Om folk känns det är för mycket Tolkien med att använda just ordet orch om de gamla hederliga orcherna så kan man helt enkelt kan kalla dem efter sin subtyps speciella namn: Krauk, Ylk osv... (Krauk har ju sedan flera undergrupper). Alltså vi vet att det finns en varelse som skapades som två: Krauk och Ylk av de låga gudarna Krauk och Ylkaur som likt de andra svartfolkskaparna perverterade Rauk (som jag jag har en bild av som är lite av en blandning av en Drow/vampyr och en Uruk-Hai): Den ena gruppen mindre och anpassningsbar(Krauk) den andra våldsam, större, och långt svartare i sinnet (Ylk).
Alltså man kan behålla orcherna som ett släkte men ändå undvika just namnet orcher utan helt enkelt kalla dom för sina tillhörighet : Slätt- ,grott- bergs- orcherna har alla sina egna svartiska namn och är undergrupper/kulturer till Krauk (nu har jag inte namnen med de står i Svartfolk). Vi har alltså krauker och deras kusiner ylker och några yttelrigare indelningar behövs egentligen inte göras. Ylkerna är även avskydda bland dom andra svartfolken för den djupa svarthet deras själar innehåller, även med svartfolksmått, vilket även nyanserar de andra svartfolken en hel del som inte alls helt nödvändigtvis onda. Troll är hungriga och äter andra humanoider men det gör de kanske inte av ondska, svartalfer är tjuvaktiga/lögnare och rövare men inte ondskans apostlar, svartnissar är små och mer på gränsen till djur i intellekt för än att egentlgien kunna kallas för rent ondskefulla osv (lite som asätande gamar och men mycket nyfikna i sin mentalitet).... Vättarna är som nämnts tidigare mest civiliserade och kan mycket väl ha kontakter med människor, dvärgar alver osv. Enligt SVARTFOLK så har vättar, dvärgar och grottalver kunnat alliera sig för att slå tillbaka en ännu värre fiende:Illvättarna som är barn till demonen Pflemigion (kom inte ihåg hur det stavas). Detta vittnar om att vättarna står nära de andra rasera/folken och kanske till och med kan ses som till hälften tillhörande/närstående stenfolken.
Svartfolk
Det har nämnts i källorna (DoD och EA) att Blodsalver ibland kan bli ledare för svartfolken. Det uppenbara exempelt är blodsalven Gormowac som sägs fortfarande leva i Gormowacs Skog i Hynsolge efter sin armés nederlag mot Fingal Orchnackare (Krauknackare kanske låter bättre?).
Hur är blodsalvernas och svartfolkens relation i allmänhet till varandra?
Även halvorcher/(alternativ benämning) är hyfsat vanliga som ledare bland svartfolk med sin överlägsna intelligens och förmåga att kontrollera magi (utöver benmagi då alltså) gör dem mycket skräckinjagande för de vidskepliga svatfolken som är lätta att manipulera.
Hur är blodsalvernas och svartfolkens relation i allmänhet till varandra?
Även halvorcher/(alternativ benämning) är hyfsat vanliga som ledare bland svartfolk med sin överlägsna intelligens och förmåga att kontrollera magi (utöver benmagi då alltså) gör dem mycket skräckinjagande för de vidskepliga svatfolken som är lätta att manipulera.
Senast redigerad av Krille den 2008-11-26 15:03, redigerad totalt 1 gånger.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Utdrag från Ivideron Slaghööks reseberattelse:Krille skrev:Det har nämnts i källorna (DoD och EA) att Blodsalver ibland kan bli ledare för svartfolken. Det uppenbara exempelt är blodsalven Gormowac som sägs fortfarande leva i Hylmarskogen(????) i Hynsolge efter sin armés nederlag mot Fingal Orchnackare (Krauknackare kanske låter bättre?).
Hur är blodsalvernas och svartfolkens relation i allmänhet till varandra?
Jag har låtit svartfolken har kampa brevid manniskor under ledning av blodsalver. Dock avslojar inte berattelsen varken några hur eller varfor kring detta forhållandet, men man kan kanske anta att blodsalverna kan anvanda sig av svartfolk som ett medel for att nå sina mål (och aven manniskor)?"... hur detta för nargurerna fruktansvärda svek mot Gudinnan kunde vara möjligt, att alliera sig med svartfolken, har jag senare förstått utifrån min väns svårtolkade undanflykter när jag frågat honnom, berodde sannolikt på blodsalverna. Det jag vet om dessa varelser har jag från Herikollas berättelse om sin korta vistelse hos dem och även om han inget säger något om samröre med människor så ser jag det som sannolikt att så var fallet vid detta tillfälle. Bakom en av de enorma mammutarna som brutit ner pallisaderna hade jag i stridens slutskede skymtat en spetsörad svartklädd gestalt som ropat order till både svartblod och människa, och jag kan fortfarande återkalla ljudet från hans röst i minnet, hårda ord inte lämpade för alvernas vackra satenu...."
Kraukh:
Den "vanliga orchen":Kraukhorch
Subgrupper/kulturer inom Kraukh:
Bergsorcher:Girnackh
Slättorcher:Brackhs
Grottorcher: Kraukhnack
Ylkorcher/Ylk:
Mer ovanliga och så pass krigiska och ondsinta att även de andra svartfolken hatar dom (och ylkerna hatar alla andra och kräver total underkastelse3 av deras onda gud/demon Ylkaur). Senare mer ingående beskrivning av dessa.
Genom att använda dessa beteckningar så kan man helt välja bort att äns använda ordet "orch". Kraukher blir helt enkelt ett generellt namn på denna typ av svartfolk, sedan finns undergrupper och sedan Kruakhernas kusiner Ylkerna som både lika och olika och skulle även kunna behandlas som relationen mellan Uruk-Hai och vättar/orcher i Tolkien Värld (vilket jag tror varit SVARTFOLK:s avsikt) fast längt mer fientliga då det inte finns någon övermakt som håller något av släktena samman.
Fördel: Orcherna bli "erebifierade" men ändock så kommer man inte ta bort ett inslag som jag tror för de flesta är ett självklart inslag i Drakar och Demoner/Ereb Altor. Nedanstånde information är hittat i källorna och modifierat.
