Hynsolge

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Albrekt
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 646
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Inlägg av Albrekt »

SrednaS skrev:Detta innebär också att adeln ställs inför ganska svåra ekonomiska utmaningar, eftersom det inte direkt är gratis att använda sig av legosoldater.
Tidspress adderar ytterligare en intressant komplexitet till situationen.

Adeln är desperata för ett avgörande slag innan deras legohärar deserterar p.g.a. utebliven lön. Det ligger därför i Nya Arméns befäls intresse att vänta. Adeln använder dock grymhet mot folket för att tvinga ut motståndarna på fältet. Detta sätter oerhörd moralisk tidspress på Nya Armén vars soldater successivt demoraliseras av att se sina familjer slaktas. Det är därför den Nya Armén ser sig tvungen att rekrytera egna legosoldater och antagligen kommer att anfalla.

Men varifrån har Nya Armén fått pengar till sin legohär? Eller hoppas de att ett snabbt avgörande kommer att ge dem tillgång till adelns skatter? Vad händer i så fall (om de skulle vinna) om de finner adelsmännens skattkistor tomma?
SrednaS
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 90
Blev medlem: 2012-08-04 19:20
Ort: Göteborg

Inlägg av SrednaS »

Krasst uttryckt så rekryterar Nya Armén legosoldater för att gubbarna på Äventyrsspel ville få med RP:na i kriget :wink:
Du skapar en jäkligt intressant dynamik i hur tidspressen påverkar de olika sidorna på helt olika sätt, och jag håller med dig i allt annat än varför legosoldaterna rekryteras. Jag tror att det är bättre om Nya Armén rekryterar mindre mängder legosoldater därför att det råder brist på tränade, erfarna soldater. Kanske har bovarerna lyckats vinna ett fältslag på sådant vis att Stenklo tvingats inse att hans bondearméers stridsmoral är ganska ömtålig?

Och definitivt kan Hynsolges ekonomi ha skadats av inbördeskriget i sådan utsträckning att Nya Armén och kungen kommer ställas inför flera svåra utmaningar även om de vinner kriget. Att betala legoknektarna är en självklar utmaning, likaså att försöka avgöra hur den nya maktstrukturen ska se ut och vilka Mabtubve som man kan lita på. Man måste hantera de översvämningsdrabbade bovarierna i söder och alla stråtrövare och Fria ligor som har dykt upp här och var.
Användarens profilbild
Albrekt
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 646
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Inlägg av Albrekt »

SrednaS skrev:Jag tror att det är bättre om Nya Armén rekryterar mindre mängder legosoldater därför att det råder brist på tränade, erfarna soldater.
Ja. :) Det passar samman alltihop. Nya Armén pressas att anfalla eftersom deras moral faller. Ett anfall just nu skulle dock förloras p.g.a. moralen, men också eftersom adelns trupper helt enkelt är mer erfarna och bättre rustade. Enda lösningen är att hitta tuffa kämpar på annat håll så fort som möjligt och anfalla när man tror man kan vinna.

Möjligt äventyrsscenario: RPna skickas av Stenklo att skaffa pengar som desperat behövs att betala för legorekrytering. Detta kan bestå i att göra inbrott i en bovars privata skattkammare, att undersöka rykten om en försvunnen skatt, eller att segla ett skepp med krigsfångar till Krilloans slavmarknad (hemligt uppdrag eftersom Nya Armén officiellt är emot slavhandel). Tiden är knapp och RPna måste hela tiden hålla ett öga på timglaset...
SrednaS
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 90
Blev medlem: 2012-08-04 19:20
Ort: Göteborg

Inlägg av SrednaS »

Glöm Krilloan, det är för långt bort, sälj dem till Vicotnik för medicinska experiment! :twisted:
Och genom att terrorisera Nya Arméns områden kan Ståhlkänga försämra relationen mellan dem och kungen. Medan Mefimor försöker besegra bovarerna i norr, skriker Nya Armén att han snarast måste göra något åt Ståhlkänga.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Det drastiska steget att anlita svartfolk som legosoldater beror förmodligen på pengabrist hos adeln. Svartfolken kan troligen fås att kämpa mot att få möjligheten att plundra och skövla fritt bland människorna. Anarghel Ståhlkänga har med denna taktik kanske funnit en lösning som kan vända kriget till hans och adelns fördel. Svartfolken skulle kunna vara mycket användbara om de släpps loss mot bondebefolkningen på natten för att härja och sedan under dagen ges skydd av bovarens andra trupper och befästningar.
SrednaS
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 90
Blev medlem: 2012-08-04 19:20
Ort: Göteborg

