Sist jag läste pdf:n vill jag minnas att jag inte var jätte imponerad. Den följde väl ÄS senare "monsterböcker" rätt väl, med havdvärgar, kulldvärgar, gamla ur-dvärgar och mörkeralver...flåt elakdvärgar.
Jag tycker nog att det bästa materialet jag sett i dvärgväg är det i svavelvinter, det i monster & män och det som redan börjat växa fram här (samt de tidigare nämnda sinkadusartiklarna; djupets fasor och helvetesfortet)
Axplock av godsaker kan man naturligtvis plocka:)
Vidare så fick jag ett litet uppslag när jag hängde tvätt. Jag ska nu illustrera vad som händer i en skadad hjärna medans den pysslar med vardagssysslor.
(hänger tvätt)- juhk, spindelnät i ansiktet. Fascinerande att det kan vara så osynligt men ändå så svårt att ta bort. hmm, läste jag inte ngn stans att spindelnät är bland de mest hållfatsa materialen i världen i förhållande till sin tunnhet? ...och att man arbetar med att försöka framställa artificiellt spindelnät? böh, rollspel... Kan man tillverka spindelnäts liknande material i D&D? Vänta, man kanske kan skörda spindelnät från stora spindlar. Vilka gör det? Hmm bergsspindlar i grottor och dvärgar...Kanske föder man upp stora spindlar i grottor, skördar näten och väver den till tråd som...som används för repslagning. Starka rep till gruvdrift...eftersom växtmaterial inte lämpar sig att odla fram i underjorden. Hmmm särskilt skrå, kanske av dvärgkvinnor...nätvävarna?, nätmakeskorna?, spindelmannen-GAH NEJ! öh, kunskapen kan ju komma från vättarna kanske.måste,...titta,...på forumet,....måste....
Och så satt man plötsligt här igen
Nåväl, om det kan användas så ledde min smutstvätt till ngt bra, om annars... så blev tvätten iallafall hängd
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fafnir skrev:Jag tycker nog att det bästa materialet jag sett i dvärgväg är det i svavelvinter, det i monster & män och det som redan börjat växa fram här (samt de tidigare nämnda sinkadusartiklarna; djupets fasor och helvetesfortet).
Axplock av godsaker kan man naturligtvis plocka.
Håller med. Det materialet bör vara styrande. Men vad skall då inte med eller förändras från Laz pdf? De olika dvärgarna (hav, grott,kull,mörker) känner jag inte igen och vill jag inte ha med heller!
Spindeltråden intressant idé, den tycker jag skall med!
Jag var nog oklar (för ovanlighetens skull )
Det var dvärg:pdfen som Spelknepe tipsade om som jag åsyftade. Den innehåller bl.a. kull, havs, och strykardvärgar. Det är den som jag tycker att vi i stort kan bortse ifrån men plocka eventuella godbitar.
Laz-Pdf:en har jag inte sett förrens nu och den tycks vara en bra sammanfattning på det mesta som har sports om här i översiktsform, alltså bra saker överlag skapad av de bästa existerande rollspelskreatörerna ( Vi, forumiter på detta eminenta forum, that is... )
Oavsett om spindeltråden är ngt att spinna vidare på eller ej( ), så kan det vara en intressant infallsvinkel att lista prylar, råvaror, djur etc som nyttjas och hur, då utbudet ser annorlunda ut under marken.
Även om det numer finns markkontakter och handelsförbindelser med marklevande långbeningar, ytexpeditioner etc så har väl dvärgarna levt under jord en betydande tid och bör ha klarat av att vara självförsörjande redan då. Och alla vet ju att dvärgar är trångsynta konservatister( ), så än del prylar borde hänga kvar av ren envishet även om bättre alternativ finns ovan jord.
Exempel:
Trä=ovanligt under mark. Stenkol=vanligare än trä under mark.
kossor=ovanliga under mark Grottsvin=vanligare än kossor UM
vad gör man rep av?
vad gör man textiler av?
Är spadskaften av metall, eller av röktorkat kött från den Ådriga mastodontklippskivlingens fot?
Dvärgöl gör på klipptryffel, rostad järnmalm, vatten och honung från klippbin eller?
Är fladdermöss en god rätt eller används dom på annat sätt?
Det finns ju en hel värld att skapa under marken också.
