Jorpagna
Kanske kan man tänka sig att alla kurfurstar faktiskt tillhör den dalkiska grenen. Det är detta som furstarna som bildat det Camardiska förbundet (om vi ska ha med det) är mot. Alla kejsare hittills ser de som caddister och därmed kätterska. Förbundets mål är att med krig omvända resten av Jorpagna till den enda rätta tron, den aidniska och utropa en republik som skulle få slut på de eviga krigen utan att inskränka furstendömenas frihet och deras handelsrättigheter och kanske skapa rättvisare tullar furstendömena emellan, vilket alla skulle tjäna på i slutändan. Det hela bäddar för ett större "religions"krig relativt snart...
Jag verkar ha ungefär samma syn på Jorpagna som vije. Han för fram etti mitt tycke intressant Jorpagna i följande texter:
Iaf, jag vill inte ha några kejsarval utan en oftast maktlös arvkejsare, och oroliga perioder med flera kejsare.
Kurfurstarna skulle då kunna vara dessa caddister som det uttryckts önskemål om. DHOOs högmästare skulle fungera som vilken annan furste som helst, även om han troligt vis är en mäktig sådan. Troligtvis allierad med det Camardiska förbundet i deras närstående kamp mot kurfurstarna. Släng också in det Jorgundiska handelsförbundet och andra fraktioner utöver de många furstarna så tror jag Jorpagna kan bli en mustig soppa...
Gillar kurfurstarna, men dom behöver ju definitivt inte alla höra till samma religion, eller vara på nåt vis enhetliga, mycket hellre tvärtom. Gillade också jorgundiska förbundet eller vad det nu hette. Bra med små sammanslutningar med egna agendor, kanske främst mot kusten. Ju längre in i landet man kommer desto mindre väger överenskommelser och avtal, och desto mera det egna överlevandet.
Ingenting håller samman, men allt förenas av det mäktiga kulturarvet.
Jag kände från början inget behov av någon kejsare i Jorpagna. Men då det verkar vara en majoritet här på forumet som ser en institution som denna i landet kan jag ju vika mig. Dock vill jag inte ha en för organiserad struktur kring kejsarens tillträde, vilket någon form av riksråd eller kurfursteråd i mitt tycke skulle vara. Ser hellre att kejsaren är någon form av rest av imperiet (en av många lämningar av olika karaktärer i landet) som respekteras som kejsaren, men som inte har mer inflytande än vad han har maktmedel till, ofta utnyttjad av starkare furstar, men emellanåt en storspelare. Efter tredje konfluxen har det hänt att det funnits flera som gjort anspråk på kejsartiteln samtidigt. Oftast arvingar till en frånfällen kejsare, men titt som tätt har någon uppkomling till furste utropat sig till kejsare och försökt ta den sittande kejsarens plats, ett säkert sätt att få många fiender. Tider med flera kejsare har var mycket oroliga och våldsamma epoker i Jorpagnas historia.Visst kan det ju finnas en kejsare, men bara han är ytterst svag, utan stöd, och utan ett stadgat system med rikslagar och faderullan bakom sig. En skör marionett eller en brutal våldsgörare med tillfälligt flyt...(?)
Annars försvinner lite den sköna rovriddarkänslan och den postapokalyptiska hårdheten. Eller ?
Iaf, jag vill inte ha några kejsarval utan en oftast maktlös arvkejsare, och oroliga perioder med flera kejsare.
Kurfurstarna skulle då kunna vara dessa caddister som det uttryckts önskemål om. DHOOs högmästare skulle fungera som vilken annan furste som helst, även om han troligt vis är en mäktig sådan. Troligtvis allierad med det Camardiska förbundet i deras närstående kamp mot kurfurstarna. Släng också in det Jorgundiska handelsförbundet och andra fraktioner utöver de många furstarna så tror jag Jorpagna kan bli en mustig soppa...
Om det inte finns några som har rätt att välja/tillsätta en kejsare (eller andra regler/strukturer); mängder av furstar kan göra anspråk som ättlingar; och Kejsarna allt som oftast varit svaga och haft liten makt...vad är det då som gör att en Kejsare accepteras? Människor behöver oftast vissa cermonier som på något vis visar att nu kan ingen ifrågasätta ledaren. Helig olja, allmäna val, födelsemärke som en krona, arvsrätt, grön rök... Jag är öppen för andra förslag än kurfurstarna, men jag föredrar det Adragoor spinner vidare med. Jag vet att några inte gillar Kejsaridén, men om vi går vidare, hur bekräftas rätten till Kejsartiteln?