Inlägg av SrednaS »

Precis, nu börjar det växa fram en bra bild av adelns/Ståhlkängas strategi.
SrednaS
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 90
Blev medlem: 2012-08-04 19:20
Ort: Göteborg

Re: Hynsolge

Inlägg av SrednaS »

Anarghel Ståhlkänga Mauroc
(Eller vad man får om man blandar en ond Abraham Lincoln från sydstaterna med Gustav Vasa)
Innan Hynsolgeupproret bröt ut var Anarghel Ståhlkänga Mauroc en förhållandevis bra och anständig bovar, med hynsolgiska mått mätt. Anarghel kunde tack vare hamnstaden Fervidun och de rikedomar som den drog in åt honom kosta på sig att inte förtrycka sina bönder allt för hårt, och deras skatter var lägre och deras liv aningen drägligare än deras landsmän, så länge som de visste sitt plats. Upproret har dock kommit att väcka maktmänniskan i honom och förvandlat Anarghel till att bli långt mer hänsynslös än vad han tidigare trodde var möjligt.

När Boris Guldstenck genom sin dumhet och grymhet provocerade fram upproret var Anarghel redan på väg att bli Hynsolges mäktigaste man. Hans säte – Fervidun – var ju Hynsolges enda verkliga hamnstad, vilket gav honom kontrollen över merparten av landets import och export. Genom denna växande inkomstkälla skulle ätten Mauroc inom ett århundrade ha skaffat sig en position som Hynsolges mäktigaste aktör, oavsett vad kungaätten hade att säga om det.

Upproret hotade dock denna utveckling genom att drastiskt försämra ekonomin, och hotet växte sig än större när Mefimor IV tog chansen att använda upproret som en ursäkt till att göra sig av med sin starkaste vasall. Till att börja med presenterades krav om att Anarghel öppet skulle ställa sig på kungens och folkets sida, i förlängningen ingenting annat än ett krav att han skulle förråda sina medbovarer och den rådande samhällsordningen. När han vägrade, tog Mefimor givetvis detta som en förevändning att förklara honom krig. Anarghel ser sig därmed som den angripna parten, och upproret är hans chans att inte bara göra sig av med både denna klåfingrige dåre till kung och de blodtörstigaste och dummaste av hans medbovarer, utan även att fullborda sina planer om ätten Maurocs maktövertagande mycket snabbare än vad han någonsin kunnat hoppas på. I bästa fall kommer det vara Anarghel som störtar kungamakten, inte någon av hans söner eller sonsöner.

Anarghels målsättning är därför att vinna kriget mot kungen och Nya Armén, för att därefter ta direkt kontroll över både Hamellien och Baldor och därigenom skapa en enad maktbas i nordöstra Hynsolge som dessutom innefattar rikets två viktigaste städer. Indirekt önskar han även ta kontroll över de resterande bovarierna, både för att säkra Maurocs position och för att förhindra att fler uppror provoceras fram. Brangoria bör inte vara alltför svårt att ta över, Riikov är hårt pressad och har dessutom Guldstenck som en black om foten, medan de sydligaste bovarerna i praktiken är maktlösa och aldrig skulle klara sig på egen hand. Bovarerna Spiutspethz i Jamarund och Ladroc i Varpodia är bägge två för svaga för att besegra rebellerna utan hjälp utifrån, medan Olsé i Baldor och Merriod i Metipov bägge två är förrädare som ska bestraffas för sitt svek. Galdinors Abgan Wijke och Kunhagas Tanwin Widor har bägge två jagats på flykten av rebellerna, och tyr sig nu till Anarghel.

Anarghel är en pragmatiker och alltmer av en utpräglad maktmänniska. Snarare än att hysa en blind tilltro till Angusiakultens läror om adelns förträfflighet och dess rätt att trycka ner folket, motiveras Anarghel framförallt av två saker: hans strävan efter att försvara den egna ätten, samt hans övertygelse om att inget annat styrelseskick än det feodala fungerar. Bönder kan inte förväntas styra sig själva, och en kungamakt utan någon adel skulle inte besitta någon möjlighet att utöva sin makt. Vad som istället behövs är en stark och mäktig adel som kan upprätthålla en sträng men rättvis ordning. Denna politiska grundinställning förklarar även Anarghels syn på den Nya Armén, nämligen att Stenklo och hans närmaste män inte är något annat än ersättare till de män som de har störtat. I slutändan kommer det feodala systemet att bestå.

