Fan-fiction till Ereb Altor

Här diskuterar vi arbetet, framgångar, bakslag, kakrecept och planering.
Mikael
Admin
Posts: 5096
Joined: 2007-02-22 19:19

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by Mikael »

Gillar! :D
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Åh! Tack så mycket! :oops:
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Dafidh och Gölijath.

Halvlängdsmännen levde i goda ro men så kom det några eländiga typer. De var svartfolk och de bråkade och stod i. Halvlängdsmännen hade inte så mycket som var värt att stjäla men de onda tyckte om deras mat så de kom lite då och då ock krävde mat och dryck.
Värst var svartfolkens största kämpe resen Gölijath. Denne åt och drack kopiöst.
Svält hotade men då steg den tappre Dafidh fram och utmanade Gölijath. Alla skrattade, ja ven halvlängdsmännen för Dafidh var inte någon betydelsefull person.

Gölijath skrattade mest. Men han sa mellan skrattanfallen att de kunde ju strida dagen därpå. Detta accepterades och dagen efter kom resen iklädd rustning. Han motståndare kom utan vapen. Alla tittade förvånat men Dafidh tog fram en slunga i fickan och sin motståndare mitt mellan ögonen. Denne som hade visiret på hjälmen uppfällt stupade och föll med ett ordentligt brak. Svartnissar, svartalfer och orcher flydde, medan Dafidh lugnt gick fram till den fallne och avslutade det hela med sin dolk.

Svartfolken syntes aldrig mera till. Dafidh blev förstås hyllad och förklarad för hjälte. Han belönades med en fest som väl aldrig tog slut. Ty han åt och drack nästan lika mycket som svartfolken. Så höll det på en tid tills vår hjälte sprack. ack ja så kan det gå när det är grädde på tårtan!
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Förbannade mördare

I gryningen kom de. Vi blev helt överrumplade. Våra vakter hade de satt ur spel med magi.
De var skoningslösa. De dödade allt som kom i deras väg. Våra kvinnor och barn slaktade de. Jag tror till och med att de gick inför att just döda dem för att på så vis utrota oss från Altors yta. Våra vargar och deras nyfödda valpar strök med i blodbadet.
Jag kom undan. Men jag har svurit att hämnas. Förbannade mördare! Förbannade alver!

Gorgack Storsvärd, bergsorch
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Hur var middagen?

- Hur var middagen förra veckan? Du var ju inbjuden hos de där halvlinganra.
- Usch! Tala inte om det.
- Vadå då?
- Det var hemskt.
- Hemskt? Jag trodde de gilla mat.
- Ja maten var det inte fel på.
- Nu fattar jag ingenting.
- Jo det var så här. Först kom det in en massa mat. Vi år och vi åt och vi åt. Jag blev proppmätt. men jag såg de andra åt så jag höll på och fortsatte tugga. Men till slut fick jag nog. Jag orkade inte. Mådde illa och tänkte, nä nu spyr jag. Då tog de en paus och jag pustade ut. Tack Odo att jag lever. Men.
- Men?
- Då säger värden att det var förrätten. sedan kom det mer mat. Nej aldrig äta hos halvlängdsmän mer! Aldrig!
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Grol var som alla andra svartfolk en elak och arg figur.
Men Grol var nog bland de argaste. Ja han var inte bara arg utan ilsk och grymmare än de flesta.
Hela livet var Grol ondsint och plågade de andra i stammen.
Till slut drev hans fränder iväg honom.
Grol gav sig av, efter flera äventyr hamnade han hos den mäktige nekromantikerns tjänst.
Här gjorde Grol bra ifrån sig. Men Grol ville hämnas på sin stam. Nekromantikern sa att om Grol någon gång skulle dö då skulle han använda sin mörka magi så Grol kunde uppstå från de döda och hämnas som en fruktansvärd krigare.
Detta gick Grol med på.
Kort efter åt dödades Grol. Han stupade i kamp med en äventyrare som satte sin dolk i Grols huvud.
Svartkonstnären höl dock sitt löfte. Grol blev en dödsriddare. Den odöde gav sig av för att påbörja sin hämnd. Men han märkte inte att nekromantikern skrattade åt honom. Det gör ni nog också, för det är onekligen något komiskt med odöda svartnissar!
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

- Vet du hur du räddar en alv från att drunkna?
- Nej!
- Bra!

