Dvärgar

Allt om raser och folkslag som inte nämns i landsbeskrivningarna
birkebeineren
Admin
Inlägg: 6673
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2011-10-06 20:48

Det här kortfattade finns samlad om Tarat-Kohn i wikin: http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... -Kh%C3%B4n

Hur har du tänkt få ner RP i dvärgstaden? :wink:

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2011-10-07 10:47

Hur har du tänkt få ner RP i dvärgstaden?
I originalet av reningen är rp och sl hårt bundna av röda tråden i boken.
Dvärgarna nämns ju i bla slutstriden tillsammans med alver i den segrande alliansen. Något bör de alltså ha deltagit. Så varför inte ge dem en chans :)

Användarvisningsbild
Rubicon
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 162
Blev medlem: 2010-06-05 17:28
Ort: Härnösand

Inlägg av Rubicon » 2011-10-07 17:25

Dra nu inte för stora växlar av det följande uttalande från mig, jag ska inte försöka förändra något här utan det är endast ett personligt ställningstagande.

Jag tycker inte om vikingadvärgar som framförallt GW använder sig av, känns mer som en karikatyr än ett folkslag med egen kultur.
När jag använder dvärgar i någon form numera är de väldigt mycket inspirerade av den dvärgkultur som presenteras i Dragon Age.

För nyfikna som inte spelat det dataspelet: http://dragonage.wikia.com/wiki/Dwarves
-Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2011-10-07 17:42

Kul 8)

Jag har blandat in lite av just DAO dvärgarna i min version av DoD. Politik, kultur och till viss del religionen.
Det behövs lite mera låga i ereb altors dvärgar :) Kommer lägga upp min syn på dvärgarna under Nidländska reningen tråden om den inte uppskattas av gänget på forumet :wink:

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2011-10-07 19:02

Någon som funderat på invånarantal i dvärgrikena?

Jag tänkte mig typ 55 000 dvärgar i Tarat-Khôn. Kommer säkert att revidera den siffran ju längre in i arbetet med riket jag kommer. Kändes som en ok start i alla fall:)

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6673
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2011-10-08 11:28

Rubicon skrev:Dra nu inte för stora växlar av det följande uttalande från mig, jag ska inte försöka förändra något här utan det är endast ett personligt ställningstagande.

Jag tycker inte om vikingadvärgar som framförallt GW använder sig av, känns mer som en karikatyr än ett folkslag med egen kultur.
När jag använder dvärgar i någon form numera är de väldigt mycket inspirerade av den dvärgkultur som presenteras i Dragon Age.

För nyfikna som inte spelat det dataspelet: http://dragonage.wikia.com/wiki/Dwarves
Egentligen har vi ju inte fastställd särskilt mycket om EAs dvärgar på forumet. Det som står i Monster & Män vilket borde vara våran huvudsakliga källa är heller inte ens försökt överförd.

Källorna till dvärgkunskap är:

Dvärgar och Zygosunbds bro i Monster & Män
Kvicksilvergruvan och Bergtagna i Svavelvinter
Dvärgars byggnadskonst i Sinkadus
Helvetesfortet
Djupets fasor
Kvisur Kan (Kihzâr-Khôn) i Torshem
Mardröm i mörkret (äventyr) i Sinkadus

Några fler?

Det finns även två olika dvärgkulturer i Ereb, Grynnerdvärgar och Nordadvärgar, så det finns plats till lite olika visioner.

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2011-10-08 13:20

Detta är bara en kladd jag printat ner när jag började fundera på dvärgarna i Grynnerbergen för Nidländska Reningen 2.0

En kladd och inget färdigt, så var goda att ha det i huvudet innan ni läser texten.



Tarat-Khôn

Invånarantal: 75 000
Huvudstad: Konrith-Thar-Tarat (12 000)
Styrelseform: Monarki med stark adelsförsamling
Statsöverhuvud: Korol Zsigusmund Barabos
Befolkning: dvärgar 100%
Export: vapen, metaller, hantverk,
Import: Vissa livsmedelsprodukter, ädelmetaller
Välstånd: Rikt
Religion:


Dvärgriket styrs av en kung(Korol) som delar makten med adleshusen (Tharybos) Denna högadel (överhuvudet kallas ”Thar” och kärnfamiljen ”hofrater” är makteliten i dvärgasamhället.
Lågadel och övre medelklassen går under benämningen didikai medan den stora massan kallas karyd

Var tionde dvärg räknas in i värnpliktsförsvaret och man har alltid denna styrka stridsklar.

De stora husen är:

Jelnek
Huset Jelnek består nästan uteslutande av krigare och man föraktar högljutt alla icke-krigare, speciellt huset Brieg som består av storslagna ingenjörer och hantverkare.

Golovin
huset Golovin härstammar från storslagna smeder och är kända för sina utmärkta rustningar. Man har stora rikedomar från att vara leverantören av rustningar till dvärgrikets armé.

