Klomellien

Samlingsplats för alla länder och platser
Torquemada
Erebosisk Köpman
Inlägg: 393
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada » 2009-08-09 21:43

Sagt och gjort. Om ingen har några invändningar så förlägger jag pappersproduktionen till Yolev, och en tryckpress i Yolev och två andra i Mercana.

Mängden tillstånd, kvitton, lejdebrev, anslag, bankväxlar, protokoll, arkivhandlingar och vanliga böcker och formelsamlingar gjorde att det skulle behövas en hord med kor för att hålla landet med pergament.

Alla viktiga handlingar skrivs förstås ändå på pergament.

Torquemada
Erebosisk Köpman
Inlägg: 393
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada » 2009-08-09 21:49

Vidina har förflyttat sig några våningar upp i rådhuset och befinner sig i den magnifika Unionssalen. Vandringen dit var händelserik, och jag skall skriva ner den så fort andan faller på. Då jag är något av en olemit faller den tyvärr inte på så ofta :wink:



Mitt i Unionssalen står det berömda unionsbordet omgivet av elva stolar. Det runda unionsbordet pryds av en fantastisk mosaik föreställande Klomellien, med konstfulla avbildningar av de olika stadsstaternas stoltheter, såsom Hisskovs arena och Yolevs bibliotek, och andra typiska nationalsymboler, däribland förstås klomuller och Maures alla vindlingar. Mosaiken är ingjuten i kristall, men det har inte hindrat ambassadörer och kungar från att ge kraft åt sina argument genom att hamra på bordet med nävar, bägare och yxor. Triskas ambassadör lyckades för några år sedan hacka sönder avbildningen av Hamur med en gruvhacka som han smugglat med sig in. Hamurs ambassadör var vid tillfället alltför drucken för att göra motstånd, och sorgligt nog kan det inte ens sägas att händelsen försämrade relationen städerna emellan. Mercanas ambassadör visade helt nyligen prov på större sofistikation när han skymfade Addiaska genom att först snyta sig ljudligt och därefter helt nonchalant pressa ner sin näsduk på Addiaska på bordet. Diplomatiskt nog har bordet nu täckts över med en tung vit duk med en broderad klomull. Vid bordet möts städernas ledare årligen, eller oftare om så behövs. Ambassadörerna träffas minst varje månad. Vid dessa möten måste Mercana skicka en ambassadör till sin egen stad, för det anses rubba balansen om de andra ambassadörerna måste förhandla direkt med en stadsmästare. Stolarna, eller man kanske borde kalla dem tronerna, som omger bordet, har blivit statussymboler och givit upphov till vad som kallas ”Stolarnas Krig”, en mycket kostsam men föga våldsam konflikt där de olika städerna tävlat i att visa upp den praktfullaste stolen för de andra. Då det kan roa mina läsare skall jag beskriva dem för er.

Addiaskas ambassadör sitter i en mycket vacker silvertron med inläggningar av ädla stenar och pärlor, och på ett säte av lila sammet. Tronen kröns av en fanborg med Zorakins, Kardiens, Addiaskas, Ekeborgs, Den Lysande Vägens och Kungahusets fanor, liksom Drakjägarordens, Tronväktarordens och andra framträdande riddarordnars fanor, alla utförda i kostsammast tänkbara broderier. Addiaskas tron ser med andra ord ut som en påfågelsstjärt.

