Jag hade missat att kurfurstarna skulle bekänna sig till den dalkiska grenen av LV. Men blir det inte lite konstigt om dessa kurfurstar är dem som utser en kejsare ifall de alla hör till den dalkiska grenen? Vad tycker övriga furstar som inte bekänner sig till denna trosinriktning? Det känns inte helt genomtänkt...
De är naturligtvis irriterade på detta, men det är en tung tradition, liksom kejsarämbetet, och kurfurstarna vet att de sedan schismen måste utföra en hårfin balansgång för att traditionen skall överleva och därmed deras makt att välja kejsare. (Sedan tänker jag mig att 1-3 av dem tror på Aidnes tolkning vilket gör det hela än mer komplicerat, men innehar rätt värderingar för att vara kurfurste). Här intrigeras och utförs öppen och hemlig diplomati över trosgränserna för att finna tillräckligt stöd. Det är just denna inneboende konflikt som jag är ute efter, starka religiösa motsättningar i botten, lojalitet mot månghundraåriga traditioner och pragmatisk diplomati.
Nu menar jag ju inte att de alla skall hävda att de är ättlingar till samma kejsare, det hans ju med en hel del. Sen behöver det ju inte betyda att alla hävdar släkskap, men troligtvis gör många det för att ge politisk/historisk trovärdighet och glans till maktanspråken.
Jo jag förstod att det var till olika kejsare och jag har inget emot att många ätter, riktigt många, pekar på sina tjusiga släktträd med kejasare osv, men jag tycker inte att det skall vara standard med dussintals kejsare samtidigt. Att det vid särskilt oroliga tider vid några tillfällen funnits flera samtida kejsare tycker jag är bra och ger gnistor till äventyruppslag, men vanligtvis har det funnits en kejsare eller vissa perioder ingen alls.
*Jorpagnas enighet?
Med många kulturella grupper i landet så menas alltså inte mer än i Kardien eller Zorakin? Det låter OK. Och om dessa grupper i huvudsak uppstod under Mörkertiden ur för 3K grupper, så ännu bättre. Frågan om vem som skall styra och hur, finns i alla stater, men en viktigare fråga är hur de definierar Jorpagna och varför det området ses som en enhet. Historien till trots så bröts ett väldigt imperium upp och Jorpagna är sist att återhämta sig. Någonstans och av några anledningar förutom antiken så uppstod känslan av Jorpagna med en sköld. En sådan symbol kan vara kejsaren som väljs av patriciernas arvtagare furstarna, av vilka många själva har kejsarblod i ådrorna. Man har histroiens ärorika vingslag, Kejsare som förr, en Riksstadga med några grundlägande definitioner om vad Jorpagna är och hur Kejsaren utses (men ytterst lite om maktfördelningen och definitivt "frihet" för markägarna/furstarna). Religiöst är man splittrade så det enar inte. Kulturellt är man inte lika olika som jag uppfattade Peters förslag. Tillsammans ser man det som självklart att Jorpagna är ett rike, att åldriga traditioner skall följas (kan finnas flera otidsenliga som man ändå följer) och att det är varje Jorpagnier/nyjoriers rätt att käbbla om hur det faktiska styret, "under Kejsarens överinseende" skall se ut, det har inga utlänningar med att göra.
*Jag kan inte riktigt Japans historia, men är inte min "vision" lite likt Shôgunperioden? Symbolisk Kejsare (visserligen ärftlig) men fullt krig mellan olika furstar, allianser, olika religioner...? ANders? Jadelotus?
*Religion
Jag samanfattade bara, 80% var väl min toppnotering. Vad sägs om 60% som en kompromiss? Det ger stort utrymme för andra gudar, men ändå en majoritet av etintrogna. I övrigt tycker jag dina idéer låter mkt bra.