Donskov
Huset Donskov är ytterligare ett hus av krigare .Man håller sig gärna för sig själva och är ofta, i dvärgamått, tysta och tillbakadragna.

Kuenlig
detta hus hör till de äldsta husen och har försett Tarat-Khôn med flera led skickliga administratörer men även några av de största krigarna.

Brieg
Huset Brieg hör till det senaste tillskottet av hus då man upphöjdes efetr Ginter Trehammres utnämning till nemuritor på 300 talet. Familjen är fortfarande relativt liten till storleken men inte mindre viktig. Tack vare huset Brieg har man kunnat flytta tillbaka till tidigare översvämmade grottsystem.

Gortyn
Huset Gortyn är tillsammans med Kuenlig ett av de äldsta husen. Huset Gortyn kännetecknas av arrogans och skrytsamma krigare. Man är ökända för att utmana på dueller för minsta orätt och ser ner på karydkasten med avsky.


Daroff
Huset Daroff är den absoluta motsatsen till hus Gortyn. Man är kända för sin ödmjukhet och sin brinnande vilja till stödinsatser för de fattiga och står ensamma för flera ”soppkök” i fattigdvärksområden.


Barabos
Korol Zsigusmund Barabos har styrt Tarat-Khôn i snart 200 år och sitter nu åldrande på tronen och fungerar idag mer som en galjonsfigur än den storslagne fältherre han en gång var. Huset Barabos är ofantligt rikt genom handel med omvärlden och tar hårt på att staden stängs för omvärlden efter människornas intrång.

Förutom att dyrka Terra(?) tillber dvärgarna sina förfäder (Nemuritor) Dessa förfäder får sina berättelser och bedrifter förevigade i dvärgarnas runor och man reser statyer efter dem etc. Men det var länge sedan det fanns en nemuritor i Tarat-Khôn nu. Den sista var Nemuritor Ginter Trehammre av huset Brieg. Ginter upphöjdes efter hans bedrifter att bygga kanalsystem och pumpar för att tömma bergrum på vatten och tillgodose städerna med färskvatten.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6673
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2011-10-09 11:39

leinder skrev:Dvärgriket styrs av en kung(Korol) som delar makten med adleshusen (Tharybos) Denna högadel (överhuvudet kallas ”Thar” och kärnfamiljen ”hofrater” är makteliten i dvärgasamhället.
Lågadel och övre medelklassen går under benämningen didikai medan den stora massan kallas karyd


Byta ut eller koppla samman med vad som står i M&M och wikin:
kizdin (ki-zdin) - kung (pl. kizîdin)
zazdan (za-zdan) - adelsman (pl. zazâdan)
:?:

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2011-10-09 16:10

Jag har för mig att jag läst i några av Tarat-Khôns runor att Kizdin är den riktiga titeln, men i dvärgamun kallas de för Korol efter den främste av dvärgar; Korol Stålkäft - en legend från Järnkriget 1534 fO

typ

Men ska se lite längre fram vad jag kommer fram till för vattentät idé :wink:

Tack för headsup Birke

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6673
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2011-10-09 17:32

En möjlighet är att låta kizdin och zazdan vara ord på gryndur medens korol och tharybo är ord på ett av de många dvärgaspråk som det enligt EA-boxen finns. Gryndur är ett slags dvärgarnas latin som vi faktisk inte vet om några dvärgar har som enda språk. Vi har tidigare sagt att åtminstone namn på riken, städer och portar har ett namn på gryndur som används i interdvärgisk språkbruk och ett eget på det lokala dvärgaspråket. Ibland finns även ett namn på ett jorisk språk. Ett exempel på detta har jag använt i riket Kihzâr-Khôn, som på berendiska kallas Kvisur Kan, ett eget nidabergsk namn på på sin stora port upp mot Trasimo - Meth-Înhib (gryndur: Nahibû-Meth - Guldporten).

Vi bör dock kanske invänta andra språkengagerade innan vi spikar detta. :)

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 1990
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2011-10-09 18:39

Gällande guddomen Terra, så tror jag att vi kom överens om att detta var människornas plumpa försök att namnge dvärgarnas guddom på kejserlig jori.
Forumet enades istället (tror jag) om Karkor, hämtat från Ärans Väg trilogin. Första sidorna i denna tråd innehåller en massa sammanfattad mumma :)

EDIT: Såg just att detta redan avhandlats på annan plats... :oops:
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Användarvisningsbild
Snibben
Barbisk Hövding
Inlägg: 1010
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben » 2011-10-15 20:33

Diskussionen om Dvärgar känns inte lika spretig som den om alver men måste ändå säga att det finns mycket bortglömt material av Lazarus och Vije när man går igenom tråden. För att påminna er alla om dessa repostar jag dem nu samt vill lämna några förslag och kommentarer.


