Orghin

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarvisningsbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo » 2007-03-21 13:03

Psipo skrev:En karack av typen Santa Maria seglade ca15 mil/dag. Så x30 blir det 450mil. Så långt är det till Marjura från Trinsmyra.

Användarvisningsbild
Gunther
Admin
Inlägg: 633
Blev medlem: 2007-01-28 13:08
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Gunther » 2007-03-21 13:41

Bra att du hittat citatfunktionen Psipo. Vad vill du? :wink:

Användarvisningsbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1428
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter » 2007-03-21 13:44

Gunther skrev:Bra att du hittat citatfunktionen Psipo. Vad vill du? :wink:
Poängen med citat är att man skall läsa dom, Gunther. Titta på posten ovan psipos, och sedan på psipos självcitat. Läs först, posta sen :wink:

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-06-14 12:03

Jag vet att vi någonstans tidigare diskuterat isfältens läge, och slutligen hamnade där vi hamnade, men jag kan inte hitta det. Vad sägs om att iskanten inte bara ligger så långt söderut vid Marjura (pga Kmorda) utan även tvärs över havet, Sanitsidh och Orghin, osv? Även där finns ju starka influenser från köldens element. Skulle det gå att ordna en flytt av iskanten?

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-06-14 12:06

Berättaren har också någonstans skrivit att han föreställde sig orghin som ett glesbefolkat grönland. Då skulle även tundran flytta lite längr söderut, vilket skulle förklara hur en så enorm kontinent som Orghin skulle vara glesbefolkad.

Användarvisningsbild
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 382
Blev medlem: 2007-06-13 20:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Inlägg av Sopodlare » 2007-06-14 14:56

Det finns väl andra anledningar till glesbefolkningen? Vad växer däruppe? Vad gror? En tät befolkning kanske inte kräver jordbruk, men visst underlättar det.

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-06-14 15:06

Kanske visar kartan ett varmt högsommarår? Medan en kall midvinter isen sträcker sig långt ner längs Sanitsidhs och Orghins kuster?

Användarvisningsbild
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 382
Blev medlem: 2007-06-13 20:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Inlägg av Sopodlare » 2007-06-15 12:26

Det är såklart en bra iaktagelse, jag hade helt tänkt mig att i min värld rör sig isen högst marginellt, men är det förenligt med det altoriska klimatet? Kanske är skillnaderna mellan sommar och vinter rejäla, och istäcket rör sig många mil?

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2007-06-15 12:53

Ni får banne mig hitta på en logisk förklaring varför det är så "vitt" på kartorna. Det är ett [CeNsUr] att rita om kartorna... :)

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-06-15 14:14

Jag förstår det är jobbigt med så här sena önskemål. :oops:

Vad menar du med vitt? Kall tundra eller tomma ytor?

Användarvisningsbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2513
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe » 2007-06-15 14:28

Jag förstår det är jobbigt med så här sena önskemål.
Vad menar du med vitt? Kall tundra eller tomma ytor?
Äh, det var med glimten i ögat. ;) Jag menade vitt med tundra/snö/glaciär. Det är inte så farligt att ändra texturen. Desto värre att lägga till en flod eller något.

Användarvisningsbild
Sopodlare
Erebosisk Köpman
Inlägg: 382
Blev medlem: 2007-06-13 20:39
Ort: Kallhäll, Järfälla, Stockholm

Inlägg av Sopodlare » 2007-06-16 02:08

Mja jag tycker att istäcket ligger bra som det gör faktiskt. Var på vippen att inte hitta marjura pga överisningen dock :D

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6827
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-07-12 19:17

Is?

Jag trodde det var vitskog jag! :roll:

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-09-12 12:25

Förslag på lite bakgrund...work in progress...

Orghins Historia
Det finns myter bland yttersta nordens folk att det före Gudarnas Vrede fanns ett mäktigt rike där eviga isar idag omöjliggör allt liv. En del legender säger att Isherrarna är överlevare av det rikets folk, medan andra sagor förtäljer att det var Isherrarna som krossade det urgamla riket. Då Isherrarna själva inte sagt någonting finns även misstanken att de alltid funnits.