Det kan fortfarande vara vilt och hårt med våld (inte bara hot om det)som dominerande maktmedel, och visst finns det rovriddare, men det där riktigt hårda och vilda finns nu i rikets utkanter tex det ytterst äventyrliga Nostratiet i väster. Jorpagna är inte alls lika strukturerat som sina feodala grannar, men kan inte ha utvecklats helt i en bubbla heller. Den starkes rätt rules supreme men ibland måste även en rovriddare vila och någon måste ha insett att kan man bara tygla våldet något så ger freden mer...innan grannens eller den egna girigheten åter tar över. Länsherrar från Jorpagnas grannar ser med avsmak på de våldsamma furstarna och grannarnas bönder skrämmer äventyrslystna ungdomar med det rättslösa Jorpagna. Jorpagna kan inte längre efter 1200 år vara en fullständig vildmark, men kanske en hel del vilda västern?
Det kan fortfarande vara vilt och hårt med våld (inte bara hot om det)som dominerande maktmedel, och visst finns det rovriddare, men det där riktigt hårda och vilda finns nu i rikets utkanter tex det ytterst äventyrliga Nostratiet i väster. Jorpagna är inte alls lika strukturerat som sina feodala grannar, men kan inte ha utvecklats helt i en bubbla heller. Den starkes rätt rules supreme men ibland måste även en rovriddare vila och någon måste ha insett att kan man bara tygla våldet något så ger freden mer...innan grannens eller den egna girigheten åter tar över. Länsherrar från Jorpagnas grannar ser med avsmak på de våldsamma furstarna och grannarnas bönder skrämmer äventyrslystna ungdomar med det rättslösa Jorpagna. Jorpagna kan inte längre efter 1200 år vara en fullständig vildmark, men kanske en hel del vilda västern?
Senast redigerad av Mikael den 2008-06-25 23:44, redigerad totalt 1 gånger.
Öhh... skrev jag inte typ att det skulle vara arvsrätt? Sen så skrev jag ju även att emellanåt utropar sig någon annan furste till kejsare och han (eller hon) kan då säkerligen visa upp ett magnifikt släktträd som ger denne furste rätt till kejsartiteln. Om detta släktträd är riktigt eller fabricerat är ju en annan fråga. Sen så finns det säkert en del ritualer som genomförts sedan urminnes tider, men det är ju ett mindre problem om man har tillgångar, svårare att få andra furstar att sluta upp på sin sida och stödja nykomlingen.
Nu kanske jag är trög men jag ser inte riktigt att det adragoor spinner vidare på rör kejsarens tillsättning?
I vilket fall som helst ser jag gärna en lite mer kaotisk situation i Jorpagna bl.a. när det gäller politiken med en myriad av fraktioner osv. men också när det gäller kejsarens roll och tillsättning. Så ser, som jag skrivit förut, helst inte någon form av råd som tillsätter kejsaren. Utan skall kejsaren finnas, skall han vara mer eller mindre som vilken furste som helst men med en större historisk och symbolisk betydelse. Se så blossar det upp maktkamper om titeln emellanåt som jag skrev tidigare, då den efter allt ger en viss tyngd i Jorpagna ...
Nu kanske jag är trög men jag ser inte riktigt att det adragoor spinner vidare på rör kejsarens tillsättning?
I vilket fall som helst ser jag gärna en lite mer kaotisk situation i Jorpagna bl.a. när det gäller politiken med en myriad av fraktioner osv. men också när det gäller kejsarens roll och tillsättning. Så ser, som jag skrivit förut, helst inte någon form av råd som tillsätter kejsaren. Utan skall kejsaren finnas, skall han vara mer eller mindre som vilken furste som helst men med en större historisk och symbolisk betydelse. Se så blossar det upp maktkamper om titeln emellanåt som jag skrev tidigare, då den efter allt ger en viss tyngd i Jorpagna ...
kan det inte finnas ytterligare någon/några som utropat sig till kejsare och hävdar att de har legitimitet till titeln.
Jag vill gärna se att den politiska situationen skall vara oerhört kaosartad. Attt i vissa städer så styr kanske flera furstar som konkurerar men båda kanske är underställda samma kurfurste (som inte vågar ingripa fullt ut i en sådan konflikt då han riskerar att förlora furste till den/de andra fraktionen/-erna.