Ståhlkängas plan
För att uppfylla sina mål, ämnar Anarghel först utnyttja Nya Arméns svaga punkter och sina egna styrkor. Som Anarghel ser det är Nya Armén den numerärt mäktigaste militära styrkan i Hynsolge, men majoriteten av deras trupper är lokal milis som inte är särskilt effektiv till att börja med, och vars effektivitet sjunker ju längre bort från deras hemtrakter de kommer. Utöver milisen finns inte mycket, Nya Arméns svaga ekonomiska position tillåter inte att man anställer några stora mängder legosoldater, och den egna kärnan av erfarna och åtminstone hyfsat professionella trupper är relativt liten. Nya Arméns kavalleri är svagt och lider dessutom av en omfattade brist på hästar. Alla dessa svagheter förvärras av det inte finns någon egentlig ekonomisk infrastruktur som Nya Armén kan förlita sig på. De bovarier som har erövrats var aldrig särskilt rika, och krigets härjningar har inte gjort saker och ting bättre där. Det enda sättet genom vilket Stenklo snabbt kan förbättra sin ekonomiska situation är genom att beskatta sina nya undersåtar lika hårt som eller än hårdare än de bovarer han störtat.

I motsats till den numerärt överlägsna men klumpiga Nya Armén är Anarghels styrkor hans omfattande skattkista och det faktum att hans relativt lilla styrka av legoknektar är professionella och snabbrörliga. Denna legoknektshär kommer dessutom att växa sig avsevärt större inom den närmsta framtiden, tack vare Anarghels samarbete med den Trakoriske kondottiären Belagatt Fusjas. Denne är för närvarande utomlands, där han kontrakterar flera olika mindre legostyrkor till kontrakt som kommer att börja gälla om några månader. Den andra av Anarghels allierade som faktiskt kan bidra med något annat än att fungera som en bulvan är Azeron Dorder, en halvefarisk felicisk kapare som leder Sirigons lilla men relativt slagkraftiga flotta. Anarghels tredje allierade är Modur Tyrkkh-Grobba, hövding för orchklanen Ignar-Kah, den galna elden, som redan börjat röra sig söderut från sina hemtrakter i Nidabergen för att härja i Hynsolges inre.

Anarghels plan består av två steg. Det första är att använda hans flotta, förstärkt av mindre handelskepp och kustgående fartyg, till att landsätta legostyrkor längs med Hynsolges långa kust, varifrån de kommer att bränna och plundra inåt landet innan de återvänder till fartygen och drar vidare. Genom att utöva terror mot lokalbefolkningen i dessa kustområden, hoppas Anarghel tvinga Nya Armén till att välja mellan att positionera om sina huvudstyrkor för att förhindra fler räder, och därigenom försämra sin strategiska position, eller ignorera attackerna och därigenom väcka folkets missnöje. Samtidigt kommer Ignar-Kah se till att hålla Rojalisterna upptagna med sina räder.

Efter några månader av terrorkampanjer och plundring, vilket kommer att öka pressen på bägge hans motståndare, kommer Anarghel sedan att slå till genom att landsätta de legostyrkor vars kontrakt nyligen trätt i kraft och låta dom avancera mot Hamellien. Planen är att allvarligt skada de av orcherna försvagade Rojalisterna för att sedan vända sig söderut och krossa Nya Arméns kärntrupper utanför antingen Gråborg eller Orlangin. Om allt går som det ska, kommer maktbalansen ha förskjutits till Anarghels fördel. Och även om framgången inte blir total, är hans förhoppning att det ska räcka för att tvinga Mefimor till en förhandlingsfred i vilken ätten Mauroc tillåts ta kontroll över antingen Baldor eller Brangoria.

Det är en riskabel plan, med flera punkter som kan gå snett, och i skapandet av den har Anarghel låtit sig dras in i ett antal allianser med allt ifrån felicier till svartfolk, men det är den plan som han hoppas kan tillåta honom vinna kriget trots sin numerära underlägsenhet.

