Skall det nya området heta "Nostratiet" eller "Vidvindens slätter"?
Innan vi börjar diskutera Jorpagnas karta föreslår jag att intresserade laddar ner mitt gamla utkast så vi har några "tyska" arbetsnamn ( ) på geografiska punkter att utgå ifrån (tex mellan skogen Artedur och den vik jag kallat...) i själva diskussionen. Allt eftersom byter de namn och hamnar på Spelknepes och Adragoors kartor.
anders skrev:Jag tycker nog Nostracia låter strået vassare...
Då låter for mig rätt likt Dacia (romersk provins) fast det funkar. Vad om vi låter flera olika navn vara använt i Ereb för området, precis som jag var inne på i senaste inlägget i den nyskapade tråden?
Som Mikael redogor for i trådens forsta inlagg så ar inte Jorgund sate for LVs kerisât Jorpagna enligt kartan i EA boxen. Mojligtvis Grivela enligt den otydliga kartan i Sinkadus 28, fast det rimmar kanske dårligt med tankarna om en ruinstad?
I LV-tråden forlade vi andå satet till Jorgund, dar det for narvarande leds av Hans rättrådighet kerisgass Oriumnus av Krems, och om ingen har några andra forslag kan vi kanske behålla detta?
birkebeineren skrev:Som Mikael redogor for i trådens forsta inlagg så ar inte Jorgund sate for LVs kerisât Jorpagna enligt kartan i EA boxen. Mojligtvis Grivela enligt den otydliga kartan i Sinkadus 28, fast det rimmar kanske dårligt med tankarna om en ruinstad?
I LV-tråden forlade vi andå satet till Jorgund, dar det for narvarande leds av Hans rättrådighet kerisgass Oriumnus av Krems, och om ingen har några andra forslag kan vi kanske behålla detta?
Jag har för mig Birke att du haft ett annat namnförslag tidigare i tråden.
Kardien - Jorpagna
Det förekommer inget utbyte på hög nivå mellan Kardien och det splittrade Jorpagna. Men länderna har ändå en hel del kontakt: Jorpagniska pilgrimer som vandrat den mödosamma Via Aidne ses med stor respekt i Ekeborg, Exarkens pergonitergarde består av tradition av jorpagnier och många echtiska riddare beger sig till Jorpagna att söka tjänst hos någon furste, få uppleva stridens hetta och förhoppningsvis återkomma till Kardien, rik och ärrad. Sedan så är Jorpagna också viktigt då det är här som kampen mellan den Aidniska och Dalkiska kyrkan är som intensivast.
Mäster Regils lista ser som jag sagt tidigare rätt ut, och här är vad jag tycker:
*Återkommande pestepedemier (behöver ju inte vara orsakad av Yersina Pestis) Det här med olika epedemier som en återkommande faktor som bromsar landets utveckling är OK, men huvuddelen av dessa eller åtminstone de värsta, härjar i Nostratiet.
*Ett splittrat rike, centralstyret är ytterst svagt (det är väl det enda som är kanoniskt)Centralstyre ytterst svagt! Även om viss makt finns hos Kejsarämbetet så har Kejsarna extremt sällan styrka eller lust att använda den. Man behöver inte komma långt från Argald för att centralmakten skall vara värd fis.
* Gott om väpnade konflikter !!!
* En blandning av furstendömen - kurfurstar, baroner, bontisalfurstar, stadsstater, ordensstater, storhertigar, markgrevar. Många olika titlar. Samma regler - den som har makten styr så länge han kan behålla den. !!!
* Kan både ha och vara utan Kejsare. I sådant fall helt i händerna på de mäktigaste furstarna (för det mesta). Både två och flera samtidigt emellanåt.Jorpagnerna vill ha en Kejsare, men annars precis så!!!
* En "normal" teknisk och ekonmisk utvecklingsnivå (typ Kardien). Bondebefolkning som klarar sig hyfsat mellan krigen, men tyvärr återkommer dessa alltför ofta. Japp, fast snarare Berendien/Hynsolge! (skala: Zorakin-Kardien-Berendien/Magilre-Hynsolge-Jorpagna?)
*Religiösa väpnade konflikter - visst, men bara som en sida av myntet. Även krig som startas med religiösa motiv urartar snart till rena maktkamper och furstarna byter sida hur som helst. ! och historiskt sett ett par större krig mellan de två trosriktningarna.
* Fursten bestämmer folkets religion - absolut. Ibland kan skiften vara nog så hastiga. Bontisaler i turbulenta regioner ser till att ha en ämbetsdräkt för var trosinriktning och växlar pragmatisk kläder efter krigets vindar. De enda som behöver akta sig är magiker som kan utsättas för trakasserier om fel furste vinner. OK, men religion är inte bara maktmedel, folk tror faktiskt också att Etin (Sholak, Marduk osv) existerar och påverkar vardagen, byten är därför inte lätt även om oroliga områden naturligtvis skapar en del pragmatism, men också en hel del religiöst hat.