Den Dvärgiska fliten
En dvärg är oerhört produktiv och har svårt att bara sitta still och inte göra något. Då en dvärg är ledig eller sitter måste denne sysselsätta sig med sina händer och få ut den hantverkstörstan som finns i varje dvärg. Det är därför inte ovanligt att grovhuggna dvärgalkrigare plockar fram strumstickorna vid kvällens lägereld, en sysselsättning som kan ge honom nya strumpor, eller en liknande småhantverk vilket är lätt att ta med sig på vandring. Andra lämpliga enklare hantverk är brukliga såsom skoflikning, knivfejare mm. då en dvärg skall vara kunnig i åtminstone några hantverk.

Sedan undrar jag om vi har gått ifrån mycket av den samhällsinformation som finns Monster Och Män? Personligen tycker jag inte alls om den. Den bortser från kvinnor (vilka inte alls tycks finnas i det dvärgiska samhället).
Kastsystemet verkar vi varje fall trollat bort om man läser på Wikin http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... %C3%A4rgar. I vilket fall känns det konstigt att en kultur där man prisar skicklighet och kunskap sitter med ett oomkullrunkeligt kastsystem, nej snarare borde den som vill föra vidare sin kunskap välja de mest talangfulla.
Ett förslag är att Dvärgarna delar upp sitt liv i olika delar
Barndomen: Dvärgen lever sorgeslöst sitt unga barnaliv vilket en dag slutar abrupt med att de sätts i skola.
Skolåren: Dvärgen skickas till (tempel)skolan där han får lära sig Terras lära, Gryndur och allmänna kunskaper om det dvärgiska samhället. Detta är en hård skola där läraren inte sparar rottingen.
Första Lärlingstiden: Under sitt liv kommer en dvärgisk hantverkare gå igenom minst tre lärlingsperioder. I den första lärlingsperioden är dvärgarna smålärlingar och får pröva på olika yrken och vandra mellan klanens olika mästare (hantverk och magi) för att utröna vad de är bra på. Ibland händer det att extremt begåvade barn väljs ut redan i detta skede och påbörjar sin bana inom sitt gebit.
Värnplikten: Dvärgen rättar in sig i klanens led för att tjänstgöra i rikets, samhällets, grottans, gruvans försvar. En del stannar kvar efter värnplikten och blir professionella krigare och officerer.
Gruvåren: Alla dvärgar skall ha någon rudimentär kusnakp om gruvdrift och malmsmältning. Dessutom är det produktivt för dvärgasamhället.
Andra Lärlingstiden: Under denna lärlingstid lär man sig sitt hantverk eller annat yrke (krigare eller gruvarbetare)
Tredje Lärlingsperioden: Då de dvärgiska hantverken oftast är mer fokuserade än hos människorna har dvärgarna ytterligare en grad mellan lärling och gesäll som saknar mänsklig motsvarighet.
Gesällen: Dvärgen är nu Gesäll eller lägre Officer.
Mästare: Nu är dvärgen mästare i sitt yrke erkänd av andra mästare. Först nu kan han gifta sig och syssla med politik. Han skall också vara en lärare i (tempel)skolan vissa tider.
Präståren: Riktigt gamla mästare blir präster eller liknande. Dess dvärgar är oftast så gamla att de inte längre orkar lyfta släggorna i smedja eller gå de långa etapperna i gruvgångarna för att sedan spurta ifrån sprängningen.

några småtankar och så de utlovade guldkornen från diskussionen.

Lazarous skrev:Jag tror inte något viktigt nedtecknas på papper, men jag tror även dvärgarna tycker att exempelvis brev nedtecknas på stentavlor. Mycket annat, såsom sånger och historier hålls strikt muntliga - varför ödsla tid på att skriva ned något sådant när en historieberättare ändå lever länge nog att föra vidare alla sina sagor flera gånger om.

Sådant som skrivs i sten är sådant som är orubbligt. Rikets lagar och annat.


Huslängden

Den bäst vaktade platsen i varje dvärgiskt hushåll är hemmets hjärta, det pentagonala rummet. För de dvärgar som utövar sådant kommer därefter de slingrande katakomber som hyser hushållets alla döda, fyllt med fällor för de oinvigda. Därefter kommer hushållets arkiv.

I arkivet lagras stentavlor som beskriver härkomst, leverne och bedrifter för alla dvärgar som någon gång levt i hushållet, den så kallade Huslängden. Anrika hushåll som etablerats någon gång i forntidens dimmor kan hysa ofantliga arkiv, med hylla efter hylla i sal efter sal, alla så stora att ekot är dövande.

Någon dvärg i hushållet är ansvarig för att upprätthålla arkivet och uppdatera alla levande varelsers avlor - samt leta reda på tavlor svunna tider då en dispyt om någon gärning uppstått.
vije skrev: Dvärgariket Marnhall

I Kardbergens östra delar, under Molnmakarkammens tjocka glaciär, ligger Marnhall, ett segt och envist dvärgarike nedborrat i uråldrig gnejs och malmspat, bland mörka hålor och kantmejslade hallar.

