Öh, minns ni mig, hoppas det i alla fall, varit lite "off" projektet men så sakteliga börjat närma mig det hela igen (långsamt, långsamt)
Hittade i alla fall det här när jag gick igenom rullarna och skrifterna!
OBS påbörjad men ej avslutad artikel:
"Matlagning i Hynsolge, av Freznar Ljunder"
Gröt eller
Spezha som det heter i här i trakten spelar en stor roll i den hynsolgiska mathållningen, man avnjuter denna måltid såväl till vardags som till fest. Man kokar spezha på malet korn och vatten eller surmjölk. Till denna gröt kan det serveras bär eller honung men det är minst lika vanligt med något salt tillbehör som den sältade getosten eller en bit svinfläsk.
Boruk heter hynsolgernas vardagsbröd som har en stor plats i kosten för de armodiga på landsbygden. Boruk är en ojäst tillplattad brödkaka som bakas på vanligtvis korn eller råg i de stora bakugnar som finns i så gott som var mans hem.
Ett annat stående inslag på det hynsolgiska matbordet är fisken. Då Hynsolgerna under vissa delar av året är förbjudna av sin religion att äta kött så blir fisken ett drygt tillskott i deras mathållning.
Lokkra, Erbuth och
Rakrila är de sötvattensfiskar som fångas i inlandet Efter kusterna inbringas havstorsk och
Peruda av de skickliga yrkesfiskarna. Floderna i Hynsolge är även innehållsrika på ett skaldjur som liknar små drakar, dessa lobuster är delikata och faktiskt smakfulla och är en eftertraktad vara på marknadsdagarna.
Örter är vanliga för att krydda och smaksätta maten som tillagas. Salvia, timjan, koriander, rosmarin tillhör de mest utbredda. Vanligt är också att använda citrusfrukt och oliver i matlagningen.
Gouzchka är en synnerligen väldoftande och, fick jag senare också erfara, smakfull mustig gryta fylld med den ena godsaken efter den andra. Denna rätt som tillagas under underliga former när det vankas fest pågick under ett flertal timmar. Man börjar med att i ett lergods sänka ner det torkade viltköttet i marken varefter man i etapper (---)
Rotfruktsgrytan
Gerash är den vanligaste av landsortsbefolkningens vardagsrätter med ett hopkok av de rotsaker och betor man för tillfället förfogar över i hushållet. I den tryckande sommarhettan nödgas man förbruka dessa färskvaror innan de förfars och ruttnar bort.
Skogsvilt och fågel är tämligen vanligt tillskott i hynsolgerns kosthållning och välkomnande avbrott från fiskrätterna och rotfrukterna. Dock är vissa arter ut av viltet belagda med stränga bötesbelopp och spöstraff ifall de nedgörs utan tillsyningsmannens lov. Lagen kräver att vilt skall delas upp och tribut skall läggas till skogens ägare, i de flesta fall Marchzen i området.
Vad gäller de övriga inslagen i hynsolgiernas matlagning så är olika rotsaker som rova, kål och lök vanliga i de flesta kök. Morot och betor är också tämligen vanliga.
Vardagsdryckerna är förvisso av skilda slag. Konstigt nog så rädds inte Hynsolgerna att förtära vattnet som de hämtar vid sina floder och grävda brunnar, men det förtäljdes mig att det är sällan som orenheter i vattendragen uppträder och det slog mig senare att detta måste vara frukten av de talrika och strida forsarna. Populärt är en blandning av vatten och surmjölk som inte tilldrog mitt intresse nämnvärt. Rozhan var däremot en spännande brygd! Det var en dekokt av frukter, bär och som sötats med blad från en buske jag inte uppfattade namnet på. Efter ett flertal stora stop av denna välsmakande dryck kände jag en plötslig lust att bjuda upp skänkflickan som serverades oss i en tumultartad och icke så väl utförd svängom på det tunga ekbordet i salen. Det hela slutade med att jag tumlade huvudstupa ner i knät på en utländsk knekt som under långa haranger och vis irritation utryckte en önskan om att ge mig en passop. Det hela slutade med att min färdkamrat Eisinur lyckades avstyra det hela med ett handslag och några denarer.
Man bjöds även att smaka på det lokala ölet och det vidfarnes mig hastigt att det var något som man avnjöt i stora mängder i denna landsända och det var förvisso till min person icke av ondo...
Mezhina är namnet på en av Hynsolges lyxprodukter och stora exportvaror. Det är en söt men förvånansvärt smakfull spritdryck. Man framställer den genom att utvinna de aromatiska oljorna i citronens skal. Detta smaksätts sedan genom att lösa upp dem i olika sötningsmedel beroende på i vilken region den framställs. Vanligast är honung eller den söta saven från kungsbjörkarna. I nästa skede tillsätter man sedan alkoholen.
Conduzca - Sötsak med sliskigheter. Mandel och citron är smaksättarna men i övrigt förtäljdes inte innhållet nämnvärt. Äts på Fingal Befriarens Dag.
Tuozca - Torkade och krossade blad från Touzcabusken som man lägger i en kittel med kokande vatten. En skvätt citron och honung så har man Hynsolges Nationaldryck
På återseende snart igen - mikulur!