Spelknepe. När får vi dom första detaljerade kartorna över Erebs underjord
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Kan inte annat än att hålla med, spindelnätsodlingen är en utmärkt ide. Lite mer av den varan och erebs dvärgar kanske inte behöver vara riktigt så standard fantasy...
Gillade också spindelodlingarna men får en vibb av Duergar (Ond Dungeons & Dragons dvärg). Eftersom vi har flera dvärgsamhällen så kan vi väl låta en eller några av dem odla spindlar, så att vi på något sätt skiljer dem åt internt.
Nejdå! Absolut inte! Jag bara menar att istället för att gå från att inga dvärgar odlar spindlar till att alla dvärgar odlar spindlar så kan man hitta mellanvägen med att säga att vissa dvärgar odlar spindlar.
Puh, det här var tänkt att bli ett relativt kort inlägg med lite ideer kring ett specifikt dvärgasamhälle, men så blev det alltså inte, utan som vanligt började jag pränta ner en halv roman.
Nå, hursomhelst så hoppas jag att jag inte gått alltför långt från fastslagna dvärganormer, och om inte helheten fungerar kanske några snuttar åtminstone kan tjäna som inspiration. Dvärga-ansvarige får gärna kasta ett kritiskt öga på det, och ändra och rata efter tycke.
Dvärgariket Marnhall
I Kardbergens östra delar, under Molnmakarkammens tjocka glaciär, ligger Marnhall, ett segt och envist dvärgarike nedborrat i uråldrig gnejs och malmspat, bland mörka hålor och kantmejslade hallar.
Platser
- Slipstensvindlet
Detta är samlingsnamnet för de naturliga grottsystem som smältvattnet från glaciärens undersida gröpt ut i det underliggande berget. Snirklande slätslipade rundtunnlar i mjuka former av årtusendens smältvattenforsar, urgröpande rullstenar och tassande fötter. Dvärgarna har med stor möda dämmt upp och dränerat gångarna, och väldiga smältvattensdammar ligger och trycker mot murverk och stenportar. Här och där porlar små rännilar ner i strilande vattenfall och virvlande små kristallforsar. Glaciärens smältvatten är bländande ljusblått och för med sig lagrat ljus från årtusenden tillbaka ner till gruvans djup. När man rör sig i Slipstensvindlet är det omöjligt att avgöra vilka gångar som används av dvärgarna och vilka som är orörda och kanske mynnar ut i en återvändsgränd, ett ras eller ett ruvande djuphål. Ibland måsta man klämma sig förbi en trång passage, plaska genom ett smältflöde eller åla sig under ett runt klippblock. Endast enstaka små stumpar av murade dammväggar och tryckluckor med silande vattenstrålar avslöjar dvärgarnas närvaro.
- Azabuhls salar.
Här finns de flesta bohallar, tronsalen, mönstringsplatsen och anfädernas gravvalv. Komplexet är uthugget med rikligt med nischer för strama och grovhuggna statyer, ljusschakt, ventilhål, vittrande försvarsgluggar och runskriftade pilastrar. De större salarna har massiva kolonnrader och triumfportaler av råbruten djupskiffer, fläckiga av gruvlav och fackelsot. Som sparsam ljuskälla ligger ofantliga stenkar med svagt glänsande hårdis från glaciärens botten. Över hallarna löper välvda viadukter och sandstensportarna är översållade med halvt bortnötta reliefer och kantig ornamentik.
I Azabuhls salar håller merparten av dvärgarna till. Här huserar kungens yxväktare, bredmagade hallhållare, viktiga och vassnästa ärketektorer, metallurger och bergshavare.
- Yttertunnlarna
Yttertunnlarna är de tunnlar som dvärgarna skurit ut i isen under glaciärens tyngd. De förnyas ständigt enligt isens rörelser och smältande. De flesta ingångar till Marnhall går via glaciären. I Yttertunnlarnas försvarsschakt håller dvärgarna långhåriga packmyskar, slädar och snöutrustning för handelsresor och övriga ytfärder.
- Gruvmarkerna
Gruvmarkerna är ett gemensamt namn för de egentliga malm- och mineralbrotten. De sträcker sig i oändliga tunnelsystem åt alla väderstäck, i hisnande djupschakt ner i det okända mörkret och i vidsträckta ytbrott under glaciärtaket. De flesta är för länge sedan sinade och övergivna, rasbenägna och inte sällan hemvist för någon lurande best eller styggelse. Gruvområdena är namngivna efter den kung som regerade när området påbörjades, tex Kormgurs Ådra, Trasselskäggs Hålor, Dudrumudds klyfta eller Gnuur den Gamles Storbrott.