Platser
- Slipstensvindlet
Detta är samlingsnamnet för de naturliga grottsystem som smältvattnet från glaciärens undersida gröpt ut i det underliggande berget. Snirklande slätslipade rundtunnlar i mjuka former av årtusendens smältvattenforsar, urgröpande rullstenar och tassande fötter. Dvärgarna har med stor möda dämmt upp och dränerat gångarna, och väldiga smältvattensdammar ligger och trycker mot murverk och stenportar. Här och där porlar små rännilar ner i strilande vattenfall och virvlande små kristallforsar. Glaciärens smältvatten är bländande ljusblått och för med sig lagrat ljus från årtusenden tillbaka ner till gruvans djup. När man rör sig i Slipstensvindlet är det omöjligt att avgöra vilka gångar som används av dvärgarna och vilka som är orörda och kanske mynnar ut i en återvändsgränd, ett ras eller ett ruvande djuphål. Ibland måsta man klämma sig förbi en trång passage, plaska genom ett smältflöde eller åla sig under ett runt klippblock. Endast enstaka små stumpar av murade dammväggar och tryckluckor med silande vattenstrålar avslöjar dvärgarnas närvaro.

- Azabuhls salar.
Här finns de flesta bohallar, tronsalen, mönstringsplatsen och anfädernas gravvalv. Komplexet är uthugget med rikligt med nischer för strama och grovhuggna statyer, ljusschakt, ventilhål, vittrande försvarsgluggar och runskriftade pilastrar. De större salarna har massiva kolonnrader och triumfportaler av råbruten djupskiffer, fläckiga av gruvlav och fackelsot. Som sparsam ljuskälla ligger ofantliga stenkar med svagt glänsande hårdis från glaciärens botten. Över hallarna löper välvda viadukter och sandstensportarna är översållade med halvt bortnötta reliefer och kantig ornamentik.
I Azabuhls salar håller merparten av dvärgarna till. Här huserar kungens yxväktare, bredmagade hallhållare, viktiga och vassnästa ärketektorer, metallurger och bergshavare.

- Yttertunnlarna
Yttertunnlarna är de tunnlar som dvärgarna skurit ut i isen under glaciärens tyngd. De förnyas ständigt enligt isens rörelser och smältande. De flesta ingångar till Marnhall går via glaciären. I Yttertunnlarnas försvarsschakt håller dvärgarna långhåriga packmyskar, slädar och snöutrustning för handelsresor och övriga ytfärder.

- Gruvmarkerna
Gruvmarkerna är ett gemensamt namn för de egentliga malm- och mineralbrotten. De sträcker sig i oändliga tunnelsystem åt alla väderstäck, i hisnande djupschakt ner i det okända mörkret och i vidsträckta ytbrott under glaciärtaket. De flesta är för länge sedan sinade och övergivna, rasbenägna och inte sällan hemvist för någon lurande best eller styggelse. Gruvområdena är namngivna efter den kung som regerade när området påbörjades, tex Kormgurs Ådra, Trasselskäggs Hålor, Dudrumudds klyfta eller Gnuur den Gamles Storbrott.
De gruvbrott som är i användning ekar av hammarslag, skiftesbefälets hornstötar vid passbyte, rasslet av skörsten, tunnelmästarnas kontrollrop och djuphamrarnas ekon.

- Försvarsschakten.
Överallt i Marnhall stöter man på dessa små schakt, oftast bemannade med arbalestiärer och spjuthuggare. Försvarsschakten fungerar ungefär som ett inverterat torn. Runt schaktets väggar löper skottgluggar och försvarsgångar. Vanligtvis löper sedan en smal bro tvärs över schaktet som enda väg igenom, eller så måste man färdas längs en klängande spiraltrappa för att nå sin tunnels fortsättning.

- Nattsjön.
Längst ner i Marnhalls djupaste delar ligger en nattsvart spegelstilla sjö, eller närmast ett underjordiskt hav. Dvärgarna ogillar sjön, men använder den till transport av malm från gruvmarkerna och Azabuhls hallar till Smedjorna-i-tornet som ligger flera långtunnlar ifrån. Sjön är en naturlig urgröpning och sträcker sig vida omkring under berget, men på sina ställen har dvärgarna byggt både slussar och kanaltunnlar för att möjliggöra transporten till Smidartornet.
Djuptrollen, eller Ashak-Azu, är uråldriga kolosser som dvärgarna kallat upp ur Nattsjöns avgrunder, fångat och brännt ut ögonen på för att lindra deras ljussmärta i denna ytvärld endast tusende meter under jordytans bländande helvete. Trollen släpar malmpråmarna över sjöns matta yta, kädjade till händer och fötter med tomma ögonhålor och krumma ryggar, ensligt brölande sina sorgekväden.

