Klomellien

Samlingsplats för alla länder och platser
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Angående Gimdis:
Jag har varit en stor anhängare av Bozsa som ubermagiskt, men frågan är hur realitistiskt en magisk skyddsflod som sträcker sig tio mil är?
Vad finns att skydda? Bozsas värdefulla träsk och grönsaksodlingar? För att trassla ut problemet med floderna skulle Gimdis kunna vara en mycket liten flod av huvudsakligen magiskt ursprung som bara runtflyter själva staden Bozsa med omedelbara omgivningar. Wemer kan vara sig själv ostörd av namnbyten, och den andra floden förblir namnlös.

Ja, Mercana bör indirekt ha brutit sig loss från Bozsa. Den Mäktige Magikern sade att Klomellien var ett inneställe för magiker, men att detta upphörde med kriget mellan Mercana och Sanzas på 400-talet.
Av detta utvecklade jag att det skedde ett försök att återuppliva den magiska högkulturen 350-400 eO. Stora delar av Klomellien föll under trollkarlars kontroll. Akademier tyranniserade Mercana, Melorgh, Sanzas och Bozsa (eventuellt fler städer). Allt rasade samman under ett storkrig ca 400 eO. Akademierna i Mercana och Sanzas var huvudopponenterna, och deras slagfält var Melorgh, som därefter har hemsökts av demoner, odöda, portaler och kimerabestar. Bozsa, mera avlägset, klarade sig bäst. När akademierna nästan förintat både sig själva och sina städer reste sig befolkningen och krossade resterna. De överlevande magikerna flydde till Bozsa, där de sedan den dagen idkar återhållsamhet och good-will diplomati. Mercana litar aldrig helt på magiker. Sanzas och Mercana har grävt upp sina akademier från grunden.

Men Mercana bör ha varit fritt när de underkuvades av sina magiker, så de måste fortfarande ha brutit sig loss från någon form av magillerskt styre tidigare.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9022
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Skulle det funka om vi lät Mercanas frigöring från magillersk överstyre ha utspelat sig på 200-talet eO? :?

Oavsett så vill jag passa på att minna de som eventuellt missat nedanstående text om dets mycket fina innehåll som ger en interessant inblick i Klomellien och Mercanas förhållande till Magilre:
Låt mig innan jag inleder denna bedrövliga men nödvändiga del av min krönika påpeka att jag vet att Magilre inte har några grevar. Det har dock kommit till min kännedom att vissa baroner som tycker sig vara stora, och som på olika sätt försatt sina gelikar i ett beroendeförhållande, har börjat kalla sig grevar efter zorakiskt snitt.

Många och försåtliga är de sätt på vilka Klomelliens inbyggare och Magilres ädlingar bekämpar varandra. Stundom öppet, stundom fördolt, med handelsblockader, med lönnmord, med värvade legohärar, med spioner, med diplomatins alla piruetter och med demagogins alla låga knep. Det är allmänt känt att det finns höga ädlingar i Cvyrdo som för snöd vinnings skull har trätt i Mercanas tjänst och förser stadsmästarna med information om Cvyrdos drag. Skam till sägandes finns det även klomellier som trätt i Magilres tjänst; för bara några dagar sedan såg jag en av dem hänga från Segermonumentet med genitalierna bortslitna. Dock så rör de flesta av dessa konflikter bara Mercanas folk, de handelsmän som ger sig ut på öppet vatten och de addiaskabor som drabbas av strandhugg. Men det finns ett fenomen som håller hatet mot Magilre levande i nästan hela Klomellien; de magillerska jakterna.