Gärna mycket korrumperad juridisk situation där vissa furstar eller andra potentater dömmer "sina" undersåtar väldigt drakoniskt.
Jag vill gärna se att den politiska situationen skall vara oerhört kaosartad. Attt i vissa städer så styr kanske flera furstar som konkurerar men båda kanske är underställda samma kurfurste (som inte vågar ingripa fullt ut i en sådan konflikt då han riskerar att förlora furste till den/de andra fraktionen/-erna.
Gärna mycket korrumperad juridisk situation där vissa furstar eller andra potentater dömmer "sina" undersåtar väldigt drakoniskt.
Nu funderar/skriver jag högt så...
Jag är öppen för arvsrätt (även om jag inte tycker det är lika intressant som nyval efter Kejsarens livstid, likt påveval), men arvsrätt är inte exakt det samma som blodsrätt till tronen, bara nästan. Vad jag åtminstone menade var att man hade en far som satt på tronen och sedan föll av pinn, men inte att det skedde för flera generationer sedan utan det var bara förra eller möjligtvis förförra. Annars är det blodsrätt, vilket som sagt vilken furste som helst har så det är knappast en tillräcklig validering, utan bara en grundläggande förutsättning. Bekräftande cermonier som kan köpas fungerar, om det är tillräckligt dyrt så att mkt få har råd. Vilka är cermonierna? Att ha andra furstars stöd är naturligtvis en förutsättning om man inte själv har tillräcklig kraft, tex om kejsaren är svag vilket ju var en förutsättning vi enats om trodde jag. En svag Kejsare som lyckas få andra furstar att ge honom stöd, låter väldigt mycket som ett val eller som om furstarna tillsätter Kejsaren? Detta behöver naturligtvis inte just vara en specifik grupp utvald av historiska traditioner, utan kan ju skifta med med hur makten skiftat över längre perioder. Men återigen, eftersom jag är inkörd på påvevalsvarianten, hjälp mig med intressanta cermonier. Vi skall nog hitta en lösning.
Fast du skrev (och menade nog snarare än det ovan), som jag förstår det, att Kejsaren är en furste som andra som vill ha titeln och lyckas få andra att stödja honom. Fråga uppstår då varför? Ger visserligen en schysst titel, men vad mer får man ut av det? Om man får makt och inflytande är Kejsaren inte längre svag eller vem som helst utan mer kung som i grannländerna. Om man endast får titeln, varför lägga pengar och tid på att bli utsedd? Kanske inte mer makt men rikedomar då? Vad får de man stödjer i utbyte?
Kurfurstelösningen är istället en grupp hyfsat mäktiga furstar som tillsätter en marionettsymbol de kan utnyttja för sina syften och som i utbyte får större rikedomar och tjusigare titel än han, den svage fursten (eller kanske en arvlös lillebror till någon annan furste), hade innan. Furstarnas rätt motiveras inte endast av deras styrka, utan också av lång tradition vilket hjälper under svagare perioder, båda vilka har sitt ursprung i Mörkertidens slut och vad man då visste om Antikens Jorpagna.
gtjorgo: med undantag för "oerhört kaosartat" så håller jag med.
Alla tycks vara överens om att om institutionen Kejsare skall finnas har det någon gång funnits flera samtida kejsare, men jag gillar förslaget att det sedan ca 590 eO inte har funnits någon, vilket också det skett tidigare i historien.
Jag är öppen för arvsrätt (även om jag inte tycker det är lika intressant som nyval efter Kejsarens livstid, likt påveval), men arvsrätt är inte exakt det samma som blodsrätt till tronen, bara nästan. Vad jag åtminstone menade var att man hade en far som satt på tronen och sedan föll av pinn, men inte att det skedde för flera generationer sedan utan det var bara förra eller möjligtvis förförra. Annars är det blodsrätt, vilket som sagt vilken furste som helst har så det är knappast en tillräcklig validering, utan bara en grundläggande förutsättning. Bekräftande cermonier som kan köpas fungerar, om det är tillräckligt dyrt så att mkt få har råd. Vilka är cermonierna? Att ha andra furstars stöd är naturligtvis en förutsättning om man inte själv har tillräcklig kraft, tex om kejsaren är svag vilket ju var en förutsättning vi enats om trodde jag. En svag Kejsare som lyckas få andra furstar att ge honom stöd, låter väldigt mycket som ett val eller som om furstarna tillsätter Kejsaren? Detta behöver naturligtvis inte just vara en specifik grupp utvald av historiska traditioner, utan kan ju skifta med med hur makten skiftat över längre perioder. Men återigen, eftersom jag är inkörd på påvevalsvarianten, hjälp mig med intressanta cermonier. Vi skall nog hitta en lösning.