Till vänster om Addiaskas tron står Melorghs mer blygsamma, om än lika högresta, stol. Melorghierna tänkte först göra en tron med avbildningar av alla sina gudar, för att ge maximal tur och gudomligt skydd åt sina ambassadörer. Efter att ha hållit på och arbetat i sex månader kom de dock fram till att tronen skulle bli större än rådssalen när den var färdig. Ett försök att välja ut de viktigaste gudarna avbröts efter det att över hundra stenhuggare, smeder och präster blivit dödade eller svårt skadade. Humfris sluge överstepräst förslog att bara gudar som hade med handel, diplomati och krigföring skulle avbildas, men det förslaget stupade på att man inte kunde komma överens om vilka gudar som skulle sitta högst upp. Den nuvarande stolen är täckt med svart glanslöst kläde, vilket passar bra ihop med melorghiernas svarta kåpor, och dess höga armstöd ger den ett fladdermusliknande utseende. Stolen kröns av tre grova och spöklika statyetter i gråsten, Melorghs Makter. När en melorghier inte vet vilken gud han skall vända sig till kan han åberopa Makterna, avbildade som en man, en kvinna och ett djur. Alla har mycket otydliga drag, på det att alla gudar skall kunna se sitt eget anlete, och ingen skall känna sig utelämnad.

Härnäst kommer Mercanas tron, dubbelt så stor som alla andra och inför vilken jag saknar ord. Handelsrådet bestämde sig för att tronen skulle stå för alla de stora handelshusen i staden. Sedan ville hantverkargillena vara med på ett hörn, och handelshusen kände sig tvungna att göra sina bidrag mer påkostade. Historikerna ville ha historiska triumfer avbildade, och någon kom på den lysande iden att alla material som gjort staden rik skulle var med på stolen. Om det ändå hade slutat där kunde stolen fortfarande haft mänskliga proportioner, men sedan bestämde sig den dåvarande stadsmästaren för att han skulle vara med på tronen, och alla andra betydande personer, från den dagen och fram till idag, krävde samma sak. För att ge er en uppfattning om denna löjeväckande överdrift, där det knappt finns plats att sitta, skall jag beskriva ett av de många benen. En gyllene klomull med en rubin i munnen och ringar på alla sina fingrar (ja, den har fingrar) griper om avbilder av rådhuset och Olems tempel i silver. På klomullen rider Klomul själv, klädd i en sidentalar och med en smeds hammare i ena handen. Över Klomul höjer sig en trästaty av en ovanligt glad Olem som håller sina händer i beskydd över honom. Olem har på sig en liten långrock i fin ull, riktig ull, behängd med minst trettio vapensköldar från olika hus. Högre upp på stolsbenet finns en symbol för det blodiga och meningslösa Stymparkriget mellan Mercana och Magilre. Kungen av Munzga krälar ömkligt ihop och ber om nåd. Den dåvarande stadsmästaren, Hektram Nusemang, står över honom storskrattande. Hans statyett är utförd i pärlemor, för att symbolisera Mercanas anspråk på den handeln, men kroppen ser ut att bestå av korvar och skinkor, slaktarna till ära. Hektram urinerar på den fallne kungen, med en gyllene manslem värdig en förväxt elefant. Från dess spets sträcker sig urinet i en båge av gul kristall. På Hektrams arm klänger en naken dam, en representant för Mercanas många prostituerade, och på hennes rygg finns namnen på alla ledande ämbetsmän med ansvar för flodfarten, döda och levande flodmästare, inristade med mycket små bokstäver. Så där håller det på. Smaklösheten tävlar med överdådet och konstfärdigheten, och hela stolen är ett enda stort heraldiskt och symboliskt virrvarr.

Bredvid Mercanas styggelse står Brikhos stol, vilket är klokt, då Mercana tolererar svartfolk bättre än de flesta andra städerna. Stolen är en klok kompromiss mellan fredlig diplomati och krigiskt självförhärligande. Armstöden är jättelika betar från något besegrat urtidsdjur, stolsbenen är hippogriffklor och stolsryggen är klädd med äkta drakskinn, för att nämna några detaljer. I det förgångna hade en orcherhövding säkert prytt sin tron med krigsbyte och mänskliga dödskallar, men på det här sättet kan Brikho väcka avund, särskilt från Hisskov och Addiaska, utan att väcka anstöt.

