Jorduashur

[Jan Erik Söderman]

Tror vi använde Maeril Dilum men det är minst sagt en trivial detalj. Kul att se att Jordernas historia börjar tas itu med.

[birkebeineren]

Hur lärde sig de första jorderna skeppsbyggarkonst?

Frågan ställd utifrån de omständigheter som föreligger:
-jorderna uppstår som folk/kultur någongång mellan ca 930 fO då västnargurierna ankom Kard och ca 800 fO då områden i dagens Jorduashur bosätts
-västnargurierna hade ingen erfarenheter med hav och skepp innan de ankom Kard utöver vad enstaka individer kan ha sett i sold eller fångenskap hos jorerna i Kejsardömet Jorpagna (kontakterna tänkt vara ytterst få innan jorerna invaderar Nargur på slutet av 900-talet fO)
-västnargurierna använde enkla kanoter när de levde i djupet av Nargurs skogar
-västnargurierna var i perioden 944-935 fO allierade med mireliska folk och dessa använde förmodligen farkoster av någon sorts typ ute i Mefamirs sjö
-jorderna levde en tid längs kusten av vad som är dagens Ransard (bredvid de första belgotherna i bergen och de första sarderna i inlandet)
-jorderna gör sina första kända havsresor ca 750 fO och har då tillräcklig kunskap för segla ute i Västerhavet och innom kort bli ökända pirater och havsvargar

Ser före mig en lösning där jorderna utvecklar konsten själva från sina egna erfarenheter och vad de lärt av andra men även en annan mer speciell lösning där de första skeppen helt plötsligt dök upp (och konsten att segla dem därav). Denna ide dock inte alls utvecklat men skulle ha att göra med draken och basilisken, ev bara basilisken, vi tidigare varit inne på som del i den tidiga jordiska kulturen...

Ideer och åsikter?

[Sopodlare]

Coolt med uppdykande, men ibland så...ja lär man sig ju helt enkelt.

Hur skulle uppdykandet ske? Kan vara en schysst fantasytwist

[leinder]

Dels måste det ha varit ett snabbt medel att transportera sig längs landets långa kust, och sedan ville man transportera varor sjövägen med för att slippa rövare och svartfolk och båtarna blev större och större? Och sedan insåg man att man kunde åka på lönande rövartåg och skeppen blev allt sjödugligare. Tunn teori kanske, men jordnära

Eller råder det gammal tvist mellan Elokir och Wodur? Wodur gav de trogna och hårda jorderna skeppsbyggarkonsten för att utmana Elokirs hav? Något sådant med trevlig historia till ?

Inte helt vattentät idé kanske

[Sopodlare]

Hur löste våra förfäder det?

[birkebeineren]

Utan att vara vidare insatt i den nordiska båtbyggartraditionen så tror jag att denna utvecklades från mindre båtar till havsdugliga skepp över rätt lång tid. I jordernas fall så är det dock lite ont om just tid, inte så mycket mer än hundra år.

leinders ide om att aesirgudar stod bakom tyckte jag var interessant, utveckla gärna mer!

[leinder]

Ja det känns som en kort tid att erövra västerhavet på
Men i stort kan det ju råda en uråldrig konflikt mellan Elokir och Wodur, broderlig tävlan eller något annat.
Lite Loke vs Oden?
Det kom spontant så jag har inte tänkt massa på det
Men en liten intrig som sträcker sig ända till dagens Ereb kanske med skulle vara intressant. Lite Homeros att placera i Erebs kalla nord i stället för Tellus varma Medelhav

[birkebeineren]

Vad tros om detta Mikael, passar det in med dina tankar som vi snällt väntar på om jordukaerlarnas verksamheter i Klomellien? Tänker mig detta gälla för den andra perioden av deras härjningar i södern, den som avslutades med Haral Krokig 456 eO, och inte helt lik hur det såg ut under den tidigare storhetstidens som avslutades ca 100 fO (som förslagsvis var då jorderna blandade sig med hamurerna och annars kämpade mot magillers och mercaners anfäder kring Maureflodens utlopp).