Fast du skrev (och menade nog snarare än det ovan), som jag förstår det, att Kejsaren är en furste som andra som vill ha titeln och lyckas få andra att stödja honom. Fråga uppstår då varför? Ger visserligen en schysst titel, men vad mer får man ut av det? Om man får makt och inflytande är Kejsaren inte längre svag eller vem som helst utan mer kung som i grannländerna. Om man endast får titeln, varför lägga pengar och tid på att bli utsedd? Kanske inte mer makt men rikedomar då? Vad får de man stödjer i utbyte?
Kurfurstelösningen är istället en grupp hyfsat mäktiga furstar som tillsätter en marionettsymbol de kan utnyttja för sina syften och som i utbyte får större rikedomar och tjusigare titel än han, den svage fursten (eller kanske en arvlös lillebror till någon annan furste), hade innan. Furstarnas rätt motiveras inte endast av deras styrka, utan också av lång tradition vilket hjälper under svagare perioder, båda vilka har sitt ursprung i Mörkertidens slut och vad man då visste om Antikens Jorpagna.
Detta behöver inte stå i motsats till den föreslagna kejsar-spiken?...skall kejsaren finnas, skall han vara mer eller mindre som vilken furste som helst men med en större historisk och symbolisk betydelse. Se så blossar det upp maktkamper om titeln emellanåt som jag skrev tidigare, då den efter allt ger en viss tyngd i Jorpagna ...
Då skall jag hjälpa dig var jag läste:Nu kanske jag är trög men jag ser inte riktigt att det adragoor spinner vidare på rör kejsarens tillsättning?
Om Adragoor menade något annat är jag säker på att han säger ifrån.Kanske kan man tänka sig att alla kurfurstar faktiskt tillhör den dalkiska grenen. Det är detta som furstarna som bildat det Camardiska förbundet (om vi ska ha med det) är mot. Alla kejsare hittills ser de som caddister och därmed kätterska.
gtjorgo: med undantag för "oerhört kaosartat" så håller jag med.
Alla tycks vara överens om att om institutionen Kejsare skall finnas har det någon gång funnits flera samtida kejsare, men jag gillar förslaget att det sedan ca 590 eO inte har funnits någon, vilket också det skett tidigare i historien.
Spånar vidare:
* Kejsaren besitter alltid purpurtronen i huvudstaden
* Smörjes av imperatorieordens munkar, en kvarleva av envis stockkonservatism från imperietiden. Tillber kejsaren som helig och är mycket tjuriga när de skall övertalas att smörja en ny kejsare. Har dock en förmåga att till slut böja sig för hot om våld och mutor. Skinntorra rakade surgubbar i togor.
* Måste hyllas av mäktiga furstar när han bestiger tronen, annars så blir imperatoriemunkarna ännu surare och tillsättningen illigetim. (Här får vi in stöd av furstar, utan formella fursteval)
* Ärvs från far till son
* Kejsaren bör kunna luta sig mot ett fantastisk släkträd som dras tillbaka till de Jurpagniske kejsarna, eller den första nye kejsaren för Jorpagna (vem det nu var. Någon riksenare 100 eO kanske?)
* Imperatoriemunkarna har sitt tillhåll i ett enormt men nergånget palats på en kulle mitt i huvudstaden (Grivela antar jag, även om det knappt bor någon här). När det blir för oroligt tar de sin tillflykt till stadens katakomber och kan hålla sig gömda där i flera år om det kniper.
* Kejsaren besitter alltid purpurtronen i huvudstaden
* Smörjes av imperatorieordens munkar, en kvarleva av envis stockkonservatism från imperietiden. Tillber kejsaren som helig och är mycket tjuriga när de skall övertalas att smörja en ny kejsare. Har dock en förmåga att till slut böja sig för hot om våld och mutor. Skinntorra rakade surgubbar i togor.