Klassiskt orchskämt.

- Vet du hur du räddar vattnet från orchen som drunknar i det?
- Nej.
- Det vet tyvärr inte jag heller.

Klassiskt alvskämt.
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Min resa till Karakh-Khun

Det är många år sedan jag följde med en karavan till Karakh-Khun. Jag hade hört både det ena och det andra om den staden och ville inte alls dit. Men har man fyra småsystrar och en lam far att försörja så får man ta de arbeten som finns. Vi reste upp till staden och ju närmare vi kom desto mer talade karavanens ledare och hans förmän om vad som skedde där. Vi grabbar blev ju rejält rädda. Kanske hittade på en del för att skrämmas, men allt de sa kunde inte fantiserat ihop.

Färden gick vidare, den var ganska händelselös förutom en och annan sandstorm. Ju närmare vi kom staden märkte vi att de få människor vi såg att de såg sura och misstänksamma ut. En av förmännen sa att en fördel med att resa till Karakh-Khun var att förutom att de betalade bra var att få rövare fanns på vägen. Stadens rykte gjorde att de flesta laglösa drog sig för att komma för nära. Vår ledare var nog inte helt negativ till dyrkan av den där Bametoth. De är hårda mot löss och ynkryggar sa han och skrattade. Vi andra kände oss allt mer illa till mods. Jag hade en liten kniv, den bar jag alltid. Tänkte i mitt ungdomliga oförstånd att jag skulle skära upp en åder och förblöda om så krävdes.

Vi närmade oss staden. Då gick ett vagnshjul sönder och det måste bytas ut. Det drog ut på tiden för det började blåsa. Först när det blev mörkt var vi klara. Då såg vi ljusfenomen från staden. Blå och gröna flammor steg upp mot skyn och det hördes något som låt som ett hest skri. Den främste av förmännen sa till ledaren att vi stannar här. Han var först negativ till saken, men sedan insåg han hur bra han än tycker om denna stads religion att det var bäst så. Oväsendet höll på hela natten och slutade först någon timme innan gryningen. Ingen av oss sov förstås.

Vi fortsatte. Jag höll mig i bakgrunden och försökte vara så osynlig som möjlig. Vi kom in genom en stadsport och vi lastade av så fort som möjligt. Vi såg en och annan sån där präst med rakad hår och de blängde på oss men sa inget. När vi skulle ge oss av efter vad som känt som en evighet såg vi en vagn komma. Den passerade porten. På den vagnen låg lastad vad jag trodde var en ko. Men sedan såg jag att de var en minoutar, eller det som var kvar av denne. Förmannen sa åt oss att inte titta eller verka nyfikna. Vi löd utan invändningar. De kastade åt karavanledaren två pengapungar och vi gav oss av.

På kvällen när vi slog läger fick vi höra att ett fartyg hade anfallits för en kort tid sedan av pirater från staden. På detta fartyg var en minoutar som vakt med. Denne hade i princip röjt av ett helt fartyg ensam. De hade till slut övermannat honom. Någon av prästerna tänkte att denne vore värdig att offra till Bametoth. Så de tog med tjurmannen. De hade sedan när de kom tillbaka till Karakh-Khun skulle de offra honom genom tortyr. Men minoutaren, en äkta hjälte enligt mig slet sina bojor och hade ihjäl några av dem. De lyckades åter övermanna honom. Men vad de släppte lös för krafter den natten vill jag inte veta.