Baronessan av Cvyrdo har en stående inbjudan till landets alla ädlingar och riddare att komma till hennes stad, och som hon säger ”fröjdas åt Klomelliens förnedring”. Många av de rikare adelsmännen har egna torn och palats i Cvyrdo, och inte mindre än tre hertigar ses där regelbundet. Många av de lata ädlingarna saknar dock tålamod för hennes komplicerade ränker, fälttåg och handelskomplotter, och hungrar efter en av de få saker de inte kan få bland Magilres knäckta andar: kött som gör motstånd. En magillersk jakt går till så att ett antal ädlingar och deras bästa riddare och krigare först gaddar ihop sig och eggar upp varandra. Till min upprördhet har jag också hört att åtminstone en kvinna brukar följa med i varje sällskap, och, då damen i fråga är adlig, inte alls för det uppenbara syftet. Jägarnas antal varierar. Färre än tio ger sig inte av, de flesta jakter består av tjugo till trettio magiller, men ibland har jakter på uppåt hundrafemtio ryttare gett sig av. Dessa är dock sällsynta och inträffar högst vartannat år eller så. Ibland har de sina fördömda hovmagiker med sig, jag spottar på deras fåniga hattar, och de har nästan alltid med sig ett eller annat tillfälligt förtrollat föremål för att hjälpa dem i deras skamliga avsikter. De färdas upp längs Maure i skydd av natten. Dock finns det ett klomelliskt ordspråk som säger att ”lyser det i natten är det en magiller”, ty inte ens i fält gör de avkall på sitt så kallade sinne för mode. När de kommit till en plats som inte är bevakad fäller de ut de konstfärdigt tillverkade träbroar som de köpt av baronessan. Dessa fälls ut i etapper och de leder sedan över sina hästar. Deras svenner väntar dolda på andra sidan stranden med träbron. Rusiga spränger de sedan i gryningsljuset fram över Klomelliens slättland, mördande och brännande allt i sin väg. Mercana är nu ganska väl försvarat, även om murarna lämnar mycket övrigt att önska, och på dess gator kan man alltid finna nyanlända legoknektar, såväl utlänningar som klomellier. Alla utom de dristigaste magiller undviker också Brikhos gränser, och många nöjer sig med att ödelägga en bondgård eller två på Mercanas landsbygd. Mercana är dock ganska glest bebyggt, och därför rider många andra i sporrsträck (de är ju till skillnad från Addiaskas riddare inte nertyngda av helrustningar) direkt till Sanzas, Melorgh eller Addiaska, eller till och med ännu längre in i landet. År 507 utbröt en oväntat fred mellan Triska och Hisskov sedan två dussin magiller hade förirrat sig in på deras territorium. En melorghiers stridsvansinne söker sin like, men från hästryggen kan magillerna med lätthet utmanövrera dem under spott och spe. På samma sätt undviks Addiaskas tunga rytteri. Även om magillerna plundrar, särskilt i Melorgh, vars dyrbarheter de annars har mycket svårt att köpa, så är de främst ute för att roa sig. Baronen är trött på att sparka på hukande trälar eller att utkämpa rituella envigar med sina likar, och på slagfältet liknar han mest en hamurit omringad av orcher, med fradgan flygande från munnen och skrattet gurglande i strupen. Hans söner är unga och kättjefulla, och bondflickor som skriker och gör motstånd får deras blod att koka. Hans dotter vill öva sina nya färdigheter med knivar och nålar. Alla tar de tid på sig. Särskilt motbjudande är vanan att ta trofeer av det gräsligaste slag, som sedan ställs ut i hemliga kamrar i deras höga torn, och visas upp för roade och imponerade gäster. Jag försökte fråga ut en halvorch som tjänstgjort som gränsvakt i Sanzas, och som anlänt strax efter att en magillersk jakt lämnat en mindre gränsby, men han vägrade blankt att tala med mig och bad värdshusvärden om några för mig obekanta rötter att tugga.

En magillersk jakt kan vara över på ett dygn eller dra ut på veckor. En magillersk ädling som slutat sina dagar på en högaffel kan varken räkna med en anständig begravning , ty alla Klomelliens kyrkor och kulter vägrar att befatta sig med honom, ej heller med att bli hemförd av sina hjärtlösa likar. I vanliga fall ser jag med oblida ögon på nekromantikernas värv, men deras beslut att göra baneman av en magillersk greveson möter mitt fulla gillande. När en magiller långsamt vaknar ur blodsruset och inser att hans grupp är mycket mindre än när han gav sig av hemifrån, att hans häst är döende av utmattning och att hans kartor inte stämmer överens med terrängen utom på en punkt; han är mycket långt från Cvyrdos mjuka kuddar, då visar sig hans lömskare sidor. Han gömmer sina nersölade sidenkläder och sina trofeer och styr ut sig som en bonde eller köpman, och på grund av sin djävulska förmåga att förställa sig och slå blå dunster i enklare folks ögon klarar de ofta att ta sig hem igen, där de möts av jubel och gillande. Misslyckas allting annat vädjar de till sina tillfångatagares eller upptäckares girighet. En bonde som hittar en hertigs jagade son i sin lada kan välja mellan att göra det rätta eller att i Munzga mottaga en belöning som gör att han aldrig behöver lyfta en plog igen. Dessa belöningar betalas av uppenbara skäl också ut mycket samvetsgrant.