... Detta var ett folk som länge plågat södra Klomellien med sina plundringar och tributer men de var inte ett lika stort gissel för Garrika som de var för Yolev och Hisskov. Jordukaerlarna kom upp floderna i Yolev och vad som är dagens Nya Arno, drog sina skepp över land och tog sig vidare ner i Jaggaracksjön. Från små befästa hamnbaser, eller reden som de gärna kallades, låg sen hela den stora sjön tillgänglig. Nordborna höll sig dock huvudsakligen till den kusten av Hisskov. Skälet till detta var inte Garrikas lilla flotta utan de triskiska pirater som från Jaggaracks nordöstra del redan härjade sjön på sina stridstornförsedda klomuller. Ändå kom jordukaerlarna att orsaka Garrikas fall. Senhösten 412 eO när alla trodde att långskeppen dragit sig tillbaka till sina skyddade reden inför vintern kom ett massivt anfall mot Erfavelklostret. Ödet gjorde att Garrikas prinshertig Anovan då befann sig på visit hos solnunnorna och med sig hade han flera riddare från sitt garde och en mindre kontingent soldater. De hade inspekterat befästningsverken uppe på Tretorningen och blev nu överraskande klostrets försvarare. Jordukaerlarna hade tidigare lämnat Erfavel i fred, dels av klostrets svåra läge uppe på Serafudden, dels av fruktan för trisker i ryggen men också då äran i att döda försvarslösa kvinnor aldrig har ansetts som stor hos nordborna. Nu anföll de dock med tjugotre långskepp och prinshertigen skickade ilbud hem till Garrika om brådskande hjälp till klostret. "För Erfavel, Etins livgivare, och Garrikas ära" löd kallelsen. Hela Garrikas här tågade mot norr och lyckades faktisk nå fram innan det var för sent. Jordukaerlarna hade dock intagit delar av Serafudden och huvudstriden kom att ske inne i själva klosterkomplexet. Här föll prinshertig Anovan och närmare hälften av de garrikiska soldater men nordborna var förintade och klostret räddat. ...

Skulle också gärna villa veta varför jordukaerlarna just år 412 eO valde att plundra Erfavelklostret som de tidigare lämnat i fred?

[Mikael]

Vad tros om detta Mikael, passar det in med dina tankar som vi snällt väntar på om jordukaerlarnas verksamheter i Klomellien? Tänker mig detta gälla för den andra perioden av deras härjningar i södern, den som avslutades med Haral Krokig 456 eO, och inte helt lik hur det såg ut under den tidigare storhetstidens som avslutades ca 100 fO (som förslagsvis var då jorderna blandade sig med hamurerna och annars kämpade mot magillers och mercaners anfäder kring Maureflodens utlopp).

... Detta var ett folk som länge plågat södra Klomellien med sina plundringar och tributer men de var inte ett lika stort gissel för Garrika som de var för Yolev och Hisskov. Jordukaerlarna kom upp floderna i Yolev och vad som är dagens Nya Arno, drog sina skepp över land och tog sig vidare ner i Jaggaracksjön. Från små befästa hamnbaser, eller reden som de gärna kallades, låg sen hela den stora sjön tillgänglig. Nordborna höll sig dock huvudsakligen till den kusten av Hisskov. Skälet till detta var inte Garrikas lilla flotta utan de triskiska pirater som från Jaggaracks nordöstra del redan härjade sjön på sina stridstornförsedda klomuller. Ändå kom jordukaerlarna att orsaka Garrikas fall. Senhösten 412 eO när alla trodde att långskeppen dragit sig tillbaka till sina skyddade reden inför vintern kom ett massivt anfall mot Erfavelklostret. Ödet gjorde att Garrikas prinshertig Anovan då befann sig på visit hos solnunnorna och med sig hade han flera riddare från sitt garde och en mindre kontingent soldater. De hade inspekterat befästningsverken uppe på Tretorningen och blev nu överraskande klostrets försvarare. Jordukaerlarna hade tidigare lämnat Erfavel i fred, dels av klostrets svåra läge uppe på Serafudden, dels av fruktan för trisker i ryggen men också då äran i att döda försvarslösa kvinnor aldrig har ansetts som stor hos nordborna. Nu anföll de dock med tjugotre långskepp och prinshertigen skickade ilbud hem till Garrika om brådskande hjälp till klostret. "För Erfavel, Etins livgivare, och Garrikas ära" löd kallelsen. Hela Garrikas här tågade mot norr och lyckades faktisk nå fram innan det var för sent. Jordukaerlarna hade dock intagit delar av Serafudden och huvudstriden kom att ske inne i själva klosterkomplexet. Här föll prinshertig Anovan och närmare hälften av de garrikiska soldater men nordborna var förintade och klostret räddat. ...