Härnäst borde Sanzas stol komma, men då Sanzas och Brikho delar en orolig gräns har man valt att istället placera Hisskovs tronstol i rent guld bredvid Brikho. Hisskoviterna är kanske inte är lika toleranta som mercanierna, men med sitt goda lynne och avsaknad av udda böjelser är de de mest accepterade av alla klomellier, och de är mycket aktiva som gästarbetare, äventyrare och som skeppare på Maure. På frågan om inte några diamanter skulle kunna pryda tronen svarade Hisskovs ambassadör skrattande att han hade många guldmedaljer men aldrig hört talas om någon diamantmedalj.

Sanzas stol är den enda runt bordet som ser riktigt bekväm ut, då den är rejält stoppad, har extra kuddar och ser ordentligt insutten ut. Det enda som skiljer den från en vanlig stol, förutom det mindre formatet, är att den har hållare för både pipa och stop.

Yolevs stol är en ämbetsstol hämtad från stadens eget rådhus. Yolev, som inte kan skryta med vare sig pengar eller vapen, skryter i tysthet med sin ålder och vishet, och det åldrade trät har inristningar med skrivtecken som inte används längre. Mercana och Addiaska ser bara förfall i de nötta och patinerade metallbeslagen, men andra ser vishet och varaktighet.

Triskas stol överträffar Brikhos i krigisk hets. Den består helt av vapen. En sköld att sitta på, spjut som ryggstöd och ett dussin svärd som armstöd. Alla förgyllda och med insatta juveler, eller på andra sätt förskönade, och alla, vad värre är, med inskriptioner som förtäljer av vem, i vilket slag, mot vilken fienden och med vilken effekt det ärofyllda vapnet brukats. Triska bryr sig inte om att man provocerar sina grannar, då man hela tiden är i konflikt med antingen Sanzas, Hisskov eller Hamur.

Triskas ilska innesluts på ena sidan av Yolevs saktmod och på den andra av den stol som tillhör min egen stad, det neutrala Bozsa. Först syns den knappt, en liten stol av glas, men betraktad ur en annan vinkel ser den ut som en väldig svart tron, som höjer sig upp OVANFÖR takbjälkarna och injagar skräck i betraktaren. Utan varning skiftar tronen sedan gestalt till en regnbågsskimrande liten sockerbakelse, vacker men harmlös. Som ni säkert förstår tillverkades stolen, om det alls finns någon stol, av illusionisterna. Jag kunde inte motstå frestelsen att prova den, och upptäckte att jag bars upp i luften av varma och sköna vindar. Åtminstone kändes det så, Vodelheim sade att jag bara satt stilla med ett fånigt flin på mina läppar! Jag hade svårt att ta honom på allvar just då, ty tronen låter alla som sitter på den titta ner på sin omgivning från en hög höjd, och omvandlar de omgivandes röster, i alla fall i hans eller hennes öron, till löjliga pipande små stämmor, medan den egna rösten låter djup och myndig. Åtminstone det sista verkar också på de omkringvarande, ty Vodelheim sade att jag talade med en mansstämma. Utan tvekan hade illusionisterna mycket roligt när de gjorde den här stolen, och utan tvekan är den full med andra besvärjelser för att hjälpa och underhålla Bozsas ambassadörer. Jag kan bara anta att de andra städerna har förhindrat besvärjelsen Sannhörsel från att läggas in i stolen, eller så bär de alla antimagiska skydd vid mötena.

Nästa stols ambassadör bär nästan helt säkert inte något sådant, men å andra sidan är arnierna inte heller kända för att ljuga. Nya Arnos stol är snidad i vit sten från Caddo, och dess sidor och armstöd liknar böljande vågor och simmande fiskar.

Cirkeln av stolar sluts med Hamur, vars mörka bjässe till stentron glimmar dunkelt av oslipade ädelstenar. Om den en gång var ett stycke, eller om den satts ihop med för mig okända konster, det kan nog bara en dvärg svara på. Den är grov, så grov att den inte kan vara skön att sitta i, och tung, så tung att jag inte tror att den skulle gå att rubba från sin plats.