* Pragmatism och cynism. Dalker och Echter kan förfäras över hur värdslig kyrkan tvingats bli. Bra! Men se ovan.
* Legoknektar från erebs alla hörn - Kardiska riddare, Dalkiska bågskyttar, Trakoriska kondottiärer, Berendiska spjutbärare, Krunska infanterister, Hynsolgiska "husarer" osv. !!!
* Joriska ruinsträder med får på Forum Jorpagnum. !!!
* Utrymme även för andra religioner !!!
Senast redigerad av Mikael den 2008-06-24 14:56, redigerad totalt 3 gång.
Mina idéer som inte fått full uppslutning… *Jorgundiska handelsförbundet (hansa är OK för mig men väcker visst anstöt hos andra) har redan börjat användas av Birke mfl så detta handelsförbund av kuststäder i Jorpagna (samt Artrema i Berendien).
*Kurfurstar/Kyrfurstar/Kyriefurste?
Rullar så gott av tungan och ser jag som ett sällskap av mäktiga furstar som följer den dalkiska vägen.
*Kejsare?
Jag tycker det är naturligt att jorpagnerna glorifierar sin historia och antiken, de har ju inte så mycket annat att vara stolta över. Att göra landet till Kejsardömet var därför helt rätt och Kejsardömet uppstod i skrift tidigt (174 eO). Kejsaren är dock redan i skriften en svag institution utan mycket makt, men i verkligheten är kejsaren ännu svagare då han saknar både ekonomi, mark och riddare för att kunna utmana rikets verkliga makthavarna, ca 50 furstar samt de största handelshusen. Kejsaren används dock av alla som symbol för att rättfärdiga det egna agerandet; ”Kejsaren, vår ädle far, har höjt skatten så måste även vi. Kejsaren ser dagsverke som en personlig tjänst för Kejsardömet. Ser ni dessa sigill, det är Kejsarens och han stödjer detta anfall mot furst Fuling”…ja ni kanske förstår. Zorakiner och Echter må vara mäktigare, dalker och ereboser rikare, berendier vackrare, men vi är civilisationens vagga och har antikens nobla blod och institution Kejsaren.
Kejsarna föreslås av de mäktigaste furstarna och väljs på livstid. Intrigerna är smärtsamt invecklade inför dessa val, för trots Kejsarens maktlöshet är Kejsarens godkännande sigill eftertraktade. Vid några få tillfällen har Kejsare tillsatts som sedan visat sig klart mer kraftfulla, men furstarnas makt har aldrig varit riktigt hotad. Ibland har flera kejsare utnämnts, speciellt i orostider med religiösa inslag, och ibland har det saknats kejsare i flera decennier. Normalt är kejsarna dock vilje- eller sinnessvaga personer som kan kontrolleras av dess sponsorer och med lyxigt liv. Ytterligare några som har visst inflytande är Kejsarens livvakter som sedan flera hundra år utgörs av Den Heliga Odos Orden.
(Bergdahls tillägg: I och med Kruns nya intresse för länderna i väster har också tankarna om antikens imperium vaknat och den Krunska Kejsarfamiljen (och olika släktingar) är intresserade av intrigerna kring kejsartiteln.)
För att sammanfatta vad som sagts på tråden: *Stadsskick/furstarna
Adelsintriger på alla plan. Stor adel med minifurstar och några storfurstar, och allt mitt emellan. En massa län helt enkelt. Adelsintriger och allianser på alla plan från småmaktspelare till storspelarna. Ensamma riddare kan vara suverän härskare över sin borg, kvarn och by. Detta är de minsta enheterna, de minsta furstendömena. Officiellt finns en Kejsare långt bort man skall vara lojal mot, och nog finns det en mäktig furste i närheten man allierat sig med/fruktar för att behålla sin makt, men här är det riddar Bengrum som är lagen. (Det finns en Riksstadga (?), men den ignoreras så ofta den inte passar och få furstar har implementerat den.) I vissa delar, främst Jorpagnas yttergränser men också i vissa delar i inlandet, är det vildmark med isolerade byar och län där rövarbaroner och rovriddare kramar sekinerna ur de som vistas på deras marker. Ensamma resande kan snabbt bli naken eller korpföda så inget sällskap är stort nog för färder genom Jorpagnas oroligare delar. Faran skall dock inte överdrivas och i de mer välbefolkade delarna kan även mindre grupper av bönder eller pilgrimer färdas någorlunda tryggt. Postapokalyps och tysk-romersk splittring. Men trots allt så har mer än 600 år av grannarnas feodalism påverkat furstarna och riket som helhet. Tanken om centralstyre, lojalitet mot högre herrar finns, men fungerar inte och respekteras bara om man måste. Jorpagna är för splittrat och krökt av inbördes strider och intriger för att vara en spelare i omvärlden.