De gruvbrott som är i användning ekar av hammarslag, skiftesbefälets hornstötar vid passbyte, rasslet av skörsten, tunnelmästarnas kontrollrop och djuphamrarnas ekon.
- Försvarsschakten.
Överallt i Marnhall stöter man på dessa små schakt, oftast bemannade med arbalestiärer och spjuthuggare. Försvarsschakten fungerar ungefär som ett inverterat torn. Runt schaktets väggar löper skottgluggar och försvarsgångar. Vanligtvis löper sedan en smal bro tvärs över schaktet som enda väg igenom, eller så måste man färdas längs en klängande spiraltrappa för att nå sin tunnels fortsättning.
- Nattsjön.
Längst ner i Marnhalls djupaste delar ligger en nattsvart spegelstilla sjö, eller närmast ett underjordiskt hav. Dvärgarna ogillar sjön, men använder den till transport av malm från gruvmarkerna och Azabuhls hallar till Smedjorna-i-tornet som ligger flera långtunnlar ifrån. Sjön är en naturlig urgröpning och sträcker sig vida omkring under berget, men på sina ställen har dvärgarna byggt både slussar och kanaltunnlar för att möjliggöra transporten till Smidartornet.
Djuptrollen, eller Ashak-Azu, är uråldriga kolosser som dvärgarna kallat upp ur Nattsjöns avgrunder, fångat och brännt ut ögonen på för att lindra deras ljussmärta i denna ytvärld endast tusende meter under jordytans bländande helvete. Trollen släpar malmpråmarna över sjöns matta yta, kädjade till händer och fötter med tomma ögonhålor och krumma ryggar, ensligt brölande sina sorgekväden.
- Gaskällorna och Uxokks ande
Flera mil från Azabuhls hallar, vid en utlöpare av Nattsjön, finns rikliga gasfyndigheter lagrat i bergets veck och fickor. Dvärgarna utvinner gasen och använder den som bränsle till sina väldiga ässjor och smältverk. Utspritt över Nattsjöns yta, i fuktiga håligheter och magnifika grotthallar ligger små gaskällor, ofta posterade med ett par brunnvakter. Från gaskällorna leder slanka akvedukter upp gasen mot Slaggbergets fot och smedjorna där inne, likt trådarna i ett spindelnät.
Dvärgarna anser att gasen är livsångan och anden av en urtida drake, Uxokk, som utmanade furianernas välde i tidernas gryning, och begravdes under deras sköldar när bergen föddes. Gasen är allt som återstår av den mäktiga Uxokk, men hans ande är odödlig. Den är urgnistan till all drakeld och ett heligt och utomordentligt bränsle. Här och där brinner också små självtända gaslågor under berget.
Att tämja Uxokks ande är både farligt och svårt, dels rent praktiskt, men också på ett mera andligt plan då gasen är kopplad till kaos krafter och bångstyriga urviljor.
- Smedjorna-i-tornet och slaggberget
I en ofantlig grottsal förenas de spindelbenta akvedukterna. De leder fram till en enorm klipp-pelare som reser sig ur ett berg av slagg och krossten. Klippan är smedjorna-i-tornet, och ur dess glödlysande hålor hörs ett ständigt dån från dvärgarnas eviga eld. Dvärgarna som arbetar i smedjorna är oftast mer eller mindre halvnakna och insmorda i tjocka lager valfett för att uthärda hettan.
Vid slaggbergets fot lägger gruvpråmarna till.
- Skorstenskomplexet
I berggrunden ovanför Smedjornas torn breder skorstenskomplexet ut sig i ett nätverk av cirkulationstrummor, svartröksgallerier, kylkamrar och sotluckor. Marnhalldvärgarnas kanske största bekymmer är nämligen glaciärens smältvatten, och det är därför av största vikt att inte röken som når glaciärens undersida är varm. Skorstenskomplexet är ett prov på ypperligt dvärgakunnande och den rök som rest genom det vidsträckta tunnelsystemet är rentav kallare än luften ikring.