Torquemada
Erebosisk Köpman
Inlägg: 393
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada » 2009-08-10 20:15

Medeltidsmänniska som jag är misslyckades jag med att lägga upp några bilder som jag tänkte skulle kunna föreställa ambassadörerna.

Användarvisningsbild
gtjorgo
Barbisk Hövding
Inlägg: 1061
Blev medlem: 2008-05-24 12:54
Ort: stockholm

Inlägg av gtjorgo » 2009-08-16 21:29

Från klomellien wikin:
301 f.O.

En utforskningskonvoj bestående av tre skepp med vita ankor tar sig längs Magilres sydkust, där man möter stort hån och fördomsfullhet i varje hamn man lägger an vid. Slutligen når man Mercana, där befolkningen är tydligt mer öppensinnad. Man blir så imponerad av den unga stadens driftighet och öppensinniga hållning att två av skeppens besättningar slår sig ned i hamnkvarteren, medan det tredje återvänder för att knyta samman den nya bosättningen med andra civilisationer. Under de kommande åren upprättar ankorna i Mercana ett handelshus som bland annat är det första som börjar exportera salt sjövägen. Ankorna upprättar också tidigt en handelsväg med Trakorien, vilket blir en stark faktor i stadens kommande utveckling.
borde kanske skrivas om såattman förstår att ankorna kommer söderifrån.

Ankorna upprättar också tidigt en handelsväg med Trakorien, vilket blir en stark faktor i stadens kommande utveckling
borde omformuleras till: Dessa ankor kommer flera hundra år senare att vara bland de första att upprätta handelsvägar med både klavykiska riket samt dess efterträdare Trakorien.

eller?

Mikael
Admin
Inlägg: 5030
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2009-08-16 21:32

Ja bra fröslag

Användarvisningsbild
gtjorgo
Barbisk Hövding
Inlägg: 1061
Blev medlem: 2008-05-24 12:54
Ort: stockholm

Inlägg av gtjorgo » 2009-08-16 22:17

Är detta möjligen en av trikeroligarkernas huskarlar eller kanske en herrarna själva?

Bild

Torquemada
Erebosisk Köpman
Inlägg: 393
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada » 2009-08-17 16:20

Han ser lite väl nationalromantisk ut. Kjolen saktar nog ner honom lite oxå... :lol:

Kan någon tipsa mig om hur jag lägger upp bilder?

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-08-17 16:23

Kan någon tipsa mig om hur jag lägger upp bilder
URL länk. Klistra in och använd URL knappen.

Torquemada
Erebosisk Köpman
Inlägg: 393
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada » 2009-08-19 08:40

Vidina vilar fötterna och beskriver Klomelliens många uppkomlingar...