(Så, efter att ha varit borta alldeles för länge har jag äntligen slängt ihop ett första utkast till vad jag hoppas är en nyanserad och intelligent skurk som dock inte blir fånig genom att han gör precis allting rätt)
Användarens profilbild
Albrekt
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 646
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Re: Hynsolge

Inlägg av Albrekt »

Det var väntan värt! Helbra!
"Så framt han vill älska vår nåd och vår vrede fly."
SrednaS
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 90
Blev medlem: 2012-08-04 19:20
Ort: Göteborg

Re: Hynsolge

Inlägg av SrednaS »

Tack! :D
Insåg att det ju enligt SL-boken var Mefimor som attackerade Anarghel, inte tvärtom, och det öppnar ju upp för en massa spännande bakgrundshistoria om intrigerandet som låg bakom det beslutet. Mitt förslag är att Mefimor målade in sig i ett hörn genom att överskatta sin egen styrka i förhandlingarna med Anarghel, och i slutändan tvingades förklara honom krig eftersom han inte kunde få honom med sig eller vågade lämna honom fri att attackera närhelst han ville.
SrednaS
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 90
Blev medlem: 2012-08-04 19:20
Ort: Göteborg

Re: Hynsolge

Inlägg av SrednaS »

Bovarer och stråtrövare
Bovarernas trupper
De rebelliska bovarernas trupper kan delas in i två större grupper, den kosmopolitiska grupp legoknektar som är i Maurocs sold och de soldater som tjänar bovarerna Riikov av Brangoria, Ladroc av Varpodia och Spiutspethz av Jamarund.

Sirigon är det ekonomiskt starkaste bovariet i Hynsolge, främst tack vare att det är i dess huvudstad Fervidun som Hynsolges enda riktiga hamn är belägen. Detta innebär också att Anarghel Ståhlkänga Mauroc är Hynsolges rikaste man, möjligen med undantag för kung Mefimor. Ända sedan dess att kungen i början av 606 e.O förklarade Sirigon krig, har Ståhlkänga använt delar av sin betydande förmögenhet till att hyra in diverse legoknektar. Dessa har rekryterats på flera olika sätt. Rekryteringen bestod till en början av att rekryterare begav sig iväg till passande hamnstäder och där kontrakterade ett antal individuella legoknektar som sedan blev till delar av olika förband när de anlände i Fervidun. Detta var den vanliga metoden under de första månaderna av upproret, fram tills det att Mauroc ansåg att hans styrkor var tillräckligt starka för att kunna försvara hans bovari. Då omfattade de cirka 600 legoknektar, främst tungt infanteri, hans egna knezher, hans marechzers trupper och Angusiakultens tunga kavalleri och likaledes tunga infanteri. Allt som allt var det en förhållandevis liten men mycket slagkraftig styrka som Ståhlkänga nu hade till sitt förfogande. Sirigons armé fortsatte sedan att expandera, om än i relativt måttlig skala. Ståhlkänga och hans anhängares första prioritering efter att ha skapat en armé stark nog att försvara Sirigon var att ytterligare förstärka den egna sidan och börja utföra räder mot Rojalisterna och Nya Armén.

Bortsett från dessa mindre räder, har Mauroc hållit sig på defensiven och nöjt sig med att vänta ut såväl Rojalisterna som Nya Armén. I jämförelse med dom är hans ekonomiska position bättre, då Sirigon inte bara är Hynsolges rikaste bovari, utan dessutom har lyckats förbli relativt förskonat från krigets förstörelse. Nu när hans fienders ekonomiska position verkar vara tillräckligt ekonomiskt försvagad och deras strategiska åtaganden växt sig allt större, har Mauroc även börjat kontraktera större grupper av legoknektar som ett led i förberedelserna för den offensiv genom vilken han hoppas avgöra kriget och behålla eller rentav utöka sin makt.

Utöver sina egna trupper och de legoknektar som han rekryterat, har Maurocs styrkor förstärkts utav de knezher som tillsammans med sina bovarer flytt till Sirigon. Delvis är det för att behålla kontrollen över dessa som Mauroc fortfarande stödjer Wijke och Widor.
Utav bovarernas totalt cirka 6500 man, kontrollerar Mauroc mer än 5000, inklusive 1500 legoknektar och merparten av Angusiakultens rättsskipare.