Alla Mercanas grannstater kritiserade nyligen herr Nusemang för att gränserna inte är bättre bevakade, och för att Mercana inte hämnas dessa jakter med omedelbart krig mot Cvyrdo. Herr Nusemang svarade att i så fall skulle eldarna aldrig slockna i endera staden, tyst antydande att det var just en sådan utveckling exempelvis Addiaska gärna skulle se. Till Mercanas försvar skall sägas att många återvändande jakter mötts av mercaniska legosoldater med armborst, och att de sedan slunkit över floden starkt decimerade eller inte alls. I sitt svarta hjärta har säkert baronessan Marcia lagt planer för detta och utnyttjat det för att stärka sin redan starka ställning i Magilre; det var ingen slump att hennes rival om posten som fjärde ceremoniuttolkare vid hovet möttes av en försvunnen träbro vid sin återkomst till Maure, för att sedan skjutas ner av ilskna halvlängdsmän. Just denna plan kom ju dock ut i det öppna, och baronessan fick avstå posten till den svagsinte femte sonen till en av hertigarna.

Djupt i mitt hjärta kan jag kanske förstå ransardernas hunger efter byte och stridsära, men magillernas jakter leds av de som redan har mer än nog av allting och vars uppfattning om stridsära är att hugga försvarslösa barn i ryggen. Trefaldigt förbannat vare Magilre !

Nu är det nerskrivet. Låt inte mitt hat mot Cvyrdo fläcka mina andra arbeten, utan må Boszas självbehärskning råda i mitt sinne. Min vän Kristallvindmäster Vodelheim säger att det blott är de värsta av Magilres adel som deltar i jakterna. Han hävdar att sann ridderlighet finns även bland magiller, och att det är för att undgå kritik från sina likar som de lever ut sina värsta drifter i Klomellien. De kan ju knappast bränna ner sina egna bondgårdar, sade han. Vodelheim följer vattnets, vindens och isens vägar, jag är försvuren åt elden. Han kan tänka sådana tankar, det kan inte jag.

Vidina Ingaldiron.

Vidinas hjärta brinner för de utsatta, och det länder henne till heders. Hon har varit vänlig nog att låta mig göra ett litet tillägg till hennes krönika. Medan inget det Vidina säger är osanning, så ber jag alla att minnas att det formellt sätt aldrig har slutits fred mellan exempelvis Addiaska och Magilre, och att även addiaskiska riddare ibland rider in i Magilre. Det trofesamlande Vidina nämner tar sig inte alltid heller så groteska uttryck. En av de mest eftertraktade trofeerna, som inte hängs ut i hemliga kamrar, utan på tornens mest framträdande väggar, är addiaskiska vapensköldar. Magiller flyr inte alltid undan riddarna från Addiaska utan konfronterar dem lika ofta i regelrätta torneringar, där bägge sidor uppträder ganska sportsligt, även om de av politiska skäl inte kan ta kontakt med varandra för att planera sammanstötningarna i förväg. Återvinnandet av dessa vapensköldar har gett upphov till en del ganska vilda och komiska planer från riddarnas sida. Det har även hänt att de anlitat utlänningar i Mercana för att göra jobbet åt dem. Jakter har vidare inte sällan fullt förståeliga militära motiv, då man skaffar sig färsk information om fiendens styrkor. Slutligen finns det trofesamlare av de mest avvikande slag. Jag påminner er om Baron Giddel som hade för vana att överfalla vanliga resande och tvinga dem att lämna över sina kläder. Sedan red han hem och visade upp det hiskliga klomelliska modet för den chockerade magillerska adeln. Han överträffas möjligtvis av högvälborna Asinas konstintresse, då hon i full rustning red ner ända till Yolev för att där hugga av och hemföra stadens snidade husgavlar och takskägg.

Med hopp om fred och förståelse mellan alla folk.