Jag fortsatte följ med några karavaner men så fick jag arbete här i hamnen. Min far är nu död och de små är nu alla gifta. Vad jag heter talar jag inte om. Vem vet, kanske man får en kniv i ryggen av en sån där kalimit? Bäst att inte säga för mycket. Synd bara att alla länder och folk vid Kopparhavet inte kan slå sig ihop och göra slut på den där staden med sin bisarra åttaarmade demon. Ja jag säger demon för det kan inte vara en riktig gud den där.
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Rådhusrätten

Vid rådhusmötet den 3.3. 597 efter Odo anmälde pigan Herfulina den så benämnde magikunnige Orflus även kallas "Sköntunga" för att med sina trollkonster och knep såväl förfört henne som gjort henne med barn. Orflus nekade med det bestämdaste och förnekade att han någonsin träffat än mindre begått lönskaläge med ovannämnda piga.
Pigan Herfulina begynte gapa och skrika samt kalla Orflus lögnare, mytoman, nekromantiker, halvorch, tokdåre, fjällad reptilman samt demondyrkare. Rätten fick avbrytas och pigan fick veta att straffet för störande av rådhusrätten var ett hårt straff som kunde leda till att sitta i stocken i tre dagar.

När rätten efter dryga halvtimman åter samlades önskade Orflus få yttra sig vilket av alla utom pigan godtogs. den anklagade stämde upp en ljuvlig sång och alla rördes vid tårar förutom pigan som ännu var styv i sinnet. Efter att avnjutit den vackra sången i cirkus en tre fjärdedels timma bestämde rätten att Orflus var oskyldig samt fick skadestånd ej av pigan utan av rätten som gav honom trenne penningpåsar med guldmynt specie.

Vid rådhusmötet den 3.4 597 efter Odo fattades samstämmigt beslutet att de som äro anklagade för vad brott det än må vara och som misstänkes kunna bruk sådant som trollkonst, magi eller besvärjande måste bära järnstänger i sina händer.
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Monturerna är ingenting att ha!

Monturerna gossar det är en håla. Ja hela ön, eller ska man säga öarna är en håla. Deras bisarra religion verkar vara humbug. Nej gott folk, jag var där för en tid sedan. Handelshuset jag arbetar för tänkte att det skulle kunna finnas en marknad där så jag och min lärling for dit. Ja allt var väl inte dåligt, men vinsten blev knaper. Det var bara i själva huvudstaden som vi gjorde en riktigt bra förtjänst.

Vi hade en del varor kvar i lager och vi for runt på ön och sålde. Men det blev inte några stora pengar. Ska ni höra min åsikt så tror jag det beror på att dels ligger Monturerna lite för avsides, sedan måste alla donera pengar till den där Sbintor eller Svintor eller vad han nu heter. det ska till att betala 50 silvermynt eller vad de nu måste hösta upp varje år. Inte blir det något överskott till något annat. Pengar måste användas men folk ger allt de har till sina präster och de sitter bara på dem. Nej guld måste arbeta.

Men största anledningen till att Monturerna är en håla är att de är inavlade. Javisst de är slät med varandra på såväl fäderne som möderne. Vi var en gång på östkusten. Min häst blev halt och packåsnan vi hade med den blev sjuk. Hade jag smilfinken som sålde den till mig här så skulle han veta att han lever. Men en halt häst och en sjuk åsna kom vi till byn som hette Byschov eller Bysomvn eller nåt med By.
Sicket folk som bodde där. Förvisso blir väl inte alla glada nä de ser en köpman, men där alla såg ut som om de var på berganing. De var väl inte direkt fientliga men man såg att de ansåg det onödigt att vi kom. Inte ens barnen visade något intresse. Barn brukar man alltid få på bra humör lite gott och skämt för då springer de hem till mamma. Men inte här.
Vägvisaren som var med oss sa att byn var mycket fattig men det borde väl inte hindrat dem från att titta på mina varor? Hade såväl tyger som speglar, kammar och annat krafs kvinnor buar köpa men ingen av dem var intresserad.
Vi tog in på värdshuset, för de hade ett sådant. Men vilket ställe. Värden var misstänksam, de hade till och med tagit bort låsen på rummen. Jag var tvungen att vakta mina varor dygnet om.
Vägvisaren begav sig därifrån för att hitta en ny åsna för den vi hade den dog. Hästen var halt men den skulle bli bättre med lite vila. I tre dygn var i i byn.

