Möjligtvis kombinerat med en massa andra förutsättningar som jag har svårt att se hos alverna. Exempelvis är alverna få och saknar status. Som intrigmakare funkar de inte så bra, då flesta inte litar på dom. Det är lite som att säga att om hoberna verkligen ville, så skulle de kunna äta upp all mat i hela världen, och alla träd, hus och berg. Om man drar exemplet in absurdum. Vad jag menar är, man får jobba ganska hårt för att få in en Hitleralv i Ereb Altor utan att det känns oerhört krystat.Fafnir skrev: Hmmm, jag flummade nog ut lite mycket. Poängen var; Ve Ereb Altor om alverna strävade efter total dominans. Jag har svårt att hitta ngt förutom gudar och möjligen drakarna som skulle kunna stoppa dem om de gav sig in på den banan.
Således i ovanstående exempel, ponera att Hitler/Stalin hade spetsiga öron och var odödliga. Då skulle sannolikt världen se annorlunda ut idag...
För att svara konkret, alver är för få, har för många fiender (orcher, dvärgar och människor i varierande skala av fientlighet/misstänksamhet) och saknar såväl status som krigsteknikska landvinningar. Planera ett fälttåg mot Zorakin i 100 år men de blir ändå leverpastej när de möter riddarna ex. (nu finns det andra sätt att slåss på men ni fattar).
Nu när jag tänker på det så är visserligen Erebs alver väl representerade i städer och på akademier, men även då krävs det att alla vill samma sak.
Nä, jag tror inte att vi behöver bekymra oss för några världserövringar från alvernas sida, vare sig de är maktlystna eller ej.
). Sen lever de ju under helt andra förutsättningar och har kanske spenderat många århundraden med att lukta på blommorna under korkeken så att säga. Men kontentan av det hela är väl att det inte behöver bli något problem om man bara funderat igenom varför de inte är så mycket bättre än andra nyskapade karaktärer.
Där har vi ju det! Två frågor som besvaras av samma fenomen. Varför finns det så många olika alver och hur funkar alver. Lysande! Om ingen tycker att det här suger så säger jag att vi kör på det. 