Vodelheim, Mercanas trogne tjänare.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9022
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

gtjorgo skrev:En annan fråga. Hur mycket kontroll kan man tänka sig att Triskeroligarkerna har i/över skogsområdet Izha? Är det helt och hållet pacifiserat, finns här endast en och annan utpost eller undviker man helst helt och hållet området. Vilka bor egentligen i skogen?
Triska är väl annars den stat i klomellien som har flest folk utspridda på sitt område då de har flest jordbrukare i förhållande till sin befolkning.
Hur ser det egentligen ut på EA-kartan och med beskrivningen, Izha är det skogen och Abzural ett kullområde eller hur var det?

Skogsområdet skulle hur som helst kunna vara något man undviker för att just triskerna lever där i små svedjbrukande samhällen?
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Jag tror det stämmer. Jag har lite problem med triskierna - de är allmänt osympatiska och ovänner med alla. De är ju starka, så man kan inte göra sig av med dem, men bidrar de egentligen något alls till Unionen?

Skogar kan också fyllas med troll och annat roligt...

Jag skulle gärna se att den "Mercaniska Revolutionen" förlades ganska nära år 0 - innan den Lysande Vägens mission. Då kan länderna ha utvecklats separat, och Mercana kan ha förkastat LV för att Magilre var anhängare först...

Tack för de snälla orden om de magillerska jakterna. Både Ahnion och jag tyckte att det skulle vara roligare om det blev mer Melnibone och mindre menuett i ziploditlandet.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2428
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Torquemada skrev:Jag tror det stämmer. Jag har lite problem med triskierna - de är allmänt osympatiska och ovänner med alla. De är ju starka, så man kan inte göra sig av med dem, men bidrar de egentligen något alls till Unionen?

Skogar kan också fyllas med troll och annat roligt...

Jag skulle gärna se att den "Mercaniska Revolutionen" förlades ganska nära år 0 - innan den Lysande Vägens mission. Då kan länderna ha utvecklats separat, och Mercana kan ha förkastat LV för att Magilre var anhängare först...

Tack för de snälla orden om de magillerska jakterna. Både Ahnion och jag tyckte att det skulle vara roligare om det blev mer Melnibone och mindre menuett i ziploditlandet.
Med Triskerna, eller snarare triskeroligarkerna är det lite som med mobbare i tonåren, de gäller att leverera annars tar någon annan platsen av en. Därför stöter de sig ofta med sina grannar då man på detta sätt kan få lätta "poäng" hos sina egna män, främst då huskarlarna vars inkomster till stor del består av plundrat gods utdelat av oligarken. Triskerna skall dock inte misstagas för dumma utan detta är den tuffa verklighet som råder i ett område som av och till drabbas av svält pga torka, översvämningar samt frost.
Då det är bra år för Triskernas jordbruk kan man handla med jordbruksöverskottet med de andra staterna och då söker man fred (visserligen förekommer raider spontant hos vissa huskarlar, men detta kan inte lastas på oligarkerna). Triskerna är trots allt inga fanatiker utan sluter fred då de passar dem (och sin motpart). Man har därtill den största jordbruksarealen och kan vid riktigt goda år få god avkastning. Jag kan mycket väl tänka mig att samma oligark som för tre år sedan plundrade sandzas kan skicka huskarlar för att försvara sin "små bröder" mot svartfolk utan att tycka att detta är konstigt. Ingen nargurer vill vara granne med svartblod!
Man har inga direkta ärkefiender (som addiaska och mercana), kriget med Hamur får ses som en stor blunder vilken man bland oligarkerna har svårt att dra sig ur utan att tappa ansiktet inför sina män. Troligt att man gjorde något kortsiktigt (typ plundrade en järnlast längs floderna eller dyl) men fick ett svar från hamur som var långt mer envist än man räknat med.
Får Triska däremot missväxt måste mat plundras utifrån och då man inte tänker "rätt eller fel" i Triska utan snarare "bra eller dåligt" så är det "bra" att rycka upp morötter i sandzas, hur nesligt alla andra än tyckte att det var. Det skall dock sägas att Triskerna inte är särskilt blodtörstiga, när man plundrat ihop det man skall (eller det man fick nöja sig med) återvänder man hemåt.


Pragmatism råder hos dem som inte har lyxen att planera sin morgondag, det finns alltid någon huskarl i hirden som vill ta sig titeln oligark så det gäller för den sittande att leverera.

