Fan-fiction till Ereb Altor

Här diskuterar vi arbetet, framgångar, bakslag, kakrecept och planering.
Mikael
Admin
Posts: 5079
Joined: 2007-02-22 19:19

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by Mikael »

Gillar! :D
User avatar
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 884
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Åh! Tack så mycket! :oops:
User avatar
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 884
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Dafidh och Gölijath.

Halvlängdsmännen levde i goda ro men så kom det några eländiga typer. De var svartfolk och de bråkade och stod i. Halvlängdsmännen hade inte så mycket som var värt att stjäla men de onda tyckte om deras mat så de kom lite då och då ock krävde mat och dryck.
Värst var svartfolkens största kämpe resen Gölijath. Denne åt och drack kopiöst.
Svält hotade men då steg den tappre Dafidh fram och utmanade Gölijath. Alla skrattade, ja ven halvlängdsmännen för Dafidh var inte någon betydelsefull person.

Gölijath skrattade mest. Men han sa mellan skrattanfallen att de kunde ju strida dagen därpå. Detta accepterades och dagen efter kom resen iklädd rustning. Han motståndare kom utan vapen. Alla tittade förvånat men Dafidh tog fram en slunga i fickan och sin motståndare mitt mellan ögonen. Denne som hade visiret på hjälmen uppfällt stupade och föll med ett ordentligt brak. Svartnissar, svartalfer och orcher flydde, medan Dafidh lugnt gick fram till den fallne och avslutade det hela med sin dolk.

Svartfolken syntes aldrig mera till. Dafidh blev förstås hyllad och förklarad för hjälte. Han belönades med en fest som väl aldrig tog slut. Ty han åt och drack nästan lika mycket som svartfolken. Så höll det på en tid tills vår hjälte sprack. ack ja så kan det gå när det är grädde på tårtan!
User avatar
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 884
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Förbannade mördare

I gryningen kom de. Vi blev helt överrumplade. Våra vakter hade de satt ur spel med magi.
De var skoningslösa. De dödade allt som kom i deras väg. Våra kvinnor och barn slaktade de. Jag tror till och med att de gick inför att just döda dem för att på så vis utrota oss från Altors yta. Våra vargar och deras nyfödda valpar strök med i blodbadet.
Jag kom undan. Men jag har svurit att hämnas. Förbannade mördare! Förbannade alver!

Gorgack Storsvärd, bergsorch
User avatar
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 884
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Hur var middagen?

- Hur var middagen förra veckan? Du var ju inbjuden hos de där halvlinganra.
- Usch! Tala inte om det.
- Vadå då?
- Det var hemskt.
- Hemskt? Jag trodde de gilla mat.
- Ja maten var det inte fel på.
- Nu fattar jag ingenting.
- Jo det var så här. Först kom det in en massa mat. Vi år och vi åt och vi åt. Jag blev proppmätt. men jag såg de andra åt så jag höll på och fortsatte tugga. Men till slut fick jag nog. Jag orkade inte. Mådde illa och tänkte, nä nu spyr jag. Då tog de en paus och jag pustade ut. Tack Odo att jag lever. Men.
- Men?
- Då säger värden att det var förrätten. sedan kom det mer mat. Nej aldrig äta hos halvlängdsmän mer! Aldrig!
User avatar
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 884
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Grol var som alla andra svartfolk en elak och arg figur.
Men Grol var nog bland de argaste. Ja han var inte bara arg utan ilsk och grymmare än de flesta.
Hela livet var Grol ondsint och plågade de andra i stammen.
Till slut drev hans fränder iväg honom.
Grol gav sig av, efter flera äventyr hamnade han hos den mäktige nekromantikerns tjänst.
Här gjorde Grol bra ifrån sig. Men Grol ville hämnas på sin stam. Nekromantikern sa att om Grol någon gång skulle dö då skulle han använda sin mörka magi så Grol kunde uppstå från de döda och hämnas som en fruktansvärd krigare.
Detta gick Grol med på.
Kort efter åt dödades Grol. Han stupade i kamp med en äventyrare som satte sin dolk i Grols huvud.
Svartkonstnären höl dock sitt löfte. Grol blev en dödsriddare. Den odöde gav sig av för att påbörja sin hämnd. Men han märkte inte att nekromantikern skrattade åt honom. Det gör ni nog också, för det är onekligen något komiskt med odöda svartnissar!
User avatar
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 884
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

- Vet du hur du räddar en alv från att drunkna?
- Nej!
- Bra!

Klassiskt orchskämt.

- Vet du hur du räddar vattnet från orchen som drunknar i det?
- Nej.
- Det vet tyvärr inte jag heller.

Klassiskt alvskämt.
User avatar
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 884
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Min resa till Karakh-Khun

Det är många år sedan jag följde med en karavan till Karakh-Khun. Jag hade hört både det ena och det andra om den staden och ville inte alls dit. Men har man fyra småsystrar och en lam far att försörja så får man ta de arbeten som finns. Vi reste upp till staden och ju närmare vi kom desto mer talade karavanens ledare och hans förmän om vad som skedde där. Vi grabbar blev ju rejält rädda. Kanske hittade på en del för att skrämmas, men allt de sa kunde inte fantiserat ihop.