- Gaskällorna och Uxokks ande
Flera mil från Azabuhls hallar, vid en utlöpare av Nattsjön, finns rikliga gasfyndigheter lagrat i bergets veck och fickor. Dvärgarna utvinner gasen och använder den som bränsle till sina väldiga ässjor och smältverk. Utspritt över Nattsjöns yta, i fuktiga håligheter och magnifika grotthallar ligger små gaskällor, ofta posterade med ett par brunnvakter. Från gaskällorna leder slanka akvedukter upp gasen mot Slaggbergets fot och smedjorna där inne, likt trådarna i ett spindelnät.
Dvärgarna anser att gasen är livsångan och anden av en urtida drake, Uxokk, som utmanade furianernas välde i tidernas gryning, och begravdes under deras sköldar när bergen föddes. Gasen är allt som återstår av den mäktiga Uxokk, men hans ande är odödlig. Den är urgnistan till all drakeld och ett heligt och utomordentligt bränsle. Här och där brinner också små självtända gaslågor under berget.
Att tämja Uxokks ande är både farligt och svårt, dels rent praktiskt, men också på ett mera andligt plan då gasen är kopplad till kaos krafter och bångstyriga urviljor.

- Smedjorna-i-tornet och slaggberget
I en ofantlig grottsal förenas de spindelbenta akvedukterna. De leder fram till en enorm klipp-pelare som reser sig ur ett berg av slagg och krossten. Klippan är smedjorna-i-tornet, och ur dess glödlysande hålor hörs ett ständigt dån från dvärgarnas eviga eld. Dvärgarna som arbetar i smedjorna är oftast mer eller mindre halvnakna och insmorda i tjocka lager valfett för att uthärda hettan.
Vid slaggbergets fot lägger gruvpråmarna till.

- Skorstenskomplexet
I berggrunden ovanför Smedjornas torn breder skorstenskomplexet ut sig i ett nätverk av cirkulationstrummor, svartröksgallerier, kylkamrar och sotluckor. Marnhalldvärgarnas kanske största bekymmer är nämligen glaciärens smältvatten, och det är därför av största vikt att inte röken som når glaciärens undersida är varm. Skorstenskomplexet är ett prov på ypperligt dvärgakunnande och den rök som rest genom det vidsträckta tunnelsystemet är rentav kallare än luften ikring.


Produktion
Halvädelstenar, sk bergspärlor; Korund, gyllenröd beryll, zirkon, sländsten samt spräcklig magnalas och grummelöga. Därtill diverse förtärbara mineraler och tuggstenar, bl.a. kvicksalt och Ghuzböls nattrot. Viktigast är dock kanske bergssaltet och järnet. Järnet håller en förhållandevis låg kvalitet och malmen är utspridd i berget över stora områden, men i rätt små kvantiteter. Endast dvärgarnas sanslösa skicklighet med metaller gör att järnet från Marnhall kan klassas som mycket gott ståljärn, och tillåter tillverkning av både finsmide och tjock plåt. Bland dvärgar överlag klassas dock Marnhallsstålet som simpelt spadvirke. Dess fördel är att det leder värme ytterst dåligt och därmed hålls svalt i hetta och fryser inte i kyla.

Romben
Romben är rådet där svårbegripliga frågor och djupare tvister tas upp. En representant per familj. Talan förs alltid en åt gången, av den som bär talarperuken, ett tungt trassel av uråldrigt kungahår, långflätor och bronsspännen. En talare får hålla på hur länge han vill och det förutsätts att åhörarna minns allt som sagts. När konsensus nås, slår man hand, bankar panna, och besluten huggs in i golvet på den stora Rombsalen. Eftersom det är förbjudet att tala utan peruken har det uppstått ett flertal olika knep att få alltför långdragna eller dumordade talare att sluta - man kastar småsten, blandar svedmalm i talarens vattenhorn, eller så tar man helt enkelt till handbegripligheter och försöker slita peruken av honom.
Även kungaval och utnämnande av viktigare poster sköts av Romben. Romben kan också i specialfall få dryfta Hemligheter (se nedan)

Handel
Dvärgarnas viktigaste handel sker med de små fiskebyarna vid kusten. Där byter de järn, salt och bergspärlor mot valspäck i väldiga kvantiteter. Valspäck har blivit dvärgarnas viktigaste föda, och är en viktig orsak till att samhället vuxit sig till det omfång det har idag. Marnhallsdvärgarnas anfäder levde främst på vad de kunde fiska upp ur Nattsjöns ödsliga djup; blekfjälliga taggfiskar, enstaka blinda salamandrar och stenhårda bergsmusslor, knappt större än en lilltå. Därtill sög de på mineraler och tuggstenar, men näringsintaget förblev ändå så fattigt att samhället aldrig kunde växa sig särskilt stort. Än idag är dock bergsmineralerna viktiga för marnhallsdvärgarnas föda och man fiskar ännu i Nattsjön.
Man företar också längre handelsexpeditioner söderut och kommer hem med vackert färgade tyger, mullvadsskinn, kryddat vin och silver.