Detta tror jag men kanske inte stämmer med era åsikter eller? (Triska är min favvostat i Klomellien sedan gamla dagar!)
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9022
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Kan vi inte få se lite färdig och strukturerad text om ditt Triska mäster gtjorgo? :wink:

Torquemada skrev:Jag skulle gärna se att den "Mercaniska Revolutionen" förlades ganska nära år 0 - innan den Lysande Vägens mission. Då kan länderna ha utvecklats separat, och Mercana kan ha förkastat LV för att Magilre var anhängare först...
Att länderna har utvecklats separat låter bra men vi har lite längre tid på oss då LV först blev Magilres religion efter 151 eO, innan dess var landet dominerat av Kabrinzikulten.
Vill gärna att inte alla länder skall ha uppstått år 0 och med Odos uppenbarelse...
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Bra att någon gillar Triska, då blir det mer fason på stället. Är en oligark överhuvud för en av de tre släkterna eller finns det flera inom varje släkt?

Addiaska och Mercana är rivaler om platsen som den ledande stadsstaten, men hatet går inte på djupet. Till och med under öpnna stridigheter finns det addiaskabor i Mercana och tvärtom, även om de ligger lågt just då. De håller ihop mot verkligt hatade fiender som Magilre och Ransard. Tänk på dem som, tja, fransmän och britter kanske.

Triska har en massa vatten, skog och berg. Jag tror Sanzas är den främsta jordbruksstaden (kanske).
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Nej, att klumpa ihop allt kring Odo är väl inte så bra..

Ville också få loss Mercana från Magilre innan de måste huka sig för den magiska högkulturen som var tänkt 100-200 eO, annars måste Magilre handskas me det problemet också...

Och eftersom Mercana hör till de äldsta ger det mer spelrum för de andras historiska utveckling om staden får stadga ganska tidigt.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Glöm nu inte heller att under perioden 400fO-ca 100 eO var Jorduashur en viktig ockupationsmakt i delar av Klomellien. Slutligt förlorade Jorduashurs jarlar inte makten över Hamurområdet förrän efter Jarl Krokig ca 460 eO! Jag återkommer snart med en kort sammanfattning om vilka områden som kolloniserades, förlorades, erövrades osv i just Klomellien.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Det vore mycket användbart. Wikin innehåller bara äldre allmän historia just nu. Yolevs äldste tackar och bockar.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2428
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Ett litet utkast

Triska
Statsskick:.
Triska är en oligarki styrd av statens tre mäktigaste ätter, Peffomir, Vildbete och Cudda (hoo'Cuddite på Dyliska). Ledarna för de nämnda ätterna kallar sig Triskeroligarker och anser sig vara de rättmätiga ledarna för staten. Dessa kontrollerar tillsammans större delen av Triskas yta antingen via ägande/beskydd av marken eller via svagare ättöverhuvuden som får agera som vasaller. Dessa småhövdingar tar sig ibland titeln oligark(dvs. säga man är en av de få som bestämmer) men har inte samma befogenheter eller makt som de tre triskeroligarkerna.

Av de tre ätterna är Cudda den som hållit sig på toppen längst. Cudda styrs av Triskeroligarken Hurgea ”Oxbringan” av Cudda (Hurgaey ”Aloxin” hoo’Cuddite på dyliska) sedan en lång tid tillbaka. Ätten har varit en kraft i staten sedan Jordernas tillbakadragande från Klomellien den senare delen av 400talet e.O. Man livnär sig mest på jordbruk och boskapsskötsel men hamnar ibland i konflikt då skördar slagit fel eller huskarlarna behöver ”stimulans”. Just nu är man tillsammans med ätten Vildbete indragna i ett lågintensitetskrig med Hamur efter en kortsiktigt uttänkt raid mot hamuriska malmtransporter på floden Wemer. Utmärkande för ätten Cudda är ingiftet med exildyler från Klomellerbergets sluttningar. Denna grupp dyler hade kring år 500e.O dragit det kortaste strået i en längre klanfejd. De flydde söderut och fann till sist sitt beskydd hos Cudda (vilka behövde goda herdar samt nya stridsmän)

Ätten Peffomirs ledare Avin Melegha av Peffomir skiljer sig något från de två andra oligarkerna. Han söker ofta fredliga lösningar med grannstaterna och hans ätt har bland annat goda relationer med staten Mercanas styrande. Utöver den dominerande näringen jordbruk sysslar ätten även med uppfödning samt försäljning av stridsklomuller till andra stater. Man har avlat fram så pass stora klomuller att man kan sätta plattformar att strida ifrån dem, något som skattas högt av klomelliska härförare över större delen av landet (då är ej Hamur eller Brikho inräknat). Avin Meleghas svala inställning till plundring har gjort honom något impopulär hos huskarlarna men de låter honom hållas så länge handeln med bl.a. klomullerna ger rikedomar till kämparna.