Efter Konfluxen brutit upp de eviga isarna, som då låg långt norr om sin nuvarande position, skapade de mäktigaste Isherrarna ett folk med en del av sin kraft som därigenom gick förlorad. Folket kallas av historiker det Blå isfolket eller det Blåsvarta folket. De var mer is och snö än kött och blod. Deras kroppar var hårda som tusenåriga glaciärer, satta och breda som dvärgar, och med ljusgult blod vilket hindrade deras kroppar från att frysa i Isherrarnas närhet.

Magirernas ankomst(ca 5000 f.O?) Magirer och Blåsvarta folket hade vissa kontakter på de öar som låg norr om Orghins nordliga stränder, ibland i krig, ibland i fred. Magirerna hade funnit ett sätt att använda Isherrarnas energi till sina egna syften. Isherrarna ogillade naturligtvis detta parasiterande och försökte sända sitt Blåsvarta folk i krig mot magirerna. Magirerna var dock för starka och kunde vända Isherrarnas energi mot deras egen armé.

Ca 2500 f.O. kom från Akrogal nyfikna människonomader över de säsongsmässigt hopvuxna landtungorna. (Nomadfolken lever ännu i Orghin och med några hundra års mellanrum, mer sällan de senaste femhundra åren, vandrar nya stammar av nomader över från Akrogal.) Under de kommande århundradena ingicks allianser mellan människor och det Blåsvarta folket. Blåhudingarna anses av vissa lärde vara resultatet av dessa allianser. Dessa ättlingar tog snart över som Orghins bofasta befolkning, de blå orghinerna.

Ca 1800 f.O ankom den narguriska stammen Tjugerna, även kallade Isbarbarerna. Det uppstod strid mellan de blå orghinerna och tjugerna. Isbarbarerna segrade och blev Orghins nya herrar. De blå orghinerna drog sig norr och väster ut mot områden tjugerna inte verkade intresserade av.

Ca 1500 f.O Dvärgar kommer vandrande från Akrogal till Orghin. De flesta fortsatte söderut till norra Ereb, men några få stannade kvar och grundade ett dvärgrike.

Ca 1400 f.O. Som en bieffekt av den andra konfluxen blev Altor kallare och Isherrarna kunde utvidga sina domäner. Med nyvunnen kraft skapade de två mäktiga härförare för en ny armé att sätta in mot Magirernas irriterande rike. Tjugerna kallar dem i sina kväden för Kung Frost (alt. kung Baure) och hans Isdrottning. De ledde en armé av det Blåsvarta folket förstärkt med allehanda köldelementarer och religiöst övertygade orghiner. Magirernas förluster var stora, men de lyckades skydda sina öriken till en kostnad av många liv. Det var först när en hundraårig vinter blåst och de eviga isarna själva nått Magirernas örike som Isherrarna inte längre gick att hejda. Magirernas riken maldes till grus under denna eviga isens tryck. De få Magirer som lyckades undkomma Isherrarnas belägrande arméer spriddes för vinden över Altor. Nöjda med sin seger proklamerade Isherrarna fred över Ultima Thule. De eviga isarna, tundran och permafrosten bredde ut sig i yttersta norden. Isen bredde ut sig ända ner över de nordligaste delarna av Orghin och en del av det Blåsvarta folket följde med isen till dess utkanter på Orghin.

Ca 1100 f.O. kommer alverna från Barbia. I Orghin fann de nya skogar av gran och fjällbjörk där Moder Jord frodades. De fann även vackra grottor av flinta, urberg och is. De fann bergstoppar där stjärnorna och norrskenen gnistrade klarare än i Ereb. Alverna var inte många och deras liv var hårt, men de fann ett nytt liv som frostalver. Deras sökande efter Moder Jord har även fört ut dem på långa vandringar på de eviga isarna och de vet mer om Isherrarna än till och med Isjättarnas folk. Orghins övriga befolkning fruktar dock alverna av vidskeplighet för dessa odödliga varelser.