Klomellien har elva stadsstater, eller snarare elva ERKÄNDA stadsstater. Med undantag för Bozsa, som helt omges av den magiska floden Gimdis, och Sanzas, som måste skydda sina dyrbara odlingar, har ingen stad full kontroll över sitt territoriums gränser. Så länge städerna kontrollerar handelsvägarna och naturresurserna är de flesta nöjda med att låta vildmarken sköta sig själv. Det finns helt enkelt inte trupper över till att patrullera Yolevs träsk, Ishnas ödeslätter eller Hamurs avlägsna bergstoppar. Klomellien är landet där förändring är möjlig, och Addiaskas och Brikhos exempel har inspirerat mången ärelysten stadsgrundare in spe. Tag till exempel Blerk av Blerkburg, självhärskare över ett förfallet torn och tvåhundra tappra själar. Långt ute på Ishnas slätt ligger ett stort torn, en kvarleva från den magiska högkulturen. I tider av krig med de norra orcherstammarna hade Mercana ibland stationerat trupper i det, men då tornet låg långt från både handelsvägar och vandringsstråk var det av begränsat militärt värde, och övergavs. Blerk, en framgångsrik kondottiär från Kopparhavet, hade tagit tjänst hos Mercana och utmärkt sig i ett flertal slag mot både Addiaska och Brikho. När sedan fred slöts hade Blerk svårt att acceptera att de förhatliga orcherna inte fick överfallas på Mercanas gator. I sällskap med sina trognaste medkämpar, deras familjer och några inbitna orchhatare från Mercana och Melorgh tog Blerk det gamla tornet i besittning, utropade den fria staden Blerkburg och krönte sig själv till kung däröver. ”BLERKBURG” förklarade Blerk (Blerk skriker alltid, en gammal ovana från slagfältet) ”ÄR KLOMELLIENS TIONDE STADSSTAT, OCH DEN FRÄMSTA I FÖRSVARET MOT SVARTFOLKEN!” Blerk erkänner varken Brikho eller Sanzas, då de inte styrs av människor. Blerks folk byggde baracker och skjul runt tornet och slet hårt med att utvinna föda ur den magra jorden, fullt övertygade om att de ensamma skulle överleva när svartfolkshorderna stormade deras intet ont anande grannar. Varken Brikho eller Mercana brydde sig om Blerkburg. Blerk grävde skyttevärn och reste palissader, och sedan kände han sig så säker på sin sak att han började beskatta alla förbipasserande han kunde rida ikapp. I många fall kidnappade han dem också helt sonika och tvingade dem att bli medborgare i hans stad. Mercana tröttnade ganska snabbt på det här och skickade ut en legohär och drev bort Blerk. Tyvärr upprepade man sedan det förgångnas misstag och rustade ner tornet igen. Blerk är nu tillbaka, stöddigare än någonsin, och sitter säkert i sadeln åtminstone tills de nuvarande stridigheterna mellan Mercana och Addiaska tar paus. Blerkburgs fattiga invånare, åtminstone de som är där frivilligt, drivs av en stark nybyggaranda, och känner att de är med och skapar Klomelliens framtid. Blerk uppmuntrar barnafödande (han har själv tretton barn med sina tre fruar) och har sänt ut budbärare för att värva villiga i sitt framtida krig mot svartfolken. Hittills har bara några dussin anslutit sig. Den som har oturen att ha vägarna förbi kan se den väldige och solbrände Blerk i sin kopparrustning, stående vid bröstvärnet och vrålande ut order med de röda mustascherna flygande i vinden, om han nu inte eggar sina medborgare med något av sina många tal eller bara spanar mot horisonten efter annalkande orcher.

Blerk må framstå som en skrattretande pajas, men betänk då att Nya Arno uppstod till följd av ett skeppsbrott, och att Mercana delades av en girig pirat. Osannolikare stadsstater har grundats av löjligare figurer. Klomellien är fullt av små enklaver av avvikare. Vissa håller sig dolda och vill bara bli lämnade ifred, men många söker utan att reta upp de etablerade stadsstaterna att växa och bli mäktigare. Om en uppstickare kontrollerar någon värdefull resurs eller överfaller förbipasserande så riskerar de att bli annekterade. Triska och Addiaska nedkämpar av princip alla nya städer, om de kan, medan Yolev inte har haft något att invända mot att religiösa flyktingar har bosatt sig i deras träskmarker. Unionsrådet har ofta diskuterat att sätta upp någon sorts gemensam arme för att försvara landet mot Magilre, och trycka till uppkomlingar på lediga stunder. Det har stupat på att det alltid finns någon som har något att vinna på att ett problem inte åtgärdas. Brikho gläder sig när Mercana måste skicka trupper för att bekämpa någon enklav, och Triska skrockar gott när Hamur måste avrusta gränsen för att hålla fred på sitt eget territorium. Triska stödde också i hemlighet en koloni av barbarer inne på Hisskovs mark. Tills vidare sätts bara unionshärar upp när Magilre hotar med en månghövdad invasionsstyrka, eller när de ransardiska skeppen fyller hela kusten.