Hemligheter
Bland Marhalls dvärgar är det omåttligt populärt med hemligheter, och som med det mesta som har med dvärgar att göra, är det reglerat och systematiserat. Om någonting utlysts till en Hemlighet är det totalförbjudet att tala om det. Och eftersom dvärgar överlag föraktar lögn och rundprat innebär det att om en utomstående tex frågar varför arbetena i de Norra Djuptunnlarna upphört (se nedan), möts denne av total tystnad och trumpna miner. Romben, kungen eller en familjs överhuvud får utlysa en Hemlighet. Ett familjehuvuds Hemlighet gäller givetvis bara familjen i fråga, men det hör till god sed att inte babbla om andras Hemligheter heller. Vanliga Hemligheter är ofta genanta dabberier och pinsamma incidenter som hänt någon inom familjen. Till familjen Bromkross väl bevarade Hemligheter hör tex explosionen i Nedre Smedjan år 5320 då Tollum Bromkross den Sege brände upp sitt skägg efter slarv med gasslussen, samt den ytterligt snopna händelsen då familjehuvudet Ukk Gnisselrygg av Bromkross somnade i Romben och plötsligt ställde sig upp i sömnen och med hög röst deklamerade "Svartdvärgen och spaden", alla fem första strofer. Det finns dock också mörka och allvarliga Hemligheter som tynger dvärgarnas anleten och kröker deras slitna ryggar än mer.

Politik
Det finns 7 familjer i Marhall. Av dessa är 3 inbegripna i ett ytterst gammalt och djuptgående gräl. Det innebär att familjernas medlemmar inte talar med varandra, vägrar arbeta med varandra, inte kan sitta bredvid varandra vid tex Romb eller bergafästelse, och konstant försöker göra livet surt för varandra via de andra familjerna. Detta är det ingen som fäster sig vid mera, utan det är en del av vardagen, och en följd av dvärgarnas ofantliga minneskapacitet, oförmåga att svälja en oförrätt, och tusentals år av samlevnad i trånga utrymmen.
Marnhalls konung är Ramnabur Rökbräcka, son av Hôm, av Iselhätta fäder och blodaband, en surmulen och giktdrabbad snedrygg. Hans högra hand är general Mozuh IV, son av Mozmak, av Bradurugurs ätt. Generalen är en stöddig bråtstensdvärg med förkärlek för storslagna fältstrategier och partisanattacker mot diverse påstått hisnande urväsen ur mörkerdjupen, vars existens oftast är synnerligen tvivelaktiga.
Av de yttre hot som finns är det givetvis svartfolken som står för det största besväret. Det finns svartblod runt berget, inne i naturliga sprickor och övergivna gruvhallar, i glaciärisens klyftor och djupt nere i det okända mörkret. En synnerligen envis grupp an skrymt och illknytt har slagit sig ner i det vindlande skorstenskomplexet och har motstått flera rensningsförsök från dvärgarnas sida. Orcher rör sig kring skogarna vid bergets fot, och ibland lyckas de organisera sig tillräckligt för samlade anfall och reder. Över glaciären rör sig istroll emellanåt och de få gånger de råkat stumla in i dvärgarnas yttertynnlar har stor förödelse följt. Ångorna från Uxokks ande som smiter ut genom rökverket och glaciärens massa lockar ibland till sig drakar som stannar upp, cirklar runt och insuper sina anfäders livsånga. (Detta är en Hemlighet bland Marhalls dvärgar, för ormarna som uppehåller sig vid glaciären sprider skräck och död bland ytlanden ikring).

Malull
I Marnhall lever en oansenlig liten grågenomskinlig nattsvärmare, en malfjäril som anses ha levat i urfädernas smutsiga skäggtrassel, och på det sättet etablerat sig i dvärgarnas vardag. Numera odlas den relativt organiserat av dvärgafamiljernas matmödrar och spinnmatronor i väldiga skåp av fnöskigt cedervirke. I skåpen spinner malarna sina små kokonger av vilka dvärgarna gör tråd, och väver sedan ett florstunt tyg, s.k. malull eller Kazmyr, som i sin sköra stickighet troligtvis uppskattas endast av dvärgar. I gruvorna är materialet dock både luftigt och värmande, och det används också till både skäggluva och fotduk.
Det är oklart vad malfjärilarna riktigt lever av nere i grottorna. De matas visserligen med noggranna doser saltdamm och mineralmjöl, men man ser dem ofta fladdra ivrigt kring svettiga skägg och nackhår, speciellt hos äldre dvärgagamlingar.