När det gäller de övriga bovarierna, är deras situationer mycket svagare. Starkast är Brangorias Rigurt Riikov, med 300 knezher och andra kavallerister samt cirka 500 infanterister. Utav de senare är merparten legoknektar, främst inhemska. Likt Mauroc har Riikov kontakter med svartfolk, och kommer snart ha tillgång till 400 orchiska legoknektar.
Mervidar Spiutspethz i Jamarund och Ervidar Ladroc i Varpodia kontrollerar merparten av vad som återstår, främst i formen av överlevande knezher och garnisonerna i deras belägrade borgar. Spiutspethz har dock fördelen att fred fortfarande råder mellan honom och hans svärson Mefimor, (EBÄ, s. 15) varför han än så länge enbart behöver oroa sig för Nya Arméns lokala styrkor i Jamarund. Ladroc är däremot mer illa ute, bortsett från att han förlorat många knezher som sökt sig till andra bovarier, främst Sirigon, är hans bovari illa skadat av härjningar från såväl mänskliga stråtrövare som svartfolk vilka vandrar inåt i landet från deras territorier i Nida- och Grynnerbergen. I nuläget kontrollerar Ladroc och hans kvarvarande marechzer inte mycket mer än huvudorten Bolbosa samt ett antal mindre enklaver.

Mesalhim Gardacs totala truppstyrka uppgår inte till mycket mer än 100, knezher och marechzer som utgör spillrorna av hans feodala styre som det såg ut innan översvämningarna och upproret. I nuläget är Gardac inte mycket mer än en hyfsat stark rövarbaron, och hans inflytande i sitt gamla bovari mycket litet. Osruc Mercov och hans ätt har flytt till Krun, och deras militära följe omfattar inte mer än ett dussin kvarvarande knezher.

Stråtrövare:
Stråtrövare i Hynsolge är inte främst banditer som håller till vid större och mindre handelsleder, utan istället snarare ett samlingsbegrepp för olika väpnade grupper som inte strider för någon sida i inbördeskriget. Till stråtrövarna räknas de desertörer, vanliga kriminella och andra som slutit sig samman i större och mindre band för att dra fördel av bristen på lag och ordning genom att göra landsbygden osäker och pressa bönderna på mat och andra naturtillgångar. I takt med att Nya Arméns milissystem vuxit sig starkare har dock dessa pressats bort från de områden som den kontrollerar, men de förblir ett problem i resten av landet. I synnerhet i södra och östra Hynsolge finns det fortfarande gott om sådana band.

Kaoset i södra Hynsolge är också den främsta orsaken till skapandet av Fria Ligan, en lös sammanslutning av olika byar och grupperingar som till att börja med fungerade som en form av försvar mot de laglösa. Fria Ligans lösa och brokiga natur var till att börja med nödvändig, ju större numerär desto starkare var man, men har kommit att orsaka stora problem då bland annat vissa grupper inom den kommit att ägna sig åt beskyddarverksamhet. I dagsläget omfattar Fria Ligan alltifrån lokala starka män som vill hålla ordning till dess att centralmakten återvänder, till de som bevara den nuvarande situationen och hålla såväl kungen som Stenklo som bovarerna borta. Oavsett vilket vägrar man att låta sig dras in i inbördeskriget.

Ytterligare en kategori av stråtrövare återfinns inom såväl Fria Ligan som Nya Armén, och det är de lokala styrkor som låtit sig dras in i revirstrider med grannar och våldsammare fortsättningar på gamla byagräl. Fejder som trycktes ner under det senaste århundradets allt hårdare styre har nu blossat upp igen.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Hynsolge

Inlägg av birkebeineren »

Mycket bra fördjupning av bovar Ståhlkänga! :D Även att se hur de olika andra aktörerna under Upproret tänker och agerar.

En fråga värt att fundera över är hur djupa Sirigons skattkistor är? Fervidun är Hynsolges enda hamnstad av betydelse men hur har Upproret påverkat handeln? Den borde rimligtvis inte flöda helt som förut även om Sirigon, delar av Brangoria och flodlederna upp mot Varpodia och Jammarund borde kunna vara säkra för handel och produktion av exportvaror?
SrednaS
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 90
Blev medlem: 2012-08-04 19:20
Ort: Göteborg

Re: Hynsolge

Inlägg av SrednaS »

Tack! :D

Jo, min tanke är väl att Ståhlkänga än så länge klarat sig på vad som fanns i hans skattkistor, men att han förlorat pengar ända sedan upproret inleddes. Det är även därför som han satsar på en stor, snabb offensiv för att krossa sina motståndare, hans tillgångar räcker inte till mer. Tack vare sina reserver har han kunnat bekosta legotrupperna så här långt, men snart når han det läge då han måste expandera snabbt och försöka avgöra kriget, eller se sina skattkistor sina.
Om kriget skulle bli längre, antar jag att han får börja lova bort bovarier till diverse kondottiärer i utbyte mot fortsatt stöd, vilket de andra bovarerna så klart inte skulle uppskatta.

