BESTIARIUM: ALTORISKA DJUR

Skriv om ditt projekt, dela med dig av husregler.
Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1215
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

BESTIARIUM: ALTORISKA DJUR

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-10-17 07:05

Jag tänkte presentera det urval av Altors ointelligenta djur som är tänkt att vara med i Bestiarium. Jag tar några kritter i taget, så kan ni kommentera efter behov, om ni vill ändra/stryka något. Många kommer från Monsterboxen, men i lite omstöpt och utvecklad form. Vi börjar med varelser på A.

Aidnisk arbetshäst (Stor häst)
Denna stora, starka och vanligen mörkt fuxfärgade arbetshäst med tilltaget hovskägg är en vanlig syn i vissa delar av Ereb. Den har rykte om sig att vara härdig och lugn. Hästens mankhöjd ligger runt 170–195 cm och dess vikt runt ett ton (2350 skålpund).
Hemvist: Aidne, Jorpagna och Drylo.
Vanlighet: Vanlig


Aidnisk vinthund (Medelstor hund)
Den aidniska vinthunden eller aidnisk hjorthund som den också kallas är en omåttligt populär hund bland adelsfolket. Den är runt 75–80 cm i mankhöjd och väger drygt 40–50 kg (94–117 skålpund). Pälsen är gråfärgad och strävhårig. Som dess alternativa namn ger en fingervisning om så använder adeln denna vinthund till hjortjakt.
Hemvist: Aidne, Jorpagna och Berendien.
Vanlighet: Vanlig


Akrogalisk jättebäver (Stor gnagare)
Denna bäverart blir omkring 1,5 meter (5 fot) lång och har då en vikt runt 60–80 kg (140–190 skålpund). Dess mörkbruna päls är eftertraktad.
Hemvist: Akrogaliska vattendrag (7).
Vanlighet: Ovanlig


Akrogalisk mördarstör (Stor rovfisk)
Denna glupska, köttätande och vagt hajliknande släkting till den altoriska stören kan bli nära sju meter (över 23 fot) lång. Romstinna honor kan uppnå vikter runt ett och ett halvt ton (ca 3530 skålpund). De allra största exemplaren är troligtvis över 100 år gamla. Det är den största kända fisken som påträffats i akrogaliska floder.
Mördarstören har inga fjäll utan rader av kraftiga benplattor (ABS 4) och är dessutom beväpnad med en fruktansvärd rovfiskgarnityr.
Den är en vandringsfisk som vandrar upp i floder för att leka i samband med vårfloden. Det är också då den utgör det största hotet mot intelligenta varelser. Normalt sett äter den andra fiskar, as, sjöfågel samt små och medelstora däggdjur, men den är enormt glupsk och alla varelser som befinner sig i vattnet löper risken att attackeras. En fullvuxen akrogalisk mördarstör är stor nog för att svälja en fullvuxen karl hel.
Mördarstörens rom anses vara en delikatess i Dharbia och Kalmurri, men det traditionella flodfisket med harpuner och fångstnät är en ytterst riskabel syssla.
Hemvist: Akrogaliska och cerevaliska vattendrag (7) samt Masevabukten (13).
Vanlighet: Sällsynt


Akrogalisk stäppindrik (Stäppindrik)
Mellanklassen bland indriker strövar fritt på de stora akrogaliska stäpperna öster om Kalmurri. De mäter 4–5 m (ca 13–16 fot) i mankhöjd (tjurarna är mycket större än korna) men är mycket smalare än de övriga indrikarna. Stäppindriken är dock betydligt mer aggressiv än sina kusiner i Kamsun och Furgia och drar sig inte för att anfalla allt den känner sig hotad av. Lyckligtvis finns det få saker som kan hota den, undantaget människor och hippogriffer.
Stäppindriken lever ensam med undantaget ko och diande kalv.
Hemvist: Akrogals stäpper (4).
Vanlighet: Sällsynt


Akrogalisk stäpponny (Ponny)
Denna ponny används som riddjur, packdjur och husdjur (mjölk). Mankhöjden ligger runt 130 cm (strax över 4 fot) och vikten är på drygt 300–400 kg (705–941 skålpund). Färgen är ofta apelgrå skimmel eller black.
Hemvist: Akrogal, Krun och Nidland.
Vanlighet: Vanlig


Akrogalisk tamjak (Nötkreatur)
Den akrogaliska domesticerade jaken är en korsning mellan jak och nötkreatur, men är mindre än den akrogaliska vildjaken. Vikten ligger runt 350–580 kg för tjurar och 225–255 kg för kor. Vildjaken (Stort klövdjur) är mycket sällsynt söder om Slimpaku, men vanlig norröver.
Hemvist: Kalla bergstrakter i Furgia, Trimbien och Tandakaj (5).
Vanlighet: Vanlig