617 f.O. Isherrarna kontaktar Sanithsiderna och upphöjer dessa till sina främsta tjänare bland människor. Detta utlöser avundsjuka hos de andra orghinerna som inleder stridigheter. Isherrarnas kunnande hjälper dock Sanithsid till seger. Orghinerna väljer att fortsättningsvis ignorera sina gudar Isherrarna, vilkas existens erkänns men ignoreras. Istället blotas det friskt till Kung Baure, Isdrottningen och vissa av Aesir.

Ca 600 f.O. Söderns civilisationers kunnande nådde även till tjugerna via Barbias pälshandlare. Jättar och dvärgar från Akrogal kom vandrande över isarna. Jättarna var och är få och lever nomadiserande liv på permatundran och längs den eviga isens sydligare delar. En del bebor också Orghins sydligare berg. Dessa jättar är inte av samma ursprung som Erebs utan har mer med Isherrarnas kraft att göra, och benämns ofta som Isjättar. Dvärgarna köpte med metallurgins pris sig mark och vänskap bland orghinerna, främst tjugerna. Det gamla dvärgriket från första kolonisationsvågen var sedan länge utdött. Även dvärgarna skiljer sig från sina erebiska släktingar, även om de råkar ha samma ursprung långt bak i forntiden. De är bl.a. likgiltigt ointresserade av handel sedan de väl hade etablerat sina första riken. Det händer fortfarande att de ger dyrbara gåvor till allierade och vänner, men likt drakar lägger de annars sina skatter på hög i sina städer under jord. Mycket lite handel idkas med Orghins övriga invånare. Det sägs att dvärgarnas enorma riken är sammanväxta genom urgrottor med hela kontinenten och ända in under Akrogal. Att se en orghinsk dvärg utanför sitt berg är en unik händelse som man berättar om i hela sitt liv. Inte heller dessa dvärgar är dock immuna mot maktbegär och hungern efter mer underjord att skörda gnager på deras sinnen. De när idag en revanschlusta sedan de senast förlorade ett stort erövringskrig i Orghin (kring år 210 f.O. ?). Det sydligaste dvärgriket på Orghin är dock ännu allierat med isbarbarerna och har deltagit som allierade i försvaret mot akrogalernas attacker.

3:e konfluxen gör att Isherrarnas kraft minskar något och Orghins södra och östra delar börjar bli helt isfria säsongsvis. Det Blåsvarta folket inser sina begränsningar och lämnar Orghin för att återvända till den eviga isen i norr.

599 f.O. Ett par tjog köttbitare flög in över Orghin. Deras hunger tycktes mättad och flera av dem föll döda ner förfrusna, men några sågs glida vidare norrut över Orghins permafrost mot okänt öde. Magiker från Kopparhavet har teorier om att de gick i dvala i ett urgammalt tempel i väntan på att nästa konflux skulle drabba Ereb.

Ca 300 e.O. Isherrarnas makt försvagas ytterligare och den eviga isen backar till sin nuvarande position. Fortfarande finns hårda vintrar när Orghins kuster får tjockis och Drakrännan mot Ereb nästan växer igen, men vanligtvis är det endast de nordligare delarna som isen breder ut sig över under vintern. Några mycket små grupper av det Blåsvarta folket blir kvar på Orghins glaciärer.

400-talet e.O. Jorduashurska pälsjägare och nybyggare koloniserar södra Orghin. Genom handel och hårda strider blandas joduakaerlarna och tjugernas kultur till den isbarbarkultur som behärskar södra Orghin idag.

Kommentarer :?:
Senast redigerad av 6 Mikael, redigerad totalt 2008 gång.

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-09-12 12:28

Orghin och blåhudingar
Folken
Orghiner och Sanithsider:
Kontinenten Orghin består av två större landmassor, Orghin och Sanithsid. Sanithsid och Orghin används synonymt och slarvigt av folk söder om kontinenten. Oghiner, Sanithsider, Blåhudingar, Isbarbarer är alla beteckningar på kontinentens befolkning som blandas friskt mellan i begrepp och användning i Ereb, alla i betydelsen folk från kontinenten Orghin. I fortsättningen skiljer jag mellan Orghin och Sanithsid.