Kraukherna
Gudarna Kraukh och Ylkaur inledde skapandet av en ny ras genom att omdana Raukk(se skapelseberättelsen). Kraukh ansåg emellertid att Ylkaurs idéer om rasen var simpla och brutala. Oenigheten dem emellan ledde till att gudarna gick varsin väg, Kraukh skapade en egen varelse i avbild av sig själv.
Kraukhs varelser var mindre än Ylkaurs men ändock mycket kraftfulla. Människan och alven var kunde inte mäta sig i styrka med dessa varelser (utom de västnarguriska krigarfolkenfolken) och dvärgarna var dem jämnstarka. Dessa kraukher fruktade dagsljuset och höll sig gärna undan för solens diekta sken. Grottor och mörka skogar kom att bli deras tillhåll. De spred sig snart och blev de dominernade bland svartfolken. De fredligare raserna var inte förberedda på att stöta på ett folkslag av så krigisk läggning, vilket gjorde att kraukherna snabbt vann kraft och makt. Det tog lång tid innan de mer civiliserade folken kunde sätta sig upp och bjuda emot och bjuda kraukherna motstånd.
Dvärgar,människor och alver kom att med tiden att föra regelrätta krig mot kraukherna, vilkai nte kunde mäta sig med rasers överlägsna organisation och strategiska kunskaper. Detta ledde till att ledde till att kraukhhorderna decimerades och drog sig undan de civiliserade rikena. De bittre fejder som de dessutom kom att föra med deras hatade kusiner ylkerna har varit bidragande till att hålla dess antal( både kraukher och ylker) på en nivå som gett övriga folstamamt ett visst lugn.
Några grupper sökte sig till de höga bergen och kom att i sin isolation till en egen gren av kraukher - girnackh. De skiljer sig inte mycket från sina bröder men har utvecklat en kraftigare kropp och det strapatsrika livet i bergen har tvingat fram högre fysiska egenskaper.
Girnackh orgillar låglanden och lämnar ogärna sina höjder. Om så ändå sker är det bara förflyttning mellan två höga bergsmassiv. Arvfienden dvärgen fruktas lika mycket som den hatas. Många girnackhstammar har utplånats helt av dvärgarnas utrotningskampanjer. Girnackh å sin sida lämnar ingen pardon då de stöter på dvärgar eller dessas boningar.
Evolution och naturligt urval resulterade i att kraukherna fick ytterligare två förgreningar. Den större av de två, braksh, inledde sin evolution ca 6000 FO. Det är en utveckling av nomadiserade kraukhstammar som anpasst sig till ett liv där dagsljusets förbannelse ofta ingick. Till följd av detta lärde de sig leva under solen men aldrig helt accpetera eller gilla det stickande och illvilliga skenet. Nordliga tundror vars vinterhalvår ät mycket mörkt är för brackhs ett drömrike. Detta har resluterat i denna folkstams spridning i Jorduashur, Barbia, det nordliga Akrogal norr om Trimbusbergen och Orghin. De uthärdar mycket låga temperaturer och har inget emot att vistas i snölandskap.
Brackhs är nomader och helt anpassade till ett liv utan fasta bostäder. Enkla tältliknande kontruktioner används för att skydda mot soljus och som sovplats.
Krauckhnack drog sig, av olika anledningar, undan ned i väldiga grottsystem grottsystem ca 4000 FO. De vistades under jord så lång til att deras fysisk började anpassa sig efter grottornas förhållanden. De blev mindre till växten och något svagre än sina bröder. Grottlivet gav dem trygghet och lugn vilket har medfört att de den "fredligaste" förgreningen av kraukherna. De ger sig sällan ut på krigståg utan låter små förband överfalla och plundra efter husbehov. De är på grund av sin underjordiska isolation mycket mer känsliga för soljus jämnfört med andra kraukhiska folkstammar och rör sig endast ovan jord på natten och fruktar solen: Ashak-Icch-Ignar-Ilkh (ordningföljden är det dock si och så med), ungefär på joriska: "Det locklösa brännande vita ögats torterande långsamma död" vilket är långt mer utförligt än svartisk grammatik i vanligt. Det kan spekuleras i om Kraukhnack kan ha utvecklat en mer högstående kultur är övriga kruakher. Dock är denna del av svartfolken mycket svår att få några klara uppgifter om för Erebs lärde, av förståeliga skäl. Det har spekulerats hos en del svartfolkskännare att det kan finnas en högre utvecklad kultur hos kraukhnack men det finns inga fasta bevis som styrker dessa. Vad man vet är dock att de är mer isolationistiska. Om det är ett fredligt sinne eller bara deras oerhörda rädsla för solen som gjort dom fredligare är inte heller klarlagt.
Särdrag och hemvister:
Kraukh
Skogar berg och högland. De är i viss mån anpassningsbara och kan exempelvis vistas i träsk och summarker. Ovanlig. Stora avlånga näsborrar, mer kraftiga utskjutande betar/tänder, något insjunkna kinder, kantiga kraftiga anletskdrag och massiva käkar. Stora spetsiga öron. Hårlåsa på huvudet (Se Svartfolk)
Girnackh
Bergsmassiv och bergiga högland. Ovanlig
Grovhuggna linjer, utskjutande underkäke och -läpp. Grova tänder men vassare och smalare än kraukh. I stort sett nästan identiska. Mer människorlik näsa och något rundare i ansiktet.
Braksh
Tät skog, Slätter och kuperad terräng, Berg och högland och frusna ödemarker. Ovanlig
Platt långsmalt anlete, små tänder och öron och lite hår på bakhuvudet vilket kan sättas i tofs. Deras drag kan i viss mån liknas vid en parodi av en degenerard/perverad alvs men skulle man påpeka denna långsökta likhet skulle man antgligen ha ett antal pilar sittandes på väl valda områden (alver) eller se fram emot lång hårda nätter av benmännens uppfinningsrika tortyr(Braksh).
Kraukhnack
Hemvist i alla former av grottor och hålor. Sällsynt. Små tänder, små ögon, människoliknande kranium, hårlös hjässa. Mycket ljuskänsliga ögon.
Den "vanliga orchen":Kraukhorch
Subgrupper/kulturer inom Kraukh:
Bergsorcher:Girnackh
Slättorcher:Brackhs
Grottorcher: Kraukhnack
Ylkorcher/Ylk:
Mer ovanliga och så pass krigiska och ondsinta att även de andra svartfolken hatar dom (och ylkerna hatar alla andra och kräver total underkastelse3 av deras onda gud/demon Ylkaur). Senare mer ingående beskrivning av dessa.