Det är jäkligt bra av dig att nämna i vilken utsträckning som Hynsolge fortfarande exporterar något. Tror att vi har varit inne på det tidigare, men EA-SL nämner enbart export av hantverk och avelshingstar, och ni har väl tidigare kommit fram till att de senare kommer främst från Jamarund, samt möjligen även exporteras landvägen?
Hursomhelst så tror jag att du har rätt i att Sirigon och delar av Brangoria är de främsta kvarvarande exportörerna. Det vore intressant om borgarna i Gråborg för att kunna exportera sina varor har tvingats finansiera Maurocs krigföring.
Däremot är jag mindre säker på hur de där flodlederna ser ut på den uppdaterade kartan. Finns det någon politisk karta över Hynsolge? Kanske borde det placeras någon mindre handelsort i klykan mellan Siri- och Neamdarfloden? Att Gråborg sedan verkar ligga vid Sirifloden ökar ju bara vikten av att Nya Armén erövrar den om den också är en handelsled mellan de kvarvarande bovarerna i norr och Mauroc.

Edit: Jösses, ser ju att Hynsolgiskt vin omnämns i Caddomodulen. Finns det, eller är det en del av bluffen som den arrogante echten utsattes för?

Edit 2: Som jag ser det finns det två möjliga sätt på vilka adeln förtryckte bönderna innan upproret: antingen beskattade man deras produktion (av spannmål, möjligen också boskap) hårt och exporterade överskottet, eller så fick de arbeta åt bovarerna som tack för deras beskydd. Möjligen förekom en kombination av de två, eller lokala variationer. Det senare är ganska lockande, eftersom det öppnar upp för olika typer av produktion (vin, boskap) där bönderna fått utföra allt grovarbete och bovarerna hämtat hem de stora vinsterna. Detta öppnar också upp för möjligheten till klassförrädare som arbetar som förmän på vingårdarna osv.
Kollar man sedan på kartan så finns det ett flertal ganska rejäla skogar, däribland Hyllmarskogen som också ligger vid Sirifloden. Kan Hynsolge ha exporterat timmer nedhuggen av tvångsvärvade bönder?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Hynsolge

Inlägg av Mikael »

Ahhh äventyr i Hynsolge lockar! :D
SrednaS
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 90
Blev medlem: 2012-08-04 19:20
Ort: Göteborg

Re: Hynsolge

Inlägg av SrednaS »

Här har vi några andra som kanske också är lockade av äventyr i Hynsolge :D

Utländska grupperingar
Felicien
Felicierna är inblandade i det hynsolgiska inbördeskriget främst genom de många legoknektar som främst slåss på bovarernas sida, samt kungafamiljens stöd till Mefimor. Kuthegils stöd, den mest iögonfallande formen av vilket är hans styvbror Mahariolon och dennes kompani av frivilliga som varje sommar slåss på rojalisternas sida, begränsas dock av att Mefimor inte vill att Hynsolge ska bli till bara en bricka i Kuthegils planer att ta kontroll över Kopparhavet. Mefimors oro underblåses av det inflytande som Kuthegil har över Kungliga Armén. Detta kommer av att en stor del av rojalisternas sekulära kavalleri har sitt ursprung som feliciska legosoldater under hynsolgiska kondottiärer, vilka valt att återvända hem för att delta i inbördeskriget.
De två länderna har dock slutit en defensiv allians, och ett för Felicien mycket fördelaktigt handels- och fiskeavtal. Hynsolge är också ett av de få länder som Felicien har ingått dynastiska äktenskap med, till exempel så är Mahariolon Mefimors kusin på fädernet. Frågan är om Hynsolge på sikt kan undvika att bli en felicisk lydstat.

Paradoxalt nog är även bovarerna av tradition positivt inställda till Felicien, en attityd som bland annat motiveras av drömmar om att en dag erövra ny mark från Berendien. Denna positiva attityd stärks av närvaron av de många feliciska legoknektar som slåss på bovarernas sida, i synnerhet eftersom dessa förband har infiltrerats av agenter från Spindelns sällskap, vilka propagerar för en nära relation mellan de två länderna. Kuthegil själv är inte medveten om detta, då ledande figurer inom Spindelns sällskap på egen hand beslutat att Felicien och Hynsolge måste förbli nära vänner, oavsett vilken sida som till sist kommer segrande ur upproret.