Allmänt om att röra sig i Marnhall
Ur ett tänkbart äventyrarperspektiv kan det nämnas att belysningen i Marnhall varierar väldigt. Dvärgarna själva uppskattar en slags grådaskig halvdager, men ser det som helt naturligt att vissa delar av riket är kolmörka. Den grådaskiga halvdagern uppnås ofta genom tjocka block av hårdis, mättat av uråldrigt sken som nu sakta sprids genom smältandet. Vanligt är också snillrika ljusschakt som för ljus från glaciärens undersida ner till djupet. På sina ställen används också eleganta gaslyktor som består av en impregnerad och gasfylld myskmagsäck, upphängd under en mässingsförbrännare, utformad som ett litet drakhuvud.
Under glaciärens mage, i yttertunnlarna, är ljuset i dvärgamått så starkt att det är vanligt bland nyssanlända djupkomlingar med visirbeklädda hjälmar för att skona ögonen

En spelare kan också alltid räkna med ett flertal olika ruttalternativ. Gångar delar på sig, portar och dörrluckor öppnar sig än här och där, och därtill är tunnlarna i det närmaste perforerade med öppningar till ljusschakt, ventilationstrummor, avfallsklyftor, skottgluggar o.s.v. Ligger man illa till är det bara att kasta sig mot närmsta öppning och hoppas att man landar mjukt. En stängd dörr betyder också s.g.s. aldrig att andra sidan är oåtkomlig.

Dörrar i Marnhall är ofta tjocka stenblock, huggna till hjulformade plattor som rullas framför öppningen och kilas fast från ”insidan”. Ibland används också låsförsedda metalluckor, och vinbryggor över avgrundsdjupa schakt är en annan vanlig ”dörr”.

Tänkbara äventyrsfrön (läsning på egen risk, författaren tar inget ansvar för detta svammel)
I de allra nedersta gravsänkorna av de Norra Djuptunnlarna har dvärgarna stött på en dörr, en ordinär bastant stendörr, men med obegripliga inskriptioner. Detta har vållat stort huvudbry och Romben dryftar detta grubbel dag och natt. Arkim son av Azaram av Böquls ätt, Marnhalls främsta bergahand och seismantiker menar att detta är dörren till det Namnlösa Urmörkret. I tidernas begynnelse, när Altor föddes ur det allomfattande Urmörkret lät gudarna begrava de sista resterna av mörkret under ett väldigt stenmassiv, Kardbergen. Det är denna rest som man nu stött på. Vissa vill öppna dörren, andra fortsätta gruvarbetet i de produktiva Norra Djuptunnlarna, familjen Kash-Mogub vill göra hela det norra gruvdistriktet till en Hemlighet, men tillsvidare har man på Arkims inrådan hemligförklarat dörren och avbrutit allt vidare arbete i dens närhet. Man vet inte om mörkret skulle skingras av Altors ljus, eller om Altors ljus skulle slukas av mörkret. I vilket fall som helst skulle Marnhall kunna ligga risigt till.
En handelsemissarie från ett mänskligt handelshus har, efter att ha inbjudits för avtalsförhandlingar (detta händer ibland, om handelsvaran är tillräckligt dyrbar, tex vin som i detta fall), spårlöst försvunnit när han eskorterades ut. Ingen vet hur det gick till, allra minst den generade vaktstyrkan som skötte eskorten. Emissaren har givetvis hemligförklarats och därtill också (efter påtryckningar från familjen Kash-Mogub) hela vinhandeln. Efter emissarens försvinnande har två mindre ras uppstått i de Norra Djuptunnlarna.

Ett traditionellt ”dungeon-crawling”-äventyr i Marnhall kunde inledas med att svartfolk angriper dvärgasamhället och s.g.s. totalt ockuperar det. Spelarna får försöka ta sig in i dvärgariket (aldrig en lätt uppgift), samla de splittrade och på olika håll isolerade dvärgagrupperna, agera sändebud, rädda utsatta, spionera på fienden, fly undan den och komma på ett sätt att driva anfallarna på flykten (locka dem till Smedjornas torn och spränga hela härligheten i luften med hjälp av gasen, väcka nåt vidunder ur djupmörkret, aktivera Nattsjöns slavtroll, rasera smältvattensdammar och spola bort / dränka fienden eller kanske öppna ovanstående dörr och hoppas på det bästa? Kanske det visar sig att handelsemissarien är svartfolkets ledare... )
Lazarous skrev:Dvärgars ansvar

Bland dvärgarna finns det alltid någon som är ansvarig, oavsett vad det än må gälla. Hushåll, gruvschakt, smedjor eller politik, överallt finns det någon som ansvarar för att saker och ting sker på rätt sätt. De ansvarar för att organisera arbetet och fatta beslut så allt sker så smidigt och effektivt som möjligt.

Men för att det verkligen ska ske så effektivt som möjligt måste de ha fullständing lydnad. Resultatet blir att varje dvärg är kung i sin ansvarssfär, och alla som finns där måste följa dennes regler.