Produktion
Halvädelstenar, sk bergspärlor; Korund, gyllenröd beryll, zirkon, sländsten samt spräcklig magnalas och grummelöga. Därtill diverse förtärbara mineraler och tuggstenar, bl.a. kvicksalt och Ghuzböls nattrot. Viktigast är dock kanske bergssaltet och järnet. Järnet håller en förhållandevis låg kvalitet och malmen är utspridd i berget över stora områden, men i rätt små kvantiteter. Endast dvärgarnas sanslösa skicklighet med metaller gör att järnet från Marnhall kan klassas som mycket gott ståljärn, och tillåter tillverkning av både finsmide och tjock plåt. Bland dvärgar överlag klassas dock Marnhallsstålet som simpelt spadvirke. Dess fördel är att det leder värme ytterst dåligt och därmed hålls svalt i hetta och fryser inte i kyla.
Romben
Romben är rådet där svårbegripliga frågor och djupare tvister tas upp. En representant per familj. Talan förs alltid en åt gången, av den som bär talarperuken, ett tungt trassel av uråldrigt kungahår, långflätor och bronsspännen. En talare får hålla på hur länge han vill och det förutsätts att åhörarna minns allt som sagts. När konsensus nås, slår man hand, bankar panna, och besluten huggs in i golvet på den stora Rombsalen. Eftersom det är förbjudet att tala utan peruken har det uppstått ett flertal olika knep att få alltför långdragna eller dumordade talare att sluta - man kastar småsten, blandar svedmalm i talarens vattenhorn, eller så tar man helt enkelt till handbegripligheter och försöker slita peruken av honom.
Även kungaval och utnämnande av viktigare poster sköts av Romben. Romben kan också i specialfall få dryfta Hemligheter (se nedan)
Handel
Dvärgarnas viktigaste handel sker med de små fiskebyarna vid kusten. Där byter de järn, salt och bergspärlor mot valspäck i väldiga kvantiteter. Valspäck har blivit dvärgarnas viktigaste föda, och är en viktig orsak till att samhället vuxit sig till det omfång det har idag. Marnhallsdvärgarnas anfäder levde främst på vad de kunde fiska upp ur Nattsjöns ödsliga djup; blekfjälliga taggfiskar, enstaka blinda salamandrar och stenhårda bergsmusslor, knappt större än en lilltå. Därtill sög de på mineraler och tuggstenar, men näringsintaget förblev ändå så fattigt att samhället aldrig kunde växa sig särskilt stort. Än idag är dock bergsmineralerna viktiga för marnhallsdvärgarnas föda och man fiskar ännu i Nattsjön.
Man företar också längre handelsexpeditioner söderut och kommer hem med vackert färgade tyger, mullvadsskinn, kryddat vin och silver.
Hemligheter
Bland Marhalls dvärgar är det omåttligt populärt med hemligheter, och som med det mesta som har med dvärgar att göra, är det reglerat och systematiserat. Om någonting utlysts till en Hemlighet är det totalförbjudet att tala om det. Och eftersom dvärgar överlag föraktar lögn och rundprat innebär det att om en utomstående tex frågar varför arbetena i de Norra Djuptunnlarna upphört (se nedan), möts denne av total tystnad och trumpna miner. Romben, kungen eller en familjs överhuvud får utlysa en Hemlighet. Ett familjehuvuds Hemlighet gäller givetvis bara familjen i fråga, men det hör till god sed att inte babbla om andras Hemligheter heller. Vanliga Hemligheter är ofta genanta dabberier och pinsamma incidenter som hänt någon inom familjen. Till familjen Bromkross väl bevarade Hemligheter hör tex explosionen i Nedre Smedjan år 5320 då Tollum Bromkross den Sege brände upp sitt skägg efter slarv med gasslussen, samt den ytterligt snopna händelsen då familjehuvudet Ukk Gnisselrygg av Bromkross somnade i Romben och plötsligt ställde sig upp i sömnen och med hög röst deklamerade "Svartdvärgen och spaden", alla fem första strofer. Det finns dock också mörka och allvarliga Hemligheter som tynger dvärgarnas anleten och kröker deras slitna ryggar än mer.
Politik
Det finns 7 familjer i Marhall. Av dessa är 3 inbegripna i ett ytterst gammalt och djuptgående gräl. Det innebär att familjernas medlemmar inte talar med varandra, vägrar arbeta med varandra, inte kan sitta bredvid varandra vid tex Romb eller bergafästelse, och konstant försöker göra livet surt för varandra via de andra familjerna. Detta är det ingen som fäster sig vid mera, utan det är en del av vardagen, och en följd av dvärgarnas ofantliga minneskapacitet, oförmåga att svälja en oförrätt, och tusentals år av samlevnad i trånga utrymmen.