Genom att använda dessa beteckningar så kan man helt välja bort att äns använda ordet "orch". Kraukher blir helt enkelt ett generellt namn på denna typ av svartfolk, sedan finns undergrupper och sedan Kruakhernas kusiner Ylkerna som både lika och olika och skulle även kunna behandlas som relationen mellan Uruk-Hai och vättar/orcher i Tolkien Värld (vilket jag tror varit SVARTFOLK:s avsikt) fast längt mer fientliga då det inte finns någon övermakt som håller något av släktena samman.
Fördel: Orcherna bli "erebifierade" men ändock så kommer man inte ta bort ett inslag som jag tror för de flesta är ett självklart inslag i Drakar och Demoner/Ereb Altor. Nedanstånde information är hittat i källorna och modifierat.
Kraukherna
Gudarna Kraukh och Ylkaur inledde skapandet av en ny ras genom att omdana Raukk(se skapelseberättelsen). Kraukh ansåg emellertid att Ylkaurs idéer om rasen var simpla och brutala. Oenigheten dem emellan ledde till att gudarna gick varsin väg, Kraukh skapade en egen varelse i avbild av sig själv.
Kraukhs varelser var mindre än Ylkaurs men ändock mycket kraftfulla. Människan och alven var kunde inte mäta sig i styrka med dessa varelser (utom de västnarguriska krigarfolkenfolken) och dvärgarna var dem jämnstarka. Dessa kraukher fruktade dagsljuset och höll sig gärna undan för solens diekta sken. Grottor och mörka skogar kom att bli deras tillhåll. De spred sig snart och blev de dominernade bland svartfolken. De fredligare raserna var inte förberedda på att stöta på ett folkslag av så krigisk läggning, vilket gjorde att kraukherna snabbt vann kraft och makt. Det tog lång tid innan de mer civiliserade folken kunde sätta sig upp och bjuda emot och bjuda kraukherna motstånd.
Dvärgar,människor och alver kom att med tiden att föra regelrätta krig mot kraukherna, vilkai nte kunde mäta sig med rasers överlägsna organisation och strategiska kunskaper. Detta ledde till att ledde till att kraukhhorderna decimerades och drog sig undan de civiliserade rikena. De bittre fejder som de dessutom kom att föra med deras hatade kusiner ylkerna har varit bidragande till att hålla dess antal( både kraukher och ylker) på en nivå som gett övriga folstamamt ett visst lugn.
Några grupper sökte sig till de höga bergen och kom att i sin isolation till en egen gren av kraukher - girnackh. De skiljer sig inte mycket från sina bröder men har utvecklat en kraftigare kropp och det strapatsrika livet i bergen har tvingat fram högre fysiska egenskaper.
Girnackh orgillar låglanden och lämnar ogärna sina höjder. Om så ändå sker är det bara förflyttning mellan två höga bergsmassiv. Arvfienden dvärgen fruktas lika mycket som den hatas. Många girnackhstammar har utplånats helt av dvärgarnas utrotningskampanjer. Girnackh å sin sida lämnar ingen pardon då de stöter på dvärgar eller dessas boningar.
Evolution och naturligt urval resulterade i att kraukherna fick ytterligare två förgreningar. Den större av de två, braksh, inledde sin evolution ca 6000 FO. Det är en utveckling av nomadiserade kraukhstammar som anpasst sig till ett liv där dagsljusets förbannelse ofta ingick. Till följd av detta lärde de sig leva under solen men aldrig helt accpetera eller gilla det stickande och illvilliga skenet. Nordliga tundror vars vinterhalvår ät mycket mörkt är för brackhs ett drömrike. Detta har resluterat i denna folkstams spridning i Jorduashur, Barbia, det nordliga Akrogal norr om Trimbusbergen och Orghin. De uthärdar mycket låga temperaturer och har inget emot att vistas i snölandskap.
Brackhs är nomader och helt anpassade till ett liv utan fasta bostäder. Enkla tältliknande kontruktioner används för att skydda mot soljus och som sovplats.
Krauckhnack drog sig, av olika anledningar, undan ned i väldiga grottsystem grottsystem ca 4000 FO. De vistades under jord så lång til att deras fysisk började anpassa sig efter grottornas förhållanden. De blev mindre till växten och något svagre än sina bröder. Grottlivet gav dem trygghet och lugn vilket har medfört att de den "fredligaste" förgreningen av kraukherna. De ger sig sällan ut på krigståg utan låter små förband överfalla och plundra efter husbehov. De är på grund av sin underjordiska isolation mycket mer känsliga för soljus jämnfört med andra kraukhiska folkstammar och rör sig endast ovan jord på natten och fruktar solen: Ashak-Icch-Ignar-Ilkh (ordningföljden är det dock si och så med), ungefär på joriska: "Det locklösa brännande vita ögats torterande långsamma död" vilket är långt mer utförligt än svartisk grammatik i vanligt. Det kan spekuleras i om Kraukhnack kan ha utvecklat en mer högstående kultur är övriga kruakher. Dock är denna del av svartfolken mycket svår att få några klara uppgifter om för Erebs lärde, av förståeliga skäl. Det har spekulerats hos en del svartfolkskännare att det kan finnas en högre utvecklad kultur hos kraukhnack men det finns inga fasta bevis som styrker dessa. Vad man vet är dock att de är mer isolationistiska. Om det är ett fredligt sinne eller bara deras oerhörda rädsla för solen som gjort dom fredligare är inte heller klarlagt.
Särdrag och hemvister:
Kraukh
Skogar berg och högland. De är i viss mån anpassningsbara och kan exempelvis vistas i träsk och summarker. Ovanlig. Stora avlånga näsborrar, mer kraftiga utskjutande betar/tänder, något insjunkna kinder, kantiga kraftiga anletskdrag och massiva käkar. Stora spetsiga öron. Hårlåsa på huvudet (Se Svartfolk)
Girnackh
Bergsmassiv och bergiga högland. Ovanlig
Grovhuggna linjer, utskjutande underkäke och -läpp. Grova tänder men vassare och smalare än kraukh. I stort sett nästan identiska. Mer människorlik näsa och något rundare i ansiktet.