Värst av allt var den så kallade maten. Vi fick fisksoppa som smakade som en orch luktar. Dagen därpå fick vi stekt fisk som smakade något, men bara något bättre. Jag frågade värdshusvärden lite skämtsamt om de åt rå fisk i byn eftersom de var så dåliga på matlagning. Vid alla gudar som dyrkas i Altor, jag trodde gubben skulle explodera.
Sista dagen var de dock lite vänligare. Vi sålde för cirka 12 silvermynt men det gjorde de nog bara för att vi inte skulle tala allt för illa om dem. Värdshusvärden slog av priset lite så totalt hade vi en vinst på cirka ett silvermynt!

Min lärling som hade huvudet på skaft sa att han sett båtar som aldrig användes och som såg mer ut som vrak än riktiga fiskebåtar samt en del gamla trasiga och trassliga när. Men det mest märkliga var att alla trots att det var sommar hade på sig såväl halsdukar som kragar. Inte var de direkt påpälsade men halsduk skulle de ha på sig surpupporna.

Min lärling, han dog förresten för en tid sedan menade på att de måste vara hajmän. Han hade haft med sådana att göra förr sa han. Men jag, jag menar på att de är inavlade. Sånt hände på fattiga och isolerade ställen.
Åk inte dit. Folket är fattigt och det är som om något ska hända där snart, något som inte är bra för affärerna. Mer öl pojkar?
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

- Har ni hört om dvärgen som blev fördriven?
- Nej. Varför blev han det?
- Han ansåg att kärlek var viktigare än guld!
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

BAAAAAHAAAA!!!!
Den onde Begerik skrattade sitt mest ondskefulla skratt!
Äntligen var processen klar. De onda magikerna hade lyckats med sitt verk. Begerik hade blivit en dödriddare.
Den 215 centimeter långe krigaren som levt endast för våld och död stod nu åter upp. Eller rättare ett svart skelett stod där resterna av kroppen låg.
Nu skulle de få se. Alverna, ankorna, dvärgarna och alla de andra som förstört Begeriks planer på att härska över det störat riket som Ereb Altor skådat.
I triumf tog den odöde upp sitt fruktansvärda vapen, en minoutaryxa i mithril och svängde den med en hand.

-Skåda, skrek han skåda, ser ni? Jag är den starkaste mannen, den starkaste människan som vandrat över Altors jord och seglar över Västerhavets vågor. Skåda ni enfaldiga. Jag är urstark, jag känner att mina mentala krafter tilltar, jag är oövervinnlig. Nu ska alla folk och länder darra inför min makt.

De tre magikerna i rummet alla klädda i svart bugade sig. Från salen intill hördes Begeriks livvakt som öppnade porten som varit stängd i fyra dygn. Vakterna alla storväxta ylkorcher full på knä i skräck och rädsla över sin härskare. Deras benman hade hjälpligt förklarat vad som skulle ske, men ändå blev de alla tagna av fasan av att se ett svart skelett.

Såväl svartmagikerna som svartfolken visade sin underdåniga lydnad. De visste ren instinktivt att deras liv hängde på detta. Dödsriddaren fortsatte att svinga yxan som blänkte oroväckande i facklornas sken.

Då steg Mahlina in. Den vackra Mahlina som Begerik tagit som rov för tre år sedan men som aldrig lyckat kuva henne, dotter till en zorakisk hertig.
- Begerik vad har du nu för dig? Hon la huvudet på sned och lät nästan bekymrad.
Den odöde kunde inte hålla tillbaka sin häpnad och sa: - Vad då har för mig, ser du inte att nu är jag förvandlad. Jag är den mäktigaste mannen någonsin. Jag är starkare än en rese eller tjurman, mentalt är jag på en nivå skyhögt över människor och alvers nivå. Jag är lika farlig som en eldsprutande drake! Vid de sista orden höjde han yxan och ylkorcherna ropade segervisst och höjde sina sablar och yxor.
- Jag ska ha makt kvinna! Jag ska bli den mäktigaste tyrannen någonsin!