Marnhalls konung är Ramnabur Rökbräcka, son av Hôm, av Iselhätta fäder och blodaband, en surmulen och giktdrabbad snedrygg. Hans högra hand är general Mozuh IV, son av Mozmak, av Bradurugurs ätt. Generalen är en stöddig bråtstensdvärg med förkärlek för storslagna fältstrategier och partisanattacker mot diverse påstått hisnande urväsen ur mörkerdjupen, vars existens oftast är synnerligen tvivelaktiga.
Av de yttre hot som finns är det givetvis svartfolken som står för det största besväret. Det finns svartblod runt berget, inne i naturliga sprickor och övergivna gruvhallar, i glaciärisens klyftor och djupt nere i det okända mörkret. En synnerligen envis grupp an skrymt och illknytt har slagit sig ner i det vindlande skorstenskomplexet och har motstått flera rensningsförsök från dvärgarnas sida. Orcher rör sig kring skogarna vid bergets fot, och ibland lyckas de organisera sig tillräckligt för samlade anfall och reder. Över glaciären rör sig istroll emellanåt och de få gånger de råkat stumla in i dvärgarnas yttertynnlar har stor förödelse följt. Ångorna från Uxokks ande som smiter ut genom rökverket och glaciärens massa lockar ibland till sig drakar som stannar upp, cirklar runt och insuper sina anfäders livsånga. (Detta är en Hemlighet bland Marhalls dvärgar, för ormarna som uppehåller sig vid glaciären sprider skräck och död bland ytlanden ikring).
Malull
I Marnhall lever en oansenlig liten grågenomskinlig nattsvärmare, en malfjäril som anses ha levat i urfädernas smutsiga skäggtrassel, och på det sättet etablerat sig i dvärgarnas vardag. Numera odlas den relativt organiserat av dvärgafamiljernas matmödrar och spinnmatronor i väldiga skåp av fnöskigt cedervirke. I skåpen spinner malarna sina små kokonger av vilka dvärgarna gör tråd, och väver sedan ett florstunt tyg, s.k. malull eller Kazmyr, som i sin sköra stickighet troligtvis uppskattas endast av dvärgar. I gruvorna är materialet dock både luftigt och värmande, och det används också till både skäggluva och fotduk.
Det är oklart vad malfjärilarna riktigt lever av nere i grottorna. De matas visserligen med noggranna doser saltdamm och mineralmjöl, men man ser dem ofta fladdra ivrigt kring svettiga skägg och nackhår, speciellt hos äldre dvärgagamlingar.
Allmänt om att röra sig i Marnhall
Ur ett tänkbart äventyrarperspektiv kan det nämnas att belysningen i Marnhall varierar väldigt. Dvärgarna själva uppskattar en slags grådaskig halvdager, men ser det som helt naturligt att vissa delar av riket är kolmörka. Den grådaskiga halvdagern uppnås ofta genom tjocka block av hårdis, mättat av uråldrigt sken som nu sakta sprids genom smältandet. Vanligt är också snillrika ljusschakt som för ljus från glaciärens undersida ner till djupet. På sina ställen används också eleganta gaslyktor som består av en impregnerad och gasfylld myskmagsäck, upphängd under en mässingsförbrännare, utformad som ett litet drakhuvud.
Under glaciärens mage, i yttertunnlarna, är ljuset i dvärgamått så starkt att det är vanligt bland nyssanlända djupkomlingar med visirbeklädda hjälmar för att skona ögonen
En spelare kan också alltid räkna med ett flertal olika ruttalternativ. Gångar delar på sig, portar och dörrluckor öppnar sig än här och där, och därtill är tunnlarna i det närmaste perforerade med öppningar till ljusschakt, ventilationstrummor, avfallsklyftor, skottgluggar o.s.v. Ligger man illa till är det bara att kasta sig mot närmsta öppning och hoppas att man landar mjukt. En stängd dörr betyder också s.g.s. aldrig att andra sidan är oåtkomlig.
Dörrar i Marnhall är ofta tjocka stenblock, huggna till hjulformade plattor som rullas framför öppningen och kilas fast från ”insidan”. Ibland används också låsförsedda metalluckor, och vinbryggor över avgrundsdjupa schakt är en annan vanlig ”dörr”.