Vidina Ingaldiron

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2031
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2009-08-19 15:15

Härlig och fantasieggande läsning. :D
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Torquemada
Erebosisk Köpman
Inlägg: 393
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada » 2009-08-28 21:00

Vidina niger med falsk blygsamhet, och böjer sitt huvud på det att ingen må se hur mycket hon gläder sig åt andras pris, ty Bozsa påbjuder att en magiker, åtminstone en under utbildning, icke skall fika efter folkets jubel.

Ivrig skriver hon snabbt av ett pergament hon funnit...





(Tystnad! Tystnad! Herr Otte Cusmar skall hålla tal! Tystnad!)

”Hrm… Tack så mycket! Jag är rörd av det förtroende som ni har visat mig. Det fanns stunder då jag tvivlade på att jag hade allas stöd i mitt fögderi…”

(Hånfulla skratt och uppvisande av överdrivet oskyldiga miner, till allas munterhet)

”… men här står jag igen, som er omvalde stadsmästare, redo att ge mig ut i kampen med er bakom mig! Oftast långt bakom mig!”

(Gapskratt)

”Jag vill tacka herr Nusemang för hans stöd och hjälp, herrar…”

(Herr Haliban Nusemang: Vi vet vilka vi är, Otte. Skall du räkna upp alla rådsmedlemmar och gillesmästare en gång till blir du aldrig klar!)

”Så sant, så sant. Låt mig dock särskilt tacka våra gäster, herrar Mogger och Hudsa för att de hedrar den här dagen med sin närvaro. En dag som denna, när jag se er alla framför mig, inser jag varur Mercanas storhet springer. Det finns de som säger att vi bara sitter som feta paddor vid en flodkrök och plockar åt oss tullar och avgifter. Som om vi vore magilriska adelsmän! Som om vi inte var bättre än simpla tjuvar, likt det adelsmannapack man kan hitta över hela världen. Javisst, vem som helst kan sälja en vara, men kan de få ett bra pris? Har de vett att byta kund när ett bättre erbjudande dyker upp? Kan de skilja säsongerna från varandra, och höja metallpriset i krigstider och sänka priset på salt i ofärdstider? Om det inte vore för oss, mina herrar, skulle Klomellien vara en samling fattiga råvaruleverantörer styrda från Munzga eller någon annan utrikisk huvudstad! Vi tar ut ett pris, men vi höjer priset för våra utländska kunder! Vi är Klomelliens välgörare!”

(Jubel och applåder, utom från herrar Mogger och Hudsa)

”Vi förstår världen. Och varför förstår vi världen?”

(För att vi är så jävla smarta!)

”För att världen finns här i Mercana. Andra stadsstater lägger sina mödor på att förbli ”rena” och slänga ut alla med en avvikande klädedräkt… eller fjäderdräkt.”

(Skratt från herrar Mogger, Hudsa och Buacka)

”Vi välkomnar alla, och alla de bästa kommer hit. De bästa dvärgsmederna…

(Guld! Guld! Guld!)

…ankiska handelsmännen…

(Kvack! Kvack! Kvack! Herrar M, H och B stämmer glatt in i kvackandet)

…halvlängdsmannaörtmästarna…

(pipor höjs till hyllning)

…svartfolken…

(Usch! Tvi! Ut med dem!)

