattendragen och handelsrutterna bebos främst av lågättade mireller vars förhållande till björnen är lika betydelsefullt som förhållandet till grannens skabbiga husvessla. Storätterna har förstås dock makten och tar upp skatt mm från kustmarkerna. Vid handelsbryggorna börjar dock en ny maktfaktor växa fram i form av guldstinna köpmän och skrupelfria krämare.
Bara spånande....
?