Tänkbara äventyrsfrön (läsning på egen risk, författaren tar inget ansvar för detta svammel)
I de allra nedersta gravsänkorna av de Norra Djuptunnlarna har dvärgarna stött på en dörr, en ordinär bastant stendörr, men med obegripliga inskriptioner. Detta har vållat stort huvudbry och Romben dryftar detta grubbel dag och natt. Arkim son av Azaram av Böquls ätt, Marnhalls främsta bergahand och seismantiker menar att detta är dörren till det Namnlösa Urmörkret. I tidernas begynnelse, när Altor föddes ur det allomfattande Urmörkret lät gudarna begrava de sista resterna av mörkret under ett väldigt stenmassiv, Kardbergen. Det är denna rest som man nu stött på. Vissa vill öppna dörren, andra fortsätta gruvarbetet i de produktiva Norra Djuptunnlarna, familjen Kash-Mogub vill göra hela det norra gruvdistriktet till en Hemlighet, men tillsvidare har man på Arkims inrådan hemligförklarat dörren och avbrutit allt vidare arbete i dens närhet. Man vet inte om mörkret skulle skingras av Altors ljus, eller om Altors ljus skulle slukas av mörkret. I vilket fall som helst skulle Marnhall kunna ligga risigt till.
En handelsemissarie från ett mänskligt handelshus har, efter att ha inbjudits för avtalsförhandlingar (detta händer ibland, om handelsvaran är tillräckligt dyrbar, tex vin som i detta fall), spårlöst försvunnit när han eskorterades ut. Ingen vet hur det gick till, allra minst den generade vaktstyrkan som skötte eskorten. Emissaren har givetvis hemligförklarats och därtill också (efter påtryckningar från familjen Kash-Mogub) hela vinhandeln. Efter emissarens försvinnande har två mindre ras uppstått i de Norra Djuptunnlarna.
Ett traditionellt ”dungeon-crawling”-äventyr i Marnhall kunde inledas med att svartfolk angriper dvärgasamhället och s.g.s. totalt ockuperar det. Spelarna får försöka ta sig in i dvärgariket (aldrig en lätt uppgift), samla de splittrade och på olika håll isolerade dvärgagrupperna, agera sändebud, rädda utsatta, spionera på fienden, fly undan den och komma på ett sätt att driva anfallarna på flykten (locka dem till Smedjornas torn och spränga hela härligheten i luften med hjälp av gasen, väcka nåt vidunder ur djupmörkret, aktivera Nattsjöns slavtroll, rasera smältvattensdammar och spola bort / dränka fienden eller kanske öppna ovanstående dörr och hoppas på det bästa? Kanske det visar sig att handelsemissarien är svartfolkets ledare... )
Senast redigerad av vije den 2007-09-22 20:06, redigerad totalt 1 gånger.
Fråga : Har Kardbergen flera dvärgriken eller ett rike med flera städer?
Skiljer vi på dvärgstad och dvärgrike? Grynnerriket är ett rike med flera städer. Nidabergen likaså. Aidne? Kard?
Fråga : Har Kardbergen flera dvärgriken eller ett rike med flera städer?
Skiljer vi på dvärgstad och dvärgrike? Grynnerriket är ett rike med flera städer. Nidabergen likaså. Aidne? Kard?
Mitt förslag är att det skiljer sig från bergskedja till bergskedja... Grynnerbergsriket ska väl vara det största eller? Ett område med flera konkurrerande dvärgriken kan väl vara rätt coolt.
Vackert mäster Vije, detaljer kan diskuteras, men...vackert!
Rörande dvärgarna i Kard så nämns riket Kward'zak och de två städerna Kward'korzub (huvudstad) och Gerlwerd i EA boxen, men det betyder ju inte att det inte kan finnas flera riken?
Flera dvärgstader bildar ett dvärgrike?
Grynnerriket var ett mycket stort rike med många städer, men här finns numera (efter utvandringen på 1500-talet fO) flera mindre riken med färre antal städer, varav Tarat-Khôn är ett (Helvetesfortet, sidan 12)... så tolkar jag det iallafall!
Numera verkar Nidariket (Kizhur Khân) vara det mest betydningsfulla i Ereb?
Om någon undrar vad ett moment är, vad dvärgarna ägnar sig åt under Mehlithl och varfor vissa lärda tror att dvärgarnas urhem ligger under Orghin, så titta i tråden for Altorisk Tideräkning!
)
)
Om inte i dvärgsammanhang så är det kanske något vättarna bedriver?
: Har Kardbergen flera dvärgriken eller ett rike med flera städer?