Skulle också gärna villa veta varför jordukaerlarna just år 412 eO valde att plundra Erfavelklostret som de tidigare lämnat i fred?

Låter ok för mig...klosteret hade säkert blivit plundrat förr, men detta blev dödsstöten.

[Mikael]

Under 500-t fO hade plundringen mot södra Kard och Drylo blivit så framgångsrik att det under 400-t blev en årligen återkommande syssla för varje jordisk småjarl och hövding. Medan kvinnor, barn och gamla med hjälp av trälar brukade landets magra jordar och skog, så rövades både livsmedel , varor, slavar och rikedomar från Västerhavets kustländer ända ner till Faltraxnäs i Aidne.

Trakoriska öarna: Storjarlen Rotnar Storblote förde också en expedition bortom Svalöarna i väster och utforskade de öar som idag kallas Trakorien, ca 465 fO. Öarna var kända av nordborna från stormblåsta och felnavigerande sjöbusars historier. På den nordligaste ön mötte expeditionen först ett krigiskt eldkastande folk. Efter att "vild eld" sänkt flera skepp och man i land mött besvärjare som skickade tusenbenta sköldmonster mot dem, lämnade man ön ifred och for vidare. På nästa ö fann man inget annat än primitiva folk utan rikedom. En expedition inåt land konstaterade att inlandet var onaturligt hett och befolkat av storvuxna jägare utan silver eller guld. Trots att infödingarna varnade för trollkarlar och tjurmän längre söderut följde Storblotes flotta öns kust söderut och passerade vilda klippiga kuster och täta skogar innan man en omensfylld natt skådade trollkarlarnas violetta himlar och såg eldar brinna på bergstopparna. Efter det rysliga erfarenheterna i norr tvingades jarlen av sina mannar att vända flotta österut igen. På dagens Saphyna fann man dock byte hos fredliga bönder vars hövdingar man efter initial plundring fick årlig tribut ifrån under de kommande 350 åren. Endast under svältår i Jorduashur plundrade man på Saphyna. På Paratorna fann man ett folk som man kuvade och Rotnar lämnade en mäktig hird på öns östkust att härska över undersåtarnas då största by (i dagens Rung) och Saphyna.

Det kontinentaljoriska riket och övriga Drylo hade under lång tid varit allt hårdare ansatta av jordernas plundring, men starka befästningar och organiserat kustförsvar hade förhindrat större invasioner. Under 400-t blev dock spänningarna mellan det joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. De inre striderna innebar att kustförsvaren inte underhölls och försvagades. Detta var jorderna inte sena att utnyttja och deras nu regelrätta invasioner och plundring av flera större kuststäder är en stor faktor till att det Kontinentaljoriska riket går under. Jordernas skepp tar sig djupare inåt land längs floderna och når tidigare förskonade områden. Jorderna anlägger till och med permanenta läger, reden, på öar i eller i anslutning till floderna och jorderna utgjorde därefter ett hot inte bara under sommaren utan större delen av året.
Dessa mer permanenta läger blir mot slutet av 400-t brohuvuden för de invasioner och kolonisationer som sker i Drylo.

Delar av dagens Magilre och större delen av Klomellien kuvas under deras yxor innan århundradet är över, men även i belgothernas och sardernas länder, kring Vintervattnet och i Mirel tog jorderna permanent tribut. Kring år 400 fO sker viss frivillig utvandring från Jorduashur till Aidnes Nordmark där man blandar sig med de lokala barbarfolken och betalar skatt till Storjarlen i norr.

[gtjorgo]

Ser väldigt bra ut!

[birkebeineren]

Trevligt, väntat på denna bit av historien.

Några kommentarer:

Under 500-t fO hade plundringen mot södra Kard och Drylo blivit så framgångsrik att det under 400-t blev en årligen återkommande syssla för varje jordisk småjarl och hövding. Medan kvinnor, barn och gamla med hjälp av trälar brukade landets magra jordar och skog, så rövades både livsmedel , varor, slavar och rikedomar från Västerhavets kustländer ända ner till Faltraxnäs.