”Snälla, skäm inte ut oss. Vi förädlar allas varor. Melorgh gräver upp saltet, vi renar det. Brikho fångar djuren och flår dem, vi garvar pälsarna och hudarna. Hamur hugger ut malmen, vi smider den till vapen och rustningar. Vi får tyg, vi syr den till moderiktiga plagg åt trakoriska ädlingar, vi får juveler, vi sätter dem i kardiska adelsmannagehäng. Vi vet vad världen vill ha! Vi tvingar ingen att köpa! Låt Addiaska sälja sina sniderier, det stör oss inte. Låt Nya Arno handla bäst de vill! Men vill de ha skydd mot ransardiska pirater av vår flotta, då skall de betala vad det kostar, annars kan de lika gärna sälja direkt till oss! Eller kanske caddiska flottan kan komma och rädda dem? Om de sänder upp några röksignaler kan de vara här om några veckor, förutsatt att Felicien har blivit ett fredsälskande land och att svartankorna har blivit rädda för vatten.”

(Muntert skrockande)

”Skulle vi driva upp priserna? När Triska och Addiaska tagit ut sina tullar finns väl inget kvar att ta? Triska är ju fortfarande kluvet! Skall de ta ut tull, som översittande tyranner, eller bara ta allt, som simpla flodpirater?”

(Skratt blandat med arga skrik)

”Vi om några skyddar handelsfriheten, och våra stolta soldater vaktar Maures stränder mot deras feodala gränsdragningar. Vi förhandlar oss till de bästa priserna åt alla. Vi ensamma är immuna mot magillernas sladdriga tungor. Har ni hört vad som hände när prinsen av Addiaska reste till Munzga, bara det rena rama landsförräderiet? Han kom hem med ett dokument där Addiaska erkände Magilres överhöghet och förklarade Addiaska vara en liten vasallstat! Den prinsen fick inte åka utomlands igen, det säger jag er. De har försökt tysta ner det här, de säger att prinsen inte hade rätt att skriva under några avtal, men vi vet sanningen!”

(Högljutt jubel och burop)

”Vi handlar med Cvyrdo, men de får betala dyrt.”

(Generat mummel)

”Huset Mogger har insett att vi håller de bästa priserna och har de mest pålitliga leveranserna. Därför handlar de exklusivt med oss.”

(Tystnad från herr Mogger)

”Mina herrar, det här talet börjar dra ut på tiden. Maten väntar. Jag ser fram emot att arbeta med er alla under de kommande åren. Höj bägarna! För Mercana! För Klomellien! För vårt framtida välstånd, Olem till ära och förnöjelse!”

(Ihållande jubel)

Nibs, rådhusskrivare.

Jag fann detta dokument kastat i ett hörn i rådhuset, och återger det här, i hopp om att det skall öka förståelsen av Mercanas lednings sätt att tänka.

Vidina Ingaldiron

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6854
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-08-29 07:43

Torquemada skrev:Vidina niger med falsk blygsamhet, och böjer sitt huvud på det att ingen må se hur mycket hon gläder sig åt andras pris, ty Bozsa påbjuder att en magiker, åtminstone en under utbildning, icke skall fika efter folkets jubel.
Jag jublar! :D

Användarvisningsbild
gtjorgo
Barbisk Hövding
Inlägg: 1061
Blev medlem: 2008-05-24 12:54
Ort: stockholm

Inlägg av gtjorgo » 2009-09-02 14:25

Klockrent!

Torquemada
Erebosisk Köpman
Inlägg: 393
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada » 2009-09-03 17:58

Vidina gör en befallande pose med sin stav, och låter små eldsflammor spela över sina fingrar.

Vodelheim blänger strängt på sin protege, som nu är fräck nog att ta åt sig äran för ett dokument hon hittat.

Vidina märker inte av honom, utan sveper manteln runt sig i en dramatisk gest, i ett anfall av generande uppenbart publikfrieri.



Själv undrar jag vilka språk som talas i Klomellien...

Torquemada
Erebosisk Köpman
Inlägg: 393
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada » 2009-09-03 18:46

...mummel, mummel, tvinga MIG att sitta och skriva trista texter om sånt som alla vet eller sånt som ingen frågar efter...

... borde fatta att JAG begriper vad folk vill läsa. Gubben har ingen koll alls. Jag har anhängarna, men han vet ändå bäst, tycks det...