* Måste hyllas av mäktiga furstar när han bestiger tronen, annars så blir imperatoriemunkarna ännu surare och tillsättningen illigetim. (Här får vi in stöd av furstar, utan formella fursteval)
* Ärvs från far till son
* Kejsaren bör kunna luta sig mot ett fantastisk släkträd som dras tillbaka till de Jurpagniske kejsarna, eller den första nye kejsaren för Jorpagna (vem det nu var. Någon riksenare 100 eO kanske?)
* Imperatoriemunkarna har sitt tillhåll i ett enormt men nergånget palats på en kulle mitt i huvudstaden (Grivela antar jag, även om det knappt bor någon här). När det blir för oroligt tar de sin tillflykt till stadens katakomber och kan hålla sig gömda där i flera år om det kniper.
Jag kunde tänka mig att just det är ett av problemen i Jorpagna - Kejsaren accepteras inte tillräckligt. De flesta drömmer ibland om en mäktig kejsare och ett enat fornstort rike, men i praktiken börjar det vara en omöjlighet.Mikael skrev:Om det inte finns några som har rätt att välja/tillsätta en kejsare (eller andra regler/strukturer); mängder av furstar kan göra anspråk som ättlingar; och Kejsarna allt som oftast varit svaga och haft liten makt...vad är det då som gör att en Kejsare accepteras?
Att folk ändå strävar efter titeln beror på dessa gamla drömmar och den lilla makt som fragmenten av dem ger.
Regils kejsarkriterier ser bra ut, gillar mycket imperatorieordens surgubbar
. Jag kunde tänka mig att det finns otaliga varianter på hur kejsaren kan hävda sin tron. På det sättet finns det alltid fog för missnöjda röster och gnäll. Det är mer eller mindre omöjligt att utse en fullt tillfredställande kejsare. - Enligt det kejserliga regalietestamentet skall smörjningen ske i Kröningstemplet, men de visa är oeniga om vilken av forntidens alla praktfulla ruiner det rör sig om.
- Vissa anser att det krävs godkännande av samtliga kurfurstar (vissa kurfursteätter är utdöda), andra anser att gudarna medelst 7 järtecken skall välsigna det hela, osv.
- Enligt de spröda luntor som man hittat av epistessorn och riksskalderaren Habural Diktorus volymösa samlingar bär kejsaren alltid ett heligt spjut av elfenben, samt en ämbetsbrosch. Båda dessa har varit försvunna sedan länge... (?)
Väldigt många furstar är cyniska och tror inte mera på kejsarväldet överhuvudtaget. De har lärt sig att kejsaren vanligtvis är varken starkare eller pålitligare än grannfursten, och om det är nånting man vet som jorpagnisk markfurste, är det att grannen oftast är lika pålitlig som en slagen borsthund.
Kunde kanske kejsartiteln vara ärftlig (alltså far - son), men att varje kejsare skall smörjas och godkännas osv så att det alltid finns möjligheter för villiga att krångla till det hela. Och iom att ingen till 100% kan känna sig legitimerad på tronen, så finns det alltid goda chanser för hugade kurfurstar att föra fram egna kandidater och motarbeta gamla kejsararvingar.
Bra Regil, några frågor och kommentarer:
* Jorpagnas huvudstad är som EA får tolkas Argald i inlandet.
* Detta hindrar inte att imperatorieordens säte är i eller nära Grivela.
* Arvkejsardöme tycker jag inte är lika spännande, men kanske är det en lösning (tänker återigen på Kejsaren/daimyos/shogun i Japan).
*
Edit: Tycker ditt resonemang ser bra ut Vije, en rolig och orolig lösning som nog passar de flesta, och Jorpagna väldigt väl. I denna lösning är inte heller arvstron nödvädig då blodsband och kejsarätt "räcker". Alla har det men få ha legitimitet i de varierande cermonierna.
* Jorpagnas huvudstad är som EA får tolkas Argald i inlandet.
* Detta hindrar inte att imperatorieordens säte är i eller nära Grivela.
* Arvkejsardöme tycker jag inte är lika spännande, men kanske är det en lösning (tänker återigen på Kejsaren/daimyos/shogun i Japan).