Isbarbarer:
Isbarbarerna är de människor av erebisk härkomst som huvudsakligen bebor Orghins sydligaste delar fram till bergen som skiljer kusten från tundran. De har nargurisk härkomst, främst stammen Tjugerna som invandrade kring 1800 f.O. Under århundradena har det naturligtvis förekommit viss invandring från Barbia och Jorduashur, men det var först under Jorduashurs expansiva period på 400-t e.O. som en betydande nyinvandring skedde. Tjugernas kultur berikades då av flera jordiska inslag. Under Jarl Harald Krokigs regeringstid erkännde de tjugiska kustområden Jorduashurs överhöghet, men efter hans död 456 e.O. tog det inte många decennier innan Jorduashurs jarlar inte hade något att säga till om.

Blåhudingar:
Blåhudingar är ett isfolk av okänt ursprung vilket också finns mer eller mindre uppblandat med de andra människorna. Det blåhudade folket har visserligen en gemensam bakgrund i millennienas dimmor så som beskrivits under historien, men består egentligen av flera olika folk. De blå orghinerna, blåhudingarna, bebor i huvudsak Orghins tundra norr om bergen och Sanithsid. Hudfärgen varierar mellan de olika grupperna från blekblått till mörkt kornblått. Mellan tummen och pekfingret kan man säga att blåheten följer en nord-sydlig indelning. Blåhudingarna på Orghin och längs Sanithsids sydkust är ljusare blå, medan folken i nordligaste Orghin och det inre av Sanithsid är av djupare blå nyanser. I det inre av Sanithsid fnns de riktiga sanithsiderna som upphöjdes av Isherrarna och med deras välsignelse har skapat ett feodallikt rike med en välutvecklad men egenartad kultur om vilket inte mycket är känt. Sanithsid anses som helig mark av sanithsiderna och det är därför tabu för icke blåhudiga människor att sätta sin fot där. Handel sker därför oftast via isbarbarernas hamnar. Blåhudingarna tål kyla utmärkt, till och med iskantens extrema temperaturer, men tål istället värme illa. De blåhudingar som trots allt besöker Trakorien, Jorduashur, Ransard, Mastika Agga och Barbia är oftast ljusa kustorghiner. Blåhudingarnas språk är unikt, även om det innehåller några få lånord, främst från Akrogal.

Nomaderna:
Över Orghins och Sanithsids glesbefolkade tundror vandrar flera mindre grupper av nomader. De kom ursprungligen från norra Akrogal och talar ett akrogaliskt språk till skillnad från isbarbarerna. De lever främst som renförare, jägare och fiskare. Orghins övriga befolkning ser ner på nomaderna som svagsinta, primitiva och svaghjärtade. Detta grundas nästan enbart på deras tysta agerande i kontakt med de bofasta folken och det faktum att nomaderna alltid dragit sig undan de konflikter som ändå titt som tätt härjat kontinenten. Det finns alltid mer tundra tycks de resonera.

Akrogaler:
I sydöstliga Orghin där Akrogalska kusten är som närmast finns det kolonier från mer civiliserade akrogaliska riken söder ut på den kontinenten. De hävdar överhöghet över Orghin och har flera gånger gått i strid med övriga orghiner, men ännu inte haft någon större framgång. Akrogalernas ledare tycks inte kunna få det stöd de skulle behöva från sina hemländer. Som en barriär mellan isbarbarer och akrogalerna ligger också ett enormt obeboeligt myrområde. De akrogaliska ledarna styr över en befolkning bestående av nomader, akrogaliska äventyrare och straffångar samt några få blåhudingar. Kolonierna har över ett par århundraden utvecklats till egna kulturer anpassade till den hård kalla vardagen i norr.

Övriga:
I mindre antal finns det som sagt Frostalver, Dvärgar, Isjättar, Istroll, en del andra Svartfolk, några Shargerstammar, en handfull skygga magirer och eventuellt på de nordligaste bergens glaciärer Blåisfolk (det Blåsvarta folket). I de större hamnstäderna finns en del erebiska handelsmän, men inte något betydande antal. Anmärkas kan att det de senaste decennierna har börjat dyka upp missionärer från Palinor i södra Orghin som haft viss framgång bland hedningarna som annars tror på en variant av Aesir.

Kommentarer :!: :?:
Senast redigerad av 2 Mikael, redigerad totalt 2008 gång.

Skriv svar