...Det Krälande Jättemonstret i Melorgh, det vill de höra om, och så får jag sitta och skriva den här dammstinkande skoluppsatsen...





Jag skall i korthet sammanfatta vilka religioner som är de dominerande i Klomelliens stadsstater. I Mercana dyrkas som alla vet Olem, och i Melorgh dyrkas fler gudar än någon kan räkna, liksom ett otal varelser och makter. Melorgh har fler kultister än någon annan stad, men underjordiska kulter återfinns i nästan alla stadsstater. Addiska följer den Lysande Vägen, och har starka band till Kardien, och från denna stad utgår också de flesta försök att omvända hela Klomellien till den Lysande Vägen. Dessa leds av Klomelliens kerisgass, som har sitt säte i just Addiaska. Hisskov följer också den Lysande Vägen, fast utan Addiaskas iver, som ju ibland har gått över i intolerans. Tillsammans med det faktum att bägge städerna ogillar Mercanas alltför dominanta ställning i Unionen, och bägges motstånd mot Triskas plundringar har detta gjort de två städerna till naturliga allierade, även om Hisskov aktar sig noga för att slukas av Addiaska. Yolevs kyrka är den äldsta i landet, och även om de formellt lyder under Ekeborg och Addiaska så håller deras bontisal fast vid stadens uråldriga traditioner, och inlåter sig inte i några allianser, och bedriver ingen mission. Nya Arno följer den caddiska grenen av den Lysande Vägen, och har i det förflutna hemsökts av självutnämnda profeter, men dessa tider är nu förbi. I Bozsa tillber de invandrade magikerna antingen sitt hemlands gudar eller ansluter sig till den rådande agnostiken, som ingalunda är ett passivt accepterande av den egna okunskapen, utan tvärtom har lett mången magiker i fördärvet då de sökt utforska multiversums sanna natur. I både Hamur och Triska tillbeds Aesir, fast under något olika namn. Då de både städerna nästan alltid ligger i konflikt med varandra, och då aesirdyrkan till sin natur är ganska krigisk, söker bägges prästerskap egga de egna trupperna till krigiska dåd i kamp mot fienden. Vinster och förluster i strid tillskrivs delvis gudarna, dock utan den vidskepelse som råder i Melorgh. I Sanzas erkänner man existensen av högre makter, men man anser det oklokt att reta upp dem med ogenomtänkta böner. Sanzas är därför fritt från religiösa övertoner utan att för dens skull ge sig hän åt gudlöshet och övermod. I Brikho, slutligen, råder stor oreda bland prästerna, benmännen och shamanerna. Vissa följer de gudar som tillbeds av alla svartfolk, såsom Kraukh, andra tillber lokala gudomar och vissa böjer ännu knä för demoner. Dessa konflikter pågår i detta nu, och är stundtals mycket blodiga. Utan tvekan kommer det religiösa läget i Brikho att klarna inom en inte alltför avlägsen framtid.

Sammanfattningsvis präglas hela Klomellien av religiösa konflikter, som pendlar från misstro till öppna stridigheter. Alla ser Bozsas magiker som farligt gudlösa. Den Lysande Vägens kyrka betraktar Olem som en styggelse som uppmuntrar till synd och skörlevnad. I Melorgh retar man upp sig på allt och alla, fast turligt nog mest på varandra. Addiaskas försök att omvända resten av landet ses med oblida ögon av alla, utom kanske Hisskov och Yolev. Nya Arno, som dock inte är särskilt krigiskt, bor grannar med magiker och anhängare av den kardiska grenen av kyrkan. Triskas vandaler drar i strid med Thurms namn på läpparna. Avslutningsvis bör dock nämnas att få konflikter är renodlat religiösa i Klomellien, och att ingen stad, Melorgh undantagen, brukar dra i krig utan att det även ligger politiska och ekonomiska faktorer bakom.

Vidina Ingaldiron

Skriv svar