*
Känns lite osäkert. Måste annars illegetim? Menar du att orden kommer med förslag på kejsare (om det nu inte finns en arvinge) som de ser till att förankra bland mäktiga furstar? Eller förväntas en furste hylla den av Imperatormunarna smorde, annars så...? Vad händer i en situation med en tronarvinge som munkarna men inte furstarna vill ha?Måste hyllas av mäktiga furstar när han bestiger tronen, annars så blir imperatoriemunkarna ännu surare och tillsättningen illigetim. (Här får vi in stöd av furstar, utan formella fursteval)
Edit: Tycker ditt resonemang ser bra ut Vije, en rolig och orolig lösning som nog passar de flesta, och Jorpagna väldigt väl. I denna lösning är inte heller arvstron nödvädig då blodsband och kejsarätt "räcker". Alla har det men få ha legitimitet i de varierande cermonierna.
Jag tänkte att imperatoriemunkarna sitter på sin kulle och väntar på att någon skall komma med en kejsarkandidat. De har ingen makt alls utöver att vara nödvändiga vid den traditionella smörjningen. När en kandidat förs fram så inspekterar de äkthet, anor, järtecken och gamla luntor. Även inom orden finns olika falanger som hävdar olika traditioner, alla lika övertygade om att just deras pergamentbit sitter på den uråldriga sanningen. Själva ceremonin varierar därför från gång till gång enligt Vijes förslag.
Vad gäller stöd från furstar så menar jag att det blir ingen riuktig ceremoni om det inte finns pompa och ståt, makgrevar, kurfurstar, storhertigar, prinsar, friherrar och borgriddare på plats att hylla den nye kejsaren, annars så blir det inte riktigt. (kejsar Dominitas som kröntes 373 fick uppleva det då han kröntes i smyg endast bevittnat av imperatoriemunkarna och sina väpnare. Ingen tog honom någonsin på allvar och år 375 jagades han så iväg och förklarades som illegitim av en enad här av kurfurstar som sedan insatte kejsar Augustin under stor pompa och ståt. Augustin blev sedan en ovanligt stark kejsare och lyckades faktiskt driva in skatt från över en tredjedel av riket innan han tragiskt giftmördades på sitt 54-årskalas).
Imperatoriemunkarna för inte fram egna arvingar, de är helt passiva tills det är dags att smörja och kröna en ny kejsare, helt enligt uråldriga traditioner (det är denna passivitet som gör att de har klarat sig genom århundradena).
Tänkte att alla kejsare tar sig ett namn på Kejserlig jori för att understryka sin upphöjdhet.
Vad gäller stöd från furstar så menar jag att det blir ingen riuktig ceremoni om det inte finns pompa och ståt, makgrevar, kurfurstar, storhertigar, prinsar, friherrar och borgriddare på plats att hylla den nye kejsaren, annars så blir det inte riktigt. (kejsar Dominitas som kröntes 373 fick uppleva det då han kröntes i smyg endast bevittnat av imperatoriemunkarna och sina väpnare. Ingen tog honom någonsin på allvar och år 375 jagades han så iväg och förklarades som illegitim av en enad här av kurfurstar som sedan insatte kejsar Augustin under stor pompa och ståt. Augustin blev sedan en ovanligt stark kejsare och lyckades faktiskt driva in skatt från över en tredjedel av riket innan han tragiskt giftmördades på sitt 54-årskalas).
Imperatoriemunkarna för inte fram egna arvingar, de är helt passiva tills det är dags att smörja och kröna en ny kejsare, helt enligt uråldriga traditioner (det är denna passivitet som gör att de har klarat sig genom århundradena).
Tänkte att alla kejsare tar sig ett namn på Kejserlig jori för att understryka sin upphöjdhet.
Angpende huvudstad:
Kejsaren smöjrs i Grivela och sätter sig i purpurtronen, gör andra tokroliga ceremonier etc. Sedan så har han sitt säte någon annanstan. Var tycker jag kan variera. Några har stannat i Grivela, andra återvänt till sitt slott. Argald har ett kejsarpalats och härifrån har många regerat.
Kejsaren smöjrs i Grivela och sätter sig i purpurtronen, gör andra tokroliga ceremonier etc. Sedan så har han sitt säte någon annanstan. Var tycker jag kan variera. Några har stannat i Grivela, andra återvänt till sitt slott. Argald har ett kejsarpalats och härifrån har många regerat.
Vad sägs om att Argald byggdes av post Odo kejsare/makhavare för att finna en plats bort från Jorgunds krämarfurstar och Grivelas unkna doft. Lite som när Sigismund flyttade tronen till Warszawa från Krakow för att komma bort från gamla traditioner och furstarna, kombinerat med en ny pompig huvudstad typ grundandet av Washington DC?