Mahlina skakade bara på huvudet.
- Tss, väste hon fram. Makt. Vad ska du med makt till?
Hon fortsatte skaka på huvudet. Vad ska du ha den makten till? Begeponken, du är odöd. Du behöver inte äta eller dricka, inte behöver du sova. Pengar behövs knappast för du har inga behov längre. Vad ska du göra med denna makt? Sitta på ett slott och ge order om att livegna och slavar ska arbeta hårt, bara för att de ska arbeta hårt?
Makt. pyttsan. Mycket av maktutövning handlar om administration. Vägar ska lagas, broar ska repareras, och lagerbyggnader, för du ska väl ha hus att ha dina pengar och skatter i som du ändå inte behöver måste tillverkas och underhållas. Blir det hungersnöd vad gör du då, låter folket svälta? Ja de kan inte arbeta särskilt bra om de svälter.
Och sedan Begeponken vad ska du nu göra med mig. Nu har du inte ens en liten pissnodd. Ingen kvinna lär bli imponerad av dig, möjligtvis rädda men inte imponerade av dig. Det är mer fart i en eunuck från andra sidan Kopparhavet än det är i dig.

Hon steg ut ur rummet, suckade högt men vände sig inte om när hon sa högt. - Begeponken, det där var allt en dålig idé att bli en sån där dödsriddare?

Åter hördes Begerik vråla. Men det lät inte längre triumferande, utan mer som ett ledset brölande....
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Staven

Mannen skrek till men då pilen träffade honom i strupen blev det inte så mycket av det sista ljud han åstadkom. Han föll på knä med händerna runt halsen. Hans kamrat som gick tre meter bakom honom såg med förvåning vännen falla ner. Kamratens förvåning blev kortvarig, ty nästa pil träffade honom. Inte i halsen utan i pannan.

Orgoth var nöjd. Stammens bäste bågskytt hade gjort det igen. Orchen lade dock en ny pil på bågen och bered med denna såg han sig om. det var inga mer människor i närheten. Han väntade åter en minut, sedan smög han fram med bågen redo. Men männen var döda och ingen av dem stod åter upp. Orgoth var alltid försiktigt med de döda. Det hade han varit ända sedan stammen för många år sedan kom i strid med det människorna kallar för en dödsriddare. Då hade Orgoths pilar inte gjort någon nytta. Hade det inte varit för resen Burlgh som fått ett bärsärkaraseri och gått till anfall hade nog alla orcher varit döda eller odöda.

Som seden är i stammen Orgoth tillhör tog bågskytten fram en liten vass kniv. Men den skar han av en del av örat på de döda och stoppade i en påse. Senare skulle han torka öronen och trä upp dem på en rem. Orgoth fortsatte sedan med att undersöka de döda. Den som stupat först hade en kniv i bältet men ingenting mer av värde för en orch. Den andre hade hållit i en stav av trä. Det var en vacker stav även om nu orchen inte riktigt förstod dess skönhet. den var inte i något trädslag han kände igen. Stammen bodde i en skog där det mest var gran och tall men denna måste var annorlunda, som bågskytt hade Orgoth en del om än begränsade kunskaper om trädslag. Orchen struntade i de döda, staven var mer intressant. Han synade den noga och vägde den i sina händer för att till slut börja svinga den. Till sin förvåning och skräck märkte Orgoth att allt omkring honom antog den förbannade regnbågens färger för att sedan omslutas av ett enormt vitt ljus, mycket otrevligt för en orch som bor i en mörk skog. Innan han blev helt omtumlad hörde han ett slag metalliskt läte som när en kniv faller på en stor flat sten. När Orgoth kom till sans igen var han på en plats han aldrig kunnat drömma om!
User avatar
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Posts: 1431
Joined: 2007-11-09 01:15
Location: Västerås

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by Grisodlar'n »

Var hamnade Orgoth?
User avatar
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Posts: 943
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Ja vem vet?
Fortsättning följer?
Post Reply