Titlarna på de hundratals furstar som finns i Jorpagna varierar så att det knappt går att ha koll på alla. Samlingsnamnet för adeln som har mark är dock furstar (omfattar alla lokalpotentater med mark). Statusen i namnet har ingen praktisk betydelse längre, det är makt i form av pengar och svärd som räknas. Många talar högtidligt om sina ärefulla rötter, som adel överallt, men få kan dra sina långa släktträd så långt som jorpagnerna där antika patricierfamiljer och även legendariska hynska hjältar och kruniska prinsar kan ingå. Men som sagt, någon praktisk betydelse har inte titeln iofs.
Eller som Peter skrivit:
Peter skrev:
Min tanke är väl att varje furstes (och med furste menar jag lokalpotentat) aldrig når längre än denne kan skicka sin lilla riddarhär, lag och ordning beror på direkt våldsmakt. Samtidigt har flera folk dragit förbi eller till Jorpagna, och kulturella skillnader kan vara mycket stora. Småfurstarna utnyttjar alla möjligheter att berika sig, främst genom tull på olika handels- och reseföljen. Följden av den osäkra situationen är att varje bosättning är högst isolerad - samtidigt som dess långa historia (de kan ofta räkna sin härkomst tillbaka till en närliggande ruinstad) ger bosättningarna både stolthet och särprägel. Adelshärskarna kännetecknas av rampant självintresse, blodsfejder och en högst pragmatisk inställning till ingångna avtal, etc. Även om varje furste ser sig själv som en högst legitim företrädare av en högst legitim ätt (oavsett om så är fallet eller ej) beter sig de flesta som bångstyriga banditer. Vid kusten kan dock handelsvägar över vattnet skapa handel, välstånd och säkerhet.
*Geografi
Mörkrets Berg är ur källorna, men fungerar Mörkrets Skog? Gott om lämningar från antiken, men också av de många mindre kulturer som passerat riket sedan dess. Landet är jämförelsevis glesbefolkat. (Peters förslag: Jorpagnas inland har mörka berg, mörka skogar, lite Transylvanien/Bulgarien, längs kusten mer solbakt medelhav?)
**Namnförslag Län
Sydborgalän
Leuik
Bretzelmark
Basmaterra
Auk
Trevesunt
Bahamurrah
Dijksland
Städer
Salmoke (se Peters tidigare inlägg (och min påminnelse))
Personnamn
Furst Melkhor av Chor
Furst Adama av Schwartzloch
*Stämning
Splittrat, osäkert, våldsamt och oroligt intrigfyllt. Post-apokalyps, tysk-rom, balkan, gott om antika lämningar som naturliga delar. Inte alls som sina harmoniska feodalgrannar i Aidne och Berendien. En plats att söka lyckan för äventyrare och arvlösa eller uttråkade aidniska riddare. En plats för strid och ära, som om man överlever länge nog och har tur, mycket väl kan ge en kista guld till hemfärden. Suget efter legotrupper är stort och härolder åker Ereb runt för att rekrytera eller shanghaia ”villiga”. Dalkiska och krunska legosoldater står mot kardiska och magilliska. Även om Jorpagna inte har tid med omvärlden har omvärlden pga detta tid med Jorpagna. (Jorpagna är dock ingen livsfarlig vildmark där endast rovriddare, rövare och svartfolk härskar…detta finner man istället strax utanför rikets gränser i Nostratiet, bergen samt skogarna i norr och väster, för att inte tala om områdena kring Mefimors sjö…)
En jorpagner växer upp i ett hav av intriger. Man vet att man måste stega försiktigt mellan potentiella fiender och vänner och att en allians med vissa furstehus ofta tolkas som fiendskap av andra. Heraldik och kännedom om adelns seder och bruk är livsviktiga för den som vill komma någonstans och överleva sin 25 årsdag.
Pga religionsmotsättningarna, den antika historien och blodsbanden mellan furstar och kejsare tillbaks till Kruns guldålder gör området intressant för omvärlden, även om andra områden är väsentligt intressantare. Vissa jordbruksprodukter som vete, havre, vitt vin och nötboskap exporteras i mindre mängder, främst till Caddo(?)
Skall det nya området heta "Nostratiet" eller "Vidvindens slätter"?
Innan vi börjar diskutera Jorpagnas karta föreslår jag att intresserade laddar ner mitt gamla utkast så vi har några "tyska" arbetsnamn ( 
) på geografiska punkter att utgå ifrån (tex mellan skogen Artedur och den vik jag kallat...) i själva diskussionen. Allt eftersom byter de namn och hamnar på Spelknepes och Adragoors kartor.