Detta inkluderar verkligen alla, vare sig det är en kung eller tiggare, oavsett inflytande och rikedom. En dvärg som besöker ett excersisfält förväntas följa den högste officerens instruktioner och besöker han ett hushåll förväntas han ta av sig skorna när husmodern så befaller.

Denna auktoritet är orubblig så länge den gäller, men dvärgar är jämlikar och det står varje individ fritt att argumentera mot ett beslut eller föreslå en annan metod, men så länge beslutet står fast kommer han följa det.

Alla ledare svarar dessutom till sina underordnade. Gruvlag och hushåll är ofta demokratiskt organiserade, så en schaktchef som missköter sig kommer raskt röstas bort av sina kollegor - och en husfader likaså.



Dvärgisk gästfrihet

Bland dvärgarna är traditioner mycket viktiga, och vissa av dem är rentav viktigare än skriven lag. En av de mest helgade är den dvärgiska gästfriheten.

En gäst i ett dvärgist hushåll ska alltid vara lika trygg som någon av dess medlemmar. Han står direkt under husfaderns och husmoderns beskydd, oavsett vad andra må tycka, och hela hushållets anseende står på spel.

Det är därför otänkbart att en gäst skulle komma att skadas under en dvärgs tak. Förutsatt att gästen sköter sig, förstås; inte ens gästfriheten skyddar mot stöld eller dråp inom hushållet.

Det mesta annat måste dock hushållet stå ut med, även om de absolut inte behöver tycka om det. En gäst som missbrukat förtroendet han haft som gäst kan räkna sig som jagad under resten av sina dagar när han väl lämnat dess portar.

Det finns bland dvärgar romantiska historier om hur dvärgar förklätt sig och fått bekräftelse som gäst i ett hushåll, och därefter stulit sig en maka eller make, mitt under näsan på överbeskyddande föräldrar utan att kunna hindras. Vissa av dessa har gjorts om till sånger, tusentals verser långa, som förtäljer de konflikter detta startat.

Å andra sidan berättas det också om hur kung Mahdan den Galne av Tarat-Khôn gästade Kabdic Stentäljes hushåll efter att ha återvänt från en människojakt. Då de delade bröd och öl vid långbordet i Storhallen gick Kabdic bärsärk och stack ner både Mahdan och dennes vakter med ett avbrutet stolsben.

Kabdic benådades och rentav hyllades för kungadråpet, då Mahdan närapå dragit ner hela dvärgriket i kaos och krig mot både Hynsolge, Nidland och de andra dvärgstäderna i riket. Men för att ha brutit mot gästfriheten rakade han sitt skägg, lämnade sin yxa till sin enda dotter och gick i exil för att inte dra ytterligare skam över sitt hushåll.

Det som förseglar pakten om gästfrihet är att dela en måltid med husfadern eller husmodern. Hur mycket det är spelar ingen roll, så länge gästen bjuds att äta eller dricka och tar emot det. Därefter förväntas gästerna lämna ifrån sig sina vapen och sköldar som låses in i vapenkammaren.

Vapen och sköldar lämnas åter när gästerna uttrycker sin önskan att ge sig av och när de väl stigit ut genom hushållets portar lämnar de även gästfrihetens beskydd.

Det är alltid upp till husfadern eller husmodern om huruvida en person ska tas emot som gäst, men man kan vara säker på att det krävs goda skäl för att en person ska förvägras tillträde. Huruvida en besökare behandlas som en ärad gäst med plats vid husfaderns ända av långbordet eller som en snyltare som omgivs av misstänksamma blickar beror på dennes tidigare historia med hushållet.
[/url][/b]

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2011-10-15 23:11

I vilket fall känns det konstigt att en kultur där man prisar skicklighet och kunskap sitter med ett oomkullrunkeligt kastsystem, nej snarare borde den som vill föra vidare sin kunskap välja de mest talangfulla
Mest är det väl för att dvärgar är konservativa och bundna till sin "jordnära vardag"

Hugget i sten är ju ett välanvänt uttryck av dvärgarna. Ett statiskt kastsystem är både styrkan och svagheten i det dvärgiska samhället.

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2011-10-15 23:16

Alla dvärgar skall ha någon rudimentär kusnakp om gruvdrift och malmsmältning
Då utgår du från att det inte finns adelsätter i dvärgriket eller? Alla är av samma klass och ingen är samma yrke hela livet?

För mig känns det som raka motsatsen till dvärgar då de varken är liberala eller föränderliga på det sättet.

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2011-10-16 09:08

Den bortser från kvinnor (vilka inte alls tycks finnas i det dvärgiska samhället).
Behöver ju inte betyda att kvinnorna inte finns i samhället. Det kan ju vara av den enkla anledningen att kvinnor är integrerade i alla kategorier?

Skriv svar