Berendien
Relationerna mellan Berendien och Hynsolge har aldrig varit särskilt goda, men upproret har ytterligare försämrat dem. Den handel som förekommit via karavantraden från norra Berendien genom Hynsolge via Grynnerpasset in i Cereval har minskat tack vare upproret, och olika partisaner, oftast med koppling till rojalisterna, utkräver ofta ”tull” av de karavaner som fortfarande passerar genom norra Hynsolge. Även bovar Djauromir Olsé i Baldor, som tidigare utkrävt en godtagbar tull på handeln och dessutom haft förhållandevis goda relationer till berendierna, har höjt denna sedan det att han 607 e.o. tvingades ansluta sig till rojalisterna. Vidare har den hynsolgiska exporten av hästar, vilken tidigare skett via den nordliga handelstraden, avbrutits nästan helt till följd av upproret. Även handeln med Grynnerbergens dvärgar har skadats på grund av oroligheterna. Allt detta har skadat staden Lindaros ekonomi, och många utav stadens köpmän och styrande är bland de som mest högljutt kritiserar Mefimor och Stenklo. Mycket av handeln mellan Lindaros och Hynsolge sker nu istället via berendiska smugglare, som handlar med hynsolgiska rebeller, bovarer och plundrare, och vars handel undgår beskattning i Lindaros. De styrande i Berendien oroar sig i sin tur för vad som kommer att ske om kungen och Stenklo går segrande ur inbördeskriget:
  • Kommer Mefimor önska ena landet genom att fokusera på en yttre fiende?
    Vad händer med landtraden mot norra Hynsolge och vidare in Cereval?
    Kommer Mefimor höja tullarna?
Ännu så länge har man inte lyckats enas om hur situationen i Hynsolge ska hanteras, och två fraktioner har bildats. Den första utav dessa menar att Hynsolge är ett hot, och att en allians mellan Hynsolge och Felicien är ett sannolikt scenario om Mefimor vinner, varför stöd bör skickas till bovarerna innan det är för sent. Den andra fraktionen hävdar istället att vad som behövs är förbättrade relationer till Mefimor, och att Nidland är en mycket mer sannolik yttre fiende, vare sig Mefimor bestämmer sig för att sådan behövs eller ej.

Dvärgarna
Eftersom Dvärgarnas marsch 419 e.o. starkt bidrog till att Hynsolge förlorade det som idag är Nidland, är det inte förvånande att relationerna mellan Hynsolge och dvärgkungarikena Imiht-da-Khôn och Tarat-Khôn inte är särskilt varma. Handel har dock tidigare förekommit, men genomgick en långvarig nedgång efter marschen, och snarare än hynsolgiska köpmän var det berendiska dito som gynnades när handeln återhämtade sig. Situationen förvärrades av att hynsolgierna inte har särskilt mycket att erbjuda dvärgarna, i synnerhet som marknaden för hästar inte är särskilt stor i dvärgkungadömena. Vad den handel som förekommit istället har inbegripit är istället timmer från Hyllmarskogen och Ostersskog. Sedan en viss Måånskölds angrepp 609 eO är dock alla förbindelser mellan Tarat-Khôn och omvärlden brutna, vilket ytterligare skadat handeln och resulterat i att ännu färre handelsmän dristar sig till att göra den långa, svåra och farliga färden österut från Lindaros.

(Snickrade ihop det här med hjälp av vad som redan skrivits om Berendien och Felicien)
Senast redigerad av SrednaS den 2014-05-18 17:27, redigerad totalt 1 gånger.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Hynsolge

Inlägg av birkebeineren »

Timmer från Hyllmarskogen är kanske något dvärgarna i riket Imith-da-Kohn är intresserade av? Det står i Helvetesfortet att dvärgarna avbryter sin kontakt med hynsolgierna 609 eO efter att en viss Måånsköld försökte erövra en av deras portar men detta kan eventuellt gälla endast riket Tarath-Kohn?

Angående produktion så tror jag det står något om citronodlingar utanför Gråborg i äventyret Enjörningen och Drakormen i EAÄ?
Skriv svar