Färden gick vidare, den var ganska händelselös förutom en och annan sandstorm. Ju närmare vi kom staden märkte vi att de få människor vi såg att de såg sura och misstänksamma ut. En av förmännen sa att en fördel med att resa till Karakh-Khun var att förutom att de betalade bra var att få rövare fanns på vägen. Stadens rykte gjorde att de flesta laglösa drog sig för att komma för nära. Vår ledare var nog inte helt negativ till dyrkan av den där Bametoth. De är hårda mot löss och ynkryggar sa han och skrattade. Vi andra kände oss allt mer illa till mods. Jag hade en liten kniv, den bar jag alltid. Tänkte i mitt ungdomliga oförstånd att jag skulle skära upp en åder och förblöda om så krävdes.

Vi närmade oss staden. Då gick ett vagnshjul sönder och det måste bytas ut. Det drog ut på tiden för det började blåsa. Först när det blev mörkt var vi klara. Då såg vi ljusfenomen från staden. Blå och gröna flammor steg upp mot skyn och det hördes något som låt som ett hest skri. Den främste av förmännen sa till ledaren att vi stannar här. Han var först negativ till saken, men sedan insåg han hur bra han än tycker om denna stads religion att det var bäst så. Oväsendet höll på hela natten och slutade först någon timme innan gryningen. Ingen av oss sov förstås.

Vi fortsatte. Jag höll mig i bakgrunden och försökte vara så osynlig som möjlig. Vi kom in genom en stadsport och vi lastade av så fort som möjligt. Vi såg en och annan sån där präst med rakad hår och de blängde på oss men sa inget. När vi skulle ge oss av efter vad som känt som en evighet såg vi en vagn komma. Den passerade porten. På den vagnen låg lastad vad jag trodde var en ko. Men sedan såg jag att de var en minoutar, eller det som var kvar av denne. Förmannen sa åt oss att inte titta eller verka nyfikna. Vi löd utan invändningar. De kastade åt karavanledaren två pengapungar och vi gav oss av.

På kvällen när vi slog läger fick vi höra att ett fartyg hade anfallits för en kort tid sedan av pirater från staden. På detta fartyg var en minoutar som vakt med. Denne hade i princip röjt av ett helt fartyg ensam. De hade till slut övermannat honom. Någon av prästerna tänkte att denne vore värdig att offra till Bametoth. Så de tog med tjurmannen. De hade sedan när de kom tillbaka till Karakh-Khun skulle de offra honom genom tortyr. Men minoutaren, en äkta hjälte enligt mig slet sina bojor och hade ihjäl några av dem. De lyckades åter övermanna honom. Men vad de släppte lös för krafter den natten vill jag inte veta.

Jag fortsatte följ med några karavaner men så fick jag arbete här i hamnen. Min far är nu död och de små är nu alla gifta. Vad jag heter talar jag inte om. Vem vet, kanske man får en kniv i ryggen av en sån där kalimit? Bäst att inte säga för mycket. Synd bara att alla länder och folk vid Kopparhavet inte kan slå sig ihop och göra slut på den där staden med sin bisarra åttaarmade demon. Ja jag säger demon för det kan inte vara en riktig gud den där.
User avatar
skaraborgarn
Cerevalisk Drakryttare
Posts: 884
Joined: 2019-05-25 09:34
Location: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Post by skaraborgarn »

Rådhusrätten

Vid rådhusmötet den 3.3. 597 efter Odo anmälde pigan Herfulina den så benämnde magikunnige Orflus även kallas "Sköntunga" för att med sina trollkonster och knep såväl förfört henne som gjort henne med barn. Orflus nekade med det bestämdaste och förnekade att han någonsin träffat än mindre begått lönskaläge med ovannämnda piga.
Pigan Herfulina begynte gapa och skrika samt kalla Orflus lögnare, mytoman, nekromantiker, halvorch, tokdåre, fjällad reptilman samt demondyrkare. Rätten fick avbrytas och pigan fick veta att straffet för störande av rådhusrätten var ett hårt straff som kunde leda till att sitta i stocken i tre dagar.

När rätten efter dryga halvtimman åter samlades önskade Orflus få yttra sig vilket av alla utom pigan godtogs. den anklagade stämde upp en ljuvlig sång och alla rördes vid tårar förutom pigan som ännu var styv i sinnet. Efter att avnjutit den vackra sången i cirkus en tre fjärdedels timma bestämde rätten att Orflus var oskyldig samt fick skadestånd ej av pigan utan av rätten som gav honom trenne penningpåsar med guldmynt specie.

Vid rådhusmötet den 3.4 597 efter Odo fattades samstämmigt beslutet att de som äro anklagade för vad brott det än må vara och som misstänkes kunna bruk sådant som trollkonst, magi eller besvärjande måste bära järnstänger i sina händer.
Post Reply