Nyaste oligarken är Barsane ”fetansikte” av Vildbete. Denne storväxte krigare avsatte sin föregångare då denne inte ansågs leverera det som krävdes. Den avsatte triskeroligarken (Doun Kimrdrapa av Wemerkrök) fick i alla fall förmånen att avsluta sitt liv i heroisk kamp, ansåg resterande huskarlar och slöt snart upp bakom Barsane. Sedan dess har ”Fetansikte” genomdrivit några aggressiva räder mot dels Sandzas odlingsområden samt dels mot Hamuriska malmtransporter, något som dragit in dem och Cudda i ett långdraget krig med ”de envisa bergsgetterna”. Barsane är den som har mest att förlora i ära på ett tillbakadragande från Hamur.

Befolkning:.
Triskas befolkning är, näst Mercana den största i hela Klomellien. Man livnär sig till största del av jordbruk i form av spannmål och bönor. Vid god skörd kan man sälja överskottet men vid de återkommande missväxtperioderna drivs man till att få försörjning från ”annat håll”. Triskerna utgörs till största del av sydnargurer som anlände i och med den Tredje stora vandringen men har med tiden blivit uppblandade med dels mireler på vägen samt dyler och jorer väl i Klomellien. Utöver Människofolken finns här även grupper av Vargmän (främst i Izhaskogen) samt dvärgar (ytterst kolare som arbetar i Izhas utkanter). Vidare finns en liten enklav ankor som under ätten Peffomirs beskydd har småskalig handel med de olika småoligarkerna.


Vad tros?
Senast redigerad av gtjorgo den 2009-10-13 11:54, redigerad totalt 1 gånger.
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Ser mycket bra ut.

Några bagateller: Wemer ligger en bra bit inåt Hamur (den del som Triska kan komma åt i alla fall - resten av Wemer torde gränsa mot Bozsa), så det blir en lång väg att släpa malmen. Illa planerat i sanning :)

Brikho och Hamur har ingen använding för klomuller, var det det du syftade på, eller att Triska inte handlar med dem?

Hur ser rangordningen ut vad gäller befolkning?

1. Mercana
2. Triska
3. Addiaska
4. Sanzas
5. Hisskov
6. Brikho (vi räknar trots allt alla svartnissar och svartalfer...)
7. Yolev
8. Nya Arno
9. Hamur
10. Melorgh (men vi är många nog!)
11. Bozsa

Resonemang: Triska och Sanzas ägnar sig åt jordbruk och har bäst förutsättningar. Addiaska ägnar sig också åt jordbruk, enligt min mening, och förmodligen Hisskov. Brikhoborna fortplantar sig fort. Hamur är kargt. Några åsikter, jag har inte tänkt igenom det här så noga...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9022
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Utkastet till Triska ser bra ut gtjorgo, gillar namnen. :)

För att få ordning på geografin behöver vi göra några modifieringar på Spelknepes karta och vidare på kladdkartan med stasdsstatsgränserna. Vill någon ta på sig att göra ändringarna? Jag kan göra det men då behöver jag någon som skickar mig kopior av kartorna från EA-boxen, gärna både den från SL-boken och ett utsnitt från färgkartan (har inte dessa själv nämligen).

Angående tidslinjen kan vi kanske koppla ihop de olika önskemålen och låta Mercana frigöra sig från Magilre någongång i perioden 100-150 eO?
Detta skulle i så fall hänga ihop med jordernas tillbakadragning som maktfaktor (för denna gången) i regionen och samtidigt utspela sig innan LV får fäste i Magilre (och Klomellien).
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Låter bra tidsmässigt. Är det ett problem att låta frihetskamp för Mercana sammanfalla med allmänt plundrande barbarhorder (om jag minns rätt)och magisk högkultur?
Torquemada
Barbisk Hövding
Inlägg: 1165
Blev medlem: 2007-12-29 10:14

Inlägg av Torquemada »

Och jag misslyckas igen med att lägga upp en skanning...
Kan någon ge mig en e-postadress at skicka en karta till?
Skriv svar