Braksh
Tät skog, Slätter och kuperad terräng, Berg och högland och frusna ödemarker. Ovanlig
Platt långsmalt anlete, små tänder och öron och lite hår på bakhuvudet vilket kan sättas i tofs. Deras drag kan i viss mån liknas vid en parodi av en degenerard/perverad alvs men skulle man påpeka denna långsökta likhet skulle man antgligen ha ett antal pilar sittandes på väl valda områden (alver) eller se fram emot lång hårda nätter av benmännens uppfinningsrika tortyr(Braksh).
Kraukhnack
Hemvist i alla former av grottor och hålor. Sällsynt. Små tänder, små ögon, människoliknande kranium, hårlös hjässa. Mycket ljuskänsliga ögon.
Senast redigerad av Krille den 2008-08-19 19:52, redigerad totalt 1 gånger.
Tidslinje:
Före Odo:
ca 8000 Svartfolken skapas. De första kontakerna och stridigheterna mellan kraukherna och andra raser.
ca 6000 Alver, dvärgar och människor driver successivt undan kraukher och andra svartfolk som länge provocerat och krigat mot de civiliserade raserna. De olika svatfolken minskar i antal och de drar sig undan från de övriga folkslagen.
ca 3400-3000 Vättarna stjäl kunskapen om metallbearbetning från dvärgarna. De säljer vidare den stulna kunskapen till till människorna kring Golwyndahavet.
ca 3000 Metallvapen av primitiv sort börjar nyttjas av övriga svartfolk. Kraukher och Ylker kliver fram som krigarras.
ca 2500 De första egentliga benmännen omnämns för första gången. *Det första som kan liknas vi ett hyfsat försök till organiserad religion hos de olika svartfolken (vättarna kan vara undantaget) som en shamanistisk kult med likhet i de flesta primtiva kulturer, om än mer barbarisk och absurd.
ca 2350 Kraukher och minotaurer slås sig ned i Kardskogen i nordöstra Ereb.
ca 2000 Ulvarna allierar sig med svartalferna.
ca 1650 Stora mängder av troll dras till Cerevals skogar och Månsilvret.
ca 1500 Kraukher och svartalfer organiserar sig i klaner (allianser av stammar)
ca 1000 Ylkaurs kult växer fram och den muntliga traditionen om svartfolkens skapelse tar form. (Ylkerna distanserar sig från kraukherna då de ser sig som utvalda och överlägsna kraukherna och skarpare fiendeskap inleds)
År 610 FO Den fredliga staden Fodorim belägras och jämnas vi marken av ylkerna. Inga överlevande påträffas och fruktansvärda scener mötte de första människorna som änlände till de rykande ruinerna.
ca 600 Enkla skrivtecken börjar nyttjas av benmän i de olika kulterna (både människors och dvärgars?)
544 Svartalfsklanen Månulvarna bildas norr om Mörkrets Berg.
ca 400 Stora mängder svartfolk, främst Girnackh, kommer till Kardbergen i nordöstra Ereb österifrån. Ransarderna gör inget större motstånd
ca 300 Stora svartfolkgrupper slår sig ned i Aidnebergen.
375 Ett av de största fältslagen någonsin mellan dvärgar och svartfolk utpelas i passet mellan Grynnerbergen och Cer-bergen. Området blir känt som "dvärgastupan" och trollen och deras allierade står som segrare. (Ytterst smärtsamt minne än hos dvärgfolket som alla dvärgnationer minns och besjunger kanske?).
126 En stor svartfolkshär från Aidnebergen vandrar ned genom Zorakin. Stora mängder av svartfolk nedgörs när en truppstyrka anfaller hertigdömet Pharynx. Svartfolkens huvudstyrka kan emellertid härja vilt på landsbygden eftersom det samlade försvaret av landet är oorganiserat. En större grupp slår sig ned i Torilskogen.
65-61 I Berendien tar halvorchen Ganthog befälet över Svarttungornas (kraukh) klan och inleder den värsta perioden av svartfolkshärjningar i landets historia.
Efter Odo:
15 Uznobs klan, en av de (eller den?) mäktigaste av ylkernas klaner som funnits, inringas i ett bergspass av alver och dvärgar (vilka/var?). Klanen utplånas fullkomligt i det påföljande slaget.
50-100 Trädknäckarnas klan under ledning av Gormowac (Blodsalven) terroriserar stora delar av Hynsolge. (Besegras av Fingal Orchnackare/Kraukhnackare)
110 Den Brända Jordens klan bildas. De delar upp norra delen av Aidnebergen mellan sig.
167 Grimhaug-Harukh, en mäktig Girnackhklan, krossar den forna dvärgriket Mirinohn (var?) efter fem månadres belägring och tar dess underjordiska salar i besittning.
255 En pakt sluts mellan Månulvarnas klan och Den brända jordens klan. De lovar att vara bröder och sina bröders fiende. Den efterföljande orgien som hölls i syfte att försegla pakten pågick i sju nätter och utmynnade i ett spontant fälttäg mot Klomelliens högland.
403 Stora horder av svartfolk samlas i Aidnebergen. Det Svarta Tornet omnämns för första gången.
405-415 Svarta Tornets horder härjar i den kardiska provinsens Goianas skogar. De nedgör det tunga rytteri som sänds efter dem i den snåriga skogen. Skogarnas alver kallar på sina bröder och andra älvfolk och de lyckas med gemensamma krafter driva tillbaka svartfolken.
479 En hord utsänd från Svarta Tornet försöker övertyga Den brända jordens klan att ansluta sig till tornets härar. Klanens klobärare gör brocessen kort med de utsända och en rad stridigheter utbryter. Svarta Tornets svartfolk flyr tillbaka jagade av klanens yrooghs.
484-486 Den brända jordens klan tågar mot och belägrar Svarta Tornet. Tornets försvarare står emot och klanens här återvänder upp till sitt säte i norr.
536-540 Ett mycket stort krig rasar mellan Aidnebergens kraukher (de som bekänner trohet till Svarta Tornet) och Goianas alver. Orsaken är att bergsstammarna försöker etablera bostättningar i alvernas skogar. Svartfolken får dra sig tillbaka efter fem års bittra strider.