Får jag föreslå att sista meningen får tillägget "...i Aidne"?

Trakoriska öarna: Storjarlen Rotnar Storblote förde också en expedition bortom Svalöarna i väster och utforskade de öar som idag kallas Trakorien, ca 465 fO. Öarna var kända av nordborna från stormblåsta och felnavigerande sjöbusars historier. Expeditionen mötte först ett krigiskt eldkastande folk på en ö man senare gav namnet ”dödsriket Isaker”. Ön lämnades efter intensiva strider och ansågs sedan dess vara ondskefull och dominerad av farliga dödsdyrkare. På ön väster om Isaker fann man inget annat än primitiva folk utan rikedom. En expedition inåt land konstaterade att inlandet var onaturligt hett och befolkat av storvuxna jägare utan silver eller guld. Trots att infödingarna varnade för trollkarlar och tjurmän längre söderut följde Storblotes flotta öns kust söderut och passerade vilda klippiga kuster och täta skogar innan man en omensfylld natt skådade trollkarlarnas violetta himlar. Efter det rysliga erfarenheterna på Isaker tvingades jarlen av sina mannar att vända flotta österut igen. På dagens Saphyna fann man dock byte hos fredliga bönder vars hövdingar man efter initial plundring fick årlig tribut ifrån under de kommande 350 åren. Endast under svältår i Jorduashur plundrade man på Saphyna. På Paratorna fann man ett folk som man kuvade och Rotnar lämnade en mäktig hird på öns östkust att härska över undersåtarnas då största by (i dagens Rung) och Saphyna.

Om du med "dödsriket Isaker" menar staden Isakra (eller Esach-Rha som den först hette) så grundas inte denna före ca 400 fO. Tror också du velat ändra detta årtalet till 300 fO, något om att årtalen var blandade i Trakorien-modulen s. 55?

Drylo och det Kontinentaljoriska riket hade under lång tid varit allt hårdare ansatta av jordernas plundring, men starka befästningar och organiserat kustförsvar hade förhindrat större invasioner. Under 400-t blev dock spänningarna mellan det joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. De inre striderna innebar att kustförsvaren inte underhölls och försvagades. Detta var jorderna inte sena att utnyttja och deras nu regelrätta invasioner och plundring av flera större kuststäder är en stor faktor till att det Kontinentaljoriska riket går under. Jordernas skepp tar sig djupare inåt land längs floderna och når tidigare förskonade områden. Jorderna anlägger till och med permanenta läger, reden, på öar i eller i anslutning till floderna och jorderna utgjorde därefter ett hot inte bara under sommaren utan större delen av året.
Dessa mer permanenta läger blir mot slutet av 400-t brohuvuden för de invasioner och kolonisationer som sker i Drylo.

Om du ändrar ordlyden i den inledande meningen till "Det kontinentaljoriska riket och övriga Drylo hade under..." blir det tydligare för läsaren att den omtalade statsbildningen är en del av regionen Drylo och att det inte rör sig om olika områden.

Delar av dagens Magilre och större delen av Klomellien kuvas under deras yxor innan århundradet är över, men även i belgothernas Nordland, sardernas länder, kring Vintervattnet och i Mirel tog jorderna permanent tribut. Kring år 400 sker viss frivillig utvandring från Jorduashur till Aidnes Nordmark där man blandar sig med de lokala barbarfolken och betalar skatt till Storjarlen i norr.

Nordland var ett namn ranerna gav denna delen av sitt rike efter att de tok kontroll över området. Skriv förslagsvis bara "belgothernas riken".

[Mikael]

Skall se över delen om trakorien, iövrigt justerat.

[Mikael]

300-t jorderna färdades nu också österut. Man koloniserade nya områden på Kards östkust och även på Orghinska halvön i Drakrännan. Man både handlade och plundrade hos Barbias folk.
I västerled fortsätter plundringen av Västerhavets kuster.
Under jarl Botvin Drakes tid ca 320 fO omfattade Jorduashur hela norra Kard, samt kolonier i sydligaste Orghin, Rung, Magilre och Klomellien. Även ett par fästen längs floden Ommardau (även känd som Vitvindlan eller Ormartau)

[Mikael]

Spridda idéer om storhetstiden har nu postats runt om i relevanta trådar. Ser fram emot kommentarer.