Alerisk björnhund (Stor hund)
Detta är en massiv hund med tät päls där hanarna har en mankhöjd runt 70–80 cm och en vikt på 50–90 kg (117–211 skålpund). Tikarna är något mindre. Den används mestadels som herdehund och som boskapsvaktande hund. Den aleriska björnhundens stora mod och försvarslust har också skänkt den dess namn, då djuret sägs kunna jaga bort även de vildaste slagbjörnar. Hunden är mycket självständig och tenderar att vara ytterst misstänksam mot alla utom sin herre.
Hemvist: Ransard (främst i forna Alerien) och Ljusnahalvön (B).
Vanlighet: Vanlig


Allmän vargdräpare (se nedan)
Denna myggliknande insekt utsöndrar ett gift som är dödligt för hunddjur. Innan hunddjuret dör drabbas det ofta av ett rabiesliknande vansinne, vilket har lett till attacker mot intelligenta varelser.
Hemvist: Påträffas i alla klimatzoner.
Vanlighet: Mycket sällsynt


Ambiorm (Giftorm)
Denna sicksacksmönstrade, brunspräckliga giftorm (Gift STY 12) är runt tre meter (ca 10 fot) lång och förhållandevis kraftig. Den jagar mestadels gnagare och mindre ödlor om nätterna. Dagtid spenderar den i mörka hålor eller nedgrävd i sanden. Det händer ofta att ambiormen söker skugga bland tält och packningar.
Det som gör ambiormen så anmärkningsvärd är att den verkar ha ett extra huvud där svansen skulle ha varit. Detta rör sig dock endast om en snillrik försvarsmekanism. Huvudet i svansänden är endast en broskliknande utväxt, men tillräckligt realistisk för att lura ormätande rovvarelser. Det extra ”huvudet” är extra effektivt då ormen ofta förflyttar sig över plan mark genom att ringla i sidled (likt vår egen världs Crotalus cerastes).
Det finns dock ett fåtal legender och skrönor rörande äkta, tvåhövdade ormar. Dessa sägs vara avkomman av bisarra magiska experiment som ägt rum i en svunnen tid. Huruvida dessa äkta ambiormar existerar eller inte, må vara osagt.
Hemvist: 10 (sandöknar i Soluna).
Vanlighet: Sällsynt


Arkivariefågel (Stor fågel)
Denna vita, storkliknande fågel lever av att fånga små groddjur, reptiler och fiskar med sin sylvassa spetsnäbb. Fågeln är mest känd för att vara oerhört begeistrad i blänkande föremål. Dessa ”arkiveras” sedan i fågelns bo.
Den gamla sägnen om berendierbonden Kåre som hittade en veritabel guldskatt i en arkivariefågels bo är känd runt hela östra Kopparhavet. Berättelsen sägs vara grundad på en sann händelse.
Hemvist: Träsk och sumpmarker (6) i södra Ereb och Samkarna.
Vanlighet: Vanlig


Askgrå tempelvarg (Varg)
Denna nomadiserande och arktiskt levande vargart är något större än genomsnittliga altoriska vargar och blir omkring 175 cm (ca 5 fot 10 tum) lång med en vikt runt 60–90 kg (141–211 skålpund). Den jagar främst ren, myskoxe och tundrasvin.
Artens namn kommer delvis av dess askgråa päls och delvis p g a vissa gamla skräckhistorier som cirkulerar i norr. I dessa sägs att en stor flock av vargarten attackerade flera missionärsutposter i norr och åt upp munkarna. I vissa versioner av berättelserna rörde det sig om en grupp Etinstrogna solmunkar från Magilre som grundat några utposter vid Orghins sydkust, i andra versioner sägs offren ha varit kafrilermunkar från Mereld. Det finns visst fog för skepsis angående berättelsernas sanningshalt.
Hemvist: 11 (arktiska/subarktiska klimat).
Vanlighet: Ovanlig
Senast redigerad av 1 Grisodlar'n, redigerad totalt 2011 gånger.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6827
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2011-10-17 22:00

Snyggt! :D

Du får hemst gärna posta detta i det öppna forumet också!

Användarvisningsbild
Grisodlar'n
Barbisk Hövding
Inlägg: 1215
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Inlägg av Grisodlar'n » 2011-10-18 00:15

birkebeineren skrev:Snyggt! :D

Du får hemst gärna posta detta i det öppna forumet också!
Ok, ska göra det. :D

Skriv svar