538-543 I Cereval startar Cer-bergens kraukhklaner, främst Lejonmans-klanen och De ruttnande likens klan, krig mot slättnomaderna. Svartfolken får dessutom viss hjälp av barbier. Först efter fem år lyckas cerevalierna trycka tillbaka kraukherna upp i bergen. Tusentals kraukher dör under återtåget, men de som klarar sig får med sig enorma krigsbyten.
546-555 Zorakin beslutar sig att en gång för alla göra upp med svartfolken i Aidnebergens södra del. De belägrar Svarta Tornet men inget resultat uppnås och människorhären måste dra sig tillbaka.
565-572 I Ransard gör gör klanen Röda Månen (Kardbergen?) omfattande plundringsräder ner mot Narim. De undviker dock strider och lyckas fly med stora byten.
Före Odo:
ca 8000 Svartfolken skapas. De första kontakerna och stridigheterna mellan kraukherna och andra raser.
ca 6000 Alver, dvärgar och människor driver successivt undan kraukher och andra svartfolk som länge provocerat och krigat mot de civiliserade raserna. De olika svatfolken minskar i antal och de drar sig undan från de övriga folkslagen.
ca 3400-3000 Vättarna stjäl kunskapen om metallbearbetning från dvärgarna. De säljer vidare den stulna kunskapen till till människorna kring Golwyndahavet.
ca 3000 Metallvapen av primitiv sort börjar nyttjas av övriga svartfolk. Kraukher och Ylker kliver fram som krigarras.
ca 2500 De första egentliga benmännen omnämns för första gången. *Det första som kan liknas vi ett hyfsat försök till organiserad religion hos de olika svartfolken (vättarna kan vara undantaget) som en shamanistisk kult med likhet i de flesta primtiva kulturer, om än mer barbarisk och absurd.
ca 2350 Kraukher och minotaurer slås sig ned i Kardskogen i nordöstra Ereb.
ca 2000 Ulvarna allierar sig med svartalferna.
ca 1650 Stora mängder av troll dras till Cerevals skogar och Månsilvret.
ca 1500 Kraukher och svartalfer organiserar sig i klaner (allianser av stammar)
ca 1000 Ylkaurs kult växer fram och den muntliga traditionen om svartfolkens skapelse tar form. (Ylkerna distanserar sig från kraukherna då de ser sig som utvalda och överlägsna kraukherna och skarpare fiendeskap inleds)
År 610 FO Den fredliga staden Fodorim belägras och jämnas vi marken av ylkerna. Inga överlevande påträffas och fruktansvärda scener mötte de första människorna som änlände till de rykande ruinerna.
ca 600 Enkla skrivtecken börjar nyttjas av benmän i de olika kulterna (både människors och dvärgars?)
544 Svartalfsklanen Månulvarna bildas norr om Mörkrets Berg.
ca 400 Stora mängder svartfolk, främst Girnackh, kommer till Kardbergen i nordöstra Ereb österifrån. Ransarderna gör inget större motstånd
ca 300 Stora svartfolkgrupper slår sig ned i Aidnebergen.
375 Ett av de största fältslagen någonsin mellan dvärgar och svartfolk utpelas i passet mellan Grynnerbergen och Cer-bergen. Området blir känt som "dvärgastupan" och trollen och deras allierade står som segrare. (Ytterst smärtsamt minne än hos dvärgfolket som alla dvärgnationer minns och besjunger kanske?).
126 En stor svartfolkshär från Aidnebergen vandrar ned genom Zorakin. Stora mängder av svartfolk nedgörs när en truppstyrka anfaller hertigdömet Pharynx. Svartfolkens huvudstyrka kan emellertid härja vilt på landsbygden eftersom det samlade försvaret av landet är oorganiserat. En större grupp slår sig ned i Torilskogen.
65-61 I Berendien tar halvorchen Ganthog befälet över Svarttungornas (kraukh) klan och inleder den värsta perioden av svartfolkshärjningar i landets historia.
Efter Odo:
15 Uznobs klan, en av de (eller den?) mäktigaste av ylkernas klaner som funnits, inringas i ett bergspass av alver och dvärgar (vilka/var?). Klanen utplånas fullkomligt i det påföljande slaget.
50-100 Trädknäckarnas klan under ledning av Gormowac (Blodsalven) terroriserar stora delar av Hynsolge. (Besegras av Fingal Orchnackare/Kraukhnackare)
110 Den Brända Jordens klan bildas. De delar upp norra delen av Aidnebergen mellan sig.
167 Grimhaug-Harukh, en mäktig Girnackhklan, krossar den forna dvärgriket Mirinohn (var?) efter fem månadres belägring och tar dess underjordiska salar i besittning.
255 En pakt sluts mellan Månulvarnas klan och Den brända jordens klan. De lovar att vara bröder och sina bröders fiende. Den efterföljande orgien som hölls i syfte att försegla pakten pågick i sju nätter och utmynnade i ett spontant fälttäg mot Klomelliens högland.
403 Stora horder av svartfolk samlas i Aidnebergen. Det Svarta Tornet omnämns för första gången.
405-415 Svarta Tornets horder härjar i den kardiska provinsens Goianas skogar. De nedgör det tunga rytteri som sänds efter dem i den snåriga skogen. Skogarnas alver kallar på sina bröder och andra älvfolk och de lyckas med gemensamma krafter driva tillbaka svartfolken.
479 En hord utsänd från Svarta Tornet försöker övertyga Den brända jordens klan att ansluta sig till tornets härar. Klanens klobärare gör brocessen kort med de utsända och en rad stridigheter utbryter. Svarta Tornets svartfolk flyr tillbaka jagade av klanens yrooghs.
484-486 Den brända jordens klan tågar mot och belägrar Svarta Tornet. Tornets försvarare står emot och klanens här återvänder upp till sitt säte i norr.
536-540 Ett mycket stort krig rasar mellan Aidnebergens kraukher (de som bekänner trohet till Svarta Tornet) och Goianas alver. Orsaken är att bergsstammarna försöker etablera bostättningar i alvernas skogar. Svartfolken får dra sig tillbaka efter fem års bittra strider.
538-543 I Cereval startar Cer-bergens kraukhklaner, främst Lejonmans-klanen och De ruttnande likens klan, krig mot slättnomaderna. Svartfolken får dessutom viss hjälp av barbier. Först efter fem år lyckas cerevalierna trycka tillbaka kraukherna upp i bergen. Tusentals kraukher dör under återtåget, men de som klarar sig får med sig enorma krigsbyten.
546-555 Zorakin beslutar sig att en gång för alla göra upp med svartfolken i Aidnebergens södra del. De belägrar Svarta Tornet men inget resultat uppnås och människorhären måste dra sig tillbaka.
565-572 I Ransard gör gör klanen Röda Månen (Kardbergen?) omfattande plundringsräder ner mot Narim. De undviker dock strider och lyckas fly med stora byten.
Tanke:
Om ordet "orch" skippas så kan ordet "svartblod" kanske istället användas om halvorcherna. Kraukh/Ylk="Svartfolk" Halvblod="Svartblod". Syftar helt enklet på att en person i fråga har "svart blod" (bildligt talat, då Erebs zoologer är överens om att kraukher(orcher) och andra svartfolk inte har svart blod eller inte nödvändigtvis är svarthyade (vilket vissa dock kan vara).
Om ordet "orch" skippas så kan ordet "svartblod" kanske istället användas om halvorcherna. Kraukh/Ylk="Svartfolk" Halvblod="Svartblod". Syftar helt enklet på att en person i fråga har "svart blod" (bildligt talat, då Erebs zoologer är överens om att kraukher(orcher) och andra svartfolk inte har svart blod eller inte nödvändigtvis är svarthyade (vilket vissa dock kan vara).
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Du beger dig in i ett getingbo varre an Jorpagnadiskussionerna någon gång varit Krille ...sånt ar bra! 
Att byta ut ordet "orch" kan jag leva med, men oavsett benamning ar jag ratt overtygad om att alla andå tanker "orch". Detta behover dock inte hindra oss i att byta ut ordet då ett namn kan ge en helt egen kansla. Jag overlåter detta att for stygantroperna att avgora.
Att anknyta svartfolken till Ereb Altors historia med utgångspunkt i Svartfolk-modulen och med lite flera detaljer tycker jag ar bra. DET forankrar "rasen" till varlden och ger den sarpreg. Tycker vi kan gora detta i annu storre grad.
Några redan omskrivna anknytningar:
Så har ar det skrivet (och wikifierat) i Hynsolge-tråden:
Att byta ut ordet "orch" kan jag leva med, men oavsett benamning ar jag ratt overtygad om att alla andå tanker "orch". Detta behover dock inte hindra oss i att byta ut ordet då ett namn kan ge en helt egen kansla. Jag overlåter detta att for stygantroperna att avgora.
Att anknyta svartfolken till Ereb Altors historia med utgångspunkt i Svartfolk-modulen och med lite flera detaljer tycker jag ar bra. DET forankrar "rasen" till varlden och ger den sarpreg. Tycker vi kan gora detta i annu storre grad.
Några redan omskrivna anknytningar:
Detta har jag en kommande utveckling av vilket jag ymtar om i tråden for ...Oktagonen:Krille skrev:År 610 FO Den fredliga staden Fodorim belägras och jämnas vi marken av ylkerna. Inga överlevande påträffas och fruktansvärda scener mötte de första människorna som änlände till de rykande ruinerna.
Både vilka dessa "andra makter" var (och ar) och varfor svartfolken forintade staden kommer jag forsoka ge en forklaring till. Fodorim var en storre stad i den kejserliga jorpagniska provinsen Jorpur Inferiors norr om Taltabinoz. Återkommer om detta i Nostratiet-tråden.Har också några ideer om vad en grupp av Domions Adepter agnade sig åt i den joriska staden Fodorim på slutet av 600-talet fO. Dar bedrev de hemliga studier i syfte att frambesvarja Maal till Altor och återuppvacka Solkejsaren sjalv, men de gick ovetande andra makters arenden och det hele gick mycket fel...
Det har diskuterats dvargriken i Klomellien-tråden och Mirinohn (Mirin-Khôn på gryndur) kan vara ett fallet rike just har?Krille skrev:167 Grimhaug-Harukh, en mäktig Girnackhklan, krossar den forna dvärgriket Mirinohn (var?) efter fem månadres belägring och tar dess underjordiska salar i besittning.
Krille skrev:375 Ett av de största fältslagen någonsin mellan dvärgar och svartfolk utpelas i passet mellan Grynnerbergen och Cer-bergen. Området blir känt som "dvärgastupan" och trollen och deras allierade står som segrare. (Ytterst smärtsamt minne än hos dvärgfolket som alla dvärgnationer minns och besjunger kanske?).
Så har ar det skrivet (och wikifierat) i Hynsolge-tråden:
375-352 fO
Dvärgar från riket Imiht-da-khôn i Grynnerbergen tar sig upp från Underjorden i det gamla Barun-meth och försöker etablera ett rike i Cerbergen. Efter 23 år strider mot svartfolken ger de upp. Området kring blir känd som ”Dvärgastupan”.
Tjena!birkebeineren skrev:Du beger dig in i ett getingbo varre an Jorpagnadiskussionerna någon gång varit Krille ...sånt ar bra!
Att byta ut ordet "orch" kan jag leva med, men oavsett benamning ar jag ratt overtygad om att alla andå tanker "orch". Detta behover dock inte hindra oss i att byta ut ordet då ett namn kan ge en helt egen kansla. Jag overlåter detta att for stygantroperna att avgora.
Att anknyta svartfolken till Ereb Altors historia med utgångspunkt i Svartfolk-modulen och med lite flera detaljer tycker jag ar bra. DET forankrar "rasen" till varlden och ger den sarpreg. Tycker vi kan gora detta i annu storre grad.
Några redan omskrivna anknytningar:
Detta har jag en kommande utveckling av vilket jag ymtar om i tråden for ...Oktagonen:Krille skrev:År 610 FO Den fredliga staden Fodorim belägras och jämnas vi marken av ylkerna. Inga överlevande påträffas och fruktansvärda scener mötte de första människorna som änlände till de rykande ruinerna.Både vilka dessa "andra makter" var (och ar) och varfor svartfolken forintade staden kommer jag forsoka ge en forklaring till. Fodorim var en storre stad i den kejserliga jorpagniska provinsen Jorpur Inferiors norr om Taltabinoz. Återkommer om detta i Nostratiet-tråden.Har också några ideer om vad en grupp av Domions Adepter agnade sig åt i den joriska staden Fodorim på slutet av 600-talet fO. Dar bedrev de hemliga studier i syfte att frambesvarja Maal till Altor och återuppvacka Solkejsaren sjalv, men de gick ovetande andra makters arenden och det hele gick mycket fel...
Det har diskuterats dvargriken i Klomellien-tråden och Mirinohn (Mirin-Khôn på gryndur) kan vara ett fallet rike just har?Krille skrev:167 Grimhaug-Harukh, en mäktig Girnackhklan, krossar den forna dvärgriket Mirinohn (var?) efter fem månadres belägring och tar dess underjordiska salar i besittning.
Krille skrev:375 Ett av de största fältslagen någonsin mellan dvärgar och svartfolk utpelas i passet mellan Grynnerbergen och Cer-bergen. Området blir känt som "dvärgastupan" och trollen och deras allierade står som segrare. (Ytterst smärtsamt minne än hos dvärgfolket som alla dvärgnationer minns och besjunger kanske?).
Så har ar det skrivet (och wikifierat) i Hynsolge-tråden:375-352 fO
Dvärgar från riket Imiht-da-khôn i Grynnerbergen tar sig upp från Underjorden i det gamla Barun-meth och försöker etablera ett rike i Cerbergen. Efter 23 år strider mot svartfolken ger de upp. Området kring blir känd som ”Dvärgastupan”.
Tja det är ju frågan huruvda man ska använda namnet orcher eller inte. Jag själv skulle ju antagligen inte bry mig om en sådan detalj såsom att byta ut namnet när jag spelar DoD. Alla vet ju att det är orcher det rör sig om i alla fall. Jag ser orcher som en helt och hållet redan integrerad del i Ereb och i Altor i övrigt och skulle bara vara skumt att plocka bort dom, typ som att plocka bort skogsalver eller dvärgar bara för att det klingar Tolkien. Men om man däremot använder dom mer "erebifierade" termerna för att beskriva släktet så kan det nog ge en lite mer säregen känsla för just Erebs orcher. Kraukher elelr Ylker låter ju inte hel fel enligt mig utan gör det lite mer säreget men ändå bevarar det väsentliga. Sedan så skapar ju termerna kraukher och ylker en skarp uppdelning mellan kulturerna och att även svartfolken kan vara dösfiender med varandra och skilja sig från varandra även om dom i grund och botten har samma ursprung.
Ylkernas uppkomst som egen grupp/ras borde hänga ganska samman med just uppkomsten av svartfolksmytologin. Iof så kan det ju redan ha funnits rivaliserande läger inom proto-orcherna. Ylkerna ser sig som speciellt utvalda och skapade av guden Ylkaur och inte den "svage Kraukh". En sorts härskarfolk/elit inom svartfolken som är (enligt sig själva) långt mer perfektare än raukkerna (det påstådda ursprungliga svartfolket). Deras mål är i princip att utplåna/bränna världen och förslava alla som inte är ylker/dyrkar Ylkaur(vilket i princip är samma sak för dem). Själva ser de det som att de bekämpar "otrogna" för Ylkaurs gunst och vinning. Just detta gör dem till särlingar bland de andra orcherna/kraukh och svartfolken som inte dirket planerar världens undergång, även om dessa också till största delen är vildsinta/ondeskefulla/barbariska. Kraukherna gillar inte att ses ned på och definitivt inte att hånas och häcklas och defintivt inte att förslavas så konflikten är ett faktum. Som jag ser det så skulle kraukherna (teoretiskt) till och med kunna alliera sig med människor/alver/dvärgar för att krossa ylkerna, deras "fränder".
Mirinohn kan mycket väl ha legat i Klomellien. jag har faktiskt ingen exakt koll på detta men har det redan diskuterats så tycker jag det låter rimligt.
Utveckla gärna vidare utplånandet av Fodorim
, jag hade inte en aning om att det var Staden O det handlade om.-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Kraukher och Ylker låter helt ok som benamningar på dessa kulturer/slakter av svartfoken. Ogrok, Weurg, Varak, Varak-Ki och Tauk också. Ylkaurs kult ger en slags sarlpreg till dessa "andra" orcher och kan anvandas oasett hur det nu blir med namn och raser tycker jag.
Staden Fodorim har inget med Staden O att gora (aven om kanske en handelsled mellan Jorpagna och Staden O passerar i narheten av Fodorims ruiner) utan tankt ligga i norra Nostratiet.
Angående "svartblod" så har jag låtit detta vara den narguriska benamningen, eller snarare oversattningen, på svartfolk - iotwrhol. Om detta har att gora med ett oversattningsfel gjort av mandelmunkar forskande i nargurulogi, giftet Svartblod och dets morka farg (se wikin om Svampbarerskan) eller endast en tolkning av orden "svart" och "blod" ar inte avklarat.
Halvorch = Halvblod = Svartblod låter egentligen ganska bra, kanske "svartblodad/svartblodig" for att undgå forvaxling?
Staden Fodorim har inget med Staden O att gora (aven om kanske en handelsled mellan Jorpagna och Staden O passerar i narheten av Fodorims ruiner) utan tankt ligga i norra Nostratiet.
Angående "svartblod" så har jag låtit detta vara den narguriska benamningen, eller snarare oversattningen, på svartfolk - iotwrhol. Om detta har att gora med ett oversattningsfel gjort av mandelmunkar forskande i nargurulogi, giftet Svartblod och dets morka farg (se wikin om Svampbarerskan) eller endast en tolkning av orden "svart" och "blod" ar inte avklarat.
Halvorch = Halvblod = Svartblod låter egentligen ganska bra, kanske "svartblodad/svartblodig" for att undgå forvaxling?
Detta är ett väldigt bra initiativ för att få svartfolken lite mer "levande" och inte bara som en grupp korkade antagonister som alltid är på den "onda" sidan. För oss som dessutom saknar svartfolksboken, måste jag säga, kommer detta som ny (samt spännande ) information. Har bara hört talas om ylkorcher/Ylkher i tjuvar och lönnmördare och detta då de skall ha någon form av dolk som är ovanligt läskig...(huvaligen)
mera svartisar
ps. benämningen svartblod om halvorcher låter enligt mig ypperligt
mera svartisar
ps. benämningen svartblod om halvorcher låter enligt mig ypperligt
Låter nice med svartblodad/svartblodig för enkelhetens skull.birkebeineren skrev:Kraukher och Ylker låter helt ok som benamningar på dessa kulturer/slakter av svartfoken. Ogrok, Weurg, Varak, Varak-Ki och Tauk också. Ylkaurs kult ger en slags sarlpreg till dessa "andra" orcher och kan anvandas oasett hur det nu blir med namn och raser tycker jag.
Staden Fodorim har inget med Staden O att gora (aven om kanske en handelsled mellan Jorpagna och Staden O passerar i narheten av Fodorims ruiner) utan tankt ligga i norra Nostratiet.
Angående "svartblod" så har jag låtit detta vara den narguriska benamningen, eller snarare oversattningen, på svartfolk - iotwrhol. Om detta har att gora med ett oversattningsfel gjort av mandelmunkar forskande i nargurulogi, giftet Svartblod och dets morka farg (se wikin om Svampbarerskan) eller endast en tolkning av orden "svart" och "blod" ar inte avklarat.
Halvorch = Halvblod = Svartblod låter egentligen ganska bra, kanske "svartblodad/svartblodig" for att undgå forvaxling?
"Jag varnar er för Hargar Starknäve, ty han är svartblodad och mer best än man"......
I den text som jag skrev om svartfolk för ett tag sedan (och som någon sedan var vänlig att wikifiera - jag bockar och bugar för assistansen!) föreslog jag att orcher, vättar, svartalfer etc kunde vara olika icke-svartiska benämningar på olika typer av svartfolk. Här skulle även ylk, kraukh etc passa in. Om detta är svartiska benämningar på olika svartfolk är det ju fullt möjligt att människor eller andra icke-svartiska folkslag som lever i svartfolkstäta områden kan ha snappat upp de svartiska benämningarna på sig själva och därefter inkorporerat dem i det egna språket.
Denna förklaringsmodell har, åtminstone som jag ser det, två fördelar:
Dels kan den skänka ett sken av in-game realism, då icke-svartiska folkslag oftast har begränsad kunskap om de olika svartfolken. Den begränsade kunskapen baseras dels på konkreta, yttre faktorer som endast speglar vissa aspekter av svartfolken (tex utseendet, eller det våldsamma och asociala beteendet), dels på rykten, hot, överdrifter och amsagor ("Om du inte är snäll kommer trollen och tar dig!"). Att människorna och övriga icke-svartiska humanoider har en ofullständig bild av svartfolken kan även tillskrivas att få vetenskapliga studier av svartfolken kunnat göras - svarfolk i allmänhet verkar inte särskilt roade av att bli studerade akademiskt... Detta leder till att kunskapen om svartfolken kan vara missvisande, ofullständig eller starkt vinklad. Det utgör även en möjlig förklaring till de många olika svartfolksnamnen och varför det kan vara så svårt att kategorisera dem.
Den andra fördelen den här förklaringsmodellen medför är att det inte tvingar oss forumiter att göra ett uttalat val som sedan alla måste känna sig tvungna att följa. Vissa vill behålla orcher och övriga svartfolk som de är, medan andra hellre ser svartfolken som en heterogen grupp med vissa gemensamma särdrag men med stora kulturella och utseendemässiga skillnader sinsemellan. Vissa anser att orcher klingar för mycket Tolkien, medan andra inte alls störs av det. Att bara byta namn på orcherna, exempelvis, löser egentligen ingenting - om en varelse ser ut och beter sig som en orch i Tolkiens verk kommer folk att se den som en orch oavsett vad den kallas (minns exempelvis giakerna i Ensamma Vargens värld). Om man däremot börjar i andra änden och beskriver och vidareutvecklar svartfolken och levandegör dem som en heterogen kultur som förses med Ereb Altorska särdrag kan alla (oavsett inställningen till benämningar) ta del av och ha nytta av samma material. Därefter kan var och en välja benämningar som passar den egna smaken och den egna kampanjen, eftersom de olika namnen och kategorierna innefattas av förklaringsmodellen härovan.
Denna förklaringsmodell har, åtminstone som jag ser det, två fördelar:
Dels kan den skänka ett sken av in-game realism, då icke-svartiska folkslag oftast har begränsad kunskap om de olika svartfolken. Den begränsade kunskapen baseras dels på konkreta, yttre faktorer som endast speglar vissa aspekter av svartfolken (tex utseendet, eller det våldsamma och asociala beteendet), dels på rykten, hot, överdrifter och amsagor ("Om du inte är snäll kommer trollen och tar dig!"). Att människorna och övriga icke-svartiska humanoider har en ofullständig bild av svartfolken kan även tillskrivas att få vetenskapliga studier av svartfolken kunnat göras - svarfolk i allmänhet verkar inte särskilt roade av att bli studerade akademiskt... Detta leder till att kunskapen om svartfolken kan vara missvisande, ofullständig eller starkt vinklad. Det utgör även en möjlig förklaring till de många olika svartfolksnamnen och varför det kan vara så svårt att kategorisera dem.
Den andra fördelen den här förklaringsmodellen medför är att det inte tvingar oss forumiter att göra ett uttalat val som sedan alla måste känna sig tvungna att följa. Vissa vill behålla orcher och övriga svartfolk som de är, medan andra hellre ser svartfolken som en heterogen grupp med vissa gemensamma särdrag men med stora kulturella och utseendemässiga skillnader sinsemellan. Vissa anser att orcher klingar för mycket Tolkien, medan andra inte alls störs av det. Att bara byta namn på orcherna, exempelvis, löser egentligen ingenting - om en varelse ser ut och beter sig som en orch i Tolkiens verk kommer folk att se den som en orch oavsett vad den kallas (minns exempelvis giakerna i Ensamma Vargens värld). Om man däremot börjar i andra änden och beskriver och vidareutvecklar svartfolken och levandegör dem som en heterogen kultur som förses med Ereb Altorska särdrag kan alla (oavsett inställningen till benämningar) ta del av och ha nytta av samma material. Därefter kan var och en välja benämningar som passar den egna smaken och den egna kampanjen, eftersom de olika namnen och kategorierna innefattas av förklaringsmodellen härovan.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9053
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Tackar! Jo, jag måste erkänna att jag själv tycker att den är fördelaktig då den inte utesluter något. Jag har full förståelse för att folk har väldigt skiftande uppfattningar i den här frågan, och på det här viset känns det som att vi skulle kunna gå vidare med arbetet gemensamt samtidigt som det lämnar utrymme för alla och envar att få